Planering iför kommande barn...

[_Yggdrasil_]

Mmm... Jag och Håkan (min sambo) håller på att planera vårt framtida liv som föräldrar... Det är svårt men kul
Vi planerar hur vi ska uppfostra, hur vi ska se på saker och ting och hur vi ska betee oss runt barnet. Det kanske bara är vi som håller på med sånt efterso mjag är en så grymt nervös människa och måste planera saker iförväg jämnt... Men jag kan ju inte va ensam om att ha ett jätte behov av att planera allt?

Hur planerar ni era barn som är på G..
Alltså hur tänker ni lägga upp erat familje liv?
Hur tänker ni uppfostra?
Är ni överens eller bråkar ni om hur det ska läggas upp?
Vad kan ni inte komma överens om?
Vad har gått lättast att bestämma?

 

[corona]

Sv: Planering iför kommande barn...

Vi är faktiskt rörande överens.
Nu har vi väl kanske mest pratat om "vardagsuppfostran"; film, TV, lek ute, dator, lördagsgodis, "jag vill ha"-tjat, alkohol, snus, rökning, idrottsklubbar , musikskolor, o.s.v, o.s.v...
Vi är överens om allt...

...utom en sak; hur många barn vi vill ha....

...men det rör ju inte uppfostran direkt


Jag tror inte man ska planera för mycket.
Det är ju bra om man kanske har en någorlunda lik syn på uppfostran o.s.v....så man inte skiljer sig för mycket från varandra, så att det kanske skär sig helt sen när det är dax att börja uppfostra, eller vad man ska säga.
Sen får man nog prova sig fram och anpassa sig allt eftersom... man vet ju inte hur man reagerar och tänker i olika situationer innan man får testa och barn är ju så hemskt olika varandra...

 

[cirkus]

Sv: Planering iför kommande barn...

Att planera för barn är ju bra - men planera inte för mycket. Du vet aldrig hur just ditt barn kommer att vara, får du en brandbilsbebis så är risken rätt stor att alla dina planer kommer på skam. Tänk på att det inte är prestige med hur barnen är.

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Planering iför kommande barn...

Problemet är egentligen det at min smbo anser att vi inte ska behöva uppfostra barnet allt i stort sett.. Utan det ska framtida dagispersonal och lärare sköta... Det tycker jag är HELT fel och det bråkar vi endel om...
Sen är det så att min sambo är en extrem tävlingsmänniska han "tävlar" alltid MOT mig istället för MED mig. T.e.x. så diskuterade vi situationen att barnet kommer till mig och frågar om godis och jag sägar "nej" då tycker han att det är helt okej att han säger "ja" för att vinna "poäng" hos barnet...

DET skrämmer mig! därför så diskuterar vi uppfostran och sånt mycket bara för att nör väl dagen kommer så ska det funka!

Sen får man ju naturligtvis anpassa sig efter barnet oxå! Barnet är ju oxå en individ med egna tankar. Det jag är orolig för är att vi som föräldrar inte kan hålla sams och ha samma mål i vår uppfostran...

 

[escodobe]

Sv: Planering iför kommande barn...

Problemet är egentligen det at min smbo anser att vi inte ska behöva uppfostra barnet allt i stort sett.. Utan det ska framtida dagispersonal och lärare sköta... Det tycker jag är HELT fel och det bråkar vi endel om...
Sen är det så att min sambo är en extrem tävlingsmänniska han "tävlar" alltid MOT mig istället för MED mig. T.e.x. så diskuterade vi situationen att barnet kommer till mig och frågar om godis och jag sägar "nej" då tycker han att det är helt okej att han säger "ja" för att vinna "poäng" hos barnet...

DET skrämmer mig! därför så diskuterar vi uppfostran och sånt mycket bara för att nör väl dagen kommer så ska det funka!

..

Det låter ju helt knäppt Tänk även på att umgänget med barnen måste fungera ÄVEN OM förhållandet tar slut, att man har ett band till och måste sammanbeta med personen resten av livet.

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Planering iför kommande barn...

Jag tror att det beror på Håkans okunskap och hoppas på att han lär sig när barnet väl finns hos oss.. Han har ju ingen som hellst barna vana och han själv har en minst sagt udda uppväxt...

 

[jerseyko]

Sv: Planering iför kommande barn...

Jag och sambon är överens om allting, barn ska inte sitta inne vid tv/datorn utan ska ut i skogen och leka!

Det enda vi inte är överens om är att jag tänker köpa en ponny, och han en cross

 

[strawberrysylt]

Sv: Planering iför kommande barn...

han "tävlar" alltid MOT mig istället för MED mig.

Åh, det där känner jag igen mig i. Fast tog upp det med min pojkvän, att jag kände så, och nu har det blivit mkt bättre. Det var inget han gjorde avsiktligt, utan bara något jag upplevde som jobbigt.

T.e.x. så diskuterade vi situationen att barnet kommer till mig och frågar om godis och jag sägar "nej" då tycker han att det är helt okej att han säger "ja" för att vinna "poäng" hos barnet...

Fast det där tycker jag låter ganska hemsk.. Att tävla mot mamman inför barnet. Uscha..får hoppas han ändrar sig.

Jag o min pojkvän har inte pratat så mkt om uppfostran o sådär, fast jag tror vi ligger på samma våglängd vad gäller det allra mesta.



//r

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Planering iför kommande barn...

Mmm jag ska försöka prata med sambon.. Eller ja det gör jag rätt ofta. Vi har ett välldigt ärligt förhållande där allt diskuteras noga...

Jag tror och hoppas att detdär med att vinna poäng kommer att försvinna sen när han väl sitter där med vårt barn och verkligen inser att det är VÅRT och inte mitt...

Vi ska till Bibblo i morrn och låna lite föräldra böcker som han ska få läsa så han blir lite mer insatt. Jag tycker ju synd om honom när han inte har den kunskap om barn som jag har och jag frsöker lära honom men ibland når inte informationen fram... Så om man lånar lite böcker så får han ju allt svart på vitt och då får han ju mer kunskap utan att känna sig överkörd av mig Det tror jag är ett bra sätt att få honom att känna sig mer delaktig och då kanske han inte känner att han måste tävla med mig hela tiden!

 

[Yrja]

Sv: Planering iför kommande barn...

Nu är inte min sambo lika entusiastisk som jag när det gäller detta med föräldraskap - vi har inte börjat på det än. Men jag som har längtat åtskilliga år har ju pinat honom med diskussioner kring detta så gott jag kunnat. Vi verkar ganska överens. Vi kommer båda från trygga familjesituationer med hemskt lika fäder från samma område. Så vi har rätt så lika syn på saker och ting.

Det viktigaste tycker jag är ärlighet och förlåtelse. Det är ngt som både han och jag upplevt. Som ung gör man en hel del dumma saker. Man måste testa att göra fel, man måste också få misslyckas. Men alltid, oavsätt vad jag gjort så har jag slltid kunnat berätta det för mina föräldrar och de har inte gjort ngn stor affär av det. Det viktigaste är att man förstår att man gjort något som man inte ska göra om. Man ska låta barnen uppfostras av naturliga konsikvenser och eget logiskt tänkande. Inte genom straff som vi tilldelar. Enligt oss båda.

Sen har jag mycket tillit till min sambo när det gäller barn för att han själv är ett enda stort barn. Han kommer mkt överens med dem och är samtidigt en trygg person som aldrig skulle utsätta dem för någonting farligt. Han är dessutom som karlar är i allmänhet - avslappnad och lugn. Som kvinna är man så noga med saker och ting. En kille tar det som det kommer.

Det finns eg. ingenting som vi hittills är oense om. Ingen av oss håller på, eller har hållt på med, någon form av droger heller. Ingen av oss röker, snusar och vi dricker mkt sällan. Så även där är vi slående överens och goda förebilder.


Jag är ett planeringsfreak och längtar dessutom som en tok efter barn. Men mitt sunda förnufft säger att man inte ska planera så mkt. Visst kan man ta reda på om man tänker lika men man ska nog inte ta saker och ting på blodigaste allvar, trotts att jag gärna gör det. Jag menar, ingen av er har barn, hur ska ni kunna bestämma redan nu hur ni ska vara som föräldrar? Jag tror att det är en roll man växer i och man lär sig påvägen. Det har folk gjort i alla tider och barnen har i allmänhet växt upp till alldeles utmärkta människor. Så inte ska väl ni vara sämre.

 

[Mustasukka]

Sv: Planering iför kommande barn...

Jag hade också helt klart för mig hur barn skulle uppfostras innan jag fick några.
Kan säga att jag ändrat mig ganska mycket sedan första sonen föddes för 5 år sen.
Det spelar nog ingen roll hur mycket man planerat innan.
Det är barnet som bestämmer till stor del hur ni blir som föräldrar.

Det är så lätt att tycka om barn innan man har några.
Därför brukar åsikterna gå isär hos barnlösa och föräldrar vad gäller mycket.
Jag tycker till och med annorlunda om vissa saker nu med andra barnet än med första.
Då tyckte jag att samsovning var det bästa för ett barn.
Nu tycker jag att det bästa för min 7-månaders kille är att sova i egen säng. Tex.

 

[cirkus]

Sv: Planering iför kommande barn...

Oj, det låter som om ni har väldigt olika inställning....inte alls så bra.

Man kan inte göra om andra människor - även om jag förstår att du skulle vilja att han var lite annorlunda- som tex konsekvens mellan föräldrar. Det funkar inte med att "vinna poäng hos barn" Hur kan han ens tänka så (hur gammal är han? är han ens pappa-material?)

 

[cirkus]

Sv: Planering iför kommande barn...

Vår son har både cross och ponny ! OCH sitter vid datorn OCH är ute och leker...ingenting är så svartvitt.

 

[Britta68]

Sv: Planering iför kommande barn...

. T.e.x. så diskuterade vi situationen att barnet kommer till mig och frågar om godis och jag sägar "nej" då tycker han att det är helt okej att han säger "ja" för att vinna "poäng" hos barnet...

...

Men hallå.....hur gammal är din sambo? Snacka om omoget.

Som föräldrar måste man hålla ihop om regler, annars blir det ett enda kaos. Barnet lär sig snabbt att mamma säger nej men pappa ja (t ex). Till slut betyder det att inget som mamma säger är nåt man behöver bry sig om, för pappa ändrar på beslutet.

 

[Sjalen]

Sv: Planering iför kommande barn...

Men hallå.....hur gammal är din sambo? Snacka om omoget.

Som föräldrar måste man hålla ihop om regler, annars blir det ett enda kaos. Barnet lär sig snabbt att mamma säger nej men pappa ja (t ex). Till slut betyder det att inget som mamma säger är nåt man behöver bry sig om, för pappa ändrar på beslutet.

Japp! Stopp och belägg redan där! Familjeliv är ett lagarbete! Fråga honom om han tror att Zlatan är den enda av vikt i ett fotbollslag eller om någon behöver passa till honom också!!!

En annan sak som är bra att diskutera är alkohol. Ska det tillåtas att dricka hemma vid en viss ålder, ska ni själva dricka alkohol i barnets närhet? Om ja, finns det en gräns?

Vad tycker man om föräldraledigheten? Hur ska den delas?

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Planering iför kommande barn...

Min sambo är 25 år.

Han inseer efter at jag har förklarat för honom att det inte är någon poäng tävling.. Hade ett lååångt snack i natt...
Det var som jag trodde att han var osäker på att han skulle bli en bra pappa och han visste att jag skulle bli en bra mamma så alltså trodde han att han skulle behöva tävla mot mig för att barnet skulle tycka om honom.. Stackarn jag förklarade att vi naturligtvis kommer ha olika meningar om saker nångång, men att det är viktigt att inteställa barnet emot nån förälder. Barnet kommer ju älska honom för att han är en rättvis snäll pappa och inte för att han har högre poäng än jag.
Han insåg att jag hade rätt och han blev jätte glad när jag sa att på fredag ska vi till bibblo så han får låna lite barnböcker och lära sig mer om barn!

Så nu kan man pusta ut! Det gick riktigt smidigt att lösa det bekymmret när man bara förklarade på ett pedagogiskt sätt...
Han kommer bli en kanonbra pappa bara han skippar osäkerheten och tror mer på sig själv

 

[Björk]

Sv: Planering iför kommande barn...

Jag o sambon pratar om sånt av och till. Men sällan specifikt om exakta situationer. För min del räcker det att jag vet att vi delar uppfattningar om vad som är "bäst". Tex att vi anser att båda bör vara lika mycket föräldrar (delad föräldraledighet 50/50), att vi anser att barn ska behandlas så konsekvent som möjligt, att vi anser att skuldbeläggande är fel osv. Att kärlek är viktigt och att man från början lär barnet hjälpa till hemma med sånt de klarar.

Hur han tycker i frågorna har visat sig genom våra diskussioner kring hur tex bekanta eller släktingar behandlar sina barn eller om/när vi tittar på tv eller om/när vi diskuterar någon fråga som jag läst härinne tex.

Eftersom vi märker att vi delar värderingar så tror jag inte det kommer bli några större konflikter när/om vi eventuellt blir föräldrar.

 

[Sjalen]

Sv: Planering iför kommande barn...

Barnet kommer ju älska honom för att han är en rättvis snäll pappa och inte för att han har högre poäng än jag.

Och älska honom även om han inte är snäll. Sådana är barn vilket du snart märker. Inte ens till den andra föräldern skvallrar de utan att må dåligt av det (och då bara om de själva mår dåligt).

Läs gärna Jesper Juuls "Ditt kompetenta barn" redan i småbarnsåldern. Det ger mycket om dig själv som barn också förresten.

 

[Tokmaja]

Sv: Planering iför kommande barn...

Vår son har både cross och ponny ! OCH sitter vid datorn OCH är ute och leker...ingenting är så svartvitt.

Tänkte precis skriva det samma .

Att sen säga ja när den andra säger nej gör inte att man blir mer populär som förälder, det gör barnet mer förvirrat, står föräldrarna som enad front kommer ju barnet få en stabil uppväxt (förhoppningsvis) och bli mer självsäker och trygg.

Jag och gubben pratade aldrig om hur vi skulle göra innan i stort sett, hade ju inte planerat sonen, menvi är faktiskt rörande överens om det mesta när det gäller barnen, faktiskt när det gäller det mesta , så vi har haft en enormt "tur" där faktsikt!

 

[Fraggel_Tess]

Sv: Planering iför kommande barn...

Vi vill skaffa barn men det får vänta lite till men vi diskuterar en hel del. Vi har ju en del skräckexempel i vår närhet på barnuppfostran så vi vet ju lite hur vi inte ska göra i alla fall. Men vi är ganska överens i alla frågor faktiskt. En del sägs ju med glimten i ögat och mycket kan ju hända innan man får en liten bebis också och sedan kan det ju bli en riktig buse också