Piaffen och dess svårigheter.

[Totola]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Nordsvensken har nu kommit till piaffen i sin utbildning.
Men då så kommer omedelbart nya problem och frågeställningar.

Hur får man en god kvalitet i piaffen?
Han har trampat halva steg ett tag nu och sedan tidigt i våras så klarade han även av piaff under några steg.
För att under försommaren klara av kanske 6-7 steg i piaff.

Men, det är ju svårt ju.
Ett problem är att han "travarbreddar" i bak.
Och så börjar rumpan att svänga fram och tillbaka.
Och så faller det isär och ramlar åt sidan.
Jag antar att det beror på att det saknas litet styrka.
Är det någon som har några tips på hur man kan hjälpa honom att inte falla isär på dett där viset?
Har någon erfarenhet av något liknande?

Och så är det det där med träningen och maten.
Det verkar som att han måste vara på absolut topp för att orka med att piaffera.
Rätt mat, den minsta lilla proteinbrist gör honom stel och då så fungerar ingenting.
Och så motionen.
Han har ett litet problem med upphakning av ena knäskålen, och det blir värre om vi bara rider samlat.
Men försvinner om vi även ger oss ut och "monté"-travar någon gång i veckan.
Det är även efter dessa snabb-jobb i trav som piaffen fungerar som bäst.
Jag brukar rida tempoväxlingar mellan kort-kort trav och snabb trav, med allt kortare tempo i de korta partierna med halva steg och slutligen piaff i de sista uppsamlingarna.

Har gör ni och har ni några goda råd att ge?

Tänkte bara säga att jag känner igen mej... Delen med knäna och breddningen och allt. Nu har jag iofs aldrig piaff- eller ens tramptränat min häst, men däremot har han gjort det av misstag när han missförstått. KONSTIGT NOG har han inte breddat när han gjort något piaffaktigt spontant, men när jag bara ska trava samlat kan han bredda som 17 om han inte känner sej stark nog. Mest mentalt i mitt fall tror jag (kan tillägga att jag inte har kvar hästen ifråga tyvärr) eftersom han bevisar ofta att han kan gå normalt.

Skulle gissa på att det verkligen kan löna sej att kräva hög samlingsgrad i stegen nedanför piaff och verkligen vara noga med att hästen inte breddar då (lättast i öppnan och slutan gissar jag på eftersom man då behöver böjningen, den underlättar för att inte bredda) och sen kräva ganska mycket bara något steg men sen belöna genom att rida framåt, dock kanske inte för friskt framåt utan snarare en ökad trav för att inte provocera den att börja bredda.

 

[Totola]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jo, jag tror att jag förstår hur du menar. Fast jag håller inte med, såklart . Jag har aldrig träffat någon som väljer AR för att de tror att det går snabbare att komma till mål, eller vad det nu är. Stångbettet kan man så klart diskutera, men på de flesta kurser jag varit på rider de flesta i vanligt tredelat.

OlleAtlas

Hmm.. Då har du inte träffat mej då För JA jag började med AR för att snabbare nå mina mål. Men det var väl också i stor grad prioriteringr dvs vilka mål jag HAR. Tävlingsridningen prioriterar oftast inte samma mål som jag är ute efter i lika tidigt skede som AR.
Jag vill alltid rida i harmoni, avslappning och lätthet. Det åstadkommer man inte utan bärighet och balans, alltså måste det också prioriteras.
Hur det ser ut skiter jag faktiskt i (och det är DÄR det skiter sej med tävlingsdressyren.. det är ju en ganska hög prioritering inom den stilen så att säga) alltså prioriterar jag inte snygg gång, flashiga rörelser som inte hjälper mej att nå mina mål osv (eller ja.. visst kan det vara kul att lära sej saker men t ex galoppombyten tycker jag inte jag har lika stor nytta av inom hobbyridning som t ex samlad galopp/skolgalopp).

Visst, jag inser att det tar lång tid att ta sej till alla sina mål med ridningen även genom AR. Men hur många århundraden av frustration det skulle bli om jag gick via vägen ren "tävlingsdressyrsträning" vill jag inte ens tänka på. Då syftar jag mest på instruktörerna, HUR ska jag kunna nå mina mål om min lärare inte har samma prioriteringar?
Jag vill ju inte utgå från läget att det ska SE snyggt ut innan jag går över till att det ska kännas super. Då tragglar jag hellre på mina skolor i skritt i avslappning, balans, hyfsad bärighet och trevlig ridkänsla om det så tar år innan man kommer till målen så att säga..

 

[OlleAtlas]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jag har själv tänkt börja söka mig till AR av den anledningen att jag inte gillar den tävlingshysteri och stress som finns inom den "vanliga" dressyren (i alla fall som jag upplevt det). Och jag vet att det du skriver är vad AR går ut på, men inte sagt att alla gör det..

En lära kan ju tolkas åt en mängd olika håll, och så är det ju även med de som anser sig redo att lära ut den aktuella läran. Samma fenomen inom alla grenar.

Jag har träffat på många sådana människor (både via nätet och verkligheten), tur att du inte gjort det i alla fall.

Jora, jag har också träffat på dem. Men faktiskt lämnat dem när jag kommit på deras bråttomiver. När målet är en piaff på nanosekunden osv. Nu har jag instruktörer jag stormtrivs med, och som jag tycker besitter en bred erfarenhet som det tar med sig till det akademiska. Håller så klart tummar och tår för att du också ska hitta till någon av de vettiga, för de finns verkligen.

OA

 

[OlleAtlas]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Hmm.. Då har du inte träffat mej då För JA jag började med AR för att snabbare nå mina mål. Men det var väl också i stor grad prioriteringr dvs vilka mål jag HAR. Tävlingsridningen prioriterar oftast inte samma mål som jag är ute efter i lika tidigt skede som AR.
Jag vill alltid rida i harmoni, avslappning och lätthet. Det åstadkommer man inte utan bärighet och balans, alltså måste det också prioriteras.
Hur det ser ut skiter jag faktiskt i (och det är DÄR det skiter sej med tävlingsdressyren.. det är ju en ganska hög prioritering inom den stilen så att säga) alltså prioriterar jag inte snygg gång, flashiga rörelser som inte hjälper mej att nå mina mål osv (eller ja.. visst kan det vara kul att lära sej saker men t ex galoppombyten tycker jag inte jag har lika stor nytta av inom hobbyridning som t ex samlad galopp/skolgalopp).

Visst, jag inser att det tar lång tid att ta sej till alla sina mål med ridningen även genom AR. Men hur många århundraden av frustration det skulle bli om jag gick via vägen ren "tävlingsdressyrsträning" vill jag inte ens tänka på. Då syftar jag mest på instruktörerna, HUR ska jag kunna nå mina mål om min lärare inte har samma prioriteringar?
Jag vill ju inte utgå från läget att det ska SE snyggt ut innan jag går över till att det ska kännas super. Då tragglar jag hellre på mina skolor i skritt i avslappning, balans, hyfsad bärighet och trevlig ridkänsla om det så tar år innan man kommer till målen så att säga..

Njae, jag förstår hur du menar. Samma grej inom islandsridningen som jag red tidigare. Vi lärde oss grejer på kurser som gjorde att vi ångade runt i flashig tölt. Men sedan efter kurser så var det slow decline. Och tillbaka till läge noll och en ganska så ledsen häst. Nu känns det som att det går långsammare eftersom vi grejar så mycket med sits, rakriktning, hjälper, form osv. Men vi har kommit snabbare fram än någonsin förr, fast vi kanske inte är så himla snajsiga.

OA

 

[Saigon]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Hästen går fint samlat i halva steg i trav, det gör han.
På en bra dag då.

OK, fast jag är intresserad av att veta hans utbildningsståndpunkt förövrigt. Att han gör halva steg säger mig nämligen inte så mkt. "Även en halt gumma kan dansa..."

Hur långt har han kommit när det gäller formen? Har han passerat grundridningsstadiet och går genomgående i mjuk och lösgjord form?
Om JA- rids han i samlade gångarter? Och då menar jag inte om han kan kortas upp i steget utan om han kan gå i samlad trav i högre form och med mer vikt på baken? Är han övad på att vinkla sig bak i "normala gångarter" och inte bara i en "rörelse"?
Om JA- Hur länge orkar han? Dvs rids han i högre form enbart korta sekvenser under ridpasset eller orkar han med längre perioder?

Och jag har inte som mål just nu att rida piaffen.
Utan jag använder den för att försöka att hitta de svagheter som jag behöver arbeta på.
Mest så provar jag på dagar när jag tycker att jag är en hejjare på att rida, och så är jag ju omedelbart av med den föreställningen.
I sommar så har jag provat på ca 3 gånger totalt.

Vad är det för svagheter du räknar med ska komma fram som du inte redan visste? Piaffen är ju ett resultat av arbetet med samling. Innan jag lärt mig tala så finns det ingen anledning för mig att pröva på att sjunga opera för det säger sig självt att jag inte kommer att nå framgång med det ännu. Och vad utöver att han ännu inte kan samla sig korrekt vill du få blottlagt genom att prova på piaff?

Se piaffen mer som ett mål på slutet av grusvägen. När du tagit ett steg i taget på vägen så når du dit. Men det finns ingen anledning att försöka hoppa över mållinjen om du fortfarande är 200m bort. För det gör bara ont...

En piaff är inte bevis på att en ryttare är skicklig. Även en nybörjare kan få en "piaffhäst" att piaffa. En piaff är ett kvitto på att hästen nått en högre utbildningsståndpunkt- inget annat.

Så vad jag letar efter just nu är vad som jag behöver träna hästen på för att göra det lätt för honom att piaffera sedan.

Det är inte något du behöver leta efter. Det handlar bara om utbildningstrappan. När hästen gått från låg grundform till högre arbetsform så kommer den tillslut att nå piaffen. Innan dess blir det bara sprättande med benen till ingen som helst nytta. Tvärtom.
Och den högre samlade formen kommer ju av arbete med skolor, tempoväxlingar m.m Och den går ju inte heller att forcera fram. Antingen har man nått den eller så är man fortfarande på vägen dit.

Så nu är nästa fråga, vad är det som jag behöver tillsätta hästen för att den skall klara av att piaffera lätt och ledigt?
Du skriver om teknik.
Varifrån får hästen den tekniken?
Övergångarna har jag slarvat med, så det måste jag jobba på.

Det fina är ju att den får tekniken på vägen under utbildningen. Vissa har lättare för det naturligt än andra och verkar nästan ha en medfödd teknik. För andra tar det lite längre tid. Men gemensamt för alla är att den rätta tekniken infinner sig när man arbetar med samlingen i gångarterna. Skolor, tempoväxlingar och övergångar är redskap för att nå dit.

Och när hästen går i en högre form, kan förlägga vikt bakåt, kan göra distinkta halvhalter, och kan ridas med gummibandseffekt dvs framåt-samlas upp-framåt och det flyter, DÅ är hästen mogen att börja på att nosa på piaffen. Men inte innan dess!
Har ni nått dit? Om inte är fortfarande mitt råd att lägga det på hyllan ett tag till. Det finns så otroligt mkt annat roligt att arbeta med och som dessutom höjer kvalitén på övriga ridningen. Det gör inte piaffen om den inte utförs rätt. Utan den skapar bara spänningar och motstånd som tar sjuhelsikes lång tid att arbeta bort igen.

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jora, jag har också träffat på dem. Men faktiskt lämnat dem när jag kommit på deras bråttomiver. När målet är en piaff på nanosekunden osv. Nu har jag instruktörer jag stormtrivs med, och som jag tycker besitter en bred erfarenhet som det tar med sig till det akademiska. Håller så klart tummar och tår för att du också ska hitta till någon av de vettiga, för de finns verkligen.

OA

Tack, det gör jag också. Mitt mål med rindingen överensstämmer med det Totola skrev.

 

[Luna10]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Min läromästare har en otrolig piaff och passage (ej menat som skryt) och har väldigt lätt för det. Men även i perioder när han har varit väldigt svag och inte alls musklad så kan han fortfarande piaffa utan problem (på eget bevåg alltså) Däremot så blir kvalitén sämre men själva piaffandet kan han utföra utan det minsta bekymmer. Och det har ofta förvånat mig. Dvs hur lite själva piaffen egentligen handlar om styrka.

En sån häst har jag också . Ett 21-årigt halvblod som gått MSV B i sin ungdom, och lärt sig grunderna till piaff och passage. Nu har han absolut inte den styrkan och musklerna som egentligen krävs för att gå i t.ex. passage, men det hindrar inte att han erbjuder passage när han är lite på G någongång på hemväg i skogen t.ex. Och då brukar jag faktiskt uppmuntra det, även om passagen inte är jättekorrekt, för han tycker ju att det är så roligt . Och det kan väl inte skada att göra en gammal häst glad ibland?

 

[svea]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Bredda ar nar hasten gar brett med bakbenen. I samling vill man hellre att hasten gar smalt med bakbenen, sa att den trampar under sig och blir lattare att vanda och manovrera och bar sin vikt battre.

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Om en häst trampar så att den sätter ner framhovarna framför varandra när den går nerför en backe, vad kan det betyda? Min häst gör så och jag vet inte om det är för att avbelasta eller ej?

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jag menade givetvis att han sätter BAKHOVARNA framför varandra. Sorry!

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Hur långt har han kommit när det gäller formen? Har han passerat grundridningsstadiet och går genomgående i mjuk och lösgjord form?

Ja, om ryttaren kan rida.

Om JA- rids han i samlade gångarter?

Ja.

Är han övad på att vinkla sig bak i "normala gångarter" och inte bara i en "rörelse"?

Ja.

Om JA- Hur länge orkar han? Dvs rids han i högre form enbart korta sekvenser under ridpasset eller orkar han med längre perioder?

Längre perioder. Ung. 1/3 arbetspasset uppdelat på 2 sekvenser.
Eller så rider vi i alla fall.
Han skulle nog orka mera.

Vad är det för svagheter du räknar med ska komma fram som du inte redan visste?

Mina ridmässiga.
Och det där med att han breddade i bak och började svänga fram och tillbaka var dessutom en överraskning.

Och vad utöver att han ännu inte kan samla sig korrekt vill du få blottlagt genom att prova på piaff?

Att rakriktiningen kanske inte heller var helt färdig.
Det ger i alla fall inspiration till att utföra mera grundarbete.

Och när hästen går i en högre form, kan förlägga vikt bakåt, kan göra distinkta halvhalter, och kan ridas med gummibandseffekt dvs framåt-samlas upp-framåt och det flyter, DÅ är hästen mogen att börja på att nosa på piaffen. Men inte innan dess!
Har ni nått dit?

Ja, sedan länge.

Det finns så otroligt mkt annat roligt att arbeta med och som dessutom höjer kvalitén på övriga ridningen. Det gör inte piaffen om den inte utförs rätt. Utan den skapar bara spänningar och motstånd som tar sjuhelsikes lång tid att arbeta bort igen.

Han får inga som helst spänningar av dessa piaff-försök.
Utan han går aldrig så bra som direkt och dagen efter dessa.
Då så är han verkligen mjuk som ett gummiband på alla sätt och vis.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Men nu så har han tappat en sko.
Så jag måste först få på den.

Sambon hittade skon.
Och foten var ganska så hel.
Så jag rätade ut skon, den var vriden, och slog på den igen.
Så nu kan vi rida.

 

[Saigon]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Mina ridmässiga.
Och det där med att han breddade i bak och började svänga fram och tillbaka var dessutom en överraskning.


Att rakriktiningen kanske inte heller var helt färdig.
Det ger i alla fall inspiration till att utföra mera grundarbete.

Han får inga som helst spänningar av dessa piaff-försök.
Utan han går aldrig så bra som direkt och dagen efter dessa.
Då så är han verkligen mjuk som ett gummiband på alla sätt och vis.

Piaffen avslöjar ju inte några ridmässiga svagheter vad det gäller ryttaren...!! Prova att sätta en nybörjare på en "piaffhäst" så får du se! Om man som ryttare är tvungen att sitta och "passa" hästen för att rakrikta osv. så är det något annat som brister. Då har man börjat analysera felet i fel ände.

Men något i ditt svar och resonemang hänger inte ihop. För om han går korrekt i samling och är redo så bör han inte försvara med att bredda sig. Ej heller svänga fram och tillbaka. Ta en funderare igen på vad det är som brister. Min gissning är fortfarande att han inte utför det samlande arbetet korrekt.
Hur går det med låsningen? En låsning gör ju bla att han inte kan utföra det samlande arbetet korrekt.
Har du inga bilder du kan visa?

Om han går så bra som du säger, så kan du prova detta istället:
Rid i samlad trav på ridbanan. Modifiera steglängden lite fram och tillbaka. 7 långa - 7 korta. Se till att han verkligen svarar på uppsamlingen. Rid övningen några gånger.
När du sedan återigen gör om övningen så ber du om lite mer energi i de korta stegen. Så att det blir lite schwung. Koncentrera dig på detta moment en tid framöver.
Efter en tids övande på detta så börjar du närma dig passagen. Se dock till att övergångarna består i att du "trycker" fram honom och inte att du "släpper" fram honom. Skillnaden ska alltså bestå i att han trampar rejält ur/skjuter på ut ur uppsamlingen.
Allteftersom övningen fungerar så kan du försöka samla upp mer och komma fram till riktig passage för att sedan samla ytterligare lite till och komma ner till piaffen. (skillnaden i detta mot hur du gjort innnan skall alltså bestå i att kräva att han kan nå schwung och passageaktig trav innan du försöker nå till piaffen)
Fördelen med att nå passagen innnan piaffen är att det blir svårare för hästen att ta till försvarsmetoder . Dvs antingen fungerar samlingen eller inte. Om inte- ja, då får man gå tillbaka och öva längre på övergångar mellan samla upp-trycka på. Om den fungerar då brukar det heller inte vara så svårt att nå piaffen.
På mga hästar är det en fördel att lära passagen innan piaffen.

Se inte piaffen som en enskild rörelse utan som ett resultat.

 

[Totola]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Men om du tänker efter- med hennes "ridkunskaper" kanske hon menar något så simpelt som sina signaler till piaffen? Eller snedhet i ridningen och att hästen inte blivit tillräckligt jämnmusklad pga det?

 

[Linna]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Det han gör kallas Balance och är precis som du tror inte korrekt, Vad jag kan förstå så saknas muskler (patella upphakningar brukar också ha med svag muskulatur att göra) tran mer halva steg och låt honom gå fram ganska mycket i piaffen. Hoppas tipsen funkar! Lycka till!

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Men om du tänker efter- med hennes "ridkunskaper" kanske hon menar något så simpelt som sina signaler till piaffen? Eller snedhet i ridningen och att hästen inte blivit tillräckligt jämnmusklad pga det?

Vad menar du med det?
Jag kan inte rida piaff.
Jag har aldrig tidigare haft tillgång till någon häst som ens varit i närheten av att klara ens något som liknar piaff.
Det är liksom därför som jag frågar.
Det är hästens ordinarie ryttare som kan.
Och hon beställde att jag skulle prova den under sommaren när hon var "hemrest" för att hålla igång hästen.

Och hon är nöjd med hur han ridits över sommaren.

Jag kan rida tölt och pass.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Tack för ett mycket givande inlägg.

Se dock till att övergångarna består i att du "trycker" fram honom och inte att du "släpper" fram honom. Skillnaden ska alltså bestå i att han trampar rejält ur/skjuter på ut ur uppsamlingen.

Här har jag gjort fel.
Jag har släppt fram - inte tryckt.
Det vet jag säkert.
Det blir litet att jag "åker omkring" i stället för att ha kontoll.

Hur går det med låsningen? En låsning gör ju bla att han inte kan utföra det samlande arbetet korrekt.
Har du inga bilder du kan visa?

Jag skall ta tag i både låsningen och bilder.
Just nu så är han litet ur form, tyvärr.
Ny extra ryttare som börjat litet från början.
Men jag vet nu hur jag skall göra för att hjälpa honom att bli mjuk.
Jag hittade ju en stelhet/låsning i länden.
När jag har löst upp den, så skall jag sätta ordinarie ryttare på honom och ta några bilder.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Åh, tack ett namn på fenomenet.
Jo jag skall jobba mera på styrkan.
Och nu så vet jag mera hur, tack vare alla underbara svar i denna tråden.
Och några jättebra PM.
Tack för dem!