Petighet vid inlärning?

[Totola]

En sak jag funderat mycket på (kanske t o m har startat någon liknande tråd förut ) är hur det egentligen är tänkt att man ska filosofera vid inlärning?

Som exempel en helt grön häst på AR-fronten eller en som inte blivit tränad på länge och därmed blivit lite stel/mindre jämnmusklad och rakriktad.

För å ena sidan så är ju filosofin "kvalitet före kvantitet" å andra sidan så filosoferar ju de flesta (?) som så att man ska ta det lite lekande och med fina hjälper.. På en häst som är lite stel/kort i ryggmusklerna t ex så måste man väl mer eller mindre få denne gå hyfsat rätt för att den ska kunna stretcha? Vad gäller böjningen så finns det ju egentligen inget halvbra/halvdåligt utan rätt och fel, möjligen med liite variationer. Antingen böjer ju hästen igenom ryggen och kortar innersidan - länger yttersidan och får hyfsat bra viktfördelning på benen, eller så går den med s-kurva och felbelastning... Och öppna och sluta likaså, det är ju ingen idé att få till en ful skänkelvikning eller med felböjning, då är man ju verkligen inte inne på kvalitet.

Men den andra aspekten då; hur petig eller sträng tycker ni man kan vara med en häst i ett inlärningsstadie? För att få kvalitet. Att man ska ta det stegvis är jag med på, men som exempel så är lång och låg redan befäst, tempot bra och hästen är "med", då känns ju böjning som ett naturligt steg att börja med. Om det blir totalt fel och man ger "rätt signaler" men hästen ändå inte lyssnar, hur okej/inte okej tycker ni det är att vara sträng och tillrättavisa hästen då? nu menar jag inte misshandla, men t ex tvärstanna och backa om den inte tar förhållningar, dutta med spöt på baken om den stannar, "trycka" ganska hårt med handen om bogen faller in, säga "nej!" med sträng röst osv.

Tror ni det förstör jobbet och meningen med AR att vara "sträng" och petig med kvaliteten redan i grundutbildningen, eller tycker ni att man ska prioritera kvaliteten tills hästen kan göra det mer naturligt?

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Om det blir totalt fel och man ger "rätt signaler" men hästen ändå inte lyssnar, hur okej/inte okej tycker ni det är att vara sträng och tillrättavisa hästen då? nu menar jag inte misshandla, men t ex tvärstanna och backa om den inte tar förhållningar, dutta med spöt på baken om den stannar, "trycka" ganska hårt med handen om bogen faller in, säga "nej!" med sträng röst osv.

Tror ni det förstör jobbet och meningen med AR att vara "sträng" och petig med kvaliteten redan i grundutbildningen, eller tycker ni att man ska prioritera kvaliteten tills hästen kan göra det mer naturligt?

Nu är jag ju inte AR ryttare, men rent allmänt så säger jag att negativ betingning, dvs fokus på och bestraffning av de dåliga kvaliteterna, snarare än fokus på de bra delarna, sällan blir lyckat i häst (eller djur för den delen) sammanhang.

dessutom blir det mycket svårt för dig som förare, att vara så exakt i din negativa markering att det kommer exakt i rätt ögonblick och hästen kopplar samman det med "felet" den gjorde om vi pratar om en sådan "följd" bestraffning som att dra i tygeln och backa den för att den legat på för mycket.

i min värld berömer och fokuserar man på de bra sakerna hästen gör - vilket leder till att den ofta försöker ännu mera, och kopplar ihop berömet med det den gjorde. De negativa sakerna bestraffar man inte på det sätt du är inne på som att tex tvärstanna och rygga hästen.
att peta på en bog med ett spö ser jag inte varför det skulle vara särskilt "stark" eller "bestraffning" alls, så där ser jag inga problem - det är bara ett roder i att tydliggöra för hästen vad du vill. den kan ju inte gissa att du vill att den ska vara ytterligare eftergiven runt bogen eller ställd.....

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

Precis!
Man berömmer det som är bra och dissar det mindre bra- bit ihop bara o gör om. Lätt som en plätt

Därför överdriver jag lite o får en häst som blir jätteglad

det gäller ju att vara tydlig o om man inte vet bergsäkert( efter rutin på 10 svårklasshästar) så kan man prova ngt annat.

 

[Spirit]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jag kör med uttrycket kvalitet istället för kvantitet.

Har hellre 2-3 steg korrekt tex. öppna & avslutar där än en dålig öppna längs en hel långsida.

Främst korrigerar jag min sits & ser om det kanske är jag som sitter fel innan jag korrigerar hästen. Hästen speglar ryttarens misstag.

SKulle det vara kommunikations problem mellan mig & hästen, sitter jag helt enkelt av & går igenom det från marken först. Och löser problemet därifrån istället. Sen sitter jag upp igen & ser om jag får igenom det. Skulle det ändå vara lite trassel så ber jag någon hjälpa mig från marken så X gör hjälperna från marken & jag lägger till sitshjälperna så hästen kan göra en koppling mellan hjälperna & ofta förstår dom lättare.'


När jag får en dålig sluta eller misslyckad öppna rätar jag upp, rider framåt, ber om lösgjordhet & börjar om.

JAg försöker verkligen låta bli att säga ordet: Nej! Just för att ordet är negativt laddat.
Jag ignorerar felen & gör tydligare för hästen vad det är jag vill eller förväntar mig.
När den gör ett försök att förstå så uppmuntarar jag, antingen genom att säga bra eller klia den på något finger på manken utan att släppa tygeltaget eller ändra på min sits. Jag fortsätter be om det jag vill ha igenom.

När hästen väl gör ett seriöst försök, så avslutar jag genast övningen, klappar om & berömmer.
Rider andra saker som jag vet att den kan utföra korrekt & som är befäst.
Sen kan jag prova rida den nya rörelsen igen för att när hästen gör ett tappert försök, avsluta, berömma & alt avsluta ridpasset helt med lite nedvarvning.
Oftast tar jag en tur på fältet efteråt & tar en glad galopp där han får sträcka ut & bara få vara häst utan några krav & lätta lite på ev. frustration som uppkommit när jag begärt extra utav honom eller börjat lära in en ny skola.

Jag är allergisk mot att skiljas åt som ovänner, jag vill att min häst ska komma till mig i hagen m ärligt intresse. vänder han rumpan till 6 går när han ser mig så har jag misslyckats.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jag kanske var lite otydlig med det där att jag syftade på hästar som inte tränat på ett bra tag (dvs inte rätt muskelstyrka, oftast gått och blivit "orakriktade", ofta dampvarning dvs svårt att koncentrera sig). Och när det gäller sådana hästar så antar jag att de flesta börjar från marken?

Som ett exempel så en kuse som jag tränat en del med förut men som lätt går tillbaka till ruta ett fysikmässigt när den inte tränat AR på ett tag, den ÄR tidigare tränad så gott som uteslutande med positiv förstärkning, inte negativ bestraffning som resultat så tycker den ibland att nu har den gjort nog trots att den "kan" mycket mer. Om den tekniskt sett vet hur man gör öppna/sluta t ex men tycker att det tar emot pga fysiken som inte är vad den brukar, då kan den tvärstanna och frysa fast. Två steg svag öppna och två steg svag sluta i varje varv känns inte som för mycket att kräva av en häst som rent tekniskt kan det även om den inte har fysiken, men skulle man inte ta till någon negativ förstärkning/bestraffning så skulle man inte få ett halvt
Men nu är det här väl iofs ett extremfall eftersom det är en lat rackare som varit van att få göra lite som den vill och alltid fått en massa beröm.

"Jag ignorerar felen & gör tydligare för hästen vad det är jag vill eller förväntar mig.
När den gör ett försök att förstå så uppmuntarar jag, antingen genom att säga bra eller klia den på något finger på manken utan att släppa tygeltaget eller ändra på min sits. Jag fortsätter be om det jag vill ha igenom."

Angående detta, OM hästen inte gör något försök eller ignorerar de hjälper man ger, tycker du då det är okej att förstärka till den grad att hästen "måste" lyssna eller skulle du fortsätta ge rätt kommando i ungefär samma grad tills hästen gör något försök?

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Precis!
Man berömmer det som är bra och dissar det mindre bra- bit ihop bara o gör om. Lätt som en plätt

Egentligen är jag med på principen, men om en häst gör samma fel om och om och om igen, är det inte stor risk att det blir en felinlärning då? Om hästen inte lyssnar på "rätt" signaler utan gör det som faller den mest naturligt trots att detta är fel. Det är ju ganska jobbigt för en häst bara att gå med en jämn böjning och är den lite kortare i musklerna på ena sidan eller har gått ojämnt naturligt av att inte tränas så förstår jag att de inte tycker det är bekvämt likförbaskat känns det som att någon gång måste man ta sig över tröskeln så det inte blir lika obekvämt...

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Om jag förstått dig rätt så tycker du att alla former av förstärkningar är ok så länge de behövs, men inte bestraffningar? Det är väl vad som låter rimligt i mina öron.

Angående att backa så tycker jag egentligen det är ganska logiskt om hästen "ligger på" och ignorerar tygelhjälpen. Men det kanske är lite skillnad när man nästan alltid har jobbat från marken bettlöst mot när man rider Om en häst gör det totalt motsatta när man tar en förhållning - den drar iväg framåt i övertempo - då tycker jag det är rätt naturligt att backa hästen eftersom man har fler verktyg till det från marken, putta på bogen t ex.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Om jag förstått dig rätt så tycker du att alla former av förstärkningar är ok så länge de behövs, men inte bestraffningar? Det är väl vad som låter rimligt i mina öron.

Angående att backa så tycker jag egentligen det är ganska logiskt om hästen "ligger på" och ignorerar tygelhjälpen. Men det kanske är lite skillnad när man nästan alltid har jobbat från marken bettlöst mot när man rider Om en häst gör det totalt motsatta när man tar en förhållning - den drar iväg framåt i övertempo - då tycker jag det är rätt naturligt att backa hästen eftersom man har fler verktyg till det från marken, putta på bogen t ex.

Nja, alltså - jag tycker inte man kommer så stor vart med bestraffning, bättre då att som Axel säger, fokusera på det som hästen gör bra, och inte uppmärksamma det den gör fel. sen att FÅ den göra det fel till det Rätt - ja det är ju upp till tränaren, man kan få byta/omväxla/testa annan metod för att få hästen att göra felet "rätt" helt enkelt. Och - som du säger - förstärka (läs förtydliga).

gillar inte back som straff varken uppsuttet eller avsuttet. det är ett väldigt starkt medel, där hästen blir mycket underlägsen, så på det sättet liknar det, och faller lätt över, i min värld, till alltför negativ bestraffning. och som sagt- backning blir hur du än gör det, mkt försenat i fråga om omedelbar markering till vad exakt den gör fel. så det är svårt att få den helt på det klara med varför den backas.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Egentligen är jag med på principen, men om en häst gör samma fel om och om och om igen, är det inte stor risk att det blir en felinlärning då? Om hästen inte lyssnar på "rätt" signaler utan gör det som faller den mest naturligt trots att detta är fel. .

Helt upp till tränaren att då hitta en alternativ övning/rörelse/kommando för att komma åt hästen och därmed avstyra att den gör felet hundratio gånger!
kan ju handla om en sån enkel sak som att ta igenom en envis bog, via arbete i förvänd riktning om man har svårt i rätt riktning. eller att växla gångart om man inte får igenom ngt i trav, då ta över till skritt.

osv.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Intressant att du är så emot backning. För mig faller det ganska naturligt eftersom jag brukar behöva lära hästarna tygelhjälperna med bettlöst från marken för att man ska veta att det sitter innan man sitter upp. Att börja från stillastående och lära hästen rygga för tryck från tygeln är en av de första sakerna jag då lär in, därefter "följa med" tygeln uppåt/nedåt/i sidled från stillastående och därefter kan man börja fundera på att göra det när hästen rör sig eftersom jag använder backningen som en väldigt tydlig signal bakåt just vid den inlärningen så använder jag det som förstärkning när hästen stannat men man märker att den ändå inte accepterar och lyder hjälpen.

Vad är det i övrigt du definerar som bestraffning och inte förstärkning?

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Helt upp till tränaren att då hitta en alternativ övning/rörelse/kommando för att komma åt hästen och därmed avstyra att den gör felet hundratio gånger!
kan ju handla om en sån enkel sak som att ta igenom en envis bog, via arbete i förvänd riktning om man har svårt i rätt riktning. eller att växla gångart om man inte får igenom ngt i trav, då ta över till skritt.

osv.

Ja normalt sett skulle jag hålla med. Men nu gäller det ju t ex om hästen ignorerar en eller flera hjälper (förutsatt att man vet att den förstår vad de betyder förstås, annars får man såklart gå tillbaka till den inlärningen ) det anser jag vara ett lydnadsproblem. Vad ger man för signal till hästen om man låter den komma undan med det? Sen kan jag hålla med om att man inte behöver "bestraffa" för det men att man förstärker så mycket det behövs tills hästen lyssnar. I vanliga fall eller på andra hästar kanske dom förstärkningarna skulle ses som bestraffning, hästar är ju olika, olika hur mycket som krävs i olika situationer och olika känsliga

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Intressant att du är så emot backning. För mig faller det ganska naturligt eftersom jag brukar behöva lära hästarna tygelhjälperna med bettlöst från marken för att man ska veta att det sitter innan man sitter upp. Att börja från stillastående och lära hästen rygga för tryck från tygeln är en av de första sakerna jag då lär in, därefter "följa med" tygeln uppåt/nedåt/i sidled från stillastående och därefter kan man börja fundera på att göra det när hästen rör sig eftersom jag använder backningen som en väldigt tydlig signal bakåt just vid den inlärningen så använder jag det som förstärkning när hästen stannat men man märker att den ändå inte accepterar och lyder hjälpen.

Vad är det i övrigt du definerar som bestraffning och inte förstärkning?

Tror du missförstår mig. Min häst backar på kommandot back den också, och förstår hjälperna både avsuttet och uppsuttet. så även den är tränad att rygga/backa. Men jag använder det inte i bestraffnings sammanhang helt enkelt, då jag sett alltför många straffbackade hästar som sedan inte kan backa lösgjort eller avspänt pga sina mentala spänningar runt det hela, som det sen tar år att "omlära" till att back inte är ett straff eller i samband med att den gjort fel. Och sen som sagt, den försenade effekten av att straff backa den, i det att det är svårt att hinna punkt pricka det som man exakt vill åt, och backa just så i det skedet att hästen ser kopplingen. därför tycker jag helt enkelt inte att det är effektiv korrigeringsmetod att använda sig frekvent av. I en ryggning skall hästen ha framåtbjudning, dvs tänka framåt. det blir mkt svårt att få den att fortsätta tänka framåt om ryggningen används som bestraffning.

Handlar alltså inte om att hästen inte skall kunna backa på kommando eller vid behov, det du beskriver ovan är ju inte över huvud taget kopplat till bestraffning - självklart skall hästen kunna som du skriver.

jag definierar det som bestraffning när man väljer att förstärka/fokusera på de negativa sakerna på sätt eller med medel som gör att hästen finner det obehagligt och flyttar fokus till det den gör fel, snarare än vad den gör rätt. Samt korrigering som inte är genomtänkt, dvs ryttaren/tränaren utdelar korrigeringen utan att vara hundra genomtänkt eller hundra koll på att det sker i rätt ögonblick och av rätt anledning, och att korrigeringen är den bästa i det ögonblicket.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Ja normalt sett skulle jag hålla med. Men nu gäller det ju t ex om hästen ignorerar en eller flera hjälper (förutsatt att man vet att den förstår vad de betyder förstås, annars får man såklart gå tillbaka till den inlärningen ) det anser jag vara ett lydnadsproblem. Vad ger man för signal till hästen om man låter den komma undan med det?

då backar man ett steg och går tillbaks till grundstenen före.
att återvända till grunden då och då (kan vara frågan om att ta igenom en halvhalt, eller göra halt för att tex få en motspänstig häst att komma ner på jorden och lyssna) - är ju ngt man alltid och ständigt gör i arbetet - dvs man återkopplar alltid till vissa grunder, och såfort ngt inte funkar, går man tillbaks till grunden ett steg eller två. Hur kommer hästen undan då menar du? Man tar ju igenom ngt genom att anpassa övningen, och sättet för att få igenom övningen helt enkelt.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

Ja alltså, vid inlärningen av bettlöst när jag sedan spinner vidare i rörelse så använder jag ett par stegs ryggning efter halt för att hästen ska sammanknippa tygeltaget med bakåt. Då blir det ju en "inlärningssak" även när jag tränar för hand och hästen inte lyder - backningen blir en förstärkning för att hästen förstå att man ville det motsatta mot att flänga iväg framåt
Men då kan jag förstå varför du själv inte använder backning, om det har med "framåtbjudningen" i ryggning att göra. Själv tycker jag det blir totalt annorlunda när man rider och ska göra en ryggning eftersom man då använder sitsen till att få framåtbjudning.

Att backa "som straff" är alltså i mitt fall snarare att förstärka att hästen ska lyssna på handen och förstärka bakåttänk på en häst som gördet motsatta, men ingen tokbackning utan ett-två steg för att inte nöja sig med halt om hästen stått emot hårt och ignorerat.

 

[Totola]

Sv: Petighet vid inlärning?

då backar man ett steg och går tillbaks till grundstenen före.
att återvända till grunden då och då (kan vara frågan om att ta igenom en halvhalt, eller göra halt för att tex få en motspänstig häst att komma ner på jorden och lyssna) - är ju ngt man alltid och ständigt gör i arbetet - dvs man återkopplar alltid till vissa grunder, och såfort ngt inte funkar, går man tillbaks till grunden ett steg eller två. Hur kommer hästen undan då menar du? Man tar ju igenom ngt genom att anpassa övningen, och sättet för att få igenom övningen helt enkelt.

Det svåra när man redan jobbar med grunden tycker jag är att veta vilken grundsten som kommer före... Om halvhalter och halter sitter, om hästen kan flytta bog/bakdel på ett voltspår och gå "böjt" på en volt men inte helt rakriktad (är ju svårt att träna detta på en volt det första man gör iom att man inte får någon gratisinramning) om hästen har ett bra grundtempo osv. Hästen kan gå på ett rakt spår, men sen när man kräver "riktig" böjning eller öht något som hästen tycker tar emot så ignoreras det.

Det är denna bit som var poängen i tråden när hästen "vet" vad den ska göra men tycker det är obekvämt. Det är ju obekvämt för en häst att gå rätt om den är van att gå "orakriktad" eller allmänt är stel/kort i ryggmusklerna, men gör man inget sådant så kommer ju hästen fortsätta snedbelasta sig och fortsätta vara stel tills man jobbat igenom.?

 

[axel]

Sv: Petighet vid inlärning?

om man inte nöjer sig med att hästen stannar, utan då blir sur o ska straffrygga hästen - är i mina ögon helt fel.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Ja alltså, vid inlärningen av bettlöst när jag sedan spinner vidare i rörelse så använder jag ett par stegs ryggning efter halt för att hästen ska sammanknippa tygeltaget med bakåt. Då blir det ju en "inlärningssak" även när jag tränar för hand och hästen inte lyder - backningen blir en förstärkning för att hästen förstå att man ville det motsatta mot att flänga iväg framåt
Men då kan jag förstå varför du själv inte använder backning, om det har med "framåtbjudningen" i ryggning att göra. Själv tycker jag det blir totalt annorlunda när man rider och ska göra en ryggning eftersom man då använder sitsen till att få framåtbjudning.

Att backa "som straff" är alltså i mitt fall snarare att förstärka att hästen ska lyssna på handen och förstärka bakåttänk på en häst som gördet motsatta, men ingen tokbackning utan ett-två steg för att inte nöja sig med halt om hästen stått emot hårt och ignorerat.

själva framåtbjudningen hos hästen har inte med drivning i sätet att göra som jag ser det i detta fallet. det är en inställning hos hästen till arbetet och hjälperna och visst - hjälpen i sätet i sig är en framåtdrivande hjälp, inte en bakåtverkande hjälp. så att dra den bakåt i tygeln med handen för att backa den för hand, är inte direkt lösgörande eller avslappande för hästen som jag ser det, och därmed blir det ofta uppfattat som ett straff framför allt när ryggningen då sker primärt via handens inverkan.

 

[mackan]

Sv: Petighet vid inlärning?

Det svåra när man redan jobbar med grunden tycker jag är att veta vilken grundsten som kommer före... Om halvhalter och halter sitter, om hästen kan flytta bog/bakdel på ett voltspår och gå "böjt" på en volt men inte helt rakriktad (är ju svårt att träna detta på en volt det första man gör iom att man inte får någon gratisinramning) om hästen har ett bra grundtempo osv. Hästen kan gå på ett rakt spår, men sen när man kräver "riktig" böjning eller öht något som hästen tycker tar emot så ignoreras det.

Det är denna bit som var poängen i tråden när hästen "vet" vad den ska göra men tycker det är obekvämt. Det är ju obekvämt för en häst att gå rätt om den är van att gå "orakriktad" eller allmänt är stel/kort i ryggmusklerna, men gör man inget sådant så kommer ju hästen fortsätta snedbelasta sig och fortsätta vara stel tills man jobbat igenom.?

fast du pratar ju om att du upplever det som OLYDNAD. Då är det ju att fin-repetera genom att gå tillbaks till grunder som gäller, inget annat. finns ingen genväg runt det. är hästen olydig så är det en grundsten snäppet (eller åtskilliga snäpp) innan, som inte sitter. och det finns då ingen genväg annat än kanske en tillfällig (tex genom straff korrigering) att gå ang. att komma tillrätta.

att veta vilken grundsten som ligger före är ju upp till hanteraren/ryttaren! det kan ingen svara dig på i en generell tråd som inte sett dig och hästen, - vilken grundsten du saknar som kommer före och inte sitter.

 

[Spirit]

Sv: Petighet vid inlärning?

Jag kanske var lite otydlig med det där att jag syftade på hästar som inte tränat på ett bra tag (dvs inte rätt muskelstyrka, oftast gått och blivit "orakriktade", ofta dampvarning dvs svårt att koncentrera sig). Och när det gäller sådana hästar så antar jag att de flesta börjar från marken?

Förlåt, jag hade nog missförstått dig.
Om hästen inte ha muskelstyrkan att göra det jag utför, så rider jag te.x ut i skogen & klättrar samt jobbar den mycket vid hand med tex. tömkörning, arbete vid hand där jag kan be om öppna & sluta samt trampa in bakbenet in under till tyngdpunkten. Jag försöker undvika överstiga hästens kapacitets nivå trots som du säger att den kan rörelsern. Musklerna måste hinna med huvudet oxå.

Som ett exempel så en kuse som jag tränat en del med förut men som lätt går tillbaka till ruta ett fysikmässigt när den inte tränat AR på ett tag, den ÄR tidigare tränad så gott som uteslutande med positiv förstärkning, inte negativ bestraffning som resultat så tycker den ibland att nu har den gjort nog trots att den "kan" mycket mer. Om den tekniskt sett vet hur man gör öppna/sluta t ex men tycker att det tar emot pga fysiken som inte är vad den brukar, då kan den tvärstanna och frysa fast. Två steg svag öppna och två steg svag sluta i varje varv känns inte som för mycket att kräva av en häst som rent tekniskt kan det även om den inte har fysiken, men skulle man inte ta till någon negativ förstärkning/bestraffning så skulle man inte få ett halvt
Men nu är det här väl iofs ett extremfall eftersom det är en lat rackare som varit van att få göra lite som den vill och alltid fått en massa beröm.

"Jag ignorerar felen & gör tydligare för hästen vad det är jag vill eller förväntar mig.
När den gör ett försök att förstå så uppmuntarar jag, antingen genom att säga bra eller klia den på något finger på manken utan att släppa tygeltaget eller ändra på min sits. Jag fortsätter be om det jag vill ha igenom."

Angående detta, OM hästen inte gör något försök eller ignorerar de hjälper man ger, tycker du då det är okej att förstärka till den grad att hästen "måste" lyssna eller skulle du fortsätta ge rätt kommando i ungefär samma grad tills hästen gör något försök?

Jag börjar med att ge en mycket lätt hjälp ung så som jag vill ha hjälpen när skolan är befäst. Tex. jag spärrar min vänstra höft & trycker lite på med höger för en sluta. Lyssnar inte hästen eller förstår inte, så förstärker jag hjälpen gradvis & försöker göra den tydligare.
Fungerar det inte så går jag tillbaka till marken för då har jag bevisligen misslyckats med någonting på marken & tar om grunderna samt checkar av basic sakerna.
Sen sitter jag upp igen & försöker få igenom hjälperna igen.

skulle det fungera på marken men inte från ryggen så tar jag hjälp av någon som kan göra markhjälperna samtidigt som jag gör min "fina sitskommando" & då brukar poletten trilla ned efter ett tag på dom flesta hästarna.

JAg ser ingen mening med att sitta och "skrika" med sitsen på hästen, förstår den inte så gör bevisligen jag någonting tokigt eller har helt enkelt slarvat.

Jag håller på att sätta slutan på min kallis & det är ett litet projekt då jag måste behålla han lösgjord, annars spänner han sig i hela kroppen & stänger av.

Hoppas du blev klokare på vad jag menade.

Mvh
spirit

 

[elbereth]

Sv: Petighet vid inlärning?

När hästen väl gör ett seriöst försök, så avslutar jag genast övningen, klappar om & berömmer.

Det här är kärnfrågan tycker jag. Man kan aldrig förvänta sig att hästen ska göra en perfekt rörelse från början. Det viktiga är att man har en bra kommunikation, att ryttaren är klok nog att be om saker som hästen kan förstå och genomföra och få beröm för, att hästen är positiv och lyssnande, och att hästen försöker lista ut vad ryttaren ber om.

Om hästen försöker förstå och ger ett svar så har man hittat rätt, även om svaret inte blev det förväntade. Det är då upp till ryttaren att hitta ett nytt sätt att be om det förväntade resultatet.