Platt fall

[Singoalla]

Är inte helt klar över vad som är när i det du beskriver (sorry ), men är det så illa i dagsläget att du gråter varje dag och inte tar dig upp på morgnarna? Då tror jag du kanske borde söka hjälp. Det är inte något enormt allvarligt steg egentligen, det är helt enkelt bättre att få en liten skjuts i rätt riktning så du kan må bättre snabbare än att envist traggla på (och riskera att i värsta fall sjunka djupare) "bara för att". Jag tror, på din beskrivning, att du skulle vara hjälpt av en samtalskontakt och det är aldrig fel att ta hjälp för att komma framåt.

Jag har funderat på det också. Framför allt när det var som värst i början av året. Nackdelen när man mår så dåligt är bara att man sällan har energi att ta tag i en sådan sak Så det blev aldrig av. Nu mår jag lite bättre men det är fortfarande vissa dagar som känns helt hopplösa. Jag tänker alltid att det säkert är bättre i morgon, och sen nästa dag, och sen nästa dag men det är fortfarande ganska grått och deppigt. Så du kanske har rätt. Det kanske är dags att ta tag i det..

 

[sjoberga]

Hörni... Jag sitter själv just nu och är jätteledsen över att bli behandlad som skit efter att jag sagt upp mig. Jag är alltså inte ensam om det. Efter 9 år och så blir detta vad jag tar med mig... Jag vet iaf vart jag aldrig ska börja igen om jag ångrar mig...

Jag som chef undrar lite hur ni menar? Behandlad som skit?

När man sagt upp sig är man inte längre en del av framtiden för företaget. Man ska avveckla sina kund och leverantörsrelationer. Man ska överlämna sina kunskaper. Man blir mer och mer behandlad som oviktig i den planering som genomförs. Man får inte vara med på kompetensutveckling. Man har inte längre samma stake on the line I teamet, man blir lite utanför. Arbetsgivaren satsar inte längre på en gemensam framgång.

På något sätt måste man acceptera att det är det steget man tagit, att göra sig oviktig för den organisation man lämnar.

Men ni måste mena något mer?

 

[Monstermom]

Jag har funderat på det också. Framför allt när det var som värst i början av året. Nackdelen när man mår så dåligt är bara att man sällan har energi att ta tag i en sådan sak Så det blev aldrig av. Nu mår jag lite bättre men det är fortfarande vissa dagar som känns helt hopplösa. Jag tänker alltid att det säkert är bättre i morgon, och sen nästa dag, och sen nästa dag men det är fortfarande ganska grått och deppigt. Så du kanske har rätt. Det kanske är dags att ta tag i det..

Ja, så är det ju helt klart tyvärr - det är inte lätt att göra något alls när man har det svårt! Det kan hjälpa att be någon annan (vän eller familjemedlem) att hjälpa en att få det gjort, kanske ringa och boka tid åt en eller i alla fall tjata iväg en.

Mår du bättre nu kanske det inte behövs, eller så kanske det skulle göra så du kunde må ännu bättre. Om inte annat kanske du kan be någon hjälpa dig om de ser att det börjar gå åt fel håll igen? Det är inte alltid man märker det så snabbt själv. Inte för att det kommer att gå åt fel håll för dig, såklart!

 

[Brandgul]

Jag som chef undrar lite hur ni menar? Behandlad som skit?

När man sagt upp sig är man inte längre en del av framtiden för företaget. Man ska avveckla sina kund och leverantörsrelationer. Man ska överlämna sina kunskaper. Man blir mer och mer behandlad som oviktig i den planering som genomförs. Man får inte vara med på kompetensutveckling. Man har inte längre samma stake on the line I teamet, man blir lite utanför. Arbetsgivaren satsar inte längre på en gemensam framgång.

På något sätt måste man acceptera att det är det steget man tagit, att göra sig oviktig för den organisation man lämnar.

Men ni måste mena något mer?

Ja otrevligt bemött och orättvist behandlad ska man inte bli för att man sagt upp sig. En chef som berättar för andra om sin "besvikelse" över min uppsägning och bara snäser åt mig. Jag har absolut inte betett mig oprofessionellt. Nu känner jag mig bara knäckt och vill bort.

 

[Brandgul]

Jag har funderat på det också. Framför allt när det var som värst i början av året. Nackdelen när man mår så dåligt är bara att man sällan har energi att ta tag i en sådan sak Så det blev aldrig av. Nu mår jag lite bättre men det är fortfarande vissa dagar som känns helt hopplösa. Jag tänker alltid att det säkert är bättre i morgon, och sen nästa dag, och sen nästa dag men det är fortfarande ganska grått och deppigt. Så du kanske har rätt. Det kanske är dags att ta tag i det..

Jag mår alltid mycket sämre på vintern/våren och är full av energi på hösten.

 

[sjoberga]

Ja otrevligt bemött och orättvist behandlad ska man inte bli för att man sagt upp sig. En chef som berättar för andra om sin "besvikelse" över min uppsägning och bara snäser åt mig. Jag har absolut inte betett mig oprofessionellt. Nu känner jag mig bara knäckt och vill bort.

Ok då förstår jag. Respekten och bemötandet tillhör rent vett och man har inget för att som AG skapa fiender. Istället vill man ju ha ambassadörer ute i resten av näringslivet som talar väl om företaget!

Däremot att man blir mer och mer oviktig för företaget varje dag efter uppsägningen och inte känner sig lika delaktig och sedd - ser jag som en naturlig och sund följd av uppsägningen. Det var bara det jag menade.

 

[Brandgul]

Ok då förstår jag. Respekten och bemötandet tillhör rent vett och man har inget för att som AG skapa fiender. Istället vill man ju ha ambassadörer ute i resten av näringslivet som talar väl om företaget!

Däremot att man blir mer och mer oviktig för företaget varje dag efter uppsägningen och inte känner sig lika delaktig och sedd - ser jag som en naturlig och sund följd av uppsägningen. Det var bara det jag menade.

Ja redan från dag 1 av min uppsägning har jag självmant tagit rollen på "golvet", men nu är det bara jag som ska ge och ställa upp. Jobbar jag över en timme är det väl snyggt att jag får gå en timme tidigare en annan gång? Jag har över 40 timmar "timme mot timme". Jag lovar att denna AG går jag aldrig tillbaka till. Tidigare har AG pratat gott om mig, men verkar inte vilja ha tillbaka mig i framtiden iaf.

 

[Singoalla]

Jag som chef undrar lite hur ni menar? Behandlad som skit?

När man sagt upp sig är man inte längre en del av framtiden för företaget. Man ska avveckla sina kund och leverantörsrelationer. Man ska överlämna sina kunskaper. Man blir mer och mer behandlad som oviktig i den planering som genomförs. Man får inte vara med på kompetensutveckling. Man har inte längre samma stake on the line I teamet, man blir lite utanför. Arbetsgivaren satsar inte längre på en gemensam framgång.

På något sätt måste man acceptera att det är det steget man tagit, att göra sig oviktig för den organisation man lämnar.

Men ni måste mena något mer?

Ja, det klart man blir mindre viktig för företaget. Men jag tror inte att det var det någon utav oss menade

När jag sa upp mig hade jag en konflikt med min chef som varat i över ett år. Jag hade pratat med honom om att vi var fler på företaget som känner sig väldigt pressade på jobbet och upplever starka stressymptom. Tre av oss hamnade på sjukhus förra våren (av fyra anställda). En utav oss hade börjat få black-outs och inte visste vart hon befann sig med jämna mellanrum. En av oss fick utmattningsdepression och magkatarr, hon blev medicinerad och fick terapi. Själv hamnade jag på akutpsyk efter en stresskollaps på jobbet. Men chefen valde att inte lyssna, så konflikten fortsatte under sommar och höst och jag var väldigt tydlig med att jag inte upplevde att jag hade rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb och att jag dessutom fortfarande hade stressymptom som jag medicinerade för. Bolaget växte snabbt så vi anställde på (dock ingen som kunde dela min arbetsbörda) men tio personer sa upp sig under hösten, min närmsta chef (verksamhetschefen) sa upp sig kring jul då hon inte längre kunde stå för vad de anställda blev utsatta för. Hon tyckte att jag borde "klippa bandet" då också innan jag hamnar på sjukhus igen. Jag valde att vara kvar, men när vi fick budgeten för våren och jag ser att de dragit ner på resurserna ytterligare och jag skulle få jobba ännu hårdare så bröt jag ihop helt. Sa upp mig via mail (vi jobbar inte på samma kontor jag och min högsta chef). Jag fick inget svar på det mailet. När han kom förbi vårt kontor så sa han ingenting heller. Jag mailade igen och frågade hur vi skulle göra med överlämning (då tillhör det att jag var projektledare för uppstarten av det här bolaget i Stockholm och sitter på en nyckelposition och information som ingen annan har) men får inget svar då heller. Ingen firar av mig sista veckan. Samma dag som jag ska sluta så stoppar en annan mellanchef mig i korridoren och säger att hon fått pengar till ett utvecklingsprojekt och vill ha mig kvar 3 månader. Jag frågar om jag hörde rätt, att de alltså vill att jag ska stanna tillfälligt 3 månader men jag får inte ha kvar min tillsvidareanställning som jag sagt upp p.g.a dålig arbetsmiljö. Och inte högre lön. På ett utvecklingsprojekt som i praktiken innebär att "städa upp" allt strul som varit. När ingen av cheferna ens tittat på mig sen jag sa upp mig. Eller tagit min arbetsmiljö på allvar i över ett år. Hon svarade ja och jag såg ungefär ut såhär:



Ja, nu fick ni den storyn också

 

[Kilauea]

Men ni måste mena något mer?

Jag menar att jag tycker, även om de blev ledsna att jag slutade, att jag kunde få ett "lycka till" eller något sådant. Som sagt, folk som jobbat kortare tid (även sommarvikarier) fick tex åtminstone blommor.

För min del så bytte jag arbetsplats för att jag dels ville ha utveckling i yrket, dels behövde jag nåt nytt eftersom min pappa precis gått bort.
Vad jag inte behövde då var att bakvägen få höra att jag svek dem för att jag sa upp mig medan jag var sjukskriven pga pappas sjukdom och bortgång.

 

[Lovisaleonora]

Ja, nu fick ni den storyn också

Det går inte att hålla sig frisk i en sjuk organisation. Bra att du klev av, och du får se det som ett kvitto på din kompetens att de ville ha kvar dig och försökte fånga upp dig t o m på vägen ut.

Och skönt att kunna tacka nej och lämna. Föreställer jag mig.

 

[em-pirre]

Jag menar att jag tycker, även om de blev ledsna att jag slutade, att jag kunde få ett "lycka till" eller något sådant. Som sagt, folk som jobbat kortare tid (även sommarvikarier) fick tex åtminstone blommor.

För min del så bytte jag arbetsplats för att jag dels ville ha utveckling i yrket, dels behövde jag nåt nytt eftersom min pappa precis gått bort.
Vad jag inte behövde då var att bakvägen få höra att jag svek dem för att jag sa upp mig medan jag var sjukskriven pga pappas sjukdom och bortgång.

Då jag sa upp mig var det likadant. Jag hade jobbat i sex år. De ordnade en fest för en sommarvikarie efter sommaren, folk som jobbat på avdelningen flera år tidigare (som vikarier) blev bjudna på olika arbetsplatsfester o.s.v. I ett senare skede berättade jag detta för en av de högre cheferna, och nu verkar det ha ändrats så att bara de som just då arbetar på avdelningen blir bjudna på fester och sånt.

Jag tolkar det inte som någon sorts utfrysning, utan jag tror att det lätt blir så att den som ordnar festerna gärna vill ha sina närmaste kompisar där. Och så glömmer hen att det finns andra som också vill vara med.

 

[Lovisaleonora]

..., och nu verkar det ha ändrats så att bara de som just då arbetar på avdelningen blir bjudna på fester och sånt.

Det har ju med kostnader att göra. Hade ett mycket udda samtal med en tidigare inhoppare som ansåg sig ha rätt att bli bjuden på julbord, trots att hen tackat nej till alla arbetstillfällen sedan två månader tillbaka.

Hen hade t o m mage att skicka ett meddelande till chefen "nå, vad har du att säga om detta?" efter att ha ifrågasatt att hen inte var medbjuden.

Företagsevenemang är ju för att vårda relationer, väljer man att avsluta relationen (eller har avslutat den) är man självklart inte en del av den satsningen. Föräldrarlediga brukar däremot inkluderas för att kunna hålla sig en smula uppdaterade vad som händer.

 

[em-pirre]

Det har ju med kostnader att göra. Hade ett mycket udda samtal med en tidigare inhoppare som ansåg sig ha rätt att bli bjuden på julbord, trots att hen tackat nej till alla arbetstillfällen sedan två månader tillbaka.

Hen hade t o m mage att skicka ett meddelande till chefen "nå, vad har du att säga om detta?" efter att ha ifrågasatt att hen inte var medbjuden.

Företagsevenemang är ju för att vårda relationer, väljer man att avsluta relationen (eller har avslutat den) är man självklart inte en del av den satsningen. Föräldrarlediga brukar däremot inkluderas för att kunna hålla sig en smula uppdaterade vad som händer.

Nej, dessa fester betalas inte alls av arbetsgivaren. Alla betalar själv. Chefen har ingenting med dessa fester att göra, utan viss personal bestämmer sig för att ordna julfest eller bowling eller hemmafest.

 

[RostKaptenen]

@Singoalla Fyyy det är ingen rolig sits, var själv i ett liknande läge för några år sedan. Det enda du kan göra är att ta en dag i taget. Det är helt okej att vara ledsen och känna att allt är hopplöst. För det kommer bli lättare, även om det inte känns så just nu. Att prata med någon kan vara skönt eller att få skriva av sig och ventilera lite här på Buke.
Det kommer lösa sig med jobb och det kommer att göra mindre ont.
Framförallt, ta hand om dig själv!

 

[Singoalla]

Det går inte att hålla sig frisk i en sjuk organisation. Bra att du klev av, och du får se det som ett kvitto på din kompetens att de ville ha kvar dig och försökte fånga upp dig t o m på vägen ut.

Och skönt att kunna tacka nej och lämna. Föreställer jag mig.

Ja, jag är oerhört glad för att jag inte är indragen i den organisationen längre.

Bara för två timmar sedan så ringde en av mina f.d kollegor mig. Hon frågade om jag var villig att vittna gentemot min gamla chef. Jag kan inte berätta vad det handlade om, men vi pratade i över en timme och jag grät. Vi gick igenom några händelseförlopp förra året och det finns händelser där jag är vittne som styrker hennes historia. Och den är inte vacker. Han är en manipulativ och farlig man. Jag är fruktansvärt glad över att jag kom där ifrån i tid!

 

[Singoalla]

@Singoalla Fyyy det är ingen rolig sits, var själv i ett liknande läge för några år sedan. Det enda du kan göra är att ta en dag i taget. Det är helt okej att vara ledsen och känna att allt är hopplöst. För det kommer bli lättare, även om det inte känns så just nu. Att prata med någon kan vara skönt eller att få skriva av sig och ventilera lite här på Buke.
Det kommer lösa sig med jobb och det kommer att göra mindre ont.
Framförallt, ta hand om dig själv!

Tack finaste! Ja, det hjälper oerhört mycket att bara få prata om det. Och just nu tar jag verkligen en dag i taget. Försöker hitta på roliga saker som gör mig glad

 

[Singoalla]

Ja, så är det ju helt klart tyvärr - det är inte lätt att göra något alls när man har det svårt! Det kan hjälpa att be någon annan (vän eller familjemedlem) att hjälpa en att få det gjort, kanske ringa och boka tid åt en eller i alla fall tjata iväg en.

Mår du bättre nu kanske det inte behövs, eller så kanske det skulle göra så du kunde må ännu bättre. Om inte annat kanske du kan be någon hjälpa dig om de ser att det börjar gå åt fel håll igen? Det är inte alltid man märker det så snabbt själv. Inte för att det kommer att gå åt fel håll för dig, såklart!

Jag du har helt rätt. Jag tror jag ska känna efter lite kommande två veckorna, min bästa vän kommer hem från en resa så det ska bli skönt att träffa henne igen. Jag tror jag ska berätta för henne redan nu hur det ligger till, och att jag kanske en dag helt plötsligt ber henne kontakta någon åt mig så att hon är beredd på det.