Pappaproblem, vad kan jag göra?

[Acses]

Lång historia kort. Jag och min dotters pappa separerade i mars, pga flera skäl men huvudsakligen för att han visade sig vara en riktig slarver. Han strulade bort pengar och det uppdagades att han hade skulder på flera hundra tusen.

Hur som hellst, han flyttade ca tio mil härifrån, och under resans gång har det vart endel problem med att få honom att träffa sin dotter. Tanken var att han skulle ta ut föräldradagar vilket han vägrade, då med skälet att han "skulle bli av med jobbet", vilket jag förklarade inte var möjligt. Sen blev han akut sjuk och kunde inte ta henne för det (vilket jag vet är lögn då säkra källor var med honom ut och festat), vi lyckades komma till en överenskommelse att han skulle ha henne varannan helg och det har faktiskt funkat de sista två månaderna.

Jag har hört rykten om att han skitit i att betala hyran på sin lägenhet. Varför jag vet det är för att det var jag och min familj som hjälpte honom få den här lägenheten, det är vänner till oss som har den. Jag har vänligt men bestämt bett att få hållas utanför, det är inte mitt ansvar längre och jag har annat att oroa mig för. Men jag tog ändå ett snack med P och förklarade vad jag hört och han lugnade mig och sa att det inte var sant.

Hur som hellst. Inatt ringde han och berättade att de har bytt låset, eftersom de inte fått in några hyrespengar. Nu kan han inte länge ta sin dotter (passande nog skulle han hämta henne idag) eftersom han inte har någonstanns att bo.

Känner jag honom rätt så kommer inte det här ordna upp sig. Jag hörde på honom igår att han ville komma hit och bo, vilket inte kommer på frågan, han kommer inte ge mig någon ersättning och flyttar han in här så blir jag av med bostadsbidraget. Jag tyckte han skulle ringa sina föräldrar och sin syster. Han tyckte ändå att det var mig han skulle vända sig till, för att jag skulle lösa hans problem.

Har vart i kontakt med socialen men de kan inte hjälpa honom eftersom han redan har en inkomst.

Jag vet inte vad jag ska ta mig till, detta kommer genast resultera i att Li inte får träffa sin far, och mina stackars lediga dagar bara rök åt helvete. Han kommer inte komma ned och träffa henne bara över dagen, så väl känner jag honom, han tycker det är för bökigt och omständigt.
Samtidigt känner jag att man måste hjälpa honom på något sätt, för Lis och min skull!

Men vad kan jag göra? Vart kan jag vända mig? Utan att låta honom sova på min soffa... det går bara inte, jag inser hur snålt det låter men det är verkligen inte ett alternativ.

Är jag vansinnig om jag ringer hans föräldrar, med all information jag har, och förklarar läget? Jag vet att han är vuxen och borde sköta det här själv, men någon måste slå ned honom på jorden för att det ska funka, för att han ska få ordning på sitt liv.

Jag känner mig så uppgiven nu, för jag är så trött på att springa hans ärenden, och sopa upp efter honom.

 

[Cinta]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Svår situation du befinner dig i. Låt honnom absolut inte komma hem till dig. Du säger själv att det inte kommer lösa ngt. Prata med hans föräldrar som du sade. det kanske kan hjälpa. De kanske ävern vill träffa Li(?) lite? Då kan du få lite ledigt .. Blir han tillräckligt desperat så tror jag att han kommer att ta tag i sig själv. Får han hjälp hela tiden så ... tar han bara utan att ge. Svårt att säga. synd om Li bara men hon lär aldrig få en "bra" pappa om haninte skärper till sig. Mår du dåligt mår ju hon dåligt så du ska inte ta på dig förmycket heller Jag tycker du är inne på rätt linje iaf. lycka till. //C

 

[Giganten]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

eftersom ni gjort slut så är hans problem inte dina problem så länge det inte drabbar dig eller dottern, vilket det nu uppenbarligen gör.
Han har ställt till det själv, han har fått chans att börja om, göra rätt, men han skiter ju uppenbarligen i det.
Jag skulle ringt hans föräldrar och sagt som det är.
Du är inte hans beskyddarinna.
Du har ett eget liv, med egna problem, du ska inte behöva lösa hans liv också.

 

[Skogstrollet]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Beroende på hur kontakten är med hans föräldrar skulle jag nog helst kontakta dem. Låt honom träffa Li där tills han har ordnat med boende för sig. Informera, om du vill, hans föräldrar om läget och säg bara som det är.

Det är inte ditt ansvar att plocka efter honom. Han måste bli vuxen och lära sig själv och om andra hela tiden fixar åt honom så kommer han ju aldrig att göra det.

 

[golit]

andra sätt

"Jag vet inte vad jag ska ta mig till, detta kommer genast resultera i att Li inte får träffa sin far, och mina stackars lediga dagar bara rök åt helvete"

tycker du ska försöka hitta andra sätt att få lediga dagar.

på vilket sätt han ska kunna träffa sin dotter får han lösa själv.

glt

 

[Acses]

Sv: andra sätt

på vilket sätt han ska kunna träffa sin dotter får han lösa själv.

glt

Det är inte för hans skull jag vill att de ska ses, utan för hennes. Hon har rätt till sin far, och jag vill inte, tänker inte, låta honom smita undan.

De lediga dagarna jag får är en bagatell, även om jag erkänner att jag behöver dem ibland.

 

[Acses]

Sv: andra sätt

Svar till alla:

Jag kommer ge honom en chans att prata med sina föräldrar själv, gör han inte det så ringer jag dem själv. Han kommer troligtvis att behöva bo hos dem tills han ordnar eget boende ändå, för hit kommer han inte in för att sova.

 

[CeciliaW]

Sv: andra sätt

Jag kommer ge honom en chans att prata med sina föräldrar själv, gör han inte det så ringer jag dem själv. Han kommer troligtvis att behöva bo hos dem tills han ordnar eget boende ändå, för hit kommer han inte in för att sova.

Det låter klokt. Släpp INTE in karln innanför dina dörrar... utan det där får han lösa själv.

 

[golit]

ansvar

Med risk för att låta brutal.

"Hon har rätt till sin far, och jag vill inte, tänker inte, låta honom smita undan."

Du försöker ta ansvar för något du inte kan ta ansvar för.

Det är, generellt sett, ett väldigt bra sätt att själv gå under.

Karlen verkar dessutom ha en väl utvecklad talang för att få andra att ta det ansvar han själv borde ta, så du kommer att få slita ont.

Dina föresatser är goda, men vägen till helvetet är kantat av dem.

glt

 

[Acses]

Sv: ansvar

Jag antar att du har rätt. Men resultatet blir att min dotter inte får se sin far, jag har fått stampa mina fötter gula och blåa, skrika så jag gråtit i telefon för att han skulle börja träffa henne från det att vi flyttade isär.

Jag tänker inte bara på nutid.

Vad säger jag till min tjej när hon blir äldre och börjar fråga?
Som det är?
- Nej din pappa vill inte träffa dig.
Eller ljuger jag? Och ställer mig själv i dålig dager?

 

[golit]

resultatet

om inte karlen ändrar på sig så blir det stor risk att din dotter inte träffar sin pappa oavsett vad du gör.

OBS "ändrar på sig" inte "du ändrar på honom"

Vad du ska säga, inte svartmåla, inte försköna. Beskriva din bild på lämpligt sätt i lämpliga åldrar.

glt

 

[Mammadutt]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Tycker det du skriver låter vettigt, att prata med hans anhöriga... och tycker absolut du ska vägra honom sovplats... han måste ju växa upp ngn gång. Har han någon problematik måntro? Som inte kan sköta sin ekonomi och betala räkningar?

 

[Acses]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Jag vet inte om han har någon problematik. Det skulle inte förvåna mig på sättet han döljer saker, jag menar... så länge vi bodde ihop och jag anade aldrig att han hade skulder, jag viste att han var en slarver med pengar, men jag inbillade mig att det skulle reda upp sig.

En stor del av problemet ligger ju i att det alltid finns någon som sopar undan efter honom. Jag har pratat med hans föräldrar nu och de står helt bakom hans rygg. Han har inte gjort något fel. Alla andra har.

Hans syster och jag kommer väldigt bra överens, ska försöka prata med henne istället.

Jag blir helt matt. Mycket för att jag vart så naiv och trott så mycket bättre än honom.

"Jag och P kommer aldrig att behöva bråka om Li".

Tjena.

 

[Skogstrollet]

Sv: ansvar

Jag antar att du har rätt. Men resultatet blir att min dotter inte får se sin far, jag har fått stampa mina fötter gula och blåa, skrika så jag gråtit i telefon för att han skulle börja träffa henne från det att vi flyttade isär.

Vad finns det då mer du kan göra? Du har försökt resonera (antar jag?), stampat, skrikit och gråtit. Pratat med hans familj. Men det har inte hjälpt.

Då är det dags att fokusera på att vara den mamma din dotter behöver istället. Bättre att han håller sig borta nu och kanske dyker upp om han får ordning på livet längre fram, än att du tvingar honom att umgås nu och han bangar ur senare och sviker dottern. Och det kommer från någon som vet hur det känns när "pappa" (styvpappa sedan jag var två år) över en helg försvinner efter 14år för att inte höra av sig mer än annat på mail nån gång per år.
Samtidigt som min biologiska pappa satt i bakgrunden när jag var liten men har vuxit fram som min klippa med åren.

 

[Mabuse]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Du kan ju inte ansvar för hur han är som pappa eller sköter sin ekonomi. Du har ju redan hjälpt honom med lägenhet (vilket jag gissar skedde efter det att ni gjort slut), och det är ju hans eget val att inte betala hyran.

Jag skulle inte täcka upp för honom, han är vuxen och gör sina egna val. Uselt av honom att inte ta sitt ansvar som pappa, men jag ser inte hur du ska kunna täcka upp för det.

Dessutom - Vad lär du din dotter om hur män och kvinnor är om du ständigt springer efter honom och ordnar upp hans slarv? Att kvinnor måste ta ansvar både för sig själva och för männen, men att män inte behöver bli vuxna alls? Barn gör ju som vi gör.

 

[Mabuse]

Sv: ansvar

Jag antar att du har rätt. Men resultatet blir att min dotter inte får se sin far, jag har fått stampa mina fötter gula och blåa, skrika så jag gråtit i telefon för att han skulle börja träffa henne från det att vi flyttade isär.

Jag tänker inte bara på nutid.

Vad säger jag till min tjej när hon blir äldre och börjar fråga?
Som det är?
- Nej din pappa vill inte träffa dig.
Eller ljuger jag? Och ställer mig själv i dålig dager?

Du kan ju inte tvinga honom att vara pappa. Jag tycker inte att du ska förnedra dig så att du står och gråter i telefon för att han ska vara förälder.

Om din dotter har frågor till sin pappa när hon är äldre, så är det väl bättre att hon ställer dem till honom? Eller hur?

Vore det inte värre om du fortsätter som du gjort hittills, och din dotter tar efter dig och tar ansvar för sina pojkvänner, deras ekonomi och deras relationer till sina anhöriga?

Det du kan ge din dotter är en bra mamma, och en bra förebild som mamma. Det tror jag räcker väldigt långt - jag tycker absolut inte att du ska ansvar för hennes relation till sin pappa.

 

[Mabuse]

Sv: ansvar

Med risk för att låta brutal.

"Hon har rätt till sin far, och jag vill inte, tänker inte, låta honom smita undan."

Du försöker ta ansvar för något du inte kan ta ansvar för.

Det är, generellt sett, ett väldigt bra sätt att själv gå under.

Karlen verkar dessutom ha en väl utvecklad talang för att få andra att ta det ansvar han själv borde ta, så du kommer att få slita ont.

Dina föresatser är goda, men vägen till helvetet är kantat av dem.

glt

Ibland är du klok som en bok, golit!

 

[Miao]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Dessutom - Vad lär du din dotter om hur män och kvinnor är om du ständigt springer efter honom och ordnar upp hans slarv? Att kvinnor måste ta ansvar både för sig själva och för männen, men att män inte behöver bli vuxna alls? Barn gör ju som vi gör.

Det där tycker jag att du ska tänka över en extra gång odugling! Mabuse har helt rätt, och även om du vill hjälpa honom och önskar av hela ditt hjärta att han ska bli den pappa du vill ha till Li, så kommer detta aldrig ske innan han väljer det själv.

Jag tycker att du (även om det är svårt) ska skjuta bort honom för en tid, låt honom göra sina egna misstag och lösa sina egna problem, och koncentrera dig på att göra allt du kan för dig och din dotter i stället.

Förövrigt håller jag fullt och fast med golit i det raka, osentimentala rensonemanget!

 

[TinyWiny]

Sv: ansvar

Jag antar att du har rätt. Men resultatet blir att min dotter inte får se sin far, jag har fått stampa mina fötter gula och blåa, skrika så jag gråtit i telefon för att han skulle börja träffa henne från det att vi flyttade isär.

Jag tänker inte bara på nutid.

Vad säger jag till min tjej när hon blir äldre och börjar fråga?
Som det är?
- Nej din pappa vill inte träffa dig.
Eller ljuger jag? Och ställer mig själv i dålig dager?

Jag har varit där och kan säga, ta inte ut det i förskott, han kan om han inte får hjälp med allt igen skärpa till sig och bli pappa en dag.

Det är verkligen ingen rolig sits att vara i, man vill ju verkligen ge sina barn det allra bästa och att deras pappa förvägrar dem rätten att känna honom är grymt och svider rejält

Tyvärr är det inte mycket man kan göra.
Jag har under mina barns uppväxt hjälpt dem hålla kontakten tills de har varit tillräckligt stora att kunna det själva.
Deras pappa har ännu inte förstått att det är hans ansvar vad för relation de har och han kommer nog aldrig att förstå det.
Men de känner honom, de känner sina småsyskon.
Visst är de ledsna ibland över att han inte bryr sig om dem som jag gör, men det är också så att de tar för givet att han ska göra så eftersom det är sådan han är, men enligt dem själva så hade det varit värre om de knappt vetat vem han är.
Alltså har det varit värt att säga till honom på skarpen som om jag vore hans morsa, det har varit värt tårarna, ilskan och frustrationen över att han inte fattar att han är viktig.

Jag vet att din dotter är liten än och faktiskt så är det en fördel, hon kommer inte minnas att ni bott ihop, för henne kommer du vara hennes trygga punkt och familj, pappan kommer att finnas i periferin.
När hennes frågor kommer så svara ärligt, låt henne ha en bild av sin pappa på sitt rum och prata om pappa då och då, du behöver inte säga att han är slarvig med pengar, utan berätta för henne hur han var när ni var ett par, det är ju den människan som du älskade en gång och det är den människan hon har behov av att veta saker och ting om.

 

[doglover]

Sv: Pappaproblem, vad kan jag göra?

Låt honom in te komma hem till dig. Han vill att du svänger med trollstaven och poff löser alla hans problem. Men det ställer ju bara till med problem för dig.

Han är vuxen och måste lära sig att det finns konsekvenser.

Jag tycker iallafall att det är bra att du ger honom en chans att själv förklara läget för sina föräldrar.