G
Gisburne
Sv: Pitbull, en mardröm eller en dröm?
Där jag bor finns det rätt mycket pitbullkorsningar, staffar, amstaffs, och saliga blandningar med dessa raser. Av någon anledning har de blivit väldigt poppis här... Jag har hittills bevittnat ett bråk, där en pitbullhane attackerade en goldentik (skrev en tråd om det), och vid ett flertal tillfällen har jag sett ägare till kamphundskorsningar (eller vad det nu är?) gå långa omvägar när de sett mig och min hund ute på promenad. Det bor en tjej i grannskapet här, som har en "kamphund" av något slag, och varje gång vi möts med våra hundar så går hon över till andra sidan gatan, stannar med hunden, lindar kopplet 10 varv runt händerna och tar spjärn med fötterna i marken. Har aldrig sett hunden göra utfall, men helt uppenbart tycker jag att det är att ägarinnan vet om att hunden KAN tänkas anfalla. Annars skulle hon väl inte bete sig så, varje gång?
En bit bort härifrån bor paret som äger pitbullen som anföll goldentiken, och de har även en till pitbull i sin ägo. När jag har mött dem ute på promenad så kastar dem sig in i närmaste hundrastgård (hyreshusområde), lindar kopplet runt händerna, lutar sig bakåt och tar spjärn. Och sen bryter helvetet löst, mer eller mindre, för när hennes hundar får syn på min så börjar de morra, gläfsa och streta emot i kopplet... Skitläskigt, för det ser f*n inte ut som att ägarna kan hålla emot! (Och bevisligen kunde de inte det heller, när goldentiken blev söndertuggad...)
Det jag vill ha sagt är att jag har träffat många olika "kamphundar" när jag varit ute och gått med vofflan, och endast EN har varit lugn, lydig och glad när den mött oss. (En amstaffvalp) Jag bedömer att det oftare är ägarna som tillåter deras betéende, än att det är hundarna som är så aggressiva att de inte går att kontrollera. Det kan ju knappast stärka rasernas rykten, vilket jag tycker är jättesynd! Amstaffvalpen var bland det sötaste jag träffat i hela mitt liv, så gullig och mysig! Nu är han väl snart 1 år gammal, men fortfarande urgullig!
Hans ägare är också den enda som jag hittills träffat på, som har en "kamphund", som verkar kunna hantera hunden på rätt sätt. Ser vi något samband, månne? Rätt ägare = stabil hund, kanske? Behöver ju inte alltid stämma, men det är en tanke...
Där jag bor finns det rätt mycket pitbullkorsningar, staffar, amstaffs, och saliga blandningar med dessa raser. Av någon anledning har de blivit väldigt poppis här... Jag har hittills bevittnat ett bråk, där en pitbullhane attackerade en goldentik (skrev en tråd om det), och vid ett flertal tillfällen har jag sett ägare till kamphundskorsningar (eller vad det nu är?) gå långa omvägar när de sett mig och min hund ute på promenad. Det bor en tjej i grannskapet här, som har en "kamphund" av något slag, och varje gång vi möts med våra hundar så går hon över till andra sidan gatan, stannar med hunden, lindar kopplet 10 varv runt händerna och tar spjärn med fötterna i marken. Har aldrig sett hunden göra utfall, men helt uppenbart tycker jag att det är att ägarinnan vet om att hunden KAN tänkas anfalla. Annars skulle hon väl inte bete sig så, varje gång?
En bit bort härifrån bor paret som äger pitbullen som anföll goldentiken, och de har även en till pitbull i sin ägo. När jag har mött dem ute på promenad så kastar dem sig in i närmaste hundrastgård (hyreshusområde), lindar kopplet runt händerna, lutar sig bakåt och tar spjärn. Och sen bryter helvetet löst, mer eller mindre, för när hennes hundar får syn på min så börjar de morra, gläfsa och streta emot i kopplet... Skitläskigt, för det ser f*n inte ut som att ägarna kan hålla emot! (Och bevisligen kunde de inte det heller, när goldentiken blev söndertuggad...)
Det jag vill ha sagt är att jag har träffat många olika "kamphundar" när jag varit ute och gått med vofflan, och endast EN har varit lugn, lydig och glad när den mött oss. (En amstaffvalp) Jag bedömer att det oftare är ägarna som tillåter deras betéende, än att det är hundarna som är så aggressiva att de inte går att kontrollera. Det kan ju knappast stärka rasernas rykten, vilket jag tycker är jättesynd! Amstaffvalpen var bland det sötaste jag träffat i hela mitt liv, så gullig och mysig! Nu är han väl snart 1 år gammal, men fortfarande urgullig!