Jag har stött på 2 människor som varit rädda för min Jack Russell, men ingen gjorde någon större sak av det.
En kvinna var bara smått obekväm runt min hund, för hon var rädd för skallet, så hon tycker att den lilla chihuahan som bor i området är mycket hemskare trots att den är mindre.
Det är fel att tro att storleken på hunden spelar någon större roll. Är man rädd är det utseende-drag hos hundar i huvud över taget som man reagerar på oftast. Inte bryr du dig om storleken på en orm? Orm som orm, så simpelt är det. Storleken gör kanske skillnad, men många har en orealistisk fobi där totalt harmlösa minihundar även anses som farliga.
Som med alla fobier så anser jag det att det är ens egen skyldighet att ta itu med dem eller hålla dem på en sådan nivå att den inte påverkar allmänheten. Visst vill jag gärna vara snäll och hjälpa och jag håller hunden kopplad om jag ser en fobiker, men jag anser fortfarande att människan ifråga inte har valet "skita i att jobba på det och anpassa hela världen efter detta". Har ni försökt och misslyckats eller råkat ut för något hemskt, ja då är det synd, men massor av er kan nog erkänna att ni aldrig försökt bli av med fobin. Den enda som dansar efter din egen pipa är du, så gör vad du kan MED dig själv och FÖR dig själv, så har du gjort vad du är kapabel till.
Fast nu var ju "inte_ung" inte hundrädd, och vill ändå bli av med dem. Det är hemskt så rasistiska vissa mäniskor verkligen är (förstår man inte djur så är det ungefär samma sak som nazister som inte förstår färgade; oacceptans = oacceptans, oavsett mot vilken grupp det gäller).
