Fast företagen, inklusive lobbyistföretagen, består ju också av människor, så jag räknar in dem i de som måste nå acceptans. De flesta av oss får lön någonstans ifrån och blir då genast mer motsträviga om det är just mitt företag som ska drabbas av regler som gör det svårare att konkurrera på marknaden. På samhällelig nivå är det ju inget problem att ett eller ett par företag går i konken imorgon, om vi har fem nya inom den nya tekniken om några år. Men för dem som jobbar där idag så blir det en osäkerhet, och det är inte ens säkert att det är deras kompetens som behövs i de nya företagen. Kanske kommer det ligga någon annanstans, och man måste flytta eller bli arbetslös.
Ja, alltså, det var inte så att jag menade att jag hör jättemånga människor som är emot ett mer miljövänligt samhälle, i sig. Det jag menade är att de inte är beredda på att ändra eller avstå från sin nuvarande livsstil, att tillägget till "jag är för en omställning till ett mer miljövänligt samhälle" ofta är "om det inte blir dyrare, eller jobbigare, eller tar längre tid, och att jag kan bo kvar där jag bor, ha mina egna bilar, ha de hobbies som jag önskar, och köpa de saker jag önskar och få hem dem snabbt". Dvs alla är för, så länge man själv inte drabbas på något negativt sätt.
Det kanske är jag som är onödigt negativ, eller lever i en ovanligt konservativ bubbla, det vore ju väldigt bra om ni har rätt i att acceptansen för den här omställningen redan finns idag. Men det är min bild av detta glapp mellan vad vi behöver göra och vad vi vill göra (på samhällelig nivå, inklusive politiker, företagare, lönearbetare och alla andra individer som samhället består av) som gjorde att jag från början skrev inlägget om att politiker inte har något trollspö så att de kan fatta beslut som inte får negativa konsekvenser för någon.