Personer som väljer att ta livet av sig

[Sissa]

Jag har två systrar som försökt och hamnat på sjukhus. Båda var illa däran, men klarade sig. Båda har också diagnoser och depressioner bakom sig och ville inte leva. Jag förstår varför.

När man diskuterar självmord så får jag känslan av att alla tror att man måste ha psykiska problem, diagnoser och depressioner för att ens tänka tanken. Det tycker inte jag. Varför kan man inte vilja dö för att livet är skit ? Man kan ju älska att leva utan att vara deprimerad eller liknande för det, då borde man kunna vilja avsluta sitt liv utan att ha någon depression bakom sig.

Jag tycker inte att det är egoistiskt att vilja dö och att ta sitt liv. Varför skulle det vara det? Det är egoistiskt att anhöriga vill att man ska leva om man nu själv inte vill det. Varför ska man leva för någon annan människa? Varför ska andra människor ha rätt att besluta om att livet på något vis skulle vara det bästa alternativet för en person som faktiskt vill dö, som inte vill leva. Visst gör man anhöriga ledsna, men de blir ju ledsna för sin egen skull, inte för att personen själv inte upplever livet mer. De blir ledsna för att de inte kan träffa personen mer, inte får umgås med den osv.

Jag har velat dö. Jag har tänkt tanken flera gånger men varit riktigt nära en gång, när min man dog. Jag är inte rädd för att dö, vi ska ju alla dö en dag så det känns för mig lite fånigt att vara rädd för det. Ibland har jag känt mig rädd, men det har varit för att jag egentligen inte velat dö utan har velat uppleva så mycket mer i livet. Nu senast jag tänkte på vad jag ville fick jag ett slags lugn i kroppen, jag visste ATT jag skulle göra det, HUR jag skulle göra det och VAR, men inte när. Jag blev arg när folk försökte ge mig dåligt samvete för att jag tänkte utsätta mina barn för det, jag blev arg när folk försökte bestämma över mitt huvud att leva, ja det måste jag. Jag berättade det för min mamma och min bror när jag tappade humöret en gång och gapade och skrek på dem. Mina barn hade varit jobbiga när de passade dem och så kom de till mig och typ beklagade sig och det fick mig att explodera fullständigt. De förvånades, ingen kunde tänka sig att jag kände så. Jag, jag ska bara rycka på axlarna och gå vidare, bara skaka av mig saker och fortsätta sträva. Det är sådan de tror jag är. Jag skulle vara så positiv, så glad, allt var ju så bra och fint och ja, JAG skulle aldrig känna något. Klart jag ville leva, det är ju JAG liksom. Det var så de reagerade. Tog förgivet.

Nå, nu vill jag inte dö längre. Tvärtom känns det bra att leva. Det käns bra att vara glad och positiv, lätt, och att sträva och ha press på mig känns också bra. Det ger resultat, det gjorde det inte förut. Men jag tycker faktiskt inte att någon annan har rätt att bestämma över huvudet på mig att jag måste leva, för andras skull. Jag beslutar själv över mitt liv, hur det ska se ut och hur det ska vara.

@Enya , skulle du resonera som du gör i ditt långa inlägg om något av dina barn när de blir lite äldre, över 18 säger vi, och hamnar i en situation där de vill dö?

 

[cusan]

Det finns olika sorters självmord , de som tror de gör sin omgivning en tjänst är vanligt.
de som bara inte orkar leva en dag till , och de som straffar pga av att de inte fått sin vilja igenom , etc ..Ni kommer få ångra er ...

 

[Sissa]

Angående hur mycket jag gör så är det ingen mer än jag som vet det. Allt om mitt liv hamnar inte på buke.
Dom sakerna du räknade upp är mer än vad jag orkar egentligen. Jag är en väldigt passiv människa. Självklart lämnar jag barnen på skolan. Det är mitt ansvar.

Och det där riktigt fula som alla tar till och försöker få en att få dåligt samvete av. Mina barn har inget med mitt mående att göra eller självmordstankar. Mitt ansvar gentemot dom är att se till att dom har det bra. Våga inte ge mitt dåligt samvete för att jag har självmordstankar fastän att jag har barn. Så jävla lågt så det finns inte

Jag fattar att inte allt hamnar på buke. Klart att ingen som läser vet hur mycket du gör. Men du skrev att du inte fungerar alls. Uppenbarligen gör du ju det.

Jo, dina barn har allt att göra med om du skulle ta livet av dig. Det handlar inte om att ge dig dåligt samvete. Du har skaffat barn. Du har ansvar. De kommer inte ha det bra om du tar livet av dig. Självmordstankar är en sak, skrida till verket en helt annan. Det gör man bara inte mot sina barn.

 

[monster1]

Det finns olika sorters självmord , de som tror de gör sin omgivning en tjänst är vanligt.
de som bara inte orkar leva en dag till , och de som straffar pga av att de inte fått sin vilja igenom , etc ..Ni kommer få ångra er ...

Fast det är ju en jävligt hög insats att spela med sitt liv bara för att straffa någon. Det lär väll ligga mer bakom än bara ett hämndbegär när man inte skattar sitt liv högre än så?

 

[cusan]

Fast det är ju en jävligt hög insats att spela med sitt liv bara för att straffa någon. Det lär väll ligga mer bakom än bara ett hämndbegär när man inte skattar sitt liv högre än så?

Finns det förmodligen , men det är konstaterat att det händer , ganska ofta till och med . Fanns att läsa om på föreningens hemsida " vi som misst i suicid" tror jag den heter .

 

[MM]

Jag fattar att inte allt hamnar på buke. Klart att ingen som läser vet hur mycket du gör. Men du skrev att du inte fungerar alls. Uppenbarligen gör du ju det.

Jo, dina barn har allt att göra med om du skulle ta livet av dig. Det handlar inte om att ge dig dåligt samvete. Du har skaffat barn. Du har ansvar. De kommer inte ha det bra om du tar livet av dig. Självmordstankar är en sak, skrida till verket en helt annan. Det gör man bara inte mot sina barn.

Och vi tycker helt olika och kommer aldrig någonsin ha samma åsikter om det här. Jag har lika mycket rätt att må dåligt och ha självmordstankar som någon som inte har barn. That's it!
Så jävla förnedrande att höra att jag inte får må dåligt för att jag har barn. Allvarligt talat kan jag inte ens skriva vad jag tycker och tänker om din åsikt utan att bli bannad här på buke

Det var inte bara mig du drog ner i skiten utan alla föräldrar som mår dåligt. Att du inte skäms ögonen ur dig!
Som att vi har valt det här livet

 

[Sissa]

Och vi tycker helt olika och kommer aldrig någonsin ha samma åsikter om det här. Jag har lika mycket rätt att må dåligt och ha självmordstankar som någon som inte har barn. That's it!
Så jävla förnedrande att höra att jag inte får må dåligt för att jag har barn. Allvarligt talat kan jag inte ens skriva vad jag tycker och tänker om din åsikt utan att bli bannad här på buke

Det var inte bara mig du drog ner i skiten utan alla föräldrar som mår dåligt. Att du inte skäms ögonen ur dig!
Som att vi har valt det här livet

Jag har inte sagt att du inte får må dåligt. Jag skrev att självmordstankar inte är något att få dåligt samvete för. Ingen ska ha dåligt samvete för hur de mår eller tänker. Läs det där igen, för det menar jag.

Att ta livet av sig är en annan sak. Det är hänsynslöst mot sina barn och sin omgivning.

 

[monster1]

Jag har inte sagt att du inte får må dåligt. Jag skrev att självmordstankar inte är något att få dåligt samvete för. Ingen ska ha dåligt samvete för hur de mår eller tänker. Läs det där igen, för det menar jag.

Att ta livet av sig är en annan sak. Det är hänsynslöst mot sina barn och sin omgivning.

När man gör det så är det ju för att man inte ser någon annan utväg på samma sätt som att kroppen ger upp och man dör av cancer eller någon annan sjukdom. Känner du likadant inför människor som dör av andra sjukdomar? Att de borde ta sitt ansvar och ge fan i att dö, att de borde gjort mer, sökt mer hjälp osv?
Vuxenpsykiatrin i Sverige är helt kass, det finns inte tillräckligt med resurser det är svårt att få hjälp. Vill du rikta din skuld åt något håll rikta den dit då. Jag skulle säga att det är hänsynslöst att lägga ytterligare skuld på en person som redan mår väldigt dåligt.

 

[Sissa]

När man gör det så är det ju för att man inte ser någon annan utväg på samma sätt som att kroppen ger upp och man dör av cancer eller någon annan sjukdom. Känner du likadant inför människor som dör av andra sjukdomar? Att de borde ta sitt ansvar och ge fan i att dö, att de borde gjort mer, sökt mer hjälp osv?
Vuxenpsykiatrin i Sverige är helt kass, det finns inte tillräckligt med resurser det är svårt att få hjälp. Vill du rikta din skuld åt något håll rikta den dit då. Jag skulle säga att det är hänsynslöst att lägga ytterligare skuld på en person som redan mår väldigt dåligt.

Jag ser inte på psykiska sjukdomar på samma sätt som om man är i slutskedet av en fysikk, dödlig sjukdom, nej. Det är väl självklart att en som har dödlig cancer inte kan ge fan i att dö?

Att vuxenpsykiatrin i Sverige är helt kasst är inte en sanning. Har du de upplevelserna beklagar jag det. Om jag inte minns fel så skrev @Matmissbrukaren i en tråd för inte länge sedan om vilken bra vård och bra hjälp hon får för sina problem. Rätta mig om jag har fel.

Om du och matmissbrukaren tyckte att jag vore hänsynslös om jag sa varsågod och ta livet av dig till en som mår dåligt, då skulle jag förstå om ni tyckte jag var hänsynslös. Inte när jag vill väl och vill att det ska bli bra? Så bra det går för den specifika individen med mediciner och annan hjälp.

 

[MM]

@Sissa

Jag får jättebra vård!

Men bara för det så betyder det inte att jag mår bra. Varför tror du mina vårdinstanser är så höga? För att jag mår som en sockertopp?

 

[landsbygdsbo]

Att en människa drivs till att begå självmord av egna tankar, yttre omständigheter, sjukdom etc etc är för en som inte sitter i skiten svårt att förstå. Men så kan det nog ändå den lösningen betraktas som den ultimata springnotan. Man lämnar allt och överlåter till efterlevande att försöka förstå och reda upp vad som finns kvar att reda upp. Ingen jag känner som råkat ut för det har gått omärkt ur det hela.

 

[Sissa]

@Sissa

Jag får jättebra vård!

Men bara för det så betyder det inte att jag mår bra. Varför tror du mina vårdinstanser är så höga? För att jag mår som en sockertopp?

Vad bra att höra, då minns jag inte fel! Skönt att höra. Det jag svarade på var monsters påstående om att vuxenpsykiatrin i Sverige är helt kass, vilket jag menade på inte stämmer överallt. Det handlade inte om hur du mår. Jag förringar inte ditt mående.

 

[MM]

Det skulle vara väldigt intressant att höra dina tankar om min vård @Sissa , eftersom du tror dig sitta med en del info om min situation. Vad tror du skulle ändra mitt mående till det bättre? Vad mer skulle vården kunna göra för mig? Vilka mer behandlingar ska jag genomgå för att må bättre? Varför tror du vården inte har knäckt min psykiska gåta än?

 

[Sissa]

Det skulle vara väldigt intressant att höra dina tankar om min vård @Sissa , eftersom du tror dig sitta med en del info om min situation. Vad tror du skulle ändra mitt mående till det bättre? Vad mer skulle vården kunna göra för mig? Vilka mer behandlingar ska jag genomgå för att må bättre? Varför tror du vården inte har knäckt min psykiska gåta än?

Nej, jag har ingen annan info om din vård än det du skrivit här, att du får bra vård. Minns inte i vilken tråd jag läste det.

 

[Sissa]

Att en människa drivs till att begå självmord av egna tankar, yttre omständigheter, sjukdom etc etc är för en som inte sitter i skiten svårt att förstå. Men så kan det nog ändå den lösningen betraktas som den ultimata springnotan. Man lämnar allt och överlåter till efterlevande att försöka förstå och reda upp vad som finns kvar att reda upp. Ingen jag känner som råkat ut för det har gått omärkt ur det hela.

Håller med. Självmord kan påverka flera generationer av människor.

 

[MM]

Nej, jag har ingen annan info om din vård än det du skrivit här, att du får bra vård. Minns inte i vilken tråd jag läste det.

Jo, jag får bra vård. Jag kan inte se mer vad dom kan göra för mig. Ändå mår jag inte bättre. Så även bra vård räcker inte alltid till. Jag kan verkligen inte begära mer av dom. Men vad ska dom göra när inget fungerar? Det går inte att skylla mitt dåliga mående på värdelös vård. Så är det inte i mitt fall.

 

[Sissa]

Vuxenpsykiatrin i Sverige är helt kass, det finns inte tillräckligt med resurser det är svårt att få hjälp. Vill du rikta din skuld åt något håll rikta den dit då. Jag skulle säga att det är hänsynslöst att lägga ytterligare skuld på en person som redan mår väldigt dåligt.

Om jag kom i kontakt med en självmordsbenägen person skulle jag absolut inte säga åt denne att den var hänsynslös. Då skulle jag säga andra saker jag tror är bra att höra. Att det blir bra. Att det vänder. Håll i. Jag/vi finns här.

 

[MiniLi]

Jag vet inte om jag tycker så himla mycket om akten i sig, tycker det blir jättetokigt att prata om fel, egoistiskt osv. Däremot har jag stor respekt och mycket empati för människor som mår dåligt och som av olika anledningar känner att de inte orkar mer. Att ta sitt liv är ju ingenting som man gör bara sådär, det föregås i nästan alla fall av en relativt lång process där steget från dödsönskan och tankar på att slippa leva till aktiva förberedelser eller aktiv handling är stort. Jag träffar många i sådana situationer iom mitt jobb och utifrån mina erfarenheter skulle jag aldrig kunna kalla det egoistiskt, däremot är det ingenting jag heller på något sätt förespråkar eller ens kan förhålla mig neutral till.
I enstaka fall kommer handlingen som en blixt från klar himmel där man inte ens efteråt kan förstå vad som låg bakom, men det är nog väldigt ovanligt.

Ang människors rätt att bestämma över sitt eget liv så är det ju trots att något som inte tillåts i svensk lagstiftning. Oavsett anledning, sjukdom, diagnos eller ålder så upphör människors bestämmanderätt när de inte längre vill leva.

 

[Tass]

Om jag kom i kontakt med en självmordsbenägen person skulle jag absolut inte säga åt denne att den var hänsynslös. Då skulle jag säga andra saker jag tror är bra att höra. Att det blir bra. Att det vänder. Håll i. Jag/vi finns här.

Men hur i allsindar skulle du kunna veta det? Att det blir bra?
Det blir inte bra för alla. Att säga så är meningslöst.

Dock skulle jag göra allt för att förhindra självmord.

 

[Enya]

[UOTE="Enya, post: 16627005, member: 6146"]
När man diskuterar självmord så får jag känslan av att alla tror att man måste ha psykiska problem, diagnoser och depressioner för att ens tänka tanken. Det tycker inte jag. Varför kan man inte vilja dö för att livet är skit ? Man kan ju älska att leva utan att vara deprimerad eller liknande för det, då borde man kunna vilja avsluta sitt liv utan att ha någon depression bakom sig.

Jag tror inte ett dugg på att man är frisk ifall man tänker på att ta livet av sig. Kroppen har trots allt en överlevnadsinstinkt som psyket måste förstöra en hel del för att man ska kunna ta steget att ta livet av sig. Sen visst, önska hit och dit att det hade varit lättare att vara död, det kan man ju göra. Men att sen göra det, det tror inte jag en psykiskt frisk person som är frisk både fysiskt och psykiskt kan göra. Det krävs en längre prosecc för att vänja sig själv vid tanken som död och det känns inte som att man går igenom det om man mår bra.

Sen har man kanske inte någon klinisk diagnos fastställd men bra mår man ju inte.[/QUOTE]
För mig var det betydligt mer än att önska, men nej, jag har inga psykiska problem likt depressioner eller liknande. Inte är jag fysiskt sjuk heller. Jag ville dö och jag planerade det så det var liksom ingen blixt från en klar himmel, men det var ju inte så att jag var så deprimerad att jag låg under täcket hela tiden eller pysslat med självskadebeteende. Speciellt inte när jag hade bestämt mig. Det var min utväg ur ett pissigt liv som jag inte ville leva. Önska hit och dit har jag gjort flera gånger, men planera på allvar och verkligen beslutat mig för att ta mitt liv har jag bara gjort två gånger.