Perfekta föräldrar? (långt)

Status
Stängd för vidare inlägg.
N

Nidorina

Litegrann spinoff på tråden (trådarna?) på senior om perfekta pojkvänner, och litegrann på den om att lyda här på barn.
En sak som slagit mig mer än en gång, är detta:

Vi (som har 5 barn) får då och då kritik av vänner/släktingar ang vår "barnskötsel". Denna kritik kommer aldrig från dem som har stora barn själva, ej heller från de bekanta som jobbar som högstadielärare (men är barnlösa eller har endast små barn själva). Dessa människor brukar tvärtom tycka att vi har jättefina barn som vi verkar ta hand om på bästa sätt.
Nej, den kommer från barnlösa 30+ bekanta som i väldigt liten utsträckning har med barn att göra, någon gång från såna med endast bebis eller litet barn i familjen (ej flerbarnsfamiljer).

Vi "stöder inte våra barn tillräckligt" då det gäller hobbyer,personlig utveckling m m, enligt dessa personer.
Exvis: "ni borde verkligen ha ett piano, det är så utvecklande för barnen". Ehh, vi bor 7 personer på 120 kvadrat (flytta är ingen möjlighet), var ska vi ha pianot? Ska vi slänga ut någons säng för att få plats för det?
Eller: "barnet x är ju så duktig på slalom, ni borde se till att han får träna för en tränare och börja tävla". Jaha, men de andra 4 barnen då? Ska de få stå tillbaka för syskonet?

Vi ägnar i stort sett all fritid åt våra barn (vi har inga egna hobbyer som vi försvinner på i timtal varje vecka, kör lite skoter vintertid men då är barnen oftast med) men vi måste ju såklart jobba. Och efter 10 tim borta (jobb + pendlingstid) 5 dgr i veckan så är kanske orken och tiden lite,,,begränsad.

Så min känsla är:
Dessa personer skaffar inga egna barn (tror ej att alla dessa är ofrivlligt barnlösa), för att de är rädda för att helt enkelt inte kunna leva upp till den bild av Den Perfekta Föräldern som de själva skapat. Dessa personer är också i hög grad väldigt missnöjda med sin egen uppväxt och tycker att föräldrarna kunde gjort så mkt mer för dem (nu pratar vi inte misshandel, utan typ då att de inte fick ett eget piano medan de bodde hemma).
"Törs" man alltså i högre grad skaffa egna barn, om man "gjort upp" med sin egen uppväxt och kan se de egna föräldrarna som människor med fel och brister som gjorde så gott de kunde - än om man går omkring och är sur för att man, som man tycker, inte fick en perfekt uppväxt?
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Har man 5 barn finns det naturligtvis inte samma möjlighet att satsa på barnens hobbys som det gör om man har ett barn som jag har. Pratade med min dotter om det här häromdan då hennes kompis växt ur sin ponny och troligen inte får någon ny eftersom hon har 3 syskon som också har hobbys. Inte heller kan de åka och träna och tävla så mycket som vi kan. Å andra sidan har de (och ni) en familjegemenskap som är värt massor och som dottern och jag aldrig kan komma i närheten av. Det är inte lika kul att spela sällskapsspel när man är två. ;)

Det som är trist är de familjer som består av två vuxna och ett barn och man ändå inte tycker sig har tid och plats med piano/slalomträning eller vad det nu är barnen vill ägna sig åt. De barnen får ju varken det min dotter får eller det dina barn får.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Det är en stor skillnad mellan att ha 5 barn och ha ett eller två. Både ekonomiskt och tidsmässigt. Man har sällan som 5-barns förälder samma möjlighet att låta alla barn få prova på alla sporter och få utveckla specialtalanger. Man har dock ofta andra fördelar som "mindre" familjer inte märker av.
Jag skulle inte ta åt mig om jag var du, självklart skulle man väl unna alla ett piano men inte på bekostnad av att någon blir sänglös!
Jag skulle önska att alla barn fick samma möjlighet att få utvecklas inom ett specialområde (det tror jag inte att man behöver ha haft en uppväxt man var missnöjd med för att tycka!) men det måste ju vara praktiskt möjligt. Har man skaffat många barn har man säkert tänkt över detta och kommit fram till att det går bra även utan piano och slalom. Sen är det inte säkert att andra kommer till samma slutsats den dag de bildar familj.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Jag är litet inne på att vill barnen så kan de själva.

Man behöver inte något piano, man kan ha ett billigt keyboard som man stoppar undan när det inte används.
Det finns massor med instrument som inte tar massor av plats.
Fiol, blockflöjt, munspel, gitarr allt går att lösa.
Samma med slalom.
De får väl se till att fixa det själva på något vis.

Jag tar emot ungdomar som får rida på mina hästar.
De får då tillgång till fina hästar gratis och min hjälp mot att de hjälper mig i stallet med fodringar bl.a.
De kan då fixa själva. Vissa har fått tävla också om de jobbat hårt på saken.

Jag kan inte begripa att de måste ha det serverat, vill man så kan man.

Vad gäller mina egna 3 barn, så har vi en ekonomi som räcker till väldigt mycket.
Och då vi vet det, så försöker vi att låta barnen dela med sig av det till sina kompisar.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Det är ju du som känner dina barn böst å skulle du anse att det var livsnödvändigt att skaffa ett piano hade du säkert gjort allt i din makt för att göra det.Men jag tycker det är rätt löjligt att áv andra att säga till dig vad du ska köpa till dina barn å vad de skulle utvecklas bäst av.
Är de psykologer eller? :smirk:
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Utan att ha läst andra svar så kan jag lätt säga att min rädsla och ovilja till att skaffa barn beror på min barndom. Jag har aldrig "gillat" barn, vilket väl egentligen betytt att jag varit rädd för det hela. Jag tyckte också att förlossning verkade onödigt outhärdligt, men det är nog också ett uttryck för rädsla. Enda anledningen till att jag inte ville välja bort barn är att jag fattade att det är det mest utvecklande och fantastiska man kan vara med om (är ju så intresserad av avel :D ) och förstås också att jag tycker att man ska utmana sina rädslor och sig själv. När jag väntade förra barnet tyckte jag att det var häftigt ofta, men kände mig kluven och ångrade mig nästan varje dag. Säger man detta till folk så tycker de att man är helkonstig som i så fall skaffar barn, och hur i all världen ska det gå??? Men jag, som har ett starkt psyke och en hel del förnuft i alla fall (om man nu får lov att säga det) tänkte att det är klart att det kommer att gå då jag tror mycket på naturen. Och alldeles utmärkt har det gått, och jag gillar barn mycket mer nu! :smirk:
Så min tro är att de som väljer bort barn är sådana som har besvikelser bakom sig som de inte vågar konfrontera. Det är lätt att säga att man vill ha tid för sina intressen och inte offra något för ett barn, men då min åsikt är att man faktiskt inte måste och inte bör välja bort sina intressen pga barn, så känns det som undanflykter för den egentliga orsaken.
Dessutom tycker jag att du är helt rätt ute med det där att du faktiskt inte kan betala träning och köpa instrument ohämmat. Det verkar vara de som har det mest förspänt som tröttnar snabbast och som dessutom blir bortskämda. Även om jag hade obegränsat med pengar skulle jag aldrig låta min barn få alla fritidsintressen de ville osv. Jag tror att man tar död på brinnande intressen lätt om man inte får kämpa för dem. Sedan är det klart att man ska uppmuntra och intressera sig!
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

På ett sätt tycker jag inte att man ska ha fler barn än att man har råd och tid att satsa på dem, vill de tävla ska man -under rimliga gränser- kunna satsa på dem, vilket inte betyder att barnen ska få allt serverat.
Men det är ju inte alls säkert att bara för att man har ett barn kommer just det vilja ens satsa på något och en stor familj hade varit "bättre" och trevligare.

Det finns så många som tror sig veta hur just man själv ska leva, men själv om man börjar granska är de inte så perfekta som de tror själva....
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Skönt att höra att det finns fler som tycker litegrann som jag :D
Nej, mina barn vill varken spela piano desto mer (de har en keyboard som de använder en del) eller tävla i slalom (de har varsin utrustning och tränar ca 2-3 ggr/vecka då det är säsong, vi har en backe med lift nära till, men tävlar ej) , men det jag tycker är lite "lustigt" är att vissa som sagt var tycker att vi borde satsa på de sakerna och andra saker åt våra barn.
Vi diskuterade faktiskt igår när vi var ute och gick att nästa år så köper vi kanske inte ens skidor (längd) åt barnen, då de använder dem så himla lite.
Jo, visst är det fördelar och nackdelar med små resp stora familjer, absolut. Jag har själv varit ensambarn - fick en bror då jag var 8. Jag trivdes med det, och mina barn trivs med detta som de lever i nu.

Fast med de här personerna som tycker så här, så har jag inte uppfattat att de skulle ha haft en direkt dålig barndom (ingen misshandel etc) utan mest det att de fick inte allt de pekade på och deras föräldrar orkade kanske inte "bara" satsa på dem hela tiden.

Jag själv hade en bra uppfostran tycker jag nu (tyckte jag ej alltid då det begav sig :D ). Exempel:
Jag skulle få nya ridstövlar, men ville inte ha de billigaste som mamma och pappa ville betala för. Jag ville ha Graninge. "Visst" sa pappa och tog med mig och några tomma hinkar och så for vi till skogen. Där hjälpte pappa mig att plocka ihop lingon som vi sålde, till mellanskillnaden billiga stövlar-Graninge. Så vill jag vara med mina barn med, men de uppskattar inte mina pedagogiska ansträningar så mkt :rofl: (det gjorde jag inte heller, inte då jag själv var ung!!)
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Snuffsan skrev:
Det som är trist är de familjer som består av två vuxna och ett barn och man ändå inte tycker sig har tid och plats med piano/slalomträning eller vad det nu är barnen vill ägna sig åt. De barnen får ju varken det min dotter får eller det dina barn får.
Jo absolut. Jag ägnar ju som sagt nästan hela min fritid åt barnen (frånsett normala saker som en promenad med gubben på tu man hand så vi hinner prata, ngn skotertur, ngt biobesök, men ingen hobby som vi utövar mkt utan barn). Och ändå känns det inte som om man räcker till, suck... men då har ju mina barn iaf varann, och så är de 4 yngsta så jämnåriga också iom att de inte är biologiska syskon allihop, de är födda inom 14 mån! Så de har jättekul för det mesta.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Jag ttycker att det låter som om du har haft en underbar uppväxt, dina föräldrar sa inte blankt nej och körde över dig utan visade dig ett sätt att få som du ville som ni kunde gilla allihopa, Nåja acceptera kanske från din sida... :angel: Men det har säkert gett dig betydligt mycket mer än om du hade fått vare sig de billiga stövlarna eller granningen stövlarna...

Jag haft "tur" (?) då mina föräldrar har sett till att jag har fått rida och även fick egen häst till slut men de har inte skjutsat till några träningar utan jag fick lov att be de äldre i stallet att hjälpa mig, oftast red jag lektion för dem vilket fungerade bra. Min lillasyster var inte intresserad an någon så pass dyr hobby men henne handboll, gymnastik och fotboll krävde istället att de blev skjutsade vilket mina föräldrar då gjorde.

Jag skulle inte heller köpa ett piano om jag inte hemskt gärna ville ha ett själv, hade pengarna och platsen... Keybord räcker väldigt långt! Och om barnen är sådana supertalanger på någon sport så blir de bra så småningom eller så upptäcks de av någon som är villig att satsa, det är klart nyttigare att få kämpa själv för att nå "toppen" än få allt serverat...
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Jo, jag är som sagt jätteglad att jag har så bra föräldrar (vilket jag ju iofs inte tyckte alla gånger under åren 15 till 20... :devil: ).
Och jag tycker de gjorde det jättebra, som inte gav mig allt jag pekade på även fast jag var ensambarn i 8 år. För de hade ju haft råd att göra det (så länge som önskningarna var på rimlig nivå, min första egna pålle köpte jag efter 25...men jag hade några på foder när jag bodde hemma).
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Tror att det ligger mycket i det du säger. Där jag bodde förut var det en himla panik på föräldrarna som skjutsade sina barn (mina kompisar) till piano, ridning, hockey, konståkning, gymnastik mm. Nån slags innegrej tror jag, att barnen ska vara å "stimulerade".

Dom här ungarna tyckte väl att det var sådär halvkul, men jag tror att dom skulle kunna ha minst lika kul med kompisar eller familj, och bespara skjutsningar, pengar och allt som hör därtill.

Tror man ska lyssna på vad man själv och barnen i fråga vill istället. :bow:

/Anna 14 år och mycket lillgammal och allvetande :D
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Har ni inte hört det senaste?Det har framkommit att föräldrar prackar på sina barn så mkt hobbies nuförtiden så de blir stressade å utarbetade.Japp!
Endel orkar inte med skolan för att de rider, dansar balett,, spelar blockflöjt å fotboll å allt på en vecka å ibland 2 träningar/dag. :eek:
Så känn er inte SÅ hemska ;) :devil:
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Visst skall man lyssna på vad barnen vill. Faran är ju att man bara överför sina drömar på ungarna. Men det finns en annan fara och det är att barnen styr hela familjerna - och aldrig fullföljer nånting.

Mina döttrar hade en kompis som gick i deras klass och hennes föräldrar (föredträdesvis mamman) lyssnade på henne och hon fick göra alla aktiviteter hon trodde var kul, de var kul ungefär tre gånger sen slutade hon, för det var inte roligt. Sen fick hon husdjur alla hon ville ha och när de inte var kul så lämnades de tillbaka. Inte särskilt fostrande tycker jag. Så det får finnas gränser på hur mycket barnen skall få styra tycker jag.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Jag är inte så jäkla säker på att det är FÖRÄLDRARNA som prackar på barnen hobbies. Jag tror att barnen är ganska styrda av sina kompisar.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Oj jag har träffat föräldrar vars barn inte får ha samma träning 2 år i rad för de ska minsann testa allt :smirk:
Spelar ingen roll om barnet ifråga vill fortsätta att avancera inom en av de hobbyerna.
Men många gånger vill barn lite för mkt å då måste man som förälder bedöma hur mkt barnet orkar med å sätta stopp ngnstans.
Jag hade inte bedömt att en tjej på 8 år orkar eller ska ha 5 olika hobbies :smirk:
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Självklart, det ska ju inte gå överstyr.

Chrysler: Så var det nog redan när jag gick i tvåan-femman, alla gjorde karaktärsdanande och stimulerande saker dagarna i ända och var väl helt slutkörda, stackarna. Själv red jag en gång i veckan. :D Lagom är bäst.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Det är skillnad på olika barn, jag lovar. När mina flickor var 8 så hade de ponny och de orkade med hobby 5 dagar i veckan, visserligen inte 5 olika men ändå.
 
Sv: Perfekta föräldrar? (långt)

Fast jag kan iaf tycka det är lite annorlunda när de har en egen ponny...Jag fick min första häst när jag var 12 år men hade nog inte orkat med mkt prestationskrävande grejer å framför allt inte mer än just hästen jag hade , det räckte liksom.
Före det har jag, som Tican mest ridit på ridskola 1 gång/vecka å ridit privathästar mm.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 185
Senast: Gunnar
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
26 023
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 799
Senast: cassiopeja
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 510
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp