Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
ameo skrev:Och faktum är att jag själv sörjer lite över att det har blivit så, så jag försöker uppmuntra alla snittivrare att i alla fall ge vaginalförlossningen en chans - vilket jag tyvärr inte FÅR... (jag är nöjd med mina snitt, men sörjer över att jag inte ens fått försöka föda vaginalt)
ameo skrev:Men lilla gumman, det förstår du väl själv att du inte vet ditt eget bästa...
Stå på dig!
Snurrfian skrev:Men det är ju helt skilda saker? Panik vid förlossning kan man ju få dels av att man känner sig utlämnad och dels att man har tappat kontrollen, en trotsig två åring handlar ju mer om tålamod...
Humelibumlan skrev:Det finns massor av saker jag får panik av och en himla massa mer jag klarar av...
En 2-åring ger mig inte panik... Däremot en situation där jag är fast lås och inte kan ta mig undan ifrån- den kan ge mig panik!
Va kul att du gav dig in ii tråden med ditt positiva tänkande och gav stöd!
SCHAS!
ameo skrev:VAD anser du då vara medicinska skäl?
ÄR det inte en medicinsk orsak när man VET att psykologiska faktorer kan påverka förlossningsarbetet så att det BLIR komplikationer? Eller måste det vara fysiska medicinska orsaker?
ancan skrev:I mitt fall så handlar även förlossningar om att ha tålamod och att hålla huvudet kallt!!!
Att bli hysterisk i en sådan situation??? Man visste väl om vad man gav sig in på när man blev gravid???
Graviditet är ingen sjukdom!!!
Det är däremot psykiska problem:::
Jaha och du har läst tråden ser jag? :smirk:ancan skrev:Att passa andras två-åringar är ingenting, att ha en egen runt sig tjugofyra timmar om dygnet är något annat.
Tänk om du får ett kolikbarn? Ett barn som inte sover? Ett överaktivt barn som river ner allt, slåss, försvinner i affärer, matvägrar mm.
Jag kan tala om att jag som en ganska lugn och sansad människa har varit nära att få "panik" ett flertal gånger när mina barn var små... Självklart blir det ännu tuffare om man har panikångest el.liknande.
Jag hoppas verkligen att du får samtalsterapi nu inför din viktiga uppgift som förälder!!!
Jag jobbar en del med familjeplaceringar, och tyvärr så ser vi många fall med psykisk sjukdom i grunden.
Så jag ber dig, för din och ditt barns skull, bli inte en i statestiken för familjehemsplaceringar!!!
Om man tror att det är förlossningen som är det jobbiga så är man ute och cyklar!!!
Barn är underbara, fantastiska men otroligt tålamodsprövande och man hamnar i många situationer genom åren som kan få den mest kolugna att bli "rabiat"...
Det är bra att du är så medveten över din sjukdom, kämpa på, och jag önskar dig all lycka med ditt barn.
NIX PIX. Det var min barnmorska som jag sa till om snitt. Det var bara för henna att ringa sjukhuset och boka tid.Detta var 7år sedan men samma sak hände min kompis nu i feb. Så neka det vet jag att dom inte gör.Det kan ju skilja från olika landsting så klart.ameo skrev:Joodå, det kan de VISST!
Det är LÄKAREN som avgör om huruvida det ska bli något snitt eller inte.
Humelibumlan skrev:Ett barn är inte "MYCKET FOLK"
Jag får terapi för ALLA min problem... :smirk:
jag har inte tänkt att bli ett statestik fall? Varför skulle du ens komma på tanken att tro det?
Du vet ingenting om mig, vem jag är eller i vilken situation jag lever... Så tillsvidade så kan du ju ta och behålla dina fördommar och förutfattade meningar för dig själv, eller åtmindstonde ge dina åsikter till någon de "passar" för...
Såklart får du ha en åsikt, det får jag oxå... mot din åsikt t.o.m ...ancan skrev:Jag kan visst hålla mina åsikter för mig själv, men jag trodde att olika forum skulle få fram olika åsikter...
Vad jag menar: Barn kan vara väldigt mycket ibland!!!
Eh? Ja, det var väldigt viktiga saker här du tog upp och jo, jag ska absolut genast överväga om jag är lämplig moder om jag inte kan vara med på ALLA dessa saker de dagar jag mår sämre... :smirk:ancan skrev:Med Agrofobi kan det ställa till väldiga problem vid tex julfester,föräldramöten mm. Det är ju en mkt viktig del i barnens utveckling.
jag hoppas inte du står för den bättre hjälpen och förståelsen, får då kanske en pedagoisk kurs vore lämplig i ditt fall...ancan skrev:Jag har heller inte påstått att just du skulle bli ett fall i statestiken, men tyvärr är dom många!!! När man sett det på nära håll i flera fall så kan man inte blunda för problemen, vi måste ta upp sådant till diskution, så ALLA kan få en bättre hjälp, och bättre förståelse!!!
Jag har inga förutfattade meningar(i detta fallet iallafall...) Men en jävla massa erfarenhet ang.ämnet.
Hm, har du läst runt lite på nätet? Du är inte den enda som sparkas...ancan skrev:Jag är ledsen att du tog det som om jag pekade ut dig, tvärtom så tyckte jag det var starkt av dig att ta upp diskutionen, men du måste nog sluta att tro att alla "sparkar" på just dig...
Men nu säger du ju emot dig själv... Ovan talar du ju om att min sjukdom kan bli ett stort problem för barnets utveckling?ancan skrev:ÄN EN GÅNG TALAR JAG OM FÖR DIG ATT JAG REDAN INSETT ATT DU HAR "KOLL" PÅ DIN SITUATION EFTERSOM DU REDAN HAR TERAPI FÖR DINA PROBLEM!!! Önskar fler kunde ha det, så kunde man "mota Olle i grind" många gånger...
Skönt att du har en bra pappa, ni kan säkert hitta en väg som fungerar för er.
Tack, det behövs säkert...ancan skrev:Och än en gång LYCKA TILL, alla tre...
Jag tror inget om dig, jag tycket du skrev ett ganska korkat inlägg och besvarade det, efter mina åsikter o erfarenheter..ancan skrev:även om du väljer att tro att jag är en idiot som ska behålla mina åsikter för mig själv...
Humelibumlan skrev:Men nu säger du ju emot dig själv... Ovan talar du ju om att min sjukdom kan bli ett stort problem för barnets utveckling?
Psykiska sjukdommar går i många fall att bota och den "sjuke" kan leva ett fullt normalt liv...