Plastikkirurgi - underlivet

[Rhodugune]

Så jag sitter här lite småchockad med tusen tankar i huvudet efter ett besök hos gyn.
Funderade en sekund om jag inte skulle göra en anonym användare men jag kände att det här är inget att skämmas för och att det är något som jag orkar bry mig om om folk får reda på eller inte.
Kanske det till och med hjälper någon annan att inte behöva gå med såna problem så länge som jag kanske har gjort i onödan.
Men kan varna att jag kommer att gå in i detalj nu om mina problem med mitt underliv, så om det finns de som visst inte vill veta så är det läge att sluta läsa nu.

Så vad hände, jag var bara där för att få hjälp för en bakteriell infektion, inga konstigheter och undersökning krävdes.
Jag ber hen att ta det försiktigt för att jag har vestibulit som jag alltid känner av när jag undersöks och läkeren säger att hen ser att jag är irriterad.
Om det finns de som inte har hört talas om det och är nyfikna så är det här en bra länk: http://www.vestibulit.se/

Sen så ber läkaren om att få en spegel för att hen vill visa mig något.
Visst jag har sett mitt underliv förut, för vill veta hur jag ser ut, men jag kan säga att jag inte funderat särskillt mycket på hur den ser ut jämfört med andras och vad det kan innebära, jag menar vi ser ju så olika ut där med.

Det gjorde mig bara nyfiken och läkeren förklarade vädligt pedagogiskt och finkänsligt att mitt underliv ser ut som en del gör för att de fått barn, vilket jag inte har.
När de har spruckit upp.

Att min slidmynning/inre blygläppar, för att använda mitt egna ord inte läkarens, därför inte sluter om utan lämnar en stor del av min slemhinna att ligga helt öppet och bli irriterad.

För er som är intresserad:
Att istället för som på bilden sluta om och lämna ett utrymme med vanlig hud mellan slidans öppning och ändtarmsöppningen så är min slemhinna mer eller mindre öppen hela vägen ner under slidmynningen.
Vilket skapar friktion direkt emot den, när jag rör på mig.

Jag är 36 år och kan inte låta bli att känna mig så dum för att jag inte visste hur jag borde se ut.
Visst har jag känt att det blir mycket bättre när jag smörjer mig så det inte blir lika mycket friktion, men jag trodde att det vara bara jag som var känslig, inte att det var något fel på det viset.
Har dessutom varit på fler undersökningar än jag kan komma ihåg, ingen har någonsin nämnt det här för mig.

Min vestibulit känner jag alltid av, i olika grader.
I vissa perioder har jag så ont, då jag inte klarat av att föra upp ett finger ens, perioder på år då jag inte kunnat haft sex.
Det är länge sen de perioderna varade så länge, har blivit så mycket bättre att lyssna på min kropp och ta hand om den bättre, som att skippa p-piller och sköra slemhinnor, tvättar med olja osv.
I dagsläget kanske det handlar om ett par dar, kanske en vecka i månaden, som jag känner att jag riskerar att få ont om jag skulle ha sex, så jag måsta skippa det.

Tydligen går det här att rätta till, när man har så mycket problem som jag har.
Hen förklarade att det går att operera, att den exponerade delen av slemhinnan tas bort och man tar och stänger igen öppningen en bit med ett par stygn.
Man behöver inte ens sövas, en ingrepp som bara tar ca 15 min.

Det är så många känslor som virvlar runt i mitt huvud nu.
Hur kunde jag inte veta hur jag borde se ut?
Har jag gått runt och haft ont, haft problem till en vis del helt i onödan i alla år?
Känner mig både så arg och ledsen, frustrerad, på mig själv, på vården!
Operation, vad läskigt, tänk om det blir fel, värre än jag har nu?

Just nu är det bra mycket jag inte hunnit smälta helt enkelt.

Jag har bett om att få komma för konsultation, känner att jag behöver få veta så mycket som möjligt om den här typen av operation, om riskerna och så.
Det känns rent spontant som om jag vill göra det, men jag har inte bestämt mig, det är för nytt.
Det fanns inte så mycket tid där för frågor och helt ärligt så stod det rätt still i mitt huvud.

Så jag vet inte, är det någon som har gjort en sån här operation?
Det skulle betyda mycket att få lite råd och stöd just nu.
Om det är för privat så skicka gärna ett pm istället.

Jag kände bara att det här borde det pratas om!
Om kvinnors kroppar och rätten till att tas på allvar i vården.
Jag skulle kunna skriva sidor om dumheter jag fått höra genom åren, om min kropp och min önskan att kunna ha sex.
Som att det är inga konstigheter; sex gör ont ibland eller hur jobbigt det måste vara för pojkvännen när vi inte kunde ha sex, men jag då?!!!

Varför vet vi/jag inte om sånt här?!
Det måste vi kvinnor tydligen göra själva, efter som det det gått snart 20 år sen min sexualdebut och jag började få problem med smärta på allvar och sökte hjälp för det och ingenstans på vägen efter alla otaliga besök har det här lyfts.

Jag blir så ledsen, att vi inte hunnit längre.

 

[Hyacinth]

Fasen vad bra du är som skriver om det här!

 

[Mammas]

Fy, vad ledsen jag blir för din skull!

Jag har ingen erfarenhet av din problematik men känner igen en del av de känslor du beskriver efter mina egna känslor när jag några år efter att jag fött barn av en tråd på buke fick information om att ansträningsinkontinens gick att åtgärda. Idag är jag fortfarande irriterad över att vården inte kunde ge mig den informationen fast jag som barnföderska låg i riskgruppen (jag menar under NÅGOT av alla trilljarders besök borde de väl ha kunnat nämna det?), men så oerhört tacksam för att jag till sist nåddes av informationen. Och det är ju tydligt att sådana här "pinsamma" (som inte borde vara pinsamma!) saker inte tas upp.. Och det är så oerhört träligt.

Men nog raljerat - vad skönt att du fått informationen nu och ska komma på en konsultation. Skriv upp alla frågor du har så att du inte glömmer att fråga när du väl är där. Och lycka till!

 

[lil-sis]

Jag antar att jag är "normal" då jag inga problem har och är tämligen välundersökt.

Jag hoppas verkligen att en operation, om du genomför den, är lösningen för dig.

Och vilken skit att ingen sett/sagt något tidigare!

 

[monster1]

Ja det är galet vad lite man vet om sitt eget kön. Jag håller med @Hyacinth om att det är jättebra att du skriver om det här. Jag lärde mig för inte så många år sedan att inte tvätta underlivet med tvål .

 

[Teilani]

Vad bra att du vill berätta det här, så att fler kan få tanken att det inte behöver vara så jäkla tabu att prata om!

Jättetråkigt att du inte kunnat få den här informationen tidigare. Kvinnovården ligger efter trots att det gluttas i våra underliv hela tiden så är det något slags mantra att allt är normalt. Även när det inte är bra, eller tom rätt dåligt, så är det normalt. Särskilt efter att man fött barn, det blir ju inte som förut förstår du väl. Nä, men lite bättre kan det allt bli med rätt hjälp!

 

[yennork]

Man ska veta att kvinnors underliv ser minst lika olika ut som deras ansikten. Efter att ha utfört och assisterat vid jag vet inte hur många kateter-sättningar kan jag lugnt säga att det inte finns två helt lika. Att hitta urinrörsmynningen är enkelt ibland, ibland får man leta - och ibland får man gräva och bläddra såpass att man får be om ursäkt. Men alla är lika "normala"!

Trots det ska en gynekolog/barnmorska se om något är fel!

 

[Sol]

Vad himla tråkigt att du kanske har behövt gå med besvär helt i onödan pga. någonting som borde ha uppmärksammats för länge sedan! Du gör helt rätt som går på en konsultation så att du får mer information om det hela. Det är väl tyvärr inte ovanligt att många kvinnor går med besvär helt i onödan. Jag gick med lite småbesvär efter första förlossningen och tänkte "så här ska det väl vara" men till slut gick jag på kontroll och barnmorskan såg på en gång vad som var problemet. Jag opererades och det handlade också om ett litet ingrepp på ungefär 15 minuter och bara lokalbedövning. Jag är så himla glad att jag gjorde det. Helt besvärsfri nu.

 

[Fiorano]

Tycker att du är kanon som skriver öppet om det här! Med tanke på din problematik som jag antar att övriga gynekologer du träffat fått reda på är det väl ändå rätt märkligt att ingen sett ett samband mellan din anatomi och dina problem? Hoppas att en op kan göra ditt liv lättare.

Appropå pinsamma problem som tydligen inte heller får pratas om annat än i viskningar har jag fått en sjuhelvets hemorrojd. Pinsamma problem har vi nog alla, men så mycket lättare det hade varit om det inte var så himla pinsamt.

 

[mandalaki]

Så jag sitter här lite småchockad med tusen tankar i huvudet efter ett besök hos gyn.
Funderade en sekund om jag inte skulle göra en anonym användare men jag kände att det här är inget att skämmas för och att det är något som jag orkar bry mig om om folk får reda på eller inte.
Kanske det till och med hjälper någon annan att inte behöva gå med såna problem så länge som jag kanske har gjort i onödan.
Men kan varna att jag kommer att gå in i detalj nu om mina problem med mitt underliv, så om det finns de som visst inte vill veta så är det läge att sluta läsa nu.

Så vad hände, jag var bara där för att få hjälp för en bakteriell infektion, inga konstigheter och undersökning krävdes.
Jag ber hen att ta det försiktigt för att jag har vestibulit som jag alltid känner av när jag undersöks och läkeren säger att hen ser att jag är irriterad.
Om det finns de som inte har hört talas om det och är nyfikna så är det här en bra länk: http://www.vestibulit.se/

Sen så ber läkaren om att få en spegel för att hen vill visa mig något.
Visst jag har sett mitt underliv förut, för vill veta hur jag ser ut, men jag kan säga att jag inte funderat särskillt mycket på hur den ser ut jämfört med andras och vad det kan innebära, jag menar vi ser ju så olika ut där med.

Det gjorde mig bara nyfiken och läkeren förklarade vädligt pedagogiskt och finkänsligt att mitt underliv ser ut som en del gör för att de fått barn, vilket jag inte har.
När de har spruckit upp.

Att min slidmynning/inre blygläppar, för att använda mitt egna ord inte läkarens, därför inte sluter om utan lämnar en stor del av min slemhinna att ligga helt öppet och bli irriterad.

För er som är intresserad:
Att istället för som på bilden sluta om och lämna ett utrymme med vanlig hud mellan slidans öppning och ändtarmsöppningen så är min slemhinna mer eller mindre öppen hela vägen ner under slidmynningen.
Vilket skapar friktion direkt emot den, när jag rör på mig.

Jag är 36 år och kan inte låta bli att känna mig så dum för att jag inte visste hur jag borde se ut.
Visst har jag känt att det blir mycket bättre när jag smörjer mig så det inte blir lika mycket friktion, men jag trodde att det vara bara jag som var känslig, inte att det var något fel på det viset.
Har dessutom varit på fler undersökningar än jag kan komma ihåg, ingen har någonsin nämnt det här för mig.

Min vestibulit känner jag alltid av, i olika grader.
I vissa perioder har jag så ont, då jag inte klarat av att föra upp ett finger ens, perioder på år då jag inte kunnat haft sex.
Det är länge sen de perioderna varade så länge, har blivit så mycket bättre att lyssna på min kropp och ta hand om den bättre, som att skippa p-piller och sköra slemhinnor, tvättar med olja osv.
I dagsläget kanske det handlar om ett par dar, kanske en vecka i månaden, som jag känner att jag riskerar att få ont om jag skulle ha sex, så jag måsta skippa det.

Tydligen går det här att rätta till, när man har så mycket problem som jag har.
Hen förklarade att det går att operera, att den exponerade delen av slemhinnan tas bort och man tar och stänger igen öppningen en bit med ett par stygn.
Man behöver inte ens sövas, en ingrepp som bara tar ca 15 min.

Det är så många känslor som virvlar runt i mitt huvud nu.
Hur kunde jag inte veta hur jag borde se ut?
Har jag gått runt och haft ont, haft problem till en vis del helt i onödan i alla år?
Känner mig både så arg och ledsen, frustrerad, på mig själv, på vården!
Operation, vad läskigt, tänk om det blir fel, värre än jag har nu?

Just nu är det bra mycket jag inte hunnit smälta helt enkelt.

Jag har bett om att få komma för konsultation, känner att jag behöver få veta så mycket som möjligt om den här typen av operation, om riskerna och så.
Det känns rent spontant som om jag vill göra det, men jag har inte bestämt mig, det är för nytt.
Det fanns inte så mycket tid där för frågor och helt ärligt så stod det rätt still i mitt huvud.

Så jag vet inte, är det någon som har gjort en sån här operation?
Det skulle betyda mycket att få lite råd och stöd just nu.
Om det är för privat så skicka gärna ett pm istället.

Jag kände bara att det här borde det pratas om!
Om kvinnors kroppar och rätten till att tas på allvar i vården.
Jag skulle kunna skriva sidor om dumheter jag fått höra genom åren, om min kropp och min önskan att kunna ha sex.
Som att det är inga konstigheter; sex gör ont ibland eller hur jobbigt det måste vara för pojkvännen när vi inte kunde ha sex, men jag då?!!!

Varför vet vi/jag inte om sånt här?!
Det måste vi kvinnor tydligen göra själva, efter som det det gått snart 20 år sen min sexualdebut och jag började få problem med smärta på allvar och sökte hjälp för det och ingenstans på vägen efter alla otaliga besök har det här lyfts.

Jag blir så ledsen, att vi inte hunnit längre.

Så bra du skriver!

Det som jag reagerar mest på är just det där Hur kunde jag gå hela livet utan att veta/utan att FÅ veta?

Jag tror att du gör bäst i att inte grotta ner dig i de tankarna. Att det enda viktiga för dig blir att fokusera framåt = bestämma dig om operation och sedan se till att få den gjord, snabbt.

(Jag reagerar som jag gör för att folk ibland säger till mig "men tänk om all din migrän beror på synfel/tandgnissel/spända muskler/whatever. Då har du FÖRLORAT FLERA ÅR pga något som kunde åtgärdats." Och jag svarar alltid "jag kan inte tänka så. Hittar någon en enkel orsak så skiter jag i att förlorat typ 50 papp om året i tre-fyra på att jag varit sjuk - jag vill bara få mitt liv tillbaka, bota mig, NU")

 

[Texaz]

Så jag sitter här lite småchockad med tusen tankar i huvudet efter ett besök hos gyn.
Funderade en sekund om jag inte skulle göra en anonym användare men jag kände att det här är inget att skämmas för och att det är något som jag orkar bry mig om om folk får reda på eller inte.
Kanske det till och med hjälper någon annan att inte behöva gå med såna problem så länge som jag kanske har gjort i onödan.
Men kan varna att jag kommer att gå in i detalj nu om mina problem med mitt underliv, så om det finns de som visst inte vill veta så är det läge att sluta läsa nu.

Så vad hände, jag var bara där för att få hjälp för en bakteriell infektion, inga konstigheter och undersökning krävdes.
Jag ber hen att ta det försiktigt för att jag har vestibulit som jag alltid känner av när jag undersöks och läkeren säger att hen ser att jag är irriterad.
Om det finns de som inte har hört talas om det och är nyfikna så är det här en bra länk: http://www.vestibulit.se/

Sen så ber läkaren om att få en spegel för att hen vill visa mig något.
Visst jag har sett mitt underliv förut, för vill veta hur jag ser ut, men jag kan säga att jag inte funderat särskillt mycket på hur den ser ut jämfört med andras och vad det kan innebära, jag menar vi ser ju så olika ut där med.

Det gjorde mig bara nyfiken och läkeren förklarade vädligt pedagogiskt och finkänsligt att mitt underliv ser ut som en del gör för att de fått barn, vilket jag inte har.
När de har spruckit upp.

Att min slidmynning/inre blygläppar, för att använda mitt egna ord inte läkarens, därför inte sluter om utan lämnar en stor del av min slemhinna att ligga helt öppet och bli irriterad.

För er som är intresserad:
Att istället för som på bilden sluta om och lämna ett utrymme med vanlig hud mellan slidans öppning och ändtarmsöppningen så är min slemhinna mer eller mindre öppen hela vägen ner under slidmynningen.
Vilket skapar friktion direkt emot den, när jag rör på mig.

Jag är 36 år och kan inte låta bli att känna mig så dum för att jag inte visste hur jag borde se ut.
Visst har jag känt att det blir mycket bättre när jag smörjer mig så det inte blir lika mycket friktion, men jag trodde att det vara bara jag som var känslig, inte att det var något fel på det viset.
Har dessutom varit på fler undersökningar än jag kan komma ihåg, ingen har någonsin nämnt det här för mig.

Min vestibulit känner jag alltid av, i olika grader.
I vissa perioder har jag så ont, då jag inte klarat av att föra upp ett finger ens, perioder på år då jag inte kunnat haft sex.
Det är länge sen de perioderna varade så länge, har blivit så mycket bättre att lyssna på min kropp och ta hand om den bättre, som att skippa p-piller och sköra slemhinnor, tvättar med olja osv.
I dagsläget kanske det handlar om ett par dar, kanske en vecka i månaden, som jag känner att jag riskerar att få ont om jag skulle ha sex, så jag måsta skippa det.

Tydligen går det här att rätta till, när man har så mycket problem som jag har.
Hen förklarade att det går att operera, att den exponerade delen av slemhinnan tas bort och man tar och stänger igen öppningen en bit med ett par stygn.
Man behöver inte ens sövas, en ingrepp som bara tar ca 15 min.

Det är så många känslor som virvlar runt i mitt huvud nu.
Hur kunde jag inte veta hur jag borde se ut?
Har jag gått runt och haft ont, haft problem till en vis del helt i onödan i alla år?
Känner mig både så arg och ledsen, frustrerad, på mig själv, på vården!
Operation, vad läskigt, tänk om det blir fel, värre än jag har nu?

Just nu är det bra mycket jag inte hunnit smälta helt enkelt.

Jag har bett om att få komma för konsultation, känner att jag behöver få veta så mycket som möjligt om den här typen av operation, om riskerna och så.
Det känns rent spontant som om jag vill göra det, men jag har inte bestämt mig, det är för nytt.
Det fanns inte så mycket tid där för frågor och helt ärligt så stod det rätt still i mitt huvud.

Så jag vet inte, är det någon som har gjort en sån här operation?
Det skulle betyda mycket att få lite råd och stöd just nu.
Om det är för privat så skicka gärna ett pm istället.

Jag kände bara att det här borde det pratas om!
Om kvinnors kroppar och rätten till att tas på allvar i vården.
Jag skulle kunna skriva sidor om dumheter jag fått höra genom åren, om min kropp och min önskan att kunna ha sex.
Som att det är inga konstigheter; sex gör ont ibland eller hur jobbigt det måste vara för pojkvännen när vi inte kunde ha sex, men jag då?!!!

Varför vet vi/jag inte om sånt här?!
Det måste vi kvinnor tydligen göra själva, efter som det det gått snart 20 år sen min sexualdebut och jag började få problem med smärta på allvar och sökte hjälp för det och ingenstans på vägen efter alla otaliga besök har det här lyfts.

Jag blir så ledsen, att vi inte hunnit längre.

Rent spontant, shit vad bra att du skriver här!!!

Tror FÅ personer har koll på sitt underliv... Du hjälper nog fler än du förstår genom att så öppet skriva om det!

Jag har iofs inte problem med underlivet, men har inte heller koll, så ämnet känns väldigt intressant!!

Följer, helt klart!!

 

[Teilani]

Man ska veta att kvinnors underliv ser minst lika olika ut som deras ansikten. Efter att ha utfört och assisterat vid jag vet inte hur många kateter-sättningar kan jag lugnt säga att det inte finns två helt lika. Att hitta urinrörsmynningen är enkelt ibland, ibland får man leta - och ibland får man gräva och bläddra såpass att man får be om ursäkt. Men alla är lika "normala"!

Trots det ska en gynekolog/barnmorska se om något är fel!

Ja det ska de faktiskt, i ts fall beskriver hon något som kan liknas vid läpp-gomspalt. Det finns än oändlig normalvariation, men trots det ska man som proffisionell kunna se när något är uppenbart fel.

Problemet är att det talas väldigt lite om det, hur det ser ut, vilka fel som kan uppstå. Bilder visas inte alls.

Ibland funderar jag på om ett tillstånd som vestibulit istället drabbat penis, vilken behandling/forskning på området hade vi haft då?

 

[Inte_Ung]

Har jag gått runt och haft ont, haft problem till en vis del helt i onödan i alla år?
Känner mig både så arg och ledsen, frustrerad, på mig själv, på vården!
Operation, vad läskigt, tänk om det blir fel, värre än jag har nu?

Med tanke på att underliv ser så olika ut så är det ju bara när man har problem som underlivet inte är normalt.

Jag har gjort underlivsplastik efter mina förlossningar.
Jag hade en reva på ena inre blygdläppen alldeles vid klitoris.
Blygdläppen hade dessutom lossnat litet från underlaget så att den hängde och vände sig ut-och-in.
Blygdbenet var därmed inte heller täckt av vävnad utan bara av ett tunt lager slemhinna.

De opererade det under lokalbedövning på min begäran, vanligtvis så söver man.
Resultatet blev fantastiskt.
Med åren dessutom bättre och bättre vart efter nerver och vävnad har ordnat upp sig med den fantastiska läkning som ett underliv har.
Jag håller t.ex. tätt bättre vart efter tiden går.

 

[tjenixen]

Så skönt att det finns en potentiell lösning i en operation! Jag håller tummarna att det blir så bra som de säger det kan bli.

Jag känner igen mig en hel del i det du skriver, dock med annan diagnos. Jag har alltid varit noggrann med att kolla upp att allt står rätt till så under åren haft en hel del besök hos gyn (i england gjordes alla tester och undersökningar på samma ställe, så varje gång jag ville testa mig gjordes även en undersökning). För något år sedan hade jag en del problem som orsakade förändringar, gjorde en förfrågan om dessa förändringar och just om plastik, fick tid och undersöktes. Då först uppdagades en eventuell diagnos som jag gått med... i säkert 20 år. Samma diagnos som orsakat förändringarna och flera gånger misstagits för allt möjligt annat.
Jag fick tid för plastik, men väl sövd ville inte inte kirurgen utföra operationen och valde istället ett annat ingrepp för att bekräfta diagnosen.

Klart jag känner mig både ledsen och besviken över att ha varit noggrann med undersökningar mm och att det ändå missats. Jag kommer t o m ihåg en gynekolog för säkert 10 år sedan som uppmärksammade en ovanlighet en gång, men då ingen haft kunskap om den här tillståndet, så har ingen heller kunnat ge en diagnos. Den är rätt ovanlig och jag är inte del av den "vanliga" riskgruppen. Det är också en otrolig besvikelse i att kirurgen valde att inte prova utföra operationen när jag ändå var där, sövd, men jag hoppas på att en dag prova igen i det fall jag har status quo.

Så vad det gäller din situation så är det självklart tråkigt att du har gått med problem såpass länge, men vilken tur att du träffat en läkare som har en eventuell lösning för dig Bra att du väljer att dela med dig! Önskar dig all lycka till!

 

[Sol]

Ibland funderar jag på om ett tillstånd som vestibulit istället drabbat penis, vilken behandling/forskning på området hade vi haft då?

Ja men jisses, penis är ju gjord för att användas så mycket som möjligt så det är klart att det skulle vara ett problem som man vill lösa fort som tusan. Kvinnor å andra sidan... våra könsorgan är ju inte gjorda för att användas så flitigt så våra problem är ju s a s självförvållade. Ja! Jag läste en gynekolog uttrycka sig ungefär så.

 

[Rhodugune]

Tack alla som svarat, visste inte vilket mottagande den här tråden skulle få.
Så igår när svaren trillade in så blev jag alldeles överväldigad och rörd och visste inte vad jag skulle svara.
Det tog så lång tid att skriva den här tråden igår, alla funderingar och känslor som kom upp att jag var slut emotionellt efteråt och inte fick ur mig några svar på det som skrivits hur jag än försökte.
Idag känner jag mig lugnare, skönt att fått sova, fått lite energi igen att ta itu med alla funderingar och känslor.

Hyacinth Tack!
Kändes att det behövdes, tror vi tjänar så mycket mer att prata om det.

Mammas Förstår att du känner igen dig, tack för att du delade med dig av din upplevelse.
Fy vad trist att du behövde gå igenom det, kramen.
Tror bland det svåraste är det gäller att informera är den delen när man själv sitter på en stor kunskap och missar att alla inte ser det man ser eller tex samband emellan symtom och vad som kan ha orsakat dem som man själv gör pga av sin kunskapsbank.
Har haft den upplevelsen många gånger, att de tar förgivet att man måste ha förstått/vetat om saker och därför inte informerat om det.
Något som jag har funnit fungerar bra i alla typer av samtal/informationsutbyte är att återberätta vad man tror sig ha hört.
Då visar det sig på en gång om man missat eller missförstått något och jag ska även ta med mig skrivna frågor så jag inte missar att få svar på något, tack för tipset och för de uppmuntrande orden.
Så befriande att höra igen och igen att sånt här måste vi prata om så att det inte missas vad det är som felas oss.

lil-sis Jag är glad att höra att du inte har haft några problem på den här biten, det önskar jag ingen.
Det känns som det här operationen är rätt väg att gå för mig, det är ca 3 månaders väntetid så jag har gott om tid att landa i det hela.

monster1 Ja det är galet lite vi vet ibland, inte konstigt att det kan bli så galet fel då.
Tack för stödet, för att jag valt att skriva öppet om det, det värmer.
Jag vill att något gott ska komma av den är soppan.
Att det finns hjälpt att få, både för mig och andra och jag hoppas verkligen att det här kan ge mer livskvalite på den här punkten.

Teilani Ja vården ligger verkligen efter när det gäller kvinnokroppen, dess sjukdomar och åkommor.
Att det var vestibulit jag hade förstod jag först efter lärt känna en tjej med samma problem.
På ungdomsmottagningen sa de bara att smärtan jag upplevde var helt normal, inget de kunde göra nåt åt.
Fick tjata mig till en remis till gyn, efter ha följt en massa råd om att självbehandla emot svamp, som starkt avråder ifrån när man har vestibulit för att det oftast bara gör det hela värre och så också för mig.
Det ledde till min första persiod där jag hade för ont att ha sex på ca 2 år.
Allt jag lärt mig om min vestibulit har jag lärt mig från andra tjejer med vestibulit, som fått gå den långa vägen i att lära sig vad som fungerar, hjälper och lindrar deras besvär.

Jag gillade den liknelsen, som du nämnde i ditt andra inlägg, att det kan beskivas som att ha läpp-gomspalt.
Det är klart okej att se ut hur som helst, men skapar det problem så är det fantastiskt att det går att göra nåt åt det oavsätt om det sitter i ansiktet eller i underlivet.
Det är verkligen intressant att få veta att hur vi ser ut, antingen från början eller pga av att vi fått barn kan skapa sådana problem.
Läkaren jag träffade var verkligen så omtänksam, märktes att hen ville att jag inte skulle må dåligt på nåt vis för att mitt underliv råkar se ut på den här viset och ville hjälpa mig, ge mig information om både vad som ställde till problem för mig och vad jag kunde göra åt det om jag ville.
Jag är så tacksam att jag råkade få just den läkaren igår.


yennork Jag uppskattar din input, hur svårt det kan vara, i slutändan är vi individer och det påverkar så klart hur vi ser ut och hur vi påverkas när vi drabbas av något.
Det är lätt att tro att det är självklart i vården att man känner igen symtomen från en vis sjukdom eller åkomma osv.
Igår när jag skrev var jag mitt i den för mig emotionella storm och inte särskillt objektiv.
Kände bara en sån stor frusteration att det var första gången jag fått höra att hur jag ser ut bidrar till mina problem.

Sol Det är så svårt att veta vad som är normalt eller inte, jag har liksom så många en djupt inneboende önskan att fixa saker och ting själv, att inte vara till besvär eller ta upp någons tid, ta tid från andra som behöver den bättre när jag söker hjälp.
Vad skönt att du inte behövde gå omkring och ha besvär, att du tog upp det och de tog dina problem på allvar.


Fiorano Oh fy din stackare, kan säga att jag fick problem med en hemorrojd för första gången nu i somras, smärtan och pinsamhets faktorn var hög!
Hade gärna amputerat rumpan och fått lite sömn där ett tag.
Som tur fungerade det att bara med att smörja med en receptfrisalva, lindrade smärtan riktigt bra och den gick tillbaka efter ett par veckor, men jag var tvärsäker att jag skulle bli tvungen att opereras när det var som värst.

Jag har varit och sökt hjälp i omgångar för min vestibulit genom åren, plus alla andra besök, för att ta cellprov, för testa mig för det ena och det andra för att jag kommer att ha en ny sexpartner osv och ingen har sagt något.
Har säkert varit nåt gynbesök eller två per år sen jag var 17 år och det är 20 år nästa år och ingen har sagt något.


mandalaki Tack, jag har tänkt mycket på vad du sa, mycket kloka ord, för det sista jag vill bli är bitter.
Jag tänker använda det jag känner som bränsle, att göra nåt åt saken, att prata öppet om det istället för att grotta ner mig i förbittring, jag lovar.


Texaz Vad härligt, kul att höra att du känner så, är intresserad.
Vem vet även om du inte själv har problem så kanske någon i din närhet har det och då vet du vad du vet nu och kan ge den synvinkeln på saken och hjälpa, den tanken gör mig väldigt glad.


Inte_Ung Å tack för att du delade med dig av dina personliga erfarenhet, så underbart att det blev bra tillslut efter vad som hände.
Att operationen gick bra och att du läkte fint, känns så skönt att höra att vi har i regel bra läkekött där.
Läkaren beskrev operationen och det utförs under lokalbedövning bara, till min stora lättnad, det är så jag skulle föredra det också.
Man kommer in, lokalbedövas, ingreppet tar ca 15 min och sen kan man åka hem senare på dagen.

tjenixen Jag tycker vad du varit med om är ytterst relavant även om det inte beror på samma sak, känner verkligen med dig och hoppas att din operation eller att någon annan åtgärd finns att göra så du kan få hjälp med ditt problem.
Genom min resa har jag ofta fått helt knasiga råd, som oftast ges helt tvärsäkert och ibland har jag inte upptäckt förens efteråt hur lite de visste men ändå valde att utrycka sig så säkert om.
Den bästa hjälpen/råden och stödet har jag som sagt fått från andra kvinnor i samma situation som jag.
Jag är verkligen så glad och tacksam för de som valt att tala öppet om sin vestibulit och de som delar med sig av sina erfarenheter, så jag känner att det är den vägen jag också måste ta.

 

[Modest]

@Rhodugune

Jag har ingen erfarenhet av underlivsplastik men tycker också att det är superbra att du skriver om det här

 

[Trani]

Jag är 36 år och kan inte låta bli att känna mig så dum för att jag inte visste hur jag borde se ut.

Har dessutom varit på fler undersökningar än jag kan komma ihåg, ingen har någonsin nämnt det här för mig.

Klart att du inte ska känna dig dum då. Har man visat sitt underliv för flera gynekologer och ingen säger något så räknar man givetvis med att det är "som det ska". Om jag hade varit dig hade jag nog frågat gyn hur anmärkningsvärt det är att det inte har uppmärksammats förut. Inte för att det förändrar handlingsplanen, men det kan vara skönt att få lite klarhet. Kanske är det inte alls så uppseendeväckande utan kräver ett väldigt tränat öga?

Jag har ingen erfarenhet av att operera underlivet men slemhinna läker generellt lätt och snabbt. Hoppas att operationen löser så mycket av din problematik som möjligt! Även om det kanske blir en jobbig "i alla jävla år!?"-känsla så är det ju fantastiskt att det har uppmärksammats nu ändå. Du är ju inte lastgammal heller!

 

[Rhodugune]

Haha tack Trani, ja jag försöker verkligen att inte känna mig varken dum eller lastgammal än.
Att jag nämnde min ålder, var för att jag var så upprörd, känner inte samma frustration nu när jag hunnit landat lite i det, det var just för att jag just hunnit vara i kontakt med vården i så många år och det inte nämnts förens nu som kändes så fel.

Jag tänker fråga, jag undrar verkligen också hur det kunde bli så här, men nu känner jag mig mest tacksam för hur bra jag blev emottagen igår, hur bra läkaren var som tog sig tid att ta upp det här mig, visa och förklara och berätta om operationen, så jag nu kan få hjälp även om jag inte fått det innan.

Att slemhinnor generellt läker snabbt hade jag inte hört innan, det var bra nyheter, det känns fortfarande läskigt att tänka på en operation.
Det blir min första, har bara tagit bort födelsemärken som värst innan, aldrig ens brytit något eller behövt åka in och sy, väldigt lättad över att det ser ut som jag inte behöver sövas i alla fall.

 

[Trani]

Att slemhinnor generellt läker snabbt hade jag inte hört innan, det var bra nyheter, det känns fortfarande läskigt att tänka på en operation.

Jag har hört (bra källa va?) att piercingar i blygdläppar och klitoris förhud är de mest lättläkta typen av piercingar. Trots att det kanske låter våghalsigt att pierca sig i underlivet. Sår i munnen brukar ju också läka mycket snabbar än sår i huden (jämför om du bränner dig på tungan respektive fingertoppen).

Det kommer säkert gå kanonbra!