Sv: PANIK! Äter inte efter tandläkarbehandling
Det finns en wiss skillnad mellan de radikalare tandkorrigeringsmodeller som råder utomlands och TL´s lära. Jag tror att det kan wara bra att plocka lite fån båda sidor, men samtidigt ska man wara medweten om att de radikalare"raspningarna" inte sällan leder till det som ts häst drabbats aw. Det finns också en risk att problemen dyker upp först år senare (rotspetsabscesser mm). Om man tar för mkt på ocklusalytona (tuggytorna) eller emaljkanten så är risken stor att man istället få problem med fodderinpackningar på sikt.
Rent kortsiktigt, i de fall det inte går åt skogen som med ts häst, får man ofta en häst som åtminstone är mer nöjd med bettet eftesom allt som gått emot det är bortslipat hos en USA-utbildat (man rundar framkanten på P2 (första kindtanden) för att få ett sk bit seat, en liten plats där bettet ligger mjukt. Man anpassar hästen efter utustningen.
TS menar att det är uppåt wäggarna och att man istället ska anpassa utrustningen efte hästen.
Det senare låter merr sunt i mina öron. Men wisst, små korrigeringar kan man ju kosta på sig. Huuwida hästens käkleder går att pressa några cm i sidled eller ej är aw mindre betydelse, enligt studier aw hästens ätbeteende.
Nu är jag inte helfälst på TS lära, weterinärer i Europa gör faktiskt mkt mer än så. Men jag tycker att det är en sund grund - att ta så lite som möjligt. Kanske med några modifieringar.
Det finns en wiss skillnad mellan de radikalare tandkorrigeringsmodeller som råder utomlands och TL´s lära. Jag tror att det kan wara bra att plocka lite fån båda sidor, men samtidigt ska man wara medweten om att de radikalare"raspningarna" inte sällan leder till det som ts häst drabbats aw. Det finns också en risk att problemen dyker upp först år senare (rotspetsabscesser mm). Om man tar för mkt på ocklusalytona (tuggytorna) eller emaljkanten så är risken stor att man istället få problem med fodderinpackningar på sikt.
Rent kortsiktigt, i de fall det inte går åt skogen som med ts häst, får man ofta en häst som åtminstone är mer nöjd med bettet eftesom allt som gått emot det är bortslipat hos en USA-utbildat (man rundar framkanten på P2 (första kindtanden) för att få ett sk bit seat, en liten plats där bettet ligger mjukt. Man anpassar hästen efter utustningen.
TS menar att det är uppåt wäggarna och att man istället ska anpassa utrustningen efte hästen.
Det senare låter merr sunt i mina öron. Men wisst, små korrigeringar kan man ju kosta på sig. Huuwida hästens käkleder går att pressa några cm i sidled eller ej är aw mindre betydelse, enligt studier aw hästens ätbeteende.
Nu är jag inte helfälst på TS lära, weterinärer i Europa gör faktiskt mkt mer än så. Men jag tycker att det är en sund grund - att ta så lite som möjligt. Kanske med några modifieringar.
