Pappa är död och mamma har träffat en ny

[nullo-modo]

Tycker du ska skaffa hjälp med att bearbeta, det är svårt både och (träffar vs inte träffar någon).

Min mamma gick bort för snart 14 år sedan så känner till hur det känns.

Kramar

 

[sjoberga]

Vill man flika in nåt om integritet kan man formulera det på ungefär tio andra sätt som alla skulle vara långt mer sympatiska än det som du sitter och försvarar nu.

Det var exakt det mitt inlägg gick ut på.

 

[ameo]

Vi har haft en lite udda situation i släkten. Svärmor fick alzheimers med relativt snabbt förlopp, i ganska unga år och hamnade efter något år på ett demensboende. I den vevan var en barndomsvän (änka) till både svärmor och svärfar och hälsade på. Och uppenbarligen uppstod tycke mellan dem, för de blev ett par och flyttade sedan även ihop medan svärmor fortfarande levde. Och sen gifte de sig mindre än ett år efter svärmors bortgång.
Detta har stötts och blötts i familjen många gånger. För alla var ju självklart glada att svärfar fick något nytt att leva för, samtidigt som det ju var konstigt med en ny sambo medan hans fru fortfarande levde - om än bara fysiskt, för hon var tämligen omedveten om sin omgivning de sista åren.
Det var ju även så att svärmor aldrig knuffades ut ur bilden, utan nya sambon var ofta där och hälsade på. Och även om svärmor skulle ha haft klarare dagar, så hade det ju aldrig varit konstigt med svärfar + ny sambo tillsammans på besök eftersom det var en gemensam vän till dem också.
Men kontentan av det hela har väl varit att det är svärfars liv, han gör vad han vill och det är ju trevligt att han har hittat någon han mår bra av.

 

[athena_arabians]

@Suspiria: När jag förlorade min far för snart tre år sedan hade jag massor av nytta av det jag läst på Buke om att sörja. Jag kände igen sorgens faser när de kom och tillät mig verkligen att känna det jag kände. Begravningen och prästens besök innan var också en stor hjälp i sorgen. Prästen kände inte pappa så väl så vi hade en jättefin pratstund om pappa och han fick till det väldigt bra på begravningen.

Jag kan fortfarande börja gråta när ett minne kommer upp extra starkt (speciellt när jag röjer och gräver i sakerna här på gården, allt är inte färdigrensat ännu...) men det är ok. Jag älskar att sitta och prata med de äldre grannarna om pappa, de kände ju honom en längre tid än vad jag gjorde. Det är en massa fina och roliga minnen de har.

Som någon annan skrev, fundera på att prata med en präst. De om några har stor erfarenhet av människor i sorg.

 

[Thomasine]

@Suspiria:
Som någon annan skrev, fundera på att prata med en präst. De om några har stor erfarenhet av människor i sorg.

Det skriver jag gärna under på. När min pappa gick bort hade mamma och vi en fantastisk fin pratstund med prästen som hade begravningen och han kom och pratade med mamma flera gånger efteråt.

 

[Thomasine]

@Paddington Vilket underbart ord

 

[Lampan]

Jag förstår inte tanken att en människa sörjer mindre för att en skaffar en ny kärleksrelation
Den nya relationen kan vara ett sätt att hantera saknaden efter ett långt förhållande

 

[Paddington]

@Paddington Vilket underbart ord

Det är min mammas egna ord som hon använder

 

[turbofling]

Jag har en släkting som förlorade sin sambo i en trafikolycka, en gemensam vän till gav henne väldigt mycket stöd och hjälp efter olyckan och langsamt växte kärleken fram ur den vänskapen (kanske hade den funnits även tidigare men känslorna fick inte komma fram). Dom blev ett "officielt" par ganska kort efter olyckan och gifte sig ett ar senare och är fortfarande lyckligt gifta flera ar senare. Kanske är det sa för din mamma ocksa att det växt fram mer ur en vänskap?

Min mamma dog för snart 7 ar sen och första aret var pappa väldigt nere, sen träffade han en kvinna pa jobbet. Jag har lite delade känslor, hon är ok men vi träffas sa pass sällan att jag nog aldrig kommer lära känna henne ordentligt. Det som blir lite jobbigt är att ingen av oss riktigt vet hur vi ska vara mot varandra och vara platser när vi är samtigt hos pappa (dom bor inte ihop men hon är oftare hos pappa än mig). Jag kan ocksa känna lite avvundssjuka mot hennes barn och barnbarn eftersom pappa träffar dom oftare än mig och mina barn (glad om han ens kommer ihag att skicka ett kort/sms pa födelsedagar) Samtidigt är jag väldigt glad för att pappa har ngn, annars skulle han nog mest bara sitta hemma.

 

[vallhund]

En del präster är leg psykoterapeuter.