Piaffen och dess svårigheter.

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

En nordsvensk är ju en ganska tung häst viktmässigt och då blir det ju än tyngre att piaffera än för tex en halvblodshäst.

Den här är rätt lätt och liten faktiskt.
144cm och 400kg, det var bl.a. därför som vi köpte honom.
Och han har lätt för samling, men är litet stel i sidorna.

Jag är också delvis inne på att han inte är riktigt mogen för detta ännu, eftersom han slår på kompensationsmekanismer. Jag skulle ha kontollerat hans knä och ev låtit en osteopat gå i genom honom.

Han är ordentligt genomgången i knät.
Och med B-vitaminer, ordentligt med protein och träning så håller vi det i schack.
Men jag skall nog försöka att hitta en osteopat åt honom.
PMa gärna någon som är bra.

Och så behöver jag hitta riktigt bra träning för det där knäet.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Japp, där var en låsning i länden.
Att jag inte tänkt på det.
På Islandshästarna så är jag ju så noga med det.
Jag masserade loss den längs ryggraden.
Och då så släppte den.

Och det syntes skillnad i longering efteråt.
Så måste jag komma ihåg att göra före varje ridpass.
Tack för hjälpen.
Jag skall ta och strecha honom efter varje arbetspass också, så att inte musklerna drar ihop sig på honom.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Ja bild vore bra.
Och hur tränar man den då?
Atrofi (förtvining) vill man ju inta ha där.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Rid piaffen framat, rid fa steg, rakrikta, rakrikta, rakrikta, och forsok inte samla mer an att du kan rida bra overgangar!

Framåt kan jag rida.
Men när det gäller rakriktningen så orkar inte jag riktigt med att göra arbetet.
Jag hinner inte riktigt med, och jag blir alldeles matt i hela kroppen av att försöka.
Min timing är liksom hela tiden snäppet efter.
Och så börjar rumpan på hästen att svänga fram och tillbaka.
Har du några råd att ge?

Övergångarna skall jag ta och träna på.
Jag har nog både varit slarvig och inte riktigt förstått hur betydelsefulla de är.
Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det.

Jag har nog missat själva vägen dit och bara tänkt på målet faktiskt.

Nu så blev jag ridsugen.
Vill ut och prova alla nya tips ju.
Men det är mörkt ute (visst jag har upplyst ridbana men) och det regnar och snart börjar Sagan om Ringen del 2.

 

[Saigon]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

När hästen breddar sig i piaffen så beror det precis som Carola skriver på att den inte är mogen för piaff-arbetet ännu. Däremot har det inte så mkt, enligt min erfarfarenhet, att göra med muskulär styrka. Det krävs nämligen inte så fruktansvärt mkt styrka när hästen väl fått in tekniken. MEN den tekniken, dvs att förlägga vikten rätt bakåt, vinkla sig och kunna sitta med vikten på bakbenen brukar falla på plats lite i taget under utbildningens gång. Vilket gör att man oftast uttrycker det som att den saknar "styrkan" fast det egentligen handlar om att den saknar den rätta utbildningen. För enbart att en häst är tillräckligt musklad är inte ensamt en förutsättning för att hästen är redo att piaffa.

Min läromästare har en otrolig piaff och passage (ej menat som skryt) och har väldigt lätt för det. Men även i perioder när han har varit väldigt svag och inte alls musklad så kan han fortfarande piaffa utan problem (på eget bevåg alltså) Däremot så blir kvalitén sämre men själva piaffandet kan han utföra utan det minsta bekymmer. Och det har ofta förvånat mig. Dvs hur lite själva piaffen egentligen handlar om styrka.

Fast egentligen är det inte så himla förvånande om man tänker efter. Innan jag själv hade lärt mig göra armhävningar med rätt teknik så kunde jag aldrig få till mer än 1. Och då trodde jag alltid att det berodde på att jag inte var tillräckligt stark. Men när jag sen började gå och träna och tillslut lärde mig att göra armhävningar så kan jag även nu när jag inte hinner träna lika mkt fortfarande göra ganska mga armhävningar. Men de är ju dock inte lika "snygga" som innan.

Och överlag så verkar folk nuförtiden ha så fruktansvärt bråttom med att lära in piaff. Och det verkar som att vägen dit blir försakad. Men börjar man trampa med en häst som inte är mogen för det så blir det alltid väldigt tråkiga resultat av det. Vid lindriga fall så leder det bara till att man förstör mkt arbete som man lagt ner och vid svåra till skador.

Så mitt tips och råd är: lägg piaffen på hyllan ett tag framöver. Koncentrera er på vägen dit istället dvs det samlande arbetet. Kan inte hästen gå i bra samlad trav så är den heller inte redo för att piaffa. Att man kan korta traven är inte detsamma som att den går samlat. Vilket jag iof tror att du vet. Men det låter ändå i mina öron som att du har för bråttom. Det låter inte som att den alls har nått till den punkten då det brukar bli naturligt för dem att nå piaffen. En häst som kan gå väl samlat i alla gångarter är redo att börja trampa på allvar. Men inte innan dess.

Men motbevisa mig gärna om hur långt ni kommit i utbildningen! Jag vet ju att du har högt i tak när det gäller kritik och att du kan försvara dig!

 

[PinkPanter]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

hejsan,
kan någon försöka sig på att förklara för mig på ett bra sätt HUR man tränar piaff från början?
Jag ahr ett sprsamt riden arabiskt fullblod på femtonår som inte kan överdrivet mkt, jag skulle vilja lära henne vissa dressyr rörelser, vilka förkunskaper krävs, hur, var varför? allt vill jag veta!
Tack på förhand, kram
Carro och Wanezza

 

[Saigon]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Oj, det blir alldeles för mkt att svar på en gång! Och kanske borde du även starta en egen tråd om just det...

Men överlag så kan jag säga att det första du bör göra är att ta kontakt med en duktig tränare som kan lära dig grunderna med dressyrridning. Om du väljer att rida AR eller "tävlingsdressyr" är upp till dig. Det finns fördelar med bägge och själv tycker jag bäst om en blandning med lite filosofi från bägge.

Hursomhelst så bör du ju börja först med att lära dig att rida din häst i form, göra den mjuk och liksidig och lydig.
När grunden sedan sitter så kan du så smått börja med sidvärtsrörelser och andra lösgörande rörelser.

När du behärskar det så är det dags för de samlande övningarna samt behärska tempoväxlingar och övergångar.

När det är befäst så handlar det om att stärka hästen så att den orkar gå i samlade gångarter samt börja med tex galoppombyten, piruetter etc.

Efter det så börjar det bli dags för tramp dvs piaff och passage. MEN innan dess så ska du inte ens fundera på det!! Av någon anledning så har det gått inflation i "de svåra rörelserna" och det piffas och puffas i varenda buske nuförtiden!!
De högsta och svåraste rörelserna ska ses som ett kvitto på att grundutbildningen och fortsatta utb. har utförts rätt. Det finns tex inte ngn hoppryttare som börjar hoppa 1.50-banor med sin LC häst helt plötsligt (hoppas jag) och heller ingen gymnast som efter att ha lärt sig kullerbyttor ger sig direkt på trippla frivolter. För det vore galet... Och ändå så är det en massa "dressyr-ryttare" som redan innan de kommit till andra trappsteget i en 15-trappstegstrappa (minst) ger sig på att öva piaff. Vilket för mig är fullkommligt obegripligt varför det blivit så. Och det är också den största anledningen till varför jag inte är direkt positiv till att AR har bredit ut sig... (för det är hästarna som blir lidandes)

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Och det är också den största anledningen till varför jag inte är direkt positiv till att AR har bredit ut sig...

Man kanske skulle skriva "hur AR har bredit ut sig" eller "hur AR har missförståtts och uvecklats åt fel håll när det brett ut sig". För AR är ju inte dåligt ridning i grunden. Min ridlärare brukar säga att problemet med AR är att folk har börjat se det som en genväg till den högre dressyren, fast AR egentligen går ut på samma sak som all annan dressyr bara i en annan form och dessutom ofta går ännu långsammare fram än andra inriktningar.

För övrigt skriver du väldigt tänkvärda inlägg.

 

[Saigon]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Självklart, visst skulle jag gjort det! För det är det som jag menar egentligen. Och din ridlärares citat är precis så som jag känner och tycker!

Min ridlärare brukar säga att problemet med AR är att folk har börjat se det som en genväg till den högre dressyren, fast AR egentligen går ut på samma sak som all annan dressyr bara i en annan form och dessutom ofta går ännu långsammare fram än andra inriktningar.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Tack för ett spännande och intressant inlägg.

Så mitt tips och råd är: lägg piaffen på hyllan ett tag framöver. Koncentrera er på vägen dit istället dvs det samlande arbetet. Kan inte hästen gå i bra samlad trav så är den heller inte redo för att piaffa. Att man kan korta traven är inte detsamma som att den går samlat.

Hästen går fint samlat i halva steg i trav, det gör han.
På en bra dag då.

Och jag har inte som mål just nu att rida piaffen.
Utan jag använder den för att försöka att hitta de svagheter som jag behöver arbeta på.
Mest så provar jag på dagar när jag tycker att jag är en hejjare på att rida, och så är jag ju omedelbart av med den föreställningen.
I sommar så har jag provat på ca 3 gånger totalt.

Så vad jag letar efter just nu är vad som jag behöver träna hästen på för att göra det lätt för honom att piaffera sedan.
Jag har fått många bra tips och råd här.
Sådana som jag inte tror att jag hade fått om jag inte hade provat att piaffera och sedan kunnat formulera vilka fel jag fick i piaffen.


Så nu är nästa fråga, vad är det som jag behöver tillsätta hästen för att den skall klara av att piaffera lätt och ledigt?
Du skriver om teknik.
Varifrån får hästen den tekniken?
Övergångarna har jag slarvat med, så det måste jag jobba på.

 

[OlleAtlas]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Man kanske skulle skriva "hur AR har bredit ut sig" eller "hur AR har missförståtts och uvecklats åt fel håll när det brett ut sig". För AR är ju inte dåligt ridning i grunden. Min ridlärare brukar säga att problemet med AR är att folk har börjat se det som en genväg till den högre dressyren, fast AR egentligen går ut på samma sak som all annan dressyr bara i en annan form och dessutom ofta går ännu långsammare fram än andra inriktningar.

För övrigt skriver du väldigt tänkvärda inlägg.

Hur kan det vara en genväg om det "går långsammare fram än andra inriktningar"? Förstår inte riktigt .

Förvirrad OA

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Hur kan det vara en genväg om det "går långsammare fram än andra inriktningar"? Förstår inte riktigt .

Förvirrad OA

Poängen är ju just att det inte ÄR någon genväg men en del ser bara stångbetten, de krökta halsarna och slutorna och öppnorna. Väldigt många hoppar ju till AR när de tycker att det går för långsamt med vanlig ridning och inbillar sig att AR är någon slags shortcut för att man tex börjar med öppna och sluta tidigare än i "vanlig" dressyr. Det är synd att folk får för sig att det är så, det ger AR rätt dåligt rykte när de där nissarna sätter stång på hästen och inbillar sig att de kan rida. (ursäkta uttrycket)

Hängde du med nu?

(ska sluta spinna iväg tråden nu)

 

[evis]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Och jag har inte som mål just nu att rida piaffen.
Utan jag använder den för att försöka att hitta de svagheter som jag behöver arbeta på.

Jag kan hänga med helt i resonemanget, då det ju är just så det är - för att hitta svagheterna i fundamentet kan man ibland behöva gå lite högre än den aktuella nivån, alla "flaws" blir mycket tydliga och man kan gå tillbaka och se på grundarbetet med ett större perspektiv.

Att hästen vaggar (travarbreddar, rör bakdelen från sida till sida) tycker jag låter lite oroväckande. Men du skriver att den är låst i sin länd så då hänger jag med, länd och bakknän och vaggande hänger ihop. De övriga, att den ramlar åt sidorna osv tycker jag också visar på länd/bakknän - fast det är just där som hästen måste vara extra stark i sådan extrem samling som piaffen innebär, så det är inte så konstigt.
Här skulle jag nog lägga ner massvis av krut på att rida skolor - extremt noggrant ridna skolor, i en samlad skritt och en samlad trav - massor och massor av det. Oftast märker man av vaggandet (eller "travarbreddandet") redan i den samlade traven - bara att man måste vara lite extra lyhörd eftersom det inte blir lika tydligt. Öppnor "rätar upp" vaggandet, slutor sätter vaggandet på prov - så ser jag det i alla fall...

Håller med Svea i övrigt. Rid framåt, rid få steg åt gången och rakrikta! (och rid bara såpass samlat att övergångarna är smidiga och enkla!) Såpass framåt att ni mestadels av tiden snarare rör er i "utkanterna" av piaffen, dvs under en repetition kanske ni får ett steg som andas mot piaff - övrigt är alltså själva övergången, från skritt eller från trav (i början är det överlägset att jobba med att samla upp från trav - inte framifrån utan bakifrån. Från skritten är det lätt att fastna i "på stället tramp" så hästen inte "når igenom ledningarna".).
Kvaliteten på piaffen avgörs av kvaliteten på övergångarna!

Jag upplever det särskilt på kallblodstravarna att de har lätt för att stå på stället och trampa luft, de har lätt för att plocka ner sin diagonala rörelse (allt tvåtaktigt - trav) till något som kan upplevas som piaff. Det viktiga på dem är liksom inte att få piaff-stegen - när hästen väl är klar för det kommer den piaffera "som en gud", det viktiga är att man jobbar mycket med övergångarna så att den verkligen har styrkan när man väl begär mer samling.

 

[OlleAtlas]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jo, jag tror att jag förstår hur du menar. Fast jag håller inte med, såklart . Jag har aldrig träffat någon som väljer AR för att de tror att det går snabbare att komma till mål, eller vad det nu är. Stångbettet kan man så klart diskutera, men på de flesta kurser jag varit på rider de flesta i vanligt tredelat.

Sen arbetar de flesta, igen, för att gå framåt/nedåtsökning och för att förstå bäcken/bakben och med att kommunicera med sina pållar så fint och flytande som möjligt. Jag har faktiskt inte sett någon med fokus på krökta nackar/skolor. Fast skolorna kommer ju tidigt men de intruktörer är noga med att förklara, med att se till att det inte blir överböjning etc.

OlleAtlas

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Ja, genom att gå litet bortom sin förmåga, så hittar man ju sina svagheter.
Och så backar man tillbaka och försöker att ordna upp det som saknas.

Jag har bara piafferat ur samlad trav.
Samlat och samlat och samlat tills att vi i princip inte har rört oss framåt.
Jag skriver i princip, för vi har ju kommit några decimeter framåt i varje steg.
Och sätter sig det gör han.
Om jag har börjat från skritt, så har jag travat några steg före.

Men nu så skall jag först och främst lösa upp den där låsta länden.
Och hitta en osteopat.
Och träna övergångar, mina svagheter blir ju också så tydliga.
Och rida skolor.
Vi är litet dåliga på slutor, jag skall ta tag i det.

Och sedan så får vi se när jag gör nästa försök till piaff.
Och då så återkommer jag med massor av frågor, igen.

 

[Rikkan]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Mkt. bra skrivet!!
Jag hoppas att evis läser detta.....

 

[svea]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Vad du behover trana pa? Pja, om det ar sa i nulaget att de halva stegen sitter nar det ar en BRA dag - sa fortsatt att trana tills de sitter aven en DALIG dag Och ova pa att gora olika saker i halva steg. Skolorna ar utmarkta for att rakrikta och fa hasten att ga smalare bak, bade pa raka och bojda spar. Att rida ""fyrkanten" i halva steg, och forsoka klara att rida kvartspiruetter i hornen ar ocksa en bra ovning!

 

[Lebrozo]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

förlåt om jag är okunnig, men måste få veta vad "bredda" är?? =)

 

[Lord Owen]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Jo, jag tror att jag förstår hur du menar. Fast jag håller inte med, såklart . Jag har aldrig träffat någon som väljer AR för att de tror att det går snabbare att komma till mål, eller vad det nu är. Stångbettet kan man så klart diskutera, men på de flesta kurser jag varit på rider de flesta i vanligt tredelat.

Sen arbetar de flesta, igen, för att gå framåt/nedåtsökning och för att förstå bäcken/bakben och med att kommunicera med sina pållar så fint och flytande som möjligt. Jag har faktiskt inte sett någon med fokus på krökta nackar/skolor. Fast skolorna kommer ju tidigt men de intruktörer är noga med att förklara, med att se till att det inte blir överböjning etc.

OlleAtlas

Jag har själv tänkt börja söka mig till AR av den anledningen att jag inte gillar den tävlingshysteri och stress som finns inom den "vanliga" dressyren (i alla fall som jag upplevt det). Och jag vet att det du skriver är vad AR går ut på, men inte sagt att alla gör det..

En lära kan ju tolkas åt en mängd olika håll, och så är det ju även med de som anser sig redo att lära ut den aktuella läran. Samma fenomen inom alla grenar.

Jag har träffat på många sådana människor (både via nätet och verkligheten), tur att du inte gjort det i alla fall.

 

[Inte_Ung]

Sv: Piaffen och dess svårigheter.

Ah, tack.
Det skall jag göra.
Jag har inte tidigare tänkt på att jag ju skulle kunna arbeta med annat i de halva stegen.
Men det är ju klart att man kan.
Jag har suttit och tickat på i halva steg bara rakt fram sådär.
Super duper.
Men nu så har han tappat en sko.
Så jag måste först få på den.