Pappa är död och mamma har träffat en ny

[Suspiria]

Det är du som behöver bearbeta din sorg tror jag. Har du funderat på att gå till terapeut? Det var väldigt nyttigt för mig.

Ja, det skulle jag garanterat behöva. Jag vet med mig att jag har haft väldigt svårt att hantera detta, och svårt att sörja. Jag harw mått dåligt länge av flera orsaker, har så mycket bagage men får ingen hjälp. När jag pratade med vårdcentralen kort efter han dog, i samband med sjukanmälan, så ville de inte sjukanmäla mig för det är minsann bra att jobba och hålla igång och så var det så mycket kö så det var svårt att ordna.

Strunta i såna kommentarer. Bara skit i det.

Jag behöver verkligen bli bättre på det.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag behöver verkligen bli bättre på det.

Äsch, det är inte så lätt alltid. Därför tänker jag att det är bra om någon utomstående kan påminna en om att man inte ska ta åt sig .

Du går igenom någonting väldigt tufft och dina känslor känns för mig helt rimliga. Lyssna på dem i tråden som vill dig väl och kan hjälpa dig att bena lite i det hela. De som bara vill komma in med nån dömande oneliner kan du bara strunta i tycker jag.

Stor kram från mig och jag beklagar verkligen din sorg.

 

[Thomasine]

Det är du som behöver bearbeta din sorg tror jag. Har du funderat på att gå till terapeut? Det var väldigt nyttigt för mig.

Det gjorde inte jag och det ångrar jag så här i backspeglen, det hade nog kunnat bidra till att förkorta den där förlamande sorgen som hämmade mig så länge.
Deltog i en sorggrupp men det gav inte mig det jag behövde då.

 

[Ninnurur]

Ja, det skulle jag garanterat behöva. Jag vet med mig att jag har haft väldigt svårt att hantera detta, och svårt att sörja. Jag harw mått dåligt länge av flera orsaker, har så mycket bagage men får ingen hjälp. När jag pratade med vårdcentralen kort efter han dog, i samband med sjukanmälan, så ville de inte sjukanmäla mig för det är minsann bra att jobba och hålla igång och så var det så mycket kö så det var svårt att ordna.
Jag behöver verkligen bli bättre på det.

Kolla med din hemförsäkring, jag fick 10 besök hos privat terapeut via den.

 

[Ninnurur]

Det gjorde inte jag och det ångrar jag så här i backspeglen, det hade nog kunnat bidra till att förkorta den där förlamande sorgen som hämmade mig så länge.
Deltog i en sorggrupp men det gav inte mig det jag behövde då.

Det var så viktigt för mig! Buke och familj i all ära, men jag behövde en utomstående som bekräftade alla mina känslor, oavsett om de var arga eller ledsna eller glada. Hade det inte varit för henne så hade jag skämts för att vara glad till och med, för omgivningen förväntade sig att jag skulle vara knäckt.

 

[Kilauea]

Ja, det skulle jag garanterat behöva. Jag vet med mig att jag har haft väldigt svårt att hantera detta, och svårt att sörja. Jag harw mått dåligt länge av flera orsaker, har så mycket bagage men får ingen hjälp. När jag pratade med vårdcentralen kort efter han dog, i samband med sjukanmälan, så ville de inte sjukanmäla mig för det är minsann bra att jobba och hålla igång och så var det så mycket kö så det var svårt att ordna.
Jag behöver verkligen bli bättre på det.

Förlorade min pappa för två år sen. Behöver du ventilera så är det bara att skicka ett PM.

 

[Thomasine]

Det var så viktigt för mig! Buke och familj i all ära, men jag behövde en utomstående som bekräftade alla mina känslor, oavsett om de var arga eller ledsna eller glada. Hade det inte varit för henne så hade jag skämts för att vara glad till och med, för omgivningen förväntade sig att jag skulle vara knäckt.

Jag gjorde precis alla fel som går att göra, islolerade mig privat, levd på skräpmat på väg hem från jobbet, åt en brödskiva vid skrivbordet till lunch, hade nog jobbat dygnet runt om jag inte somnat av ren utmattning ibland, vägrade lyssna på förnuftiga råd och tom la ned buke i värsta tiden.
Önskar att jag varit lika örnuftig som du och sökt hjälp

 

[aprilmaj]

@Suspiria Det här är inte samma som du är med om, men jag kom att tänka på det när jag läste vad du skrivit:
När mina föräldrar skilde sig, träffade min mamma en ny man ganska fort. Jag var bestört och väldigt ledsen över att de skulle skilja sig och det hade varit nog att sörja bara det. Men samtidigt skulle jag hantera att det kom in en annan person i familjen, mammas nye, och det var svårt. Jag blandade nog ihop en massa känslor, mina egna men även mina föräldrars. Min sorg över deras skilsmässa kolliderade med allt det andra, men det förstod jag inte då. Det blev bara en sörja av alltihop och jag visste varken ut eller in ett tag.

Det som var viktigt, tänker jag nu efteråt, är att jag faktiskt fick sörja och vara arg. Om någon hade sagt åt mig att jag skulle vara glad för min mammas skull, så hade jag velat slå dem på käften. Jag hade tillräckligt med dåligt samvete för mina känslor ändå.

Jag blev glad för mammas skull så småningom, men det tog lite tid. Och det måste det få göra. I alla fall om känslorna ska hänga med och det ska bli förankrat i en själv.

 

[tanten]

Var har jag skrivit att jag vill att hon ska vara ensam?

Förlåt. Läste om ditt inlägg och ser att jag var snabb i slutsatser.

Du behöver bearbeta. Du behöver tänka. Sannolikt med vägledning. Kolla @Ninnurur s tips om hemförsäkringen?

 

[Ninnurur]

Jag gjorde precis alla fel som går att göra, islolerade mig privat, levd på skräpmat på väg hem från jobbet, åt en brödskiva vid skrivbordet till lunch, hade nog jobbat dygnet runt om jag inte somnat av ren utmattning ibland, vägrade lyssna på förnuftiga råd och tom la ned buke i värsta tiden.
Önskar att jag varit lika örnuftig som du och sökt hjälp

Mina föräldrar är psykologer båda två, även om ingen av dem arbetar med samtalsterapi. Det var nog de båda som fick mig att kolla upp möjligheten.

 

[Squie]

Jag gjorde precis alla fel som går att göra, islolerade mig privat, levd på skräpmat på väg hem från jobbet, åt en brödskiva vid skrivbordet till lunch, hade nog jobbat dygnet runt om jag inte somnat av ren utmattning ibland, vägrade lyssna på förnuftiga råd och tom la ned buke i värsta tiden.
Önskar att jag varit lika örnuftig som du och sökt hjälp

Döm dig själv bara inte så hårt. Det är alltid lätt att vara efterklok när man sitter med facit i hand. Du gjorde det som kändes bäst just då i situationen.

 

[Thomasine]

@Squie Tack snälla du!

Det som till slut öppnade mina ögon är så banalt att jag knappt vågade berätta för någon. Kom ner i Köket en morgon,sätter på tevatten och dukar till frukost för två (så var den dagen förstörd) och sätter på radion och ut strömmar "De sista ljuva åren". Jag gled ner på golvet och storgrät i två timmar, sov en stund rätt på golvet, vaknade och mådde bättre än jag gjort på ett halvår. Jag hade helt enkelt inte vågat känna på mina känslor och min sorg. Jag skulle bara vara duktig. Så sjukskrev jag mig i fyra veckor och verkligen tillät mig at sörja och gråta. Därifrån gick det uppåt igen.

 

[escodobe]

Du behöver bearbeta. Du behöver tänka. Sannolikt med vägledning. Kolla @Ninnurur s tips om hemförsäkringen?

Ibland kan man få samtal genom jobbet eller genom sitt fackförbund.

 

[Korven]

@Squie Tack snälla du!

Det som till slut öppnade mina ögon är så banalt att jag knappt vågade berätta för någon. Kom ner i Köket en morgon,sätter på tevatten och dukar till frukost för två (så var den dagen förstörd) och sätter på radion och ut strömmar "De sista ljuva åren". Jag gled ner på golvet och storgrät i två timmar, sov en stund rätt på golvet, vaknade och mådde bättre än jag gjort på ett halvår. Jag hade helt enkelt inte vågat känna på mina känslor och min sorg. Jag skulle bara vara duktig. Så sjukskrev jag mig i fyra veckor och verkligen tillät mig at sörja och gråta. Därifrån gick det uppåt igen.

Den låten bölar jag också till. Jag köpte deras cd när jag åkte till Norrland och spelade cdn hela vägen upp 9 timmar. Och bölade väl varje gång.

 

[vallhund]

Ibland kan man få samtal genom jobbet eller genom sitt fackförbund.

Inte att förglömma präster o diakoner.

 

[Thomasine]

Den låten bölar jag också till. Jag köpte deras cd när jag åkte till Norrland och spelade cdn hela vägen upp 9 timmar. Och bölade väl varje gång.

Jag köpte också CDn, gick nästan på repeat under min sjukskrivning blandat med E6 och DDE.

 

[Korven]

SEn hade jag inbrott i min bil men de hade slängt den på gatan . Den var väl inte tillräckligt hiphopig.
Kunde inte låta bli Youtube

 

[Sonic76]

Har ju förlorat både mamma och pappa och en syster de senaste 8 åren så behöver du prata så pm:a.
Min systers sambo träffade en ny nåt år efter och det kändes konstigt.
Men nog mest för att jag kom hem till dem och hon var där och jag visste inte om det
Men detta kan ju vara en fas i sorgen för din mor.
Det finns inget facit för hur sorg fungerar så man kan inte säga bu eller bä om vad som är rätt eller fel.

De försäkringar jag hade täckte bara sambo/make/maka/barn om man vill ha samtalshjälp

 

[Paddington]

Det måste finnas någon här med liknande erfarenheter som kan ge lite tankar, eller som bara har lite råd.

Jag beklagar sorgen

Min far gick bort för några år sedan och även om det tog något år så har min mamma träffat en ny.

Min mamma har knappt vågat berätta om sin "kärbo" och är väldigt försiktig med att nämna honom vilket jag tycker är synd. Men vi i syskonskaran hanterar det helt olika. Min äldre bror är väldigt negativt inställd till att mamma träffat någon medan jag själv är otrolig glad för hennes skull att hon har någon och slipper sitta ensam varje dag.

På ett sätt är det lite gulligt att hon inte vågar berätta att hennes kärbo sover över, men det är tråkigt att hon inte ska våga vara öppen med det utan känner att hon måste smyga med det för vår skull.

Min bror börjar ändra lite inställning nu men det går långsamt men han har inget intresse av att träffa mammas nya för han har inga släktband till honom, medan jag har inget emot att träffa honom de gånger jag åker upp och hälsar på. Jag tycker det känns fel att mammas kärbo inte ska kunna vara med på middagar, firanden etc och att både han och mamma känner att de inte ska få visa upp sig som ett par. Han är en del av familjen nu även om vi inte har blodsband till honom. Mamma och han har umgåtts som vänner och sedan lite mer i kanske 2-3år så det är ju inget nytt. Jag kanske ska tillägga att mamma är 70+ och brorsan närmare 50......

Det min föräldrar hade tillsammans kommer aldrig att försvinna och jag vet att mamma saknar pappa fortfarande även om hon har sin kärbo nu. Så mitt råd är sörj din pappa och var glad för din mors skull och när du känner dig redo välkomna honom till familjen. Han kommer aldrig ta din fars plats men han har en plats vid din mors sida. Sorg kan se ut på olika sätt och bara för att din mamma träffat någon ny så betyder inte det att hon inte saknar/sörjer din far.

 

[cirkus]

Jag beklagar sorgen

Min far gick bort för några år sedan och även om det tog något år så har min mamma träffat en ny.

Min mamma har knappt vågat berätta om sin "kärbo" och är väldigt försiktig med att nämna honom vilket jag tycker är synd. Men vi i syskonskaran hanterar det helt olika. Min äldre bror är väldigt negativt inställd till att mamma träffat någon medan jag själv är otrolig glad för hennes skull att hon har någon och slipper sitta ensam varje dag.

På ett sätt är det lite gulligt att hon inte vågar berätta att hennes kärbo sover över, men det är tråkigt att hon inte ska våga vara öppen med det utan känner att hon måste smyga med det för vår skull.

Min bror börjar ändra lite inställning nu men det går långsamt men han har inget intresse av att träffa mammas nya för han har inga släktband till honom, medan jag har inget emot att träffa honom de gånger jag åker upp och hälsar på. Jag tycker det känns fel att mammas kärbo inte ska kunna vara med på middagar, firanden etc och att både han och mamma känner att de inte ska få visa upp sig som ett par. Han är en del av familjen nu även om vi inte har blodsband till honom. Mamma och han har umgåtts som vänner och sedan lite mer i kanske 2-3år så det är ju inget nytt. Jag kanske ska tillägga att mamma är 70+ och brorsan närmare 50......

Det min föräldrar hade tillsammans kommer aldrig att försvinna och jag vet att mamma saknar pappa fortfarande även om hon har sin kärbo nu. Så mitt råd är sörj din pappa och var glad för din mors skull och när du känner dig redo välkomna honom till familjen. Han kommer aldrig ta din fars plats men han har en plats vid din mors sida. Sorg kan se ut på olika sätt och bara för att din mamma träffat någon ny så betyder inte det att hon inte saknar/sörjer din far.

Kärbo