Överviktskirurgi

[Hyacinth]

Ohja! Det är simpel ekonomi egentligen, ju mer du får ut av det desto högre pris är du villig att betala.
Själv har jag konstaterat att om tex dumping är priset jag får betala för att slippa ta omvägar för att undvika människor så är jag villig att göra just det. Men det lär vara svårt att förstå utan att ha varit i samma sits. Sen kanske det inte är värt det i slutändan, men det känns värt risken.

De allra flesta är ju nöjda. Men de hörd inte lika mycket. Och 10-15% har svårt att hålla sin nya vikt, men det finns långtidsstudier som visst på att det har en bra bestående effekt över tid.

Jag tycker du verkar helt underbar btw, och du är sanslöst rolig och skärpt!

 

[gul_zebra]

De allra flesta är ju nöjda. Men de hörd inte lika mycket. Och 10-15% har svårt att hålla sin nya vikt, men det finns långtidsstudier som visst på att det har en bra bestående effekt över tid.

Jag tycker du verkar helt underbar btw, och du är sanslöst rolig och skärpt!

Ja precis. Har flera bekantskaper själv som mig veterligen är nöjda, har en som tyvärr dumpar på proteinpudding men det är typ det. Problemet är vad jag fått höra främst alldeles för restriktiv skinnreduktion i mitt landsting.

Haha tack!

 

[Mia_R]

Vad är egentligen att dumpa?

 

[Trissa]

Jag känner ett par opererade som är jättenöjda och funkar fint, men även en som får fruktansvärda magsmärtor om hen dumpar. Och ibland är det ju svårt att undvika, hur bra hen än äter och sköter sig.

 

[Hippocampus]

Nu har jag inte gjort någon operation så jag har inget att bidra med så sett. Är dock med i grupper för opererade på facebook och tycker mig få en rätt bra bild där, så vill väl mest rekommendera det. Det blir mer förstahandsinformation den vägen.

Är som alltid fascinerad över hur negativt det låter när det kommer från anhöriga eller bekanta till opererade jämfört med hur det låter från folk som opererats själva. Det jag inte kan låt bli att undra är om alla dessa som känner någon har koll på vad en operation innebär själva? Dumpning tex ska ju vara vanligt, ses det som vad det är eller ses det som ett av de problem som förstört livet typ? Jag menar inte att man inte kan få problem men att det tex skulle vara så vanligt med folk som går upp allt igen som det låter, alltså näe. Som någon påpekade i en tidigare tråd, då skulle landstingen inte lägga pengar på att operera folk alls.
Kan förstås bero på var man opereras också. Såg nån som opererades inte ens en vecka efter infomöte, det kändes rätt vansinnigt.

Ang alkohol så är vad jag fick höra på informationsmöte och läkarbesök att ett problem är att det går det rätt ut i tarmen efter en operation. Man blir full snabbare och på mindre mängder när all alkohol går rätt ut i blodet, man nyktrar därefter till snabbt och dricker då gärna mer. När vanligt folk rekommenderas att ta varannan vatten så rekommenderade läkaren jag varit till att ta två glas vatten istället.

Well, som anhörig tycker inte jag det är kul iaf när en släkting till mig svimmar närsomhelst, åker in på akuten en gång varje månad, för öppnas om ungefär lika ofta, inte kan äta normal mat, inte dricka kolsyra osv. Allt pga den där operationen.

Jag läste nånstans att den totala viktnedgången är 25% efter 10 år. Jag tror landstingen lägger pengar på det för de vet inte vad de ska göra. En undersökning från USA diskuterar lite andra metoder och forskning, men då fanns det inget annat.
Det jag blir mest förvånad över är när folk uttalar sig om att nu orkar de inte äta 200 g choklad mer, utan det räcker med 100 g. Jag själv är överviktig, men jag har mig själv att skylla. Men om man nu opererar sig på skattepengar så tycker jag iaf att det minska man kan begära är att människor har kunskap om maten de äter. Och godiset. Olika människor tål olika saker. Det är alldeles för lite individ-anpassat generellt i sjukvården. Har man misskött sin kropp länge kan man inte begära att man ska bli smal direkt efter man lagt om kosten. Jag har vänner som opererat sig som fortsätter äta pizza, chips, godis osv. Precis som de gjorde innan operationen, men i större mängd. Flera gånger i veckan. Så det är ju inte speciellt svårt att få operationen, vilket jag tycker är mycket underligt. Det är ju ändå ingrepp i kroppen, på ställe där mycket kan gå fel. Som det gjort för min anhörig och några vänner.

 

[Speciella_tina]

Jag opererades med gastric sleeve våren 2016. Jag är väldigt nöjd och har mått bra hela tiden. Jag har gått ner 50% av min övervikt, och har fortfarande ett för högt BMI. De 30 kg som är borta rann bort utan ansträngning från min sida, sen blev det still. Anstränger jag mig går jag ner mer. Den största skillnaden är att nu blir faktiskt kilona borta, innan när jag gått ner har de kommit tillbaka så fort jag släppt garden det minsta. Jag kan äta allt i små mängder. Ibland mår jag illa om jag äter en hamburgare, ibland kan jag äta en. Jag kan äta en rad choklad, äter jag mer mår jag illa. Jag äter främst proteiner och sallad, äter kolhydrater sist. Jag har inte haft några komplikationer alls och har bra värden trots att jag slarvat med mina vitaminer.

 

[MissFideli]

Well, som anhörig tycker inte jag det är kul iaf när en släkting till mig svimmar närsomhelst, åker in på akuten en gång varje månad, för öppnas om ungefär lika ofta, inte kan äta normal mat, inte dricka kolsyra osv. Allt pga den där operationen.

Jag läste nånstans att den totala viktnedgången är 25% efter 10 år. Jag tror landstingen lägger pengar på det för de vet inte vad de ska göra. En undersökning från USA diskuterar lite andra metoder och forskning, men då fanns det inget annat.
Det jag blir mest förvånad över är när folk uttalar sig om att nu orkar de inte äta 200 g choklad mer, utan det räcker med 100 g. Jag själv är överviktig, men jag har mig själv att skylla. Men om man nu opererar sig på skattepengar så tycker jag iaf att det minska man kan begära är att människor har kunskap om maten de äter. Och godiset. Olika människor tål olika saker. Det är alldeles för lite individ-anpassat generellt i sjukvården. Har man misskött sin kropp länge kan man inte begära att man ska bli smal direkt efter man lagt om kosten. Jag har vänner som opererat sig som fortsätter äta pizza, chips, godis osv. Precis som de gjorde innan operationen, men i större mängd. Flera gånger i veckan. Så det är ju inte speciellt svårt att få operationen, vilket jag tycker är mycket underligt. Det är ju ändå ingrepp i kroppen, på ställe där mycket kan gå fel. Som det gjort för min anhörig och några vänner.

Vissa vill inte lära sig, svårare än så är det inte. Du kan informera hur mycket du vill, det finns alltid folk som kommer nicka och hålla med tills du gått därifrån.

 

[gul_zebra]

Vad är egentligen att dumpa?

Med risk för att missa nåt så kan man bli rejält dålig av en del mat eller om man äter för fort. Helt ofarligt men tydligen jävligt obehagligt.

Well, som anhörig tycker inte jag det är kul iaf när en släkting till mig svimmar närsomhelst, åker in på akuten en gång varje månad, för öppnas om ungefär lika ofta, inte kan äta normal mat, inte dricka kolsyra osv. Allt pga den där operationen.

Jag läste nånstans att den totala viktnedgången är 25% efter 10 år. Jag tror landstingen lägger pengar på det för de vet inte vad de ska göra. En undersökning från USA diskuterar lite andra metoder och forskning, men då fanns det inget annat.
Det jag blir mest förvånad över är när folk uttalar sig om att nu orkar de inte äta 200 g choklad mer, utan det räcker med 100 g. Jag själv är överviktig, men jag har mig själv att skylla. Men om man nu opererar sig på skattepengar så tycker jag iaf att det minska man kan begära är att människor har kunskap om maten de äter. Och godiset. Olika människor tål olika saker. Det är alldeles för lite individ-anpassat generellt i sjukvården. Har man misskött sin kropp länge kan man inte begära att man ska bli smal direkt efter man lagt om kosten. Jag har vänner som opererat sig som fortsätter äta pizza, chips, godis osv. Precis som de gjorde innan operationen, men i större mängd. Flera gånger i veckan. Så det är ju inte speciellt svårt att få operationen, vilket jag tycker är mycket underligt. Det är ju ändå ingrepp i kroppen, på ställe där mycket kan gå fel. Som det gjort för min anhörig och några vänner.

Ja jag säger inte att det inte finns komplikationer, jag säger inte att det finns opererade som inte skulle ha opererats och jag säger inte att landstingen sköter det bra alla gånger. Men kan inte dricka kolsyra, hur sjutton är det ett problem för dig att hon inte kan dricka kolsyra? Om inte annat illustrerar du precis vad jag menar. Jag vet inte med resten av världen men själv känner jag mest att om valet står mellan att kunna dricka kolsyra eller att slippa gå omvägar för att kunna ta en promenad utan glåpord så åker kolsyran rakt ner i avloppet utan att passera gå.

 

[Hyacinth]

Well, som anhörig tycker inte jag det är kul iaf när en släkting till mig svimmar närsomhelst, åker in på akuten en gång varje månad, för öppnas om ungefär lika ofta, inte kan äta normal mat, inte dricka kolsyra osv. Allt pga den där operationen.

Jag läste nånstans att den totala viktnedgången är 25% efter 10 år. Jag tror landstingen lägger pengar på det för de vet inte vad de ska göra. En undersökning från USA diskuterar lite andra metoder och forskning, men då fanns det inget annat.
Det jag blir mest förvånad över är när folk uttalar sig om att nu orkar de inte äta 200 g choklad mer, utan det räcker med 100 g. Jag själv är överviktig, men jag har mig själv att skylla. Men om man nu opererar sig på skattepengar så tycker jag iaf att det minska man kan begära är att människor har kunskap om maten de äter. Och godiset. Olika människor tål olika saker. Det är alldeles för lite individ-anpassat generellt i sjukvården. Har man misskött sin kropp länge kan man inte begära att man ska bli smal direkt efter man lagt om kosten. Jag har vänner som opererat sig som fortsätter äta pizza, chips, godis osv. Precis som de gjorde innan operationen, men i större mängd. Flera gånger i veckan. Så det är ju inte speciellt svårt att få operationen, vilket jag tycker är mycket underligt. Det är ju ändå ingrepp i kroppen, på ställe där mycket kan gå fel. Som det gjort för min anhörig och några vänner.

Fast det är ju dina vänner som inte följer sina kostråd och uttalade rekommendationer. Och kolsyra är ju vanligt att man inte tål efter operation.
Jag tycker det är en petitess jämfört med det sociala stigma som kraftig övervikt ofta innebär. Hur kul är det att alltid bli utstuderad när man äter? Att skämmas så fort man stoppar något i munnen? Att inte hitta kläder man vill ha utan vara hänvisad till pluszize-mode som är för någon annan än en en glad, utåtriktad 25-åring? Sen kan man leva loppan även med övervikt, absolut. Man kan trivas i din kropp och med sig själv. Men är priset att inte kunna drick kolsyrat- jaha?

Jag känner ingen som misskött sig så efter en operation, det är knäckebröd, kyckling och grönsaker för hela slanten. De vill ju, och har oftast kämpat med att banta mer eller mindre hela livet.

 

[Hippocampus]

Fast allt det där handlar ju om den överviktige. Vad han/hon TYCKER. Inte vad som faktiskt SKER. Jag kan ibland krasst tänka "varför tror du att du är så viktig så att alla andra sitter och studerar dig när du äter, handlar mat, provar kläder...etc". Det kan vara taskigt, men det ligger mest i hjärnan på den som tänker så. Oj, nu tänker säkert hon att varför köper den tjockisen chips.... Vet du, jag tror det är väldigt ovanligt. Jag tror inte på det där med social stigma när det gäller det. Varför skulle någon hinna eller vilja studera alla tjocka? Eller alla smala? Folk har liksom annat att göra i denna värld.

O nej, det finns värre saker än kolsyrat. Du kanske missade svimningarna, nya operationer varje månad..osv....

 

[Hippocampus]

Med risk för att missa nåt så kan man bli rejält dålig av en del mat eller om man äter för fort. Helt ofarligt men tydligen jävligt obehagligt.


Ja jag säger inte att det inte finns komplikationer, jag säger inte att det finns opererade som inte skulle ha opererats och jag säger inte att landstingen sköter det bra alla gånger. Men kan inte dricka kolsyra, hur sjutton är det ett problem för dig att hon inte kan dricka kolsyra? Om inte annat illustrerar du precis vad jag menar. Jag vet inte med resten av världen men själv känner jag mest att om valet står mellan att kunna dricka kolsyra eller att slippa gå omvägar för att kunna ta en promenad utan glåpord så åker kolsyran rakt ner i avloppet utan att passera gå.

Jag har väl aldrig påstått att det är ett problem för mig?

 

[gul_zebra]

Fast allt det där handlar ju om den överviktige. Vad han/hon TYCKER. Inte vad som faktiskt SKER. Jag kan ibland krasst tänka "varför tror du att du är så viktig så att alla andra sitter och studerar dig när du äter, handlar mat, provar kläder...etc". Det kan vara taskigt, men det ligger mest i hjärnan på den som tänker så. Oj, nu tänker säkert hon att varför köper den tjockisen chips.... Vet du, jag tror det är väldigt ovanligt. Jag tror inte på det där med social stigma när det gäller det. Varför skulle någon hinna eller vilja studera alla tjocka? Eller alla smala? Folk har liksom annat att göra i denna värld.

O nej, det finns värre saker än kolsyrat. Du kanske missade svimningarna, nya operationer varje månad..osv....

Seriöst? Are we going there?
Jag hör diverse snack om tjockisars matvanor väldigt ofta. Jag har varit både måltavlan såväl som den som fått gå i försvar för andra måltavlor.
Jag ser blickarna jag får så fort jag sätter min fot på McDonalds.
Jag ser när folk synar mig uppifrån och ner när jag lägger chips i kundkorgen.
Jag blir öppet hånad när jag passerar folk på promenader och cykelturer.
Jag ser bilderna som läggs ut på internet för att håna tjockisar på gym och i omklädningsrum.
Jag ser trådar här på buke med användare som faktiskt kollar i kundkorgar.
Stigmat är inte inbillat och att du tror det visar bara en total oförståelse för vad vi får utstå och varför vi väljer att riskera de komplikationer som kan bli av en operation.

Nej, jag missade inte övriga problem, jag svarade på det också:

Ja jag säger inte att det inte finns komplikationer, jag säger inte att det finns opererade som inte skulle ha opererats och jag säger inte att landstingen sköter det bra alla gånger.

Jag har väl aldrig påstått att det är ett problem för mig?

Du skrev att det inte är speciellt kul med en anhörig som inte kan dricka kolsyra. Det lät således som att det är ett problem för dig.

 

[Hyacinth]

Seriöst? Are we going there?
Jag hör diverse snack om tjockisars matvanor väldigt ofta. Jag har varit både måltavlan såväl som den som fått gå i försvar för andra måltavlor.
Jag ser blickarna jag får så fort jag sätter min fot på McDonalds.
Jag ser när folk synar mig uppifrån och ner när jag lägger chips i kundkorgen.
Jag blir öppet hånad när jag passerar folk på promenader och cykelturer.
Jag ser bilderna som läggs ut på internet för att håna tjockisar på gym och i omklädningsrum.
Jag ser trådar här på buke med användare som faktiskt kollar i kundkorgar.
Stigmat är inte inbillat och att du tror det visar bara en total oförståelse för vad vi får utstå och varför vi väljer att riskera de komplikationer som kan bli av en operation.

Nej, jag missade inte övriga problem, jag svarade på det också:



Du skrev att det inte är speciellt kul med en anhörig som inte kan dricka kolsyra. Det lät således som att det är ett problem för dig.

 

[fio]

Varför är det intressant? Hon har ju inte gått ner i vikt tack vare överviktskirurgi direkt utan för att hon lagt om kosten och börjat träna.

Hon som så många andra ökade ju rejält i vikt efter den initiala viktnedgången efter operationen.

Just därför blir det intressant. Man måste ju ändra hela sitt förhållande till mat och träning, det är tveksamt om kan hålla det utanför biggest loser.Jag tror tyvärr inte Anna lyckas men hoppas verkligen hon gör det.

 

[Badger]

Well, som anhörig tycker inte jag det är kul iaf när en släkting till mig svimmar närsomhelst, åker in på akuten en gång varje månad, för öppnas om ungefär lika ofta, inte kan äta normal mat, inte dricka kolsyra osv. Allt pga den där operationen.

Jag läste nånstans att den totala viktnedgången är 25% efter 10 år. Jag tror landstingen lägger pengar på det för de vet inte vad de ska göra. En undersökning från USA diskuterar lite andra metoder och forskning, men då fanns det inget annat.
Det jag blir mest förvånad över är när folk uttalar sig om att nu orkar de inte äta 200 g choklad mer, utan det räcker med 100 g. Jag själv är överviktig, men jag har mig själv att skylla. Men om man nu opererar sig på skattepengar så tycker jag iaf att det minska man kan begära är att människor har kunskap om maten de äter. Och godiset. Olika människor tål olika saker. Det är alldeles för lite individ-anpassat generellt i sjukvården. Har man misskött sin kropp länge kan man inte begära att man ska bli smal direkt efter man lagt om kosten. Jag har vänner som opererat sig som fortsätter äta pizza, chips, godis osv. Precis som de gjorde innan operationen, men i större mängd. Flera gånger i veckan. Så det är ju inte speciellt svårt att få operationen, vilket jag tycker är mycket underligt. Det är ju ändå ingrepp i kroppen, på ställe där mycket kan gå fel. Som det gjort för min anhörig och några vänner.

Fast folk verkar tycka lite olika mycket om pizza och dyl tydligen. Dvs det behöver inte vara samma känsla som behöver bortses från för att inte äta den för två olika personer.

Sedan verkar det stämma att det är väldigt få som sjukvården lyckas hjälpa på något annat vis. Även om det var ett avsnitt på en podcast nyligen där de hade lyckats hjälpa barn från 4 års ålder, där sjukvården lyckades bättre hjälpa med fyraåringar än med 11 åringar, men nästan inte alls med tonåringar (grejen med fyraåringarna var att de behövde inte ens märka att någonting gjordes).

 

[Badger]

var puckotvåa

 

[purity_666]

Jag har gjort GBP, gick ner 40 kilo, har gått upp 30 kilo. Jag är sockerberoende och hade förhoppningen om att få problem med dumping efter op, men det fick jag inte. Det går att gå upp igen om man inte tar itu med ätproblemen ordentligt. Jag har druckit mig upp i vikt mestadels. Hej Coca cola liksom.

Nu känner jag mig äcklig och totalt värdelös. Om man t.o.m. misslyckas efter Op är man inte direkt en bra människa.

 

[monster1]

Jag har gjort GBP, gick ner 40 kilo, har gått upp 30 kilo. Jag är sockerberoende och hade förhoppningen om att få problem med dumping efter op, men det fick jag inte. Det går att gå upp igen om man inte tar itu med ätproblemen ordentligt. Jag har druckit mig upp i vikt mestadels. Hej Coca cola liksom.

Nu känner jag mig äcklig och totalt värdelös. Om man t.o.m. misslyckas efter Op är man inte direkt en bra människa.

Men ditt värde som människa har ju ingenting med din vikt att göra ! Har man den typen av ät beteende som du beskriver är det såklart väldigt svårt att bli av med även med en operation. Det är ju en helt annan typ av hjälp som behövs för att bli av med beteendet. Oavsett så är du värdefull som människa och det är noll och intet med din viktkamp att göra.

 

[Hippocampus]

Jag har gjort GBP, gick ner 40 kilo, har gått upp 30 kilo. Jag är sockerberoende och hade förhoppningen om att få problem med dumping efter op, men det fick jag inte. Det går att gå upp igen om man inte tar itu med ätproblemen ordentligt. Jag har druckit mig upp i vikt mestadels. Hej Coca cola liksom.

Nu känner jag mig äcklig och totalt värdelös. Om man t.o.m. misslyckas efter Op är man inte direkt en bra människa.

bara för att du gått upp igen betyder inte att du är värdelös. Absolut inte.

 

[Hippocampus]

Seriöst? Are we going there?
Jag hör diverse snack om tjockisars matvanor väldigt ofta. Jag har varit både måltavlan såväl som den som fått gå i försvar för andra måltavlor.
Jag ser blickarna jag får så fort jag sätter min fot på McDonalds.
Jag ser när folk synar mig uppifrån och ner när jag lägger chips i kundkorgen.
Jag blir öppet hånad när jag passerar folk på promenader och cykelturer.
Jag ser bilderna som läggs ut på internet för att håna tjockisar på gym och i omklädningsrum.
Jag ser trådar här på buke med användare som faktiskt kollar i kundkorgar.
Stigmat är inte inbillat och att du tror det visar bara en total oförståelse för vad vi får utstå och varför vi väljer att riskera de komplikationer som kan bli av en operation.

Nej, jag missade inte övriga problem, jag svarade på det också:



Du skrev att det inte är speciellt kul med en anhörig som inte kan dricka kolsyra. Det lät således som att det är ett problem för dig.

Jag har väl haft "tur" då att aldrig höra något. O då har jag levt hela mitt liv i en överviktig familj. Och jag själv är överviktig, alltid varit.

Men om allt handlar om att man opererar sig pga vad andra tycker är det kanske vettigare att börja på annat håll än att riskera livet och komplikationerna av en operation. Som en start.