nyponros
Trådstartare
Min syster har en supergullig svart cockerspanieltik på 2,5 år.
Nu har hon kommit till insikt att hon dessvärre inte har tid med en egen hund, eftersom hon jobbar mycket och dessutom inte vet riktigt vart hon ska bosätta sig, reser bort mkt på fritiden utöver jobbet osv. Hunden lider absolut inte då min mamma haft henne mesta delen syrran vart borta, men det blir fel då mamma inte vill ta på sig så mkt ansvar för någon annans hund, det vet ju min syster är fel också.
Nu har hon frågat mig om jag vill ha hennea hund. Hon skulle då vara min, men min syster får "låna" henne för en promenad eller kanske över dagen/för en helg eller så när hon har tid. På det sättet skulle det ju bli väldigt smärtfritt för min syster som kan hälsa på sin gamla hund när hon vill, samt att hennes hund redan känner mig väl och jag tror eg inte hon skulle reagera så mkt på flytten då hon varit i min lägenhet flera gånger och känner mina hundar osv...
Skulle nu behöva lite andra människors tankar kring det hela!
Jag har sedan innan en 3,5årig cockerspanieltik själv, samt en 9årig rottweilertik som bor halva tiden hos mig, halva tiden hos min mamma.
3 hundar i min etta samt i vardagen känns orimligt och inget jag är beredd att hantera, så då skulle det isåfall betyda att rottisen är hos mig själv några gånger i veckan och då får småtjejerna vara hos min mamma, för att jag inte vill släppa min rottis helt till mamma. Har pratat med mamma och det är okej med henne isåfall, kanske att jag skulle ha småttingarna 5 dagar i veckan och rottisen 2. Mamma vill ha rottisen mest och jag vill ha min cocker mest, och det är smidigast att ha de två små ihop så det är den lösningen vi har kommit fram till isåfall.
Men jag funderar på om jag kommer ta mig vatten över huvudet?
Hunden ifråga är jättesnäll och väldigt väldigt enkel och mild i temperamentet om jag jämför med min egen cocker. Å andra sidan är hon något ouppfostrad, hon går inte helt fint i koppel, kan skälla på andra hundar vid möte, biter sönder mobiltelefoner/fjärrkontroller/remskor osv om hon får chansen när ingen ser. Det skulle alltså bli endel jobb med henne, för dessa tre egenskaper är inga jag vill ha i mina hundar. Skulle jag "få bukt" med det tror jag att det skulle bli rätt enkelt att ha henne tillsammans med min lilla, det är ju små hundar så det känns inte som att det är "så stor skillnad" eller vad jag ska säga, det är fortfarande lätt att ta med sig, tar inte så mkt plats inne osv.
Jag skulle inte tagit en till hund nu om detta inte kommit upp.
Samtidigt är det en hund både jag och mina egna hundar redan känner och det känns ju lite som en familjemedlem även för mig, = det känns jobbigt att hon ska behöva flytta till en ny familj om vi kan få det att funka...
Hur hade ni tänkt och gjort?
Nu har hon kommit till insikt att hon dessvärre inte har tid med en egen hund, eftersom hon jobbar mycket och dessutom inte vet riktigt vart hon ska bosätta sig, reser bort mkt på fritiden utöver jobbet osv. Hunden lider absolut inte då min mamma haft henne mesta delen syrran vart borta, men det blir fel då mamma inte vill ta på sig så mkt ansvar för någon annans hund, det vet ju min syster är fel också.
Nu har hon frågat mig om jag vill ha hennea hund. Hon skulle då vara min, men min syster får "låna" henne för en promenad eller kanske över dagen/för en helg eller så när hon har tid. På det sättet skulle det ju bli väldigt smärtfritt för min syster som kan hälsa på sin gamla hund när hon vill, samt att hennes hund redan känner mig väl och jag tror eg inte hon skulle reagera så mkt på flytten då hon varit i min lägenhet flera gånger och känner mina hundar osv...
Skulle nu behöva lite andra människors tankar kring det hela!
Jag har sedan innan en 3,5årig cockerspanieltik själv, samt en 9årig rottweilertik som bor halva tiden hos mig, halva tiden hos min mamma.
3 hundar i min etta samt i vardagen känns orimligt och inget jag är beredd att hantera, så då skulle det isåfall betyda att rottisen är hos mig själv några gånger i veckan och då får småtjejerna vara hos min mamma, för att jag inte vill släppa min rottis helt till mamma. Har pratat med mamma och det är okej med henne isåfall, kanske att jag skulle ha småttingarna 5 dagar i veckan och rottisen 2. Mamma vill ha rottisen mest och jag vill ha min cocker mest, och det är smidigast att ha de två små ihop så det är den lösningen vi har kommit fram till isåfall.
Men jag funderar på om jag kommer ta mig vatten över huvudet?
Hunden ifråga är jättesnäll och väldigt väldigt enkel och mild i temperamentet om jag jämför med min egen cocker. Å andra sidan är hon något ouppfostrad, hon går inte helt fint i koppel, kan skälla på andra hundar vid möte, biter sönder mobiltelefoner/fjärrkontroller/remskor osv om hon får chansen när ingen ser. Det skulle alltså bli endel jobb med henne, för dessa tre egenskaper är inga jag vill ha i mina hundar. Skulle jag "få bukt" med det tror jag att det skulle bli rätt enkelt att ha henne tillsammans med min lilla, det är ju små hundar så det känns inte som att det är "så stor skillnad" eller vad jag ska säga, det är fortfarande lätt att ta med sig, tar inte så mkt plats inne osv.
Jag skulle inte tagit en till hund nu om detta inte kommit upp.
Samtidigt är det en hund både jag och mina egna hundar redan känner och det känns ju lite som en familjemedlem även för mig, = det känns jobbigt att hon ska behöva flytta till en ny familj om vi kan få det att funka...
Hur hade ni tänkt och gjort?