Pendla till universitet?

[Badger]

Tack för alla svar!
Just i den här staden är det dyra boenden tyvärr och kan kommer inte klara av tex studentkorridor eller liknande.
Jag har flyttat hemifrån flera gånger till olika städer osv och haft både bostadsrätt och hyresrätt, flyttat hem igen tillfälligt för att spara pengar.
Jag har även häst vilket gör att flytta till en större process och även en större kostnad.
Just nu har jag minimalt med kostnader...

Hur vet du att du inte skulle klara av studentkorridor?

Jag bodde i andra hand något år och undvek korridor för att jag trodde det skulle vara otäckt och rörigt och inte alls min stil. Kände mig lite illamående inför idén. Flyttade ändå efter övertalning in i en och det passade mig helt perfekt. Det var väldigt trevligt och bra och precis lagom nivå på umgänge. Man behövde inte prata med någon om man inte ville och hade ett stort kök för sig själv. Men ville man ha sällskap så var det på väldigt avslappnad nivå. Aldrig trångt eller jobbigt som att försöka navigera någonting litet. Toa och dusch hade man egen. Jag upptäckte en del nya saker om mig själv och vad jag trivs med och skulle absolut inte vilja ha missat den grejen.

Och om du tänker att du kan pendla nära alla dagar i veckan för att plugga måste du ju kunna pendla ett par dagar i veckan åt andra hållet för att rida, om du har medryttare eller förälder till hästen. (pendlat typ 1,5 timma med tåg för att rida har jag gjort och det är typ funktionellt ett par år, men inte kul i längden såklart, men det är nog lite roligare än att missa all samvaro med studiekamrater.)

 

[Badger]

Så kan det absolut vara och det gäller nog för många som har lång pendlingstid till sina arbeten också.

Det känns inte som att du har något att förlora på att testa om du helst vill pendla? Det kanske funkar toppen för dig och med den utbildning du ska gå. Det är omöjligt att veta i förväg!

Man kan absolut förlora de första veckorna med kurskamraterna på att prova pendla först. Program brukar ju börja med att lära känna folk och etablera kontakter. Jag skulle nog velat göra tvärtom och prova bo i korridor en termin först för att etablera kontakter och sedan konstatera att jag inte klarar av det av någon orsak och då börja pendla, då är de ju stabilare och klarar det.

Klarar man verkligen inte av korridoren ens en månad kan man ju säga upp och flytta ut och börja pendla.

 

[Lingon]

Hur vet du att du inte skulle klara av studentkorridor?

Jag bodde i andra hand något år och undvek korridor för att jag trodde det skulle vara otäckt och rörigt och inte alls min stil. Kände mig lite illamående inför idén. Flyttade ändå efter övertalning in i en och det passade mig helt perfekt. Det var väldigt trevligt och bra och precis lagom nivå på umgänge. Man behövde inte prata med någon om man inte ville och hade ett stort kök för sig själv. Men ville man ha sällskap så var det på väldigt avslappnad nivå. Aldrig trångt eller jobbigt som att försöka navigera någonting litet. Toa och dusch hade man egen. Jag upptäckte en del nya saker om mig själv och vad jag trivs med och skulle absolut inte vilja ha missat den grejen.

Och om du tänker att du kan pendla nära alla dagar i veckan för att plugga måste du ju kunna pendla ett par dagar i veckan åt andra hållet för att rida, om du har medryttare eller förälder till hästen.

Jag trivdes också mycket bra på korridor! Som du säger så umgicks man om man ville och lät bli om man inte ville. Jag bodde på en stor korridor med över 10 rum så köket var stort och luftigt. Folk hade olika tider och olika rutiner så man gick sällan och trängdes. Men när man kände för sällskap så fanns det oftast någon. Det brukade alltid vara ett gäng som satt och tittade på ett visst TV-program tillsammans på kvällen. Kände jag för att umgås gjorde jag det annars var jag på mitt rum och tittade på min egen TV.

 

[Badger]

Jag trivdes också mycket bra på korridor! Som du säger så umgicks man om man ville och lät bli om man inte ville. Jag bodde på en stor korridor med över 10 rum så köket var stort och luftigt. Folk hade olika tider och olika rutiner så man gick sällan och trängdes. Men när man kände för sällskap så fanns det oftast någon. Det brukade alltid vara ett gäng som satt och tittade på ett visst TV-program tillsammans på kvällen. Kände jag för att umgås gjorde jag det annars var jag på mitt rum och tittade på min egen TV.

Precis samma för mig. Jag är ganska reserverad, tycker om att vara själv och trodde inte jag skulle trivas. Sedan var jag lätt stressad av mindre superduperfräscha miljöer och på den tiden var det en del omoderna färger osv i korridorer. Men korridor var som du säger helt perfekt nivå och jag visade mig trivas mycket bättre med lite casual umgänge än jag hade trott, väldigt bra faktiskt, satt rent av och pluggade i köket någon gång. Om man var sur och var i köket så behövde man inte säga något alls till någon, var man glad kunde man prata. Bodde i 12 korridor, killar och tjejer och allt kändes hur hemtrevligt som helst snabbt.

 

[Septicemia]

Man kan absolut förlora de första veckorna med kurskamraterna på att prova pendla först. Program brukar ju börja med att lära känna folk och etablera kontakter. Jag skulle nog velat göra tvärtom och prova bo i korridor en termin först för att etablera kontakter och sedan konstatera att jag inte klarar av det av någon orsak och då börja pendla, då är de ju stabilare och klarar det.

Klarar man verkligen inte av korridoren ens en månad kan man ju säga upp och flytta ut och börja pendla.

Så är det ju, kanske framför allt om en ska flytta från föräldrarna för första gången. Jag fick däremot intrycket av att TS redan har flyttat hemifrån, bott själv osv och då kan jag förstå varför studentkorridor-livet inte känns lockande.

(Själv bodde jag nära skolan mina första tre terminer och flyttade därefter längre ifrån. Fick ut extremt lite av själva studentlivet från dag ett och tyckte till slut inte att det var värt att bo kvar helt enkelt.)

 

[Thera]

Det man missar med att pendla är studentlivet, så det beror ju på vad du vill ha ut av det.

Jag bodde hemma och pendlade på grund av min häst, hade som du egen bil men bara en halvtimmes resväg.
Själva pendlandet var ju nemas problemas, däremot var det svårt ibland att hänga med i studentlivet på grund av inga nattbussar på veckodagar.

Men det är ju en avvägning som du får göra själv.
Det går ju att börja med att pendla, troligen kommer det kännas mer lockande att bo på campus ju mer du kommer in i det.

 

[Blimblom]

Precis samma för mig. Jag är ganska reserverad, tycker om att vara själv och trodde inte jag skulle trivas. Sedan var jag lätt stressad av mindre superduperfräscha miljöer och på den tiden var det en del omoderna färger osv i korridorer. Men korridor var som du säger helt perfekt nivå och jag visade mig trivas mycket bättre med lite casual umgänge än jag hade trott, väldigt bra faktiskt, satt rent av och pluggade i köket någon gång. Om man var sur och var i köket så behövde man inte säga något alls till någon, var man glad kunde man prata. Bodde i 12 korridor, killar och tjejer och allt kändes hur hemtrevligt som helst snabbt.

För mig var det tvärtom, tänkte jag skulle trivas och ha jättekul, lära känna massa folk från hela världen (var utbytesstudenter där), men blev att jag vantrivdes något fruktansvärt, lärde känna 0 personer, en kille kände jag lite sen skolan innan, och han sa till mig att dom andra tyckte jag var skum. Efter det sket jag helt i att försöka lära känna nån.. osvosv
Hängde enbart med folk från min skola istället, och dåvarande pojkvännen, undvek allt som hade med korridoren att göra, förutom mitt pytte-rum

 

[Badger]

Så är det ju, kanske framför allt om en ska flytta från föräldrarna för första gången. Jag fick däremot intrycket av att TS redan har flyttat hemifrån, bott själv osv och då kan jag förstå varför studentkorridor-livet inte känns lockande.

(Själv bodde jag nära skolan mina första tre terminer och flyttade därefter längre ifrån. Fick ut extremt lite av själva studentlivet från dag ett och tyckte till slut inte att det var värt att bo kvar helt enkelt.)

Ja precis som jag skrev så bodde jag själv i något år innan jag flyttade in i korridor. Hade först en etta i en annan stad ett år och sedan en annan etta i samma stad som korridoren. Flyttade också hem till mamma ngn månad här och där då jag var mellan lägenheter. Korridor passade mig ändå utmärkt och det var väldigt bra hyra och man slapp flytta mellan andrahandslägenheter osv. Det var inga som helst problem efter att man hade haft lägenheter att bo i korridor.

Då skulle jag ha tyckt det var mycket mer problematiskt att flytta hem till mamma mer än någon månad här och där efter att jag bott själv.

 

[Badger]

För mig var det tvärtom, tänkte jag skulle trivas och ha jättekul, lära känna massa folk från hela världen (var utbytesstudenter där), men blev att jag vantrivdes något fruktansvärt, lärde känna 0 personer, en kille kände jag lite sen skolan innan, och han sa till mig att dom andra tyckte jag var skum. Efter det sket jag helt i att försöka lära känna nån.. osvosv
Hängde enbart med folk från min skola istället, och dåvarande pojkvännen, undvek allt som hade med korridoren att göra, förutom mitt pytte-rum

Jag lärde inte känna några vänner för livet i korridor. Det är ju ett ställe man bor på. Jag hängde lite, tränade lite, gick på några fester osv med korridorarna och pratade mycket, tyckte att alla var mer eller mindre trevliga. Men det var helt klart på -vi är trevligt bekanta, nivå. Vi hade någon korridorsfest per termin kanske bara. Mina vänner är inte heller gamla kursare utan samma sak där, men korridor var bra så också, man kunde bjuda alla sina vänner på fika i allmänna rummet och de korridorare som var förbi fick också. Mina vänner är från studentföreningar osv. Kanske hade jag rent av tyckt det varit jobbigt att bo så nära sina bästa vänner, att säga nej till att träna eller umgås hade kanske då varit alldeles för ansträngande.

 

[sassiball]

Jag gick på universitet 11 mil hemifrån. Valde att pendla pga att jag hade häst och tyckte det var förmånligare för mig att stanna hemma. 4 år.

Med facit i hand vet jag inte om det var så smart. Jag är inte jättesocial av mig, och hade behövt lära mig att knyta kontakter mm för att sedan hitta ut till arbetslivet. Det tog många år innan jag lyckades få in en fot dit jag ville. Knegade på i många år i mitt gamla yrke och det tärde en hel del på psyket. Trodde aldrig jag skulle lyckas ta mig in där jag ville, men en dag så!
Men det behöver ju inte bli så för dig, du har kanske lättare med kontakter och socialt nät än vad jag har.

 

[Blimblom]

Jag lärde inte känna några vänner för livet i korridor. Det är ju ett ställe man bor på. Jag hängde lite, tränade lite, gick på några fester osv med korridorarna och pratade mycket, tyckte att alla var mer eller mindre trevliga. Men det var helt klart på -vi är trevligt bekanta, nivå. Vi hade någon korridorsfest per termin kanske bara. Mina vänner är inte heller gamla kursare utan samma sak där, men korridor var bra så också, man kunde bjuda alla sina vänner på fika i allmänna rummet och de korridorare som var förbi fick också. Mina vänner är från studentföreningar osv. Kanske hade jag rent av tyckt det varit jobbigt att bo så nära sina bästa vänner, att säga nej till att träna eller umgås hade kanske då varit alldeles för ansträngande.

Ja, alltså jag var snarare rejält utanför

 

[Septicemia]

Ja precis som jag skrev så bodde jag själv i något år innan jag flyttade in i korridor. Hade först en etta i en annan stad ett år och sedan en annan etta i samma stad som korridoren. Flyttade också hem till mamma ngn månad här och där då jag var mellan lägenheter. Korridor passade mig ändå utmärkt och det var väldigt bra hyra och man slapp flytta mellan andrahandslägenheter osv. Det var inga som helst problem efter att man hade haft lägenheter att bo i korridor.

Då skulle jag ha tyckt det var mycket mer problematiskt att flytta hem till mamma mer än någon månad här och där efter att jag bott själv.

Jag förstår att du trivdes, det är däremot inte alla som gör det och jag kan definitivt förstå TS. Eftersom hen redan har flyttat tillbaka till föräldrarna och överväger att bo där i tre år till så verkar det vara något som funkar?

I kontrast till dig så hade jag hellre tuggat av mig en arm än bott i korridor och kan inte påstå att terminsstarten hade något som helst att göra med hur umgänget utformades när jag pluggade. Olika upplevelser helt enkelt.

 

[Badger]

Jag förstår att du trivdes, det är däremot inte alla som gör det och jag kan definitivt förstå TS. Eftersom hen redan har flyttat tillbaka till föräldrarna och överväger att bo där i tre år till så verkar det vara något som funkar?

I kontrast till dig så hade jag hellre tuggat av mig en arm än bott i korridor och kan inte påstå att terminsstarten hade något som helst att göra med hur umgänget utformades när jag pluggade. Olika upplevelser helt enkelt.

Absolut, men lika gärna som man kan testa det ena så kan man testa det andra.

Vad var det som gjorde att du vantrivdes i din korridor?

 

[Septicemia]

Absolut, men lika gärna som man kan testa det ena så kan man testa det andra.

Vad var det som gjorde att du vantrivdes i din korridor?

Givetvis men olika människor är olika öppna för olika saker, det var det enda jag menade.

Jag bodde aldrig i korridor när jag pluggade men har bott med andra människor i olika konstellationer och det enda som funkar bra för mig är att leva själv eller med en (mycket självständig) sambo. Men det känns alldeles för off topic så jag släpper den diskussionen nu.

 

[Soapbubble]

Hur ska du hinna med hästen om du ska lägga ca 3 timmar om dagen på att bara resa och sen ska du gå på föreläsningar och hinna studera utöver det?

Har du räknat på vad bensinen kostar? Du har koll på hyran är, men har du koll på vad bilen kostar?

Vad ska du studera? Det kanske finns någon här som har läst samma program och kan säga hur viktigt det är med studiekamrater som man kan plugga ihop med. Jag hade aldrig klarat mina studier om jag hade haft människor som jag kunde t.ex. göra inlämningar ihop med.

Vad är viktigast att lyckas med studierna eller hästen?

 

[Mabuse]

Ja lite så men samtidigt vet jag ju att studentlivet minimeras lite och det är ju inte heller jättekul...

Minimeras mycket, skulle jag säga. Det är väl kanske ett val du får göra?

 

[__sofia__]

Jag bodde hemma alla mina fem år på universitetet, med totalt en timmes pendling dörr till dörr (bil-tåg-buss). Jag var inne på universitetet alla dagar ca 8-15, men utöver de timmarna pluggade jag inte särskilt mycket annat än någon dag inför tentorna. Jag var dock aldrig särskilt intresserad av studentlivet. Jag var med på nollningen, men efter det orkade jag inte socialt vara med på särskilt mycket mer - jag kände att det inte riktigt var min grej. Så istället spenderade jag kvällarna och helgerna med hästarna som jag kunde ha kvar, läsa böcker, dataspel, hunden etc - några timmars föreläsningar/övningar/seminarier per dag är absolut tillräckligt mycket social interaktion för mig. I mitt fall gav det också stöd till min mamma att jag kunde hjälpa till hemma med att t.ex. vara chaufför/extraförälder åt småsystrarna när det behövdes, fixa saker ute etc. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att flytta till en lägenhet i stan, och direkt efter studietiden när jag fick jobb 30 mil bort flyttade jag till ett eget litet hus på landet i en minikommun (=billigt) där jag fortfarande bor kvar.

 

[sjoberga]

Om man tittar krasst på studieresultaten så är det inte ett krav att leva studentliv enligt min uppfattning, snarare tvärtom. De som var kvar år efter år utan att komma vidare, var de som gick in hårdast för festande, kravaller, overaller och alkohol (förmodligen är orsakerna till korrelationen inte enkelriktad). Att man bara kan vara med på en bråkdel av det bör inte vara negativt på resultaten.

Däremot kan det såklart vara något man VILL vara en del av och det är en tid där man kan knyta mycket kontakter.

Jag tänker väl mer att det kan vara ett gyllene start-tillfälle för vuxenresan, där man på statlig bekostnad och bra lån får flytta hemifrån. Själv bodde jag redan med egen familj och barn och var inte med på särskilt mycket av studentfester. Det blir lite mindre utrymme för det med små barn.

 

[Eurydome]

Jag bodde hemma alla mina fem år på universitetet, med totalt en timmes pendling dörr till dörr (bil-tåg-buss). Jag var inne på universitetet alla dagar ca 8-15, men utöver de timmarna pluggade jag inte särskilt mycket annat än någon dag inför tentorna. Jag var dock aldrig särskilt intresserad av studentlivet. Jag var med på nollningen, men efter det orkade jag inte socialt vara med på särskilt mycket mer - jag kände att det inte riktigt var min grej. Så istället spenderade jag kvällarna och helgerna med hästarna som jag kunde ha kvar, läsa böcker, dataspel, hunden etc - några timmars föreläsningar/övningar/seminarier per dag är absolut tillräckligt mycket social interaktion för mig. I mitt fall gav det också stöd till min mamma att jag kunde hjälpa till hemma med att t.ex. vara chaufför/extraförälder åt småsystrarna när det behövdes, fixa saker ute etc. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att flytta till en lägenhet i stan, och direkt efter studietiden när jag fick jobb 30 mil bort flyttade jag till ett eget litet hus på landet i en minikommun (=billigt) där jag fortfarande bor kvar.

Ja det där är ju så otroligt olika, går inte säga vad som är "bäst" utan det beror verkligen på förutsättningarna.

Själv kunde jag inte vänta tills jag fick flytta hemifrån och till stan för jag skulle plugga, skaffa nytt umgänge och få nya intryck, för mig var det som att få tillgång till en ny värld.

Allt var nytt, spännande och underbart. Det fanns inte i min tankevärld att bo kvar hemma.

 

[Badger]

Givetvis men olika människor är olika öppna för olika saker, det var det enda jag menade.

Jag bodde aldrig i korridor när jag pluggade men har bott med andra människor i olika konstellationer och det enda som funkar bra för mig är att leva själv eller med en (mycket självständig) sambo. Men det känns alldeles för off topic så jag släpper den diskussionen nu.

Ok, och som jag skrev först var jag inte alls öppen för korridor utan mycket motvillig, lite ångestkänslor.

Dock har jag en envis faster som övertalade mig och absolut ingenstans att bo, utom hem igen. Det visade sig vara en verklig ögonöppnare och jag trivdes mycket bra och lärde mig en del saker om mig själv -som att jag gillar folk, trots att jag inte trodde det. Så poängen var den att den känsla du har innan du flyttar in någonstans på inget vis behöver säga något om hur du faktiskt sedan trivs på platsen. Det går liksom inte att veta.

Det finns ju även ett annat inlägg om det, någon som trodde hen skulle älska korridor men det var inte alls något för hen.