Sv: Peppa bebis!
Nu ska ni få höra! Har vart lite jäktigt sedan vi kom hem och vi har vart trötta både lilltjejen och jag så mycket datorsittande har inte orkats med.
Jag åkte ju in till Nyköping i Fredags för att sova. Fick sömtabletter och blev nedbäddad på förlossningen, så jag lyckades slumra till ett par timmmar. Vi gjorde undersökning när jag kom in och jag hade inte öppnats något mer sedan den förra - då brast det totalt för mig. Grät och grät och var helt förtvivlad, de jävla värkarna skulle aldrig ge sig. Sambon var uppgiven och grät lite för min skull han också. Jag var ju så jävla trött! Vi räknade ut att jag lyckades sova 21 timmar från det att värkarna startade vid 4 tiden på Söndag morgon fram till förlossningen Lördag kväll.
På lördag morgon var jag ledsen och ville bara åka hem. Hade 10 minuter mellan värkarna fortfarande, spydde som en gris och mådde bara pyton. Men jag ville hem, hörde alla små bebisar överallt, och min ville inte ens komma ut och säga hej.
Vi åkte hem och spenderade hela dagen i sängen, jag grät och sambon masserade ryggen. Jag hade ingen ork att äta och min stackars sambo var förtvivlad över att inte kunna göra något.
Kl
16:30 kände jag att en värk var på gång och hivade mig ur sängen för att få stå upp, värken varade inte i många sekunder och PLOPP, så var det som om någon vänt upp och ned på en tillbringare med vatten.
Jag vart så chockad, och glad och exalterad att jag inte viste vart jag skulle ta vägen. Skrattgrinade hela vägen in till duschen. Värkarna försvann i ett nafs och jag fick en och en halv timme på mig att äta, duscha och klä mig.
Sambon ringde ganska omgående till förlossningen och de ville att vi skulle komma in för CTG. Jag var dock inte lika övertygad.
- Jag åker ingenstanns fören värkarna börjar på riktigt för jag vägrar bli hemskickad igen!!
Inte ens när värkarna satte igång igen var jag övertygad. De kändes ju precis likadant som de jag haft hela veckan, så nog fan kunde väl inte det vara på riktigt?
Sambon och förlossningen vann tillslut och vi åkte in. På vägen dit passade jag på att kräkas upp den mat jag fått i mig, i bilen.
. 10 minuter mellan värkarna vid inskrivningen
19:30. Var då öppen 6 cm. Jag fick lustgas men spydde av den, så jag fick PCB och TNS och var sedan i himelriket.
19:55 Ropade vi på BM för att tala om att värkarna fått ny karaktär och blev då upplyst om att detta var krystvärkar.
-Shysst! tänkte jag, som tyckte att krystvärkarna var rena barnleken i jämförelse med de värkar jag haft tidigare. Jag blev upphivad i sängen och BM försvann för att hämta uskan. Hon han jämnt försvinna ut ur rummet innan det var dags, jag fick en värk som chockade livet ur mig och jag skrek till sambon att ringa för nu jävlar är hon på väg.
- Jag skojjar inte!!!
3 Krystvärkar så var hon ute. Jag blev illa tvungen att hålla tillbaka under en värk för att navelsträngen som snort sig två varv runt halsen var tvungen att klippas. När jag hörde detta blev jag iskall, hade jag fått som jag velat hade vi fortfarande vart hemma, alt. i bilen och då hade det slutat illa.
Så
20:09 var vi klara, Li låg på mitt bröst och jag kände mig som vilsen på en annan planet.
- Vad var det här för underbar liten varelse som låg på mitt bröst och gnydde? Var hon verkligen min?
Jag tror jag var ganska jobbig, trotts en så kort förlossning. Jag bad om ursäkt under hela värkarbetet, grät av utmattning och bad både BM och sambon om förlåtelse, gång på gång för att jag grät, skrek och för att jag inte orkade mer.
"Jag kan inte, jag klarar inte det här" var nog de enda ord jag fick ur mig under förlossningen. Som tur var hade jag en peppande sambo och en underbar BM som hejjade på och talade om att det gör du visst! Kom igen nu!
Jag är skitnöjd med förlossningen, och det var inte alls så hemskt eller farligt som jag tidigare trott.
Däremot fick vi lite problem när vi slussades vidare till BB.
Barnmorskorna var på mig om hennes vikt och att hon måste äta. På förmiddagen efter förlossningen tog de henne ifrån mig för stödmatning eftersom hon inte ammat efter att vi lämnat förlossningsavdelningen. När jag frågade fall vi fick åka hem (jag ville åka hem 5 minuter efter vi var klara) så kom hela maffian in på rummet och förklarade hur hemskt det skulle vara om jag lämnade BB med en bebis som inte kunde amma. Sen gick de på sambon att övertala mig att stanna kvar. De turades om att slita och dra i mina bröst, nypa Li för att hon skulle vakna och banna över mig om jag inte fick igång amningen. Mjölk hade jag ju, hur mycket som hellst. (kommer med lätthet kunna donnera, jag skulle kunna livnära 5 bebisar) Men de ansåg att hon var trött och slö och behövde mat.
Nu i efterhand har jag fått veta att en bebis klarar sig första dygnet utan att ammas. Och hade hon fått bli hungrig själv från första början så hade vi nog inte haft några problem alls nu.
Min BM från hemkommunen tycker det är synd och har lagt in en klagan om hur vi behandlades på BB avdelningen. Men vi tränar vidare, hon får iaf bröstmjölk, även om hon dricker den från flaska. Men vi övar på att det ska funka att ta direkt ifrån brösten.
även om det går lite segt.
Jag lovar att ni ska få fler bilder snart, jag har vart dålig på att ladda in från kameran. Så länge får ni hålla tillgodo med de här!
http://s232.photobucket.com/albums/ee293/odugling/?action=view¤t=trttli.jpg
http://s232.photobucket.com/albums/ee293/odugling/?action=view¤t=surtjej.jpg
http://s232.photobucket.com/albums/ee293/odugling/?action=view¤t=nybakad.jpg
