Sv: Piruetter
Klart det förberedande är viktigt men det är inte det jag är intresserad av i just den här frågeställningen iallafall
Allt förberedande har ju fungerat för mig, jag hade svårt med just vändningarna. Jag tänkte hur kan det komma sig att jag kan rida piruettgalopp i stort sett hur många steg som helst men inte vända?
Så jag har ju använt fel teknik uppenbarligen (iallafall för den hästen) för jag kom bara till att galoppera på en pyttevolt och aldrig till en piruett om du förstår hur jag menar
Nu har jag själv aldrig ridit en "riktig" piruett utan bara just de förberedande minskade volterna så självklart bör mina åsikter tas med en nypa salt!
Men om du ursäktar den biten så tycker jag det är roligt att spåna -
Jag har ju själv (ibland) lite av det problemet i skritten när det gäller piruetter och diagonalslutor. Att vikten lätt hamnar åt fel håll, vikten är egentligen enda hjälpen som används när hästen är rätt placerad. Då kommer vi inte heller få till själva vändningen eftersom min sits kommer kollapsa om jag försöker lägga till den vikthjälp som krävs. Å andra sidan så finns det en anledning till att vikten oftare hamnar fel i ena varvet och som jag ser det ur min ytterst subjektiva bedömning är det beroende på hur hästen vill placera sina ben, när den tänker åt ett annat håll än vad jag gör så hamnar jag lätt fel av bara farten om man inte förebygger det. Lyckas jag hålla kvar mig själv upprätt så kan jag också ändra vikten så grovt (men ändå väldigt fint, som om det sker med bara tanken) som det behövs för att kunna utföra vändningen utan att något annat i sitsen kollapsar.
Nu är nog just det här väldigt basics mot det du pysslar med så det blev lite "försnack" bara. Utifrån det här har jag försökt studera rörelsemönstret på videoklipp och koppla ihop till känslan man känner uppsuttet från ryggen.
Det jag kom att tänka på var KW´s påstående att en piruett är som en kombination av öppna och sluta. När man gör de förberedande minskade volterna med tagen bakdel är det ganska tydligt sluta man pysslar med. Sen i själva vändningen läggs framdelen till = öppna läggs till skulle man kunna säga. Då aktiveras ju också inre bakbenet. Det skulle inte förvåna mig om man själv som ryttare eller hästen har svårt att gå över från det rörelsemässigt, eller att hästen inte alltid är villig att göra det om det blir för komplicerat/jobbigt/gäller svaga sidan. Att man på något sätt behöver förtydliga att man vill ha BÅDA bakben med.
På så vis förstår jag VD-tänket att man rider själva vändningen ur en öppna men gör förberedelserna ur sluta. Å andra sidan borde det bli samma sak men omvänt - hästen måste lägga till "ett till" bärande ben, bara det yttre istället för det inre.
Hursomhelst så i teorin, om hästen känns stark nog och förberedelserna går bra, skulle jag nog försöka tänka som det blir i skrittpiruetterna nu - samla, kolla av balansen och kollen på "hela hästen", se till att få kontakt med bägge sittbenen, uppåt/aningens bakåt-tänk i sitsen vrida om i axlarna och vikten i magen inåt, titta lite åt det håll hästen ska vara ställd, tänka energi men vara försiktig med att driva. Att man "tar kontakt" med innersidan innan vändningen och känner att det blir mer och mer upprätt.
Spånar lite som sagt, kanske kan det vara till någon nytta för att själv kunna lista ut vad man har/inte har på plats redan.?
Nu var det undantag att jag red ett par hela piruetter, det är jag inte klar för i alla fall, så det säger kanske inte så mycket, men jag tror ändå att hemligheten är att inte göra för mycket och ta hästen med och vända
