Har skapat ett anonymt nick för att ingen ska känna igen mej, orkar inte det just nu... går heller inte in på alltför mycket detaljer av samma skäl.
Har nyligen bytt stall till ett som passar min häst väldigt bra, och i början trivdes också jag fantastiskt bra, men nu vet jag inte längre. Alla är trevliga och så, men vissa saker har börjat bli jobbiga Stallet är ett kollektivstall och det gör mig inget, jag gör gärna saker som fixar staket och fodrar osv, men man måste planera för det när man har ett liv utanför stallet också. Men jag har märkt att det alltid är väldigt dålig framförhållning på allting, stallägaren tror att alla alltid kan göra allting på en gång och så ser inte verkligheten ut. Jag pluggar, jobbar och har familj och andra djur att ta hand om och man kan inte alltid släppa allt. Har staketet rasat så förstår jag att det är bråttom men när det kommer till vissa andra saker så kan jag inte alltid förstå stressen. Som min kära man sa "det kanske funkar i Nordkorea men inte här". Flera ggr bara den senaste veckan har stallägaren ringt till mig och skrikit "du måste göra blabla NU!!" Dels har det varit saker som hon har haft flera veckor på sig att säga "senast då ska det här vara fixat" och det har dessutom varit saker som är till synes oviktiga att stressa med.
Tog min mans råd att säga ifrån (jag är ganska mesig och har vissa sociala problem) och gjorde det häromdagen när jag visste att jag inte hade tid att göra det som hon tyckte jag måste göra. Sa att, "nej tyvärr kan jag inte göra det idag, för jag ska åka iväg, är bara här och mockar och fixar mat och vatten." Fick ett extremt snäsigt svar tillbaka och åkte hem och kände mig ledsen. Det känns som att stallägaren försöker göra mig till sin puppet, som att hon försöker styra över mig. Och hur jag än gör blir det fel, gör jag som hon vill sviker jag mig själv och min familj iom att mycket tid går åt till stallet, gör jag som jag själv tycker och vill så sviker jag henne och min häst kanske blir lidande, plus risken att jag får ett socialt helvete i stallet. Jag har försökt vara medgörlig så här i början för att få en bra start i mitt nya stall men nu vet jag inte längre om det är rätt. Har alltid känt mig annorlunda i de stall jag haft häst i och hade hoppats på att det skulle bli bättre i det här stallet. Förhoppningsvis så är det här en övergångsperiod, jag försöker se det ur hennes synvinkel också, kanske har hon missat att säga till om saker eller kanske har hon det jobbigt hemma, man vet inte och jag vill inte tro illa om folk som överlag är väldigt trevliga. Fungerar det inte i det här stallet kommer jag tvingas sälja min häst då det inte finns några andra stall i mitt område.
Har någon varit i samma situation eller liknande? Hur skulle ni ha tänkt? Prata med henne eller låta det rinna av? Det känns bara väldigt jobbigt just nu och jag är hela tiden rädd för att hon ska komma på mer sysslor till mig, så känns inte längre roligt att åka till stallet.
Har nyligen bytt stall till ett som passar min häst väldigt bra, och i början trivdes också jag fantastiskt bra, men nu vet jag inte längre. Alla är trevliga och så, men vissa saker har börjat bli jobbiga Stallet är ett kollektivstall och det gör mig inget, jag gör gärna saker som fixar staket och fodrar osv, men man måste planera för det när man har ett liv utanför stallet också. Men jag har märkt att det alltid är väldigt dålig framförhållning på allting, stallägaren tror att alla alltid kan göra allting på en gång och så ser inte verkligheten ut. Jag pluggar, jobbar och har familj och andra djur att ta hand om och man kan inte alltid släppa allt. Har staketet rasat så förstår jag att det är bråttom men när det kommer till vissa andra saker så kan jag inte alltid förstå stressen. Som min kära man sa "det kanske funkar i Nordkorea men inte här". Flera ggr bara den senaste veckan har stallägaren ringt till mig och skrikit "du måste göra blabla NU!!" Dels har det varit saker som hon har haft flera veckor på sig att säga "senast då ska det här vara fixat" och det har dessutom varit saker som är till synes oviktiga att stressa med.
Tog min mans råd att säga ifrån (jag är ganska mesig och har vissa sociala problem) och gjorde det häromdagen när jag visste att jag inte hade tid att göra det som hon tyckte jag måste göra. Sa att, "nej tyvärr kan jag inte göra det idag, för jag ska åka iväg, är bara här och mockar och fixar mat och vatten." Fick ett extremt snäsigt svar tillbaka och åkte hem och kände mig ledsen. Det känns som att stallägaren försöker göra mig till sin puppet, som att hon försöker styra över mig. Och hur jag än gör blir det fel, gör jag som hon vill sviker jag mig själv och min familj iom att mycket tid går åt till stallet, gör jag som jag själv tycker och vill så sviker jag henne och min häst kanske blir lidande, plus risken att jag får ett socialt helvete i stallet. Jag har försökt vara medgörlig så här i början för att få en bra start i mitt nya stall men nu vet jag inte längre om det är rätt. Har alltid känt mig annorlunda i de stall jag haft häst i och hade hoppats på att det skulle bli bättre i det här stallet. Förhoppningsvis så är det här en övergångsperiod, jag försöker se det ur hennes synvinkel också, kanske har hon missat att säga till om saker eller kanske har hon det jobbigt hemma, man vet inte och jag vill inte tro illa om folk som överlag är väldigt trevliga. Fungerar det inte i det här stallet kommer jag tvingas sälja min häst då det inte finns några andra stall i mitt område.
Har någon varit i samma situation eller liknande? Hur skulle ni ha tänkt? Prata med henne eller låta det rinna av? Det känns bara väldigt jobbigt just nu och jag är hela tiden rädd för att hon ska komma på mer sysslor till mig, så känns inte längre roligt att åka till stallet.