Platt fall

[Singoalla]

Några av er kanske minns att jag skrev en tråd i början av året om att saker inte gick så himla bra just nu, och ja.. det har liksom blivit värre Känner att jag vill krypa ur mitt eget skinn just nu så jag skulle bara behöva skriva av mig lite och kanske få några uppmuntrande ord om det är någon som varit i samma situation.

I höstas hade jag en relation med en man jag älskar, ett väldigt bra och välbetalt jobb och allt såg ganska ljust ut. Men efter en långt gången konflikt med min chef så valde jag att säga upp mig. Jag kände att jag hade blivit dåligt behandlad av min chef under en lång tid och valde helt enkelt att sätta ner foten, att visa att jag inte går med på vad som helst. När jag sa upp mig så slutade mina chefer prata med mig. Ingen firade av mig när jag slutade trots att jag arbetat för min chef i nästan fyra år. Jag kände mig ledsen, besviken och lite kränkt efter allt som hänt och alla konflikter som varit. I samband med uppsägningen så hamnade jag i en depression. Grät nästan varje dag och hade svårt att ta mig upp ur sängen på mornarna. Jag var ändå helt säker på att jag inte skulle ha några problem med att få ett nytt och bättre jobb. Men trots en stoooor mängd ansökningar så har ingenting lett någonstans ännu. Jag har varit på två intervjuer men inte fått jobben.

Min relation höll inte. Jag skrev tidigare om att vi hade det tufft då han är mycket sjuk och går på intensivbehandling just nu som tärt hårt på oss. Jag trodde att vi bara skulle behöva lite tid för oss själva, men i februari tog relationen slut helt. Energin räckte inte längre för någon utav oss. Jag känner att jag typ vill dö av sorg. Jag saknar honom varje dag. Nu har jag flyttat till en lägenhet som jag knappt har råd med, som är halvt inredd för att jag inte har råd att köpa fler möbler. Här sitter jag nu, och undrar hur det kunde bli ett sånt platt fall på så kort tid. Just nu vill jag bara gå till närmaste bar och sänka en flaska vin. Bli av med den värsta kliande känslan i kroppen. Men jag har inte råd Så i stället ska jag rycka upp mig, gå till Hemköp och köpa en stor godispåse och sen se till att få iväg några till jobbansökningar ikväll.

Är det någon här som sitter i en liknande situation just nu? Eller som varit i en liknande situation men klättrat upp?

 

[Kilauea]

Angående möbler så säljs och köps det ju massor begagnat numera. Många saker verkar vara i toppenskick för billig penning.

Om jobb, vad har du sökt för jobb. Kanske får du söka alla möjliga jobb just nu och inte bara sånt du är utbildad inom. Börja plugga och ta studielån?
Mår du för dåligt så är det ju läkarkontakt som gäller. Kanske behöver du hjälp av mediciner och/eller samtal för att ta dig ur din svacka.

Att dina chefer blev sura visar bara att du gjorde rätt som sa upp dig. Jag sa upp mig och bytte jobb (hade sökt och fått nytt jobb) efter 7 år på samma ställe. Vad jag fick när jag slutade? Ingenting, mer än att jag fick höra omvägar att de var sura på mig och tyckte att jag svek. Jag har mått dåligt över det, att jag inte ens fick ett "hejdå" eller "lycka till" men insett att det är deras förlust och att de gjorde på just det sättet visade att jag gjorde rätt som sa upp mig.

 

[Brandgul]

Hörni... Jag sitter själv just nu och är jätteledsen över att bli behandlad som skit efter att jag sagt upp mig. Jag är alltså inte ensam om det. Efter 9 år och så blir detta vad jag tar med mig... Jag vet iaf vart jag aldrig ska börja igen om jag ångrar mig...

 

[Singoalla]

Angående möbler så säljs och köps det ju massor begagnat numera. Många saker verkar vara i toppenskick för billig penning.

Om jobb, vad har du sökt för jobb. Kanske får du söka alla möjliga jobb just nu och inte bara sånt du är utbildad inom. Börja plugga och ta studielån?
Mår du för dåligt så är det ju läkarkontakt som gäller. Kanske behöver du hjälp av mediciner och/eller samtal för att ta dig ur din svacka.

Att dina chefer blev sura visar bara att du gjorde rätt som sa upp dig. Jag sa upp mig och bytte jobb (hade sökt och fått nytt jobb) efter 7 år på samma ställe. Vad jag fick när jag slutade? Ingenting, mer än att jag fick höra omvägar att de var sura på mig och tyckte att jag svek. Jag har mått dåligt över det, att jag inte ens fick ett "hejdå" eller "lycka till" men insett att det är deras förlust och att de gjorde på just det sättet visade att jag gjorde rätt som sa upp mig.

Jag har köpt alla möbler billigt begagnat hittills så jag fortsätter att leta fynd! Pluggar heltid så jag har CSN, men det räcker tyvärr inte så långt just nu. Som tur är har jag pengar sparade som räcker ett litet tag till. Vågar inte använda så mycket av dem eftersom jag inte vet när jag kan börja jobba igen.

Jag har sökt lite blandat med jobb, har börjat gå ifrån min bransch mer och mer men blev tyvärr nekad ett butiksjobb (skrev om det tidigare här på Buke). Så det kändes lite segt. Men det är väl bara att jaga vidare.

 

[Singoalla]

Hörni... Jag sitter själv just nu och är jätteledsen över att bli behandlad som skit efter att jag sagt upp mig. Jag är alltså inte ensam om det. Efter 9 år och så blir detta vad jag tar med mig... Jag vet iaf vart jag aldrig ska börja igen om jag ångrar mig...

Så tråkigt att det ska behöva vara så..

 

[Kilauea]

Hörni... Jag sitter själv just nu och är jätteledsen över att bli behandlad som skit efter att jag sagt upp mig. Jag är alltså inte ensam om det. Efter 9 år och så blir detta vad jag tar med mig... Jag vet iaf vart jag aldrig ska börja igen om jag ångrar mig...

Nej, du är inte ensam. Dessvärre....
Men desto större anledning att se att det var värt att säga upp sig, om de behandlar en på det viset är de inte värd att jobba för.

 

[Brandgul]

Jag önskar jag slapp de sista dagarna. Fy.

Dåliga människor att bete sig på detta viset.

Önskar att du får jobb snabbt!

 

[Brandgul]

Nej, du är inte ensam. Dessvärre....
Men desto större anledning att se att det var värt att säga upp sig, om de behandlar en på det viset är de inte värd att jobba för.

Jag ska sluta ömka mig själv i någon annans tråd. Men jag har inte ens sagt upp mig för samma yrke utan ska göra något helt annat. Och så surar de :-(

Men det är verkligen det enda som surrat i mitt huvud idag...

 

[Kilauea]

Det tog mig typ ett halvår att inse att jag inte svek dem för att jag tänkte på mig själv


Fast jag blir fortfarande sur och besviken över att inte ha fått nåt efter så lång tjänst när folk som arbetatt kortare tid fått typ upplevelsepaket när de slutat.

 

[Brandgul]

Några av er kanske minns att jag skrev en tråd i början av året om att saker inte gick så himla bra just nu, och ja.. det har liksom blivit värre Känner att jag vill krypa ur mitt eget skinn just nu så jag skulle bara behöva skriva av mig lite och kanske få några uppmuntrande ord om det är någon som varit i samma situation.

I höstas hade jag en relation med en man jag älskar, ett väldigt bra och välbetalt jobb och allt såg ganska ljust ut. Men efter en långt gången konflikt med min chef så valde jag att säga upp mig. Jag kände att jag hade blivit dåligt behandlad av min chef under en lång tid och valde helt enkelt att sätta ner foten, att visa att jag inte går med på vad som helst. När jag sa upp mig så slutade mina chefer prata med mig. Ingen firade av mig när jag slutade trots att jag arbetat för min chef i nästan fyra år. Jag kände mig ledsen, besviken och lite kränkt efter allt som hänt och alla konflikter som varit. I samband med uppsägningen så hamnade jag i en depression. Grät nästan varje dag och hade svårt att ta mig upp ur sängen på mornarna. Jag var ändå helt säker på att jag inte skulle ha några problem med att få ett nytt och bättre jobb. Men trots en stoooor mängd ansökningar så har ingenting lett någonstans ännu. Jag har varit på två intervjuer men inte fått jobben.

Min relation höll inte. Jag skrev tidigare om att vi hade det tufft då han är mycket sjuk och går på intensivbehandling just nu som tärt hårt på oss. Jag trodde att vi bara skulle behöva lite tid för oss själva, men i februari tog relationen slut helt. Energin räckte inte längre för någon utav oss. Jag känner att jag typ vill dö av sorg. Jag saknar honom varje dag. Nu har jag flyttat till en lägenhet som jag knappt har råd med, som är halvt inredd för att jag inte har råd att köpa fler möbler. Här sitter jag nu, och undrar hur det kunde bli ett sånt platt fall på så kort tid. Just nu vill jag bara gå till närmaste bar och sänka en flaska vin. Bli av med den värsta kliande känslan i kroppen. Men jag har inte råd Så i stället ska jag rycka upp mig, gå till Hemköp och köpa en stor godispåse och sen se till att få iväg några till jobbansökningar ikväll.

Är det någon här som sitter i en liknande situation just nu? Eller som varit i en liknande situation men klättrat upp?

Alltså jag befann mig där för 12 år sedan. Inga pengar, ingen framtid och fick inget jobb. Inte ens på Lidl vill jag tillägga.

Jag fick chansen att plugga om igen. Fick jobb, jag tjänar iaf över 28 i månaden och har varit nöjd med det mot min tidigare framtid.

Så tja... Mitt val av en andra utbildning fick allt på rätt köl igen. Och en framtid. Men hur hittar man rätt lucka?

Men det var verkligen botten av allt jag låg på mentalt.

 

[Brandgul]

Det tog mig typ ett halvår att inse att jag inte svek dem för att jag tänkte på mig själv


Fast jag blir fortfarande sur och besviken över att inte ha fått nåt efter så lång tjänst när folk som arbetatt kortare tid fått typ upplevelsepaket när de slutat.

Mina kollegor uppvaktar mig Har de lovat. Tokstollarna!

 

[Singoalla]

Alltså jag befann mig där för 12 år sedan. Inga pengar, ingen framtid och fick inget jobb. Inte ens på Lidl vill jag tillägga.

Jag fick chansen att plugga om igen. Fick jobb, jag tjänar iaf över 28 i månaden och har varit nöjd med det mot min tidigare framtid.

Så tja... Mitt val av en andra utbildning fick allt på rätt köl igen. Och en framtid. Men hur hittar man rätt lucka?

Men det var verkligen botten av allt jag låg på mentalt.

Jag är färdigutbildad i januari 2016 så jag hoppas att det ska ta mig vidare. Men framför allt hoppas jag att den dagen livet kommer på banan igen.. att jag kommer att uppskatta det. Att inte ta varken pengar eller den jag älskar för givet.

 

[Singoalla]

Jag ska sluta ömka mig själv i någon annans tråd. Men jag har inte ens sagt upp mig för samma yrke utan ska göra något helt annat. Och så surar de :-(

Men det är verkligen det enda som surrat i mitt huvud idag...

Helt OK. Själv tar jag alla chanser till självömkan idag Vissa dagar behöver man helt enkelt det.

 

[Brandgul]

Jag är färdigutbildad i januari 2016 så jag hoppas att det ska ta mig vidare. Men framför allt hoppas jag att den dagen livet kommer på banan igen.. att jag kommer att uppskatta det. Att inte ta varken pengar eller den jag älskar för givet.

Finns det bra chans på jobb inom ditt område efter utbildningen?

Jag ser ju det framför mig att sakerna faller på plats med jobb och inkomst. Man får ju tro på sig själv. Och en framtid :-)

 

[Singoalla]

Finns det bra chans på jobb inom ditt område efter utbildningen?

Jag ser ju det framför mig att sakerna faller på plats med jobb och inkomst. Man får ju tro på sig själv. Och en framtid :-)

Ja definitivt. När jag är klar kommer jag ha examen som projektledare från yrkeshögskolan, och akademisk kandidatexamen som statsvetare. Sen har jag 4 års arbetslivserfarenhet också inom projektledaryrket. Så jag tror att jag har goda chanser till bra jobb, men man kanske får börja med en enklare tjänst och jobba sig uppåt. Är alltid hård konkurrens om jobben inom politiken.

 

[Lovisaleonora]

Du gör verkligen dina slavår just nu. Trist att säga det, men du kommer att ha nytta av den här tiden längre fram i livet. Det är ungefär det mest positiva jag kan komma på att säga, för det är ju verkligen ingen kul sits.

MEN du har något att se fram emot, du har en plan för hur du ska komma ur det. Det är alltid trist när framtiden spricker, men den går att laga och det går att sätta upp nya mål (vilket du gjort). När du läkt kommer du ha möjlighet att dela ditt liv med en annan kärlek, men det får ta tid att läka. Bättre det än att ge sig in i något med öppna sår.

Slicka dina sår, ät glass och kämpa på. Det är träligt. Men det blir bättre.

 

[HeddaVovven]

Känner igen mig lite i din situation även om jag har jobbet kvar. Kan du hitta ett billigare boende för att få mer pengar över? Ofta söker de timvikarier inom vården (typ LSS-boenden) kan du tänka dig att jobba med det för att dryga ut kassan lite?

 

[Monstermom]

Är inte helt klar över vad som är när i det du beskriver (sorry ), men är det så illa i dagsläget att du gråter varje dag och inte tar dig upp på morgnarna? Då tror jag du kanske borde söka hjälp. Det är inte något enormt allvarligt steg egentligen, det är helt enkelt bättre att få en liten skjuts i rätt riktning så du kan må bättre snabbare än att envist traggla på (och riskera att i värsta fall sjunka djupare) "bara för att". Jag tror, på din beskrivning, att du skulle vara hjälpt av en samtalskontakt och det är aldrig fel att ta hjälp för att komma framåt.

 

[Singoalla]

Du gör verkligen dina slavår just nu. Trist att säga det, men du kommer att ha nytta av den här tiden längre fram i livet. Det är ungefär det mest positiva jag kan komma på att säga, för det är ju verkligen ingen kul sits.

MEN du har något att se fram emot, du har en plan för hur du ska komma ur det. Det är alltid trist när framtiden spricker, men den går att laga och det går att sätta upp nya mål (vilket du gjort). När du läkt kommer du ha möjlighet att dela ditt liv med en annan kärlek, men det får ta tid att läka. Bättre det än att ge sig in i något med öppna sår.

Slicka dina sår, ät glass och kämpa på. Det är träligt. Men det blir bättre.

Tack fina. Ja så är det verkligen, försöker tänka att det inte är så lång tid kvar heller. Till examen alltså. Längtar efter att få jobba igen, och längtar efter att den värsta hjärtesorgen ska vara över. Tror tiden i sig kommer att lösa en hel del.

Jag brukar landa på fötter förr eller senare.

 

[Singoalla]

Känner igen mig lite i din situation även om jag har jobbet kvar. Kan du hitta ett billigare boende för att få mer pengar över? Ofta söker de timvikarier inom vården (typ LSS-boenden) kan du tänka dig att jobba med det för att dryga ut kassan lite?

Ärligt talat så är min nya lägenhet typ det enda som gör mig lite glad just nu Att få bo kvar på min favorit-ö. Tyvärr så kostar ju alla boenden rätt mycket här i Stockholm särskilt om man ska bo i 2:a hand (vilket man typ måste om man inte har råd att köpa eller har 20 år i bostadskön). Jag har fått en studentlägenhet så jag är glad att jag har mitt eget kontrakt. En rätt dyr sådan dock..

Tror att jag kommer att försöka söka jobb som är någorlunda relaterade till mitt område i första hand. Ser det nattsvart ut om ytterligare en månad eller två så kanske andra alternativ blir aktuella