personkemin...

[sinner]

eller ja...individkemin kanske man ska kalla det... när vet man om det stämmer mellan hästen och en själv? när är det läge att ge upp? och kan man verkligen sälja en häst för att man inte fungerar ihop med den?

hur lång tid tar det för er att tycka om en ny häst?
ursäkta konstiga frågor

visste inte om denna tråden skulle ligga här, ligger den fel får moderatorn gärna flytta den till mer lämplig plats..

 

[Ella_99]

Sv: personkemin...

Hmm... svår fråga

Jag tycker nästan om alla hästar. Eller jag tycker om alla hästar! Alla hästar är fina, vackra och underbara på sitt sätt. Alla hästar kan bli fina, vackra och underbara även för allmänheten.

Jag tror mest det handlar om hur man utvecklar hästen och om man låter den utvecklas eller hindrar utvecklingen. Det ligger mycket i människans sätt att vara och hantera hästen. Precis som det gör med människor.

Sen är det ju helt enkelt så att vissa faller mer för andra osv. Jag kände direkt att jag ville ha min häst. Hon var precis en sådan individ jag behövde. En nervös, ängslig och mycket känslig häst som lärt mig otroligt mycket. Inte minst om mig själv.

Men ska man finna en vän för livet, en vän att tillbringa många timmar om dagen med måste man ju tycka om varann. Då måste nog personkemin stämma ganska bra, tror jag. Men för att göra det enklare och roligare kan man ju se hästen som en vän istället för en häst. För då ser man oftast de goda sidorna hos denna, och förhoppningsvis även hur man själv är. För hästen är en spegel av sig själv. Man hittar nog, om man letar lite, sina dåliga sidor i alla problem man har, och sina bra sidor i allt positivt hos hästen

Men har man bestämt sig att man själv och hästen inte passar ihop blir det nog svårt att få det att fungera heller. För då har man som sagt redan bestämt sig, och vägrar se att det går att utvecklas!

Så det är nog, enligt mig, lite både och. Man kan nog utvecklas och ha roligt oavsett häst, men det underlättar ju om man av naturen passar bra ihop. Fast i övrigt handlar det nog mest om vad man tror går och inte går, och vad man har för mål. I det sättet man ser på sin häst, eller sin vän kanske är bättre att säga^^

 

[sinner]

Sv: personkemin...

förstår ditt tankesätt om hantering och utveckling... men jag tänker kanske mer på hästens personlighet, den som alltid finns där och som man inte kan ändra. jag menar, det finns ju hästar som man måste glida runt och prata lågt för att inte skarämma ihjäl, samtidigt som det finns hästar som man måste behandla med lite mer kraft och mannamod för att saker och ting ska fundera...
och nu menar jag "råa" hästar, inte misshandlade, skrämda, missförstådda...

 

[Bewildered]

Sv: personkemin...

eller ja...individkemin kanske man ska kalla det... när vet man om det stämmer mellan hästen och en själv? när är det läge att ge upp? och kan man verkligen sälja en häst för att man inte fungerar ihop med den?

hur lång tid tar det för er att tycka om en ny häst?
ursäkta konstiga frågor

visste inte om denna tråden skulle ligga här, ligger den fel får moderatorn gärna flytta den till mer lämplig plats..

Jag skulle aldrig få för mig att köpa en häst till mig själv som jag inte gillade från första stund. Ickesanicke. Så tja.. det tar mig två minuter ungefär innan jag gillar/ogillar en häst.

Och ja.. ett Väldigt legitimt beslut att sälja sin häst omdet inte funkar rent "personligt".. hästar är inga leksaker utan individer.. och alla individer fungerar helt enkelt inte ihop med vissa andra.. precis som människor. Att fortsätta "försöka" med en häst man inte funkar ihop med kan gå så surt i slutänden att det absolut är bättre att sälja innan situationen går "out of hand" och lämnar spår hos både dig och hästen..

När du kan ta vad skit som kommer din väg från hästen utan att bli helrädd, känna avsky/fruktan/dylikt så är det rätt.. när man känner att "äh, Det kommer bli bra, det får bara ta lite tid"

Börjar man känna att "Neeeeeeej, jag Vill INTE hålla på med min häst, vill inte umgås med den, vill inte träna den" och uschochfy känslorna kommer.. då är det dags att fundera.

 

[Araminta]

Sv: personkemin...

Jag tror det i många fall, för att inte säga alla, går ganska snabbt. Och då menar jag inte att man måste bli blixtrande förälskad pang bom, utan snarare att man känner en genuin nyfikenhet "Den här hästen vill jag lära känna närmare!". Och då kan hästen vara hur jävlig/underbar som helst. Finns det inget intresse i att lära kännna hästen, det känns trist, för svårt, så tror jag det blir mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att ta sig vidare.

Att sälja en häst pga personkemin inte stämmer tycker jag är rent självklart.

 

[Ella_99]

Sv: personkemin...

förstår ditt tankesätt om hantering och utveckling... men jag tänker kanske mer på hästens personlighet, den som alltid finns där och som man inte kan ändra. jag menar, det finns ju hästar som man måste glida runt och prata lågt för att inte skarämma ihjäl, samtidigt som det finns hästar som man måste behandla med lite mer kraft och mannamod för att saker och ting ska fundera...
och nu menar jag "råa" hästar, inte misshandlade, skrämda, missförstådda...

Jovisst, alla hästar är ju olika på det sättet. Men alla dåliga sidor går att förbättra och alla positiva sidor går att utveckla, och tvärtom. Så man kan utveckla varje häst till en glad, trygg och känslig (positivt sett) häst, men man måste anpassa vägen dit efter hästen.

Såklart passar vissa individer bättre ihop med varann, så är det bara. Och det är något man får avgöra själv. Men jag är ändå säker på att människa och häst kan utvecklas såpass att de kan ha riktigt roligt tillsammans och lära känna varandra utan och innan. Om man vill kämpa för det med just sin häst, eller känner att man istället vill köpa en ny är ens eget val. Huvudsaken är att man är stolt över sin vackra häst (alla är vackra enligt mig!) och kan tycka om den. Om man inte gör det är det omöjligt att ha kul tillsammans med den, för då är man hela tiden missnöjd över sin häst och ser bara svagheterna i allting man gör med den.

 

[Madde_padde]

Sv: personkemin...

Jag har haft min häst sen i juli och kommit fram till att vi inte alls fungerar ihop! klarade inte av att sälja honom så nu åker han till fodervärd i helgen.... förhoppningsvis vill dom även köpa honom om de fungerar bra!

Vi vill olika saker och är för olika!

 

[sinner]

Sv: personkemin...

urk vilken klump jag får i magen när jag läser inläggen.... allt stämmer ju så bra... stallet är inte kul, jag vill helst inte ta i pållen, ser bara en massa problem hela tiden och börjar tröttna på allihop..:`(

vet inte vad jag ska ta mig till, vill inte sälja heller på sätt och vis... jag tyckte om honom när han kom, men nu.... han går under namnet monstret..
jag VET att det är ledarskap och träning som får bukt med det mesta, men jag har insett att med den här killen måste man vara "hård", och jag KAN inte...
har bara haft känsliga och hyperrädda hästar innan, men denna är så tvärt om man kan komma.... fullkomligt orädd och noll respekt...
j*vla sits har jag satt mig i.....

 

[pernilla_s]

Sv: personkemin...

Hmm jag och min gamla häst passade väl egentilgen inte riktigt ihop. Men med tiden fick vi det att fungera. Min nuvarande häst passar mig perfekt. Hans personlighet och min passar ihop. Det finns nog inget sätt som vi inte passar ihop. Han är en sådan häst man får en gång i livet.

Man passar inte ihop med alla och ibland kan det nog vara bättre att skaffa en annan häst och låta den andra gå till någon som passar den bättre.

 

[Ella_99]

Sv: personkemin...

Usch då, det låter ju inte alls kul

Men det är väl så att om du verkligen tycker om honom, vet att du älskar hästen innerst inne och vill behålla honom så får du jobba med dig själv så att du blir hans ledare och han kan lita på dig.

Eller så säljer du honom. Fast jag tror att du kan lära dig jättemycket av honom om du bara ger det lite tid. Sådana hästar som är svåra för oss är nog också dem som kan lära oss mest, få oss att utvecklas

 

[sinner]

Sv: personkemin...

jag vet inte om jag älskar honom... jag tror inte det.... det sorgliga är att min andra kille, som jag verkligen älskar över alla andra hästar jag har träffat, blir lidande i allt detta... jag kan inte göra som jag vill med honom eftersom jag har den lille... det är så dumt... min gamle är hyperkänslig för allt, och den lile tål vadsomhelst... bara att gå ut i hagen är ett problem...suck...

 

[Forest Autumn]

Sv: personkemin...

Jag tycker att du ska sälja honom. Jag har haft en häst som jag inte passade ihop med. Det var inte lätt att sälja henne men det blev ändå bra till sist. Med min nuvarande häst kände jag från allra första början att detta kommer att fungera jättebra.

 

[Pansi]

Sv: personkemin...

Jag tycker om i princip alla hästar, har bara träffat två som jag inte gillade alls. Den ena av dem skulle jag inte ta emot ens om jag fick betalt. Hon var ful, sur och allmänt vidrig i mina ögon, men min kompis tog sig an henne och tyckte riktigt bra om henne, så där kan man snacka om personkemi. Jag hade redan "dömt" hästen och kunde inte ändra mig, medans kompisen gick in med en annan attityd.

Tror att det är bäst att sälja om man känner att man inte passar ihop, men inte direkt efter tre veckor. Man måste ge sig själv och hästen en chans att "synka" eller vad man ska säga, så minst ett år tycker jag man kan försöka innan man säljer med personkemi som enda anledning.
Men det här är ju som så mycket annat inte svart eller vitt. Kanske har man en häst som man lär sig älska och uppskatta efter ett år, eller en som man inser att man inte vill ha efter två månader och om man känner så slutar man kanske försöka.

För övrigt har jag tyckt om alla mina nya från dag ett, och älskat de flesta inom mycket kort tid.

 

[sinner]

Sv: personkemin...

den här killen är ju förståss mycket ung ännu.... så han kommer säkert att ändra sig mycket... men frågan är om vi kommer att fungera någon gång.. det känns inte bra just nu i alla fall.. jag har haft honom sedan december och det blir i mitt tycke bara värre och värre. just nu leder jag honom inte ens mellan hagen och stallet, det får min sambo göra. jag blir så frustrerad på honom och känner inte att det gynnar honom direkt.. blä, jag känner mig helt misslyckad med den här killen... har aldrig upplevt relationen mellan en häst och mig såhär jobbig..
sen har vi ju tanken på att om jag nu ska sälja honom, då måste jag visa upp honom för evetuell köpare, och när jag hanterar den hästen slutar det med kaos för det mesta.... och så ska man ringa till förra ägaren och säga att man tänker sälja honom... och det känns ju inte heller så jättekul....ÅÅÅHHH jag blir tokig!!!!

 

[plymen]

Sv: personkemin...

kl
Jag har bara erfarenhet av en enda häst som jag köpte för 6månader sedan. Jag upplever först nu att vi börjar få en kontakt och börjar lita på varandra! Hade nog gått snabbare om han varit färdigt igångsatt då han kom, men han hade stått i åtminstone 6månader och jag kastrerade honom direkt efter köpet så vi har tagit det rätt lugnt i vinter!

Jag tycker precis som någon sa att om det inte känns kul och man är t.ex rädd så är det bättre att sälja och skaffa en häst man passar bättre ihop med!

 

[jassica]

Sv: personkemin...

Det låter inte som att du klarar av honom riktigt. Vet han att du är ledare, eller har han tagit övertaget?

 

[plymen]

Sv: personkemin...

Läste resten av dina inlägg också och jag tycker du ska ta hjälp av någon kunnig! När man är ensam så förstorar man lätt upp allting, men det går att komma över med någon som hjälper en! Nån som man känner sig trygg med och som klarar av hästen och kan ge konkreta tips på hur man kan gå till väga! Hästen kan säkert bli hur fin som helst! Lycka till!

 

[Grålly]

Sv: personkemin...

Min första häst köpte jag som 12-åring, var okunnig och oerfaren. Skulle egentligen köpa en lugn, stabil häst som hela familjen kunde hålla på med, kom hem med ett i princip ohanterbart sto med ett himla humör.

Jag har tappat räkningen på hur många gånger hon slagit mot mig, attackerat mig, fått mig att gråta, fått mig arg, osv.

Planen var att vi skulle ha henne på prov några veckor. Efter några dagar sa min pappa: "Nej, jag tycker inte att vi köper henne. Hon är inte trevlig". Jag började storlipa, trots att jag inte kände hästen och hon hade inte varit annat än elak mot mig.

Vi köpte henne i alla fall. Nu, efter några år, står jag här, fortfarande med samma häst. Har funderat på att skicka henne till slakt mer än en gång, det kan jag lova

Nä, hon är min älskling. Men hon är egentligen inte det jag vill ha. Jag vill ha en häst jag kan komma långt med inom ridningen, en typ quarter. Jag vill ha en häst som funkar bra med andra hästar, som inte har en massa "skit i bagaget" så att säga. Men nu sitter jag här med henne, och hon har lärt mig mer om hästar och människor (även mig själv) än någon annan häst skulle kunnat göra. Jag kommer aldrig göra mig av med henne, om jag inte måste förstås. Hon ska avsluta sitt liv med mig, punkt slut.

Jag gillar alla hästar, även om jag inte själv skulle vilja ha alla sorters hästar. Personligen tror jag att man känner ungefär om kemin stämmer, efter några veckor. Jag känner hellre någonting för hästen, vad som helst, än att inte känna någonting. Jag skulle hellre köpa en häst jag inte riktigt tyckte om, än att köpa en jag kände ingenting för. Sådan är jag.

 

[axel]

Sv: personkemin...

Jag tycker nog att du ska sälja den- omgående.

En sån negativ spiral är inte bra för varken dig eller hästen.
Han är värd bättre- eller hur o du slipper må dåligt.

 

[millish]

Sv: personkemin...

Men så här kan du ju inte ha det. Hästar ska vara kul, inte en plåga. Sälj hästen så fort du bara kan, det mår både du och hästen bra av. Han behöver komma till någon som kan ta honom på rätt sätt, och du behöver förmodligen koppla av ett tag sen. Man kan inte passa med alla, det gäller både människor och djur.