Överreagerar jag nu?

[goody]

Använder mitt anonyma nick... Ska försöka vara kortfattad. Jag har fått reda på att min pojkvän, under två tillfällen de senaste fyra månaderna då vi har bråkat och inte träffats på ett par dagar, har skapat en användare på en dejting-app och pratat med andra tjejer. Han säger att han gjorde det för att han var ledsen och ville ha någon att prata med (är medveten om att han faktiskt inte har någon direkt att prata med utöver mig och hans syskon). Men ändå. Vad fan, liksom. Han hade heller aldrig tänkt berätta det, om det inte vore för att jag såg på facebook att han nyligen blivit vän med en tjej som väckte misstankar hos mig, och ifrågasatte honom. Han hade tydligen lagt till tjejen på facebook efter att ha pratat med henne när vi bråkade för någon månad sen, och hon hade först nu accepterat.

Jag känner väl att det vore en annan sak att han var inne på den här dejting-appen om det hände EN gång, och han berättade för mig direkt när vi sågs och var ångerfull och ledsen. Det vore en annan femma. Men nu känner jag inte att jag har någon tillit för honom. Han snackar alltid om hur jäkla viktigt det är att vara ärlig och inte dölja något för varandra och blablabla. Lever inte jag upp till det så blir det ett jäkla liv, även om det egentligen är en "skitsak". Men nu har han själv klantat sig betydligt grövre än vad jag någonsin har gjort, och han tänkte inte ens berätta det för mig. So much for ärlighet. Så jag funderar nu på om jag kanske inte borde vara med honom, fastän jag älskar honom.

Så det jag vill veta är - överreagerar jag? Ibland när jag tänker på det känns det som att jag gör det. Är det för dramatiskt att överväga ett uppbrott på grund av detta?

 

[lady_vip]

Jag hade nog funderat mer på att ni bråkat så kraftigt två gånger under fyra månader. Men då uppfattar jag det som att ni varit ett par i fyra månader?

 

[Linja]

Nej, jag tycker inte att du överreagerar. Absolut så är det väldigt viktigt med att vara öppen och ärlig i ett förhållande, men det gäller såklart åt båda håll.

Sen om man är ledsen och vill prata av sig så känns väl inte en dejting-app som det ultimata valet, det låter mer som en väldigt dålig ursäkt. Är man ledsen för att man bråkat med sin partner så vill man väl prata med någon man känner och litar på, inte nån random person som med största sannolikhet använder appen till det den är tänkt för, flirta och hitta någon att dejta. Och att han dessutom sedan la till den tjejen på FB? Nej, jag förstår verkligen att du inte känner dig okej med det!

Jag vet inte vad ni har bråkat om tidigare, men om ni bråkat så pass att ni inte pratat med varandra på flera dagar, två gånger på fyra månader, så låter det inte som att ni har det så jättebra?

Sen kan så klart inte någon annan tala om för dig om du borde göra slut eller inte, det känner du bara själv. Men att det skulle vara överdramatiskt, nej, verkligen inte.

Jag skulle absolut INTE var okej med det om det hade varit min pojkvän som gjort så.

 

[Alexis]

Nej du överreagerar inte, man ska kunna lita på sin partner och gör du inte det är det ju dags att fundera på om det är värt det.

 

[NotlikeI]

Nej tycker inte du överreagerar, som någon nämnde så är väl inte en dejting app bästa ställe att träffa vänner på precis, varför måste han dessutom prata med tjejer? Om han bara sökte någon att snacka med så borde det väl varit 50/50 killar och tjejer. Njä låter mer som en dålig ursäkt i mina öron. Han ville nog snarare få uppmärksamhet från motsatta könet.

Sen hade det väl varit bra att nämna för dig, då hade det sluppit bli en "grej" av det och känts mer trovärdigt. Tillit är något av det viktigaste i en relation. Tror du gör rätt i att fundera en del på om ert förhållande är något du vill fortsätta med.

 

[Stjaerna]

Been there done that. Du överreagerar inte. Har du gjort det klart för honom att du inte tycker att det är OK att han pratar med andra tjejer på en dejtingsida, ska han faktiskt ta hänsyn till det. Det är otroligt respektlöst av honom, och jag hade definitivt ifrågasatt hans vilja att vara kvar i förhållandet. Om du fortfarande vill ha ett förhållande med honom kan du ställa ett ultimatum; antingen tar han bort sig på alla sådana sidor och slutar prata med tjejer av de anledningar som har lockat via sidorna, eller lämnar du honom. Förklara läget, var tydlig och vik dig inte när det gäller dina principer. Tycker du inte att det är OK för honom att göra så, ja då kan det faktiskt betraktas som otrohet (i mildare form). Det är inte värt att vara i ett sådant förhållande där man hela tiden undrar vad killen gör vid datorn/mobilen när man inte står direkt bakom och tittar.

 

[goody]

Ursäkta för mitt lite luddiga inlägg igår, var stressad och arg i skrivande stund

@lady_vip

Vi har varit tillsammans i ett halvår. De två bråken handlade om 1; jag var bortrest en långhelg och han tyckte det kändes som att han inte längre existerade för mig när jag var iväg (fastän vi smsade och pratade i telefon varje dag), 2; jag hade klantat mig genom att lova honom något som jag inte höll. Det handlade inte om något superviktigt, men grejen var att jag inte höll mitt löfte, och det gjorde honom osäker på mig.

@Linja

Nej, jag köper inte heller att han gick in där för att han ville ha tröst, eller något i den stilen. Jag tror att första gången var för att han kände sig ensam och inte litade på att jag inte skulle intressera mig för andra killar (vilket jag aldrig har gjort, och skulle aldrig göra). Så han försökte väl skydda sig själv på något vänster. Andra gången tror jag det var för att hämnas på mig typ. Vilket kanske inte går ihop, iom att han inte hade tänkt berätta för mig, så jag var ju "lyckligt ovetandes". Men han är en ganska hämndlysten person när det kommer till sånt här, och är själv jätterädd för att bli sårad.

Vi har haft vår fair share av bråk, speciellt i början, men det har blivit bättre och bättre. Mycket har legat i hans tillitsproblem, något som har minskat med tiden. De två gånger jag pratar om har det inte varit så att vi inte har pratat, men vi har inte träffats på 1-2 dagar (normalt är jag hos honom nästan varje dag). Jag har aldrig haft problem med att lita på honom. Förrän nu. Och vi har det överlag jättebra, annars skulle jag inte stå ut med allt. Men ibland (varannan månad verkar det som...) händer något som gör att vi bråkar.

@NotlikeI

Precis så känner jag. Han ville antagligen ha bekräftelse av andra tjejer, eftersom han inte verkade tycka att han fick tillräckligt från mig. Och hade han bara berättat direkt, så hade det inte blivit samma grej av det som det är nu. Hade fortfarande känts svinigt, men det är tilliten som är problemet nu.

@Stjaerna

Jag har sagt till honom att ta bort sitt konto. Vilket han har gjort, jag var med när han gjorde det. Han lät mig även gå igenom hans mobil tillsammans med honom, något jag tyckte var väldigt jobbigt. Jag vill inte vara den flickvännen som känner att hon måste snoka i sin pojkväns mobil, även om vi gör det "tillsammans".

Jag tror inte att han har varit otrogen. Jag tror heller inte att han vill vara det. Utan jag tror att det helt enkelt bara var de två gångerna han skapade ett konto på appen och skrev till tjejer. Han var väl arg och ledsen och ville skydda sig själv eller såra mig. Men oavsett anledning tycker jag inte att det är okej. Det jobbigaste är det här med facebook - att han la till henne. Varför lägga till någon om man bara vill prata en kväll? Dessutom, när vi gick igenom hans mobil såg jag att han hade en obesvarad vänförfrågan från någon annan tjej, som han hävdar att han också pratade med när vi bråkade. Han hade inte accepterat henne. Men han hade heller inte tagit bort förfrågan, vilket ger mig intrycket av att han ville hålla dörren öppen, så att säga.

Han vet att jag är väldigt osäker på honom nu, och har jag förklarat precis hur äckligt, vidrigt och lögnaktigt jag tycker att detta är, och att jag inte litar på honom längre. Han vill att jag ska ge honom en chans till, så ska han bevisa för mig att det bara är mig han vill ha, och göra allt han kan för att få tillbaka mitt förtroende. Jag vill ju vara med honom och jag älskar honom. Vi har det, som sagt, oftast väldigt bra ihop. Men jag vet inte om jag borde vara med honom

 

[Andromedae]

Jag tycker att det låter som att du tar mer känslomässigt ansvar i relationen mot vad han gör.

 

[goody]

Ja, det gör jag nog. Detta är mitt första riktiga förhållande, och jag var väl ingen höjdare på att vara flickvän i början, i hans ögon. Hade inte samma behov av bekräftelse som honom och är inte lika känslig som honom. Har aldrig varit inne på otrohet eller något i närheten, men t.ex. var jag dålig på att ringa spontant och bara vilja prata. Var också dålig på att smsa godmorgon/godnatt osv. Men jag har jobbat på allt han har tyckt varit jobbigt (och det har varit ganska mycket), och ansträngt mig så mycket för att passa inom hans ramar för hur ett förhållande ska vara. Skulle det ta slut mellan oss kan jag i alla fall säga att jag är på level expert när det kommer till pojkvän, kommer nog aldrig träffa någon mer krävande. Han tycker att vi har haft det jättebra nu, bortsett från det här, och det tycker jag också. Och jag har tyckt att han har varit värd allt det där, för han har gett så mycket tillbaka också, och har velat vara en bra flickvän för honom. Men så går han och gör detta? Då undrar ju jag om jag har ansträngt mig i onödan.

 

[GotAsecret]

Det låter lite som att han passar på att "kollar marknaden" när han känner att han inte "behöver" ha så värst dåligt samvete eftersom ni har bråkat och "det kan ju ta slut..."
Nä, är det någon som överreagerar är det han.
Som ser varje tjafs som ett "hon dumpar mig säkert nu *ledsen * jag kanske kan hitta någon att söka tröst hos...uti fall att...så slipper jag vara ensam och ledsen! "
Bwah!
Jag hade frågat rakt ut om det är så han faktiskt tänker

 

[Modest]

Ja, det gör jag nog. Detta är mitt första riktiga förhållande, och jag var väl ingen höjdare på att vara flickvän i början, i hans ögon. Hade inte samma behov av bekräftelse som honom och är inte lika känslig som honom. Har aldrig varit inne på otrohet eller något i närheten, men t.ex. var jag dålig på att ringa spontant och bara vilja prata. Var också dålig på att smsa godmorgon/godnatt osv. Men jag har jobbat på allt han har tyckt varit jobbigt (och det har varit ganska mycket), och ansträngt mig så mycket för att passa inom hans ramar för hur ett förhållande ska vara. Skulle det ta slut mellan oss kan jag i alla fall säga att jag är på level expert när det kommer till pojkvän, kommer nog aldrig träffa någon mer krävande. Han tycker att vi har haft det jättebra nu, bortsett från det här, och det tycker jag också. Och jag har tyckt att han har varit värd allt det där, för han har gett så mycket tillbaka också, och har velat vara en bra flickvän för honom. Men så går han och gör detta? Då undrar ju jag om jag har ansträngt mig i onödan.

Jag tycker hela förhållandet verkar handla om honom och mina varningsklockor ringer.

 

[Rhinos]

Jag hade i mina unga år ett förhållande som påminner väldigt mycket om ert på det sätt du beskriver det. Det höll i 1,5 år och det var på tok för länge. Allt handlade om att jag skulle anpassa mig och gjorde jag inte det så tog han det som att jag inte älskade honom och lade hela skulden på mig.

Ett förhållande ska inte handla om att anpassa sig till den grad att man gör sig till för att tillfredsställa den andras behov. Han ska kunna lita på att du älskar honom ändå, trots att du inte sms:ar godnatt varje dag, och om han tycker att det är viktigt är det väl upp till honom att ringa spontant och snacka?

1; jag var bortrest en långhelg och han tyckte det kändes som att han inte längre existerade för mig när jag var iväg (fastän vi smsade och pratade i telefon varje dag), 2; jag hade klantat mig genom att lova honom något som jag inte höll. Det handlade inte om något superviktigt, men grejen var att jag inte höll mitt löfte, och det gjorde honom osäker på mig.

Tycker du det är rimligt att bråka över ovanstående anledningar så till den grad att ni inte träffas på flera dagar? Att söka tröst via en dejtingapp på grund av att ni bråkat känns bara barnsligt, varför inte ta tag i problemet och lösa det MED dig istället?

Känner du dig avslappnad i förhållandet? Känner du att du kan vara dig själv? I mina ögon verkar det som att du måste anpassa dig och tassa på tå för att han ska vara nöjd.

 

[Manza]

Åh herregud, om fler unga tjejer bara visste att de inte behöver nöja sig med så lite.

TS, alla möjliga varningsklockor ringer när jag läser det du skriver här. För att fatta mig kort: den här killen behöver jobba med sig själv och sitt känsloliv, och själv ta ansvar för sitt beteende. Hans krav på dig och ert förhållande är orimliga, och att han har chattat med andra tjejer ser jag som ett mindre problem i sammanhanget. Du överreagerar inte, och du ska ta dina känslor på allvar.

 

[Linja]

Du är INTE en dålig flickvän för att du inte smsar godmorgon/godnatt, inte ringer då och då. Jag blir mörkrädd av att läsa det du skriver, mycket eftersom jag känner igen mig så väl.

Ett ex till mig var väldigt mycket som du beskriver. Han var oerhört needy och osäker, fick han inte konstant bekräftelse så fick han det att låta som att jag var en jättedålig flickvän.

Det gick så långt att jag undvek att åka och hälsa på familjen som bor ca 8 mil bort, eftersom att när jag gjorde det (han kunde inte följa med pga svår allergi), så tog han det som att jag åkte och hälsade på där för att jag inte ville vara med honom. Om jag hörde av mig till honom och frågade hur det var med honom när jag var där och hälsade på, så svarade han alltid nått i stil med "Ja..det är väl inte så bra, det är så ensamt hemma..". Det gjorde att var enda gång jag åkte hem till familjen, eller gjorde något utan honom i över huvud taget, fick världens ångest eftersom jag visste hur han kände för det.


Nu såhär i efterhand så inser jag att det förhållandet var oerhört destruktivt för mig. Men när jag var mitt upp i det var det väldigt svårt att se, jag normaliserade hans beteende och trodde vi hade det helt okej. Dessutom var jag 16 år och fruktansvärt osäker när jag träffade den här killen, han var några år äldre och jag tyckte han var supercool. Vi var tillsammans i 5 år.....

Jag skulle aldrig stå ut med ett sånt beteende idag, aldrig.

 

[goody]

Jag hör vad ni säger allihopa... Och mycket av era erfarenheter känner jag igen mig i. Vi håller på att smsa nu (han är ute med några kompisar), och jag har förklarat för honom att om det ska funka mellan oss måste han behandla mig med respekt och se mig som sin jämlike, då jag inte allt känner att han gör det. När han ville att jag skulle förklara på vilket sätt kontrade han direkt med "allt du har gjort mot mig då?".

Det känns som att jag tar upp det här lite för sent. Han har blivit bättre med tiden, och bortsett från den här appen så har vi det väldigt bra ihop. Jag är rädd att jag ska göra slut med en kille som håller på att bli bättre och bättre, som får mer och mer tillit för mig och därmed lugnar ner sig lite.

Oavsett så älskar jag honom, och sitter och darrar med en puls på 190 bara av att smsa på detta sättet med honom. Jag är livrädd att han inte ska förstå vad jag menar med att han måste visa mig respekt och inte lägga all skuld på mig, och bara göra slut istället.

 

[Modest]

@goody

Alltså jag måste fråga; hur gamla är ni? Hur länge har ni varit tillsammans?
Att smsa om sina relationsproblem känns... Inte så problemlösande, snarare upplagt för missförstånd.

 

[Andromedae]

Har du det verkligen bra med honom när han verkar ha som sin mentala snuttefilt att du är dålig?

Ärligt talat låter snubben ganska hemsk.

 

[goody]

@goody

Alltså jag måste fråga; hur gamla är ni? Hur länge har ni varit tillsammans?
Att smsa om sina relationsproblem känns... Inte så problemlösande, snarare upplagt för missförstånd.

Vi är 21 och 26, har varit tillsammans i ett halvår. Nej, smsa om detta vet jag är både barnsligt och ökar riskerna för missförstånd. Att vi tar det såhär beror mest på att jag är fruktansvärt otålig och inte vill vänta tills han har kommit hem, typ. Men han verkar ha tagit på sig ansvaret att se till att vi tar det face-to-face istället, för nu har han inte svarat på en halvtimme. Så det var ju bra, fastän jag sitter här med nerverna på utsidan

 

[Emtherlia]

@goody Tycker du det är sunt att bli sur för att du inte sms:at god morgon? Eller för att du inte ringt spontant när du är iväg?

Efter vad du har skrivit så verkar han vara en väldigt klängig person som kräver en massa uppmärksamhet och när han inte får tillräckligt av dig (enligt honom) så söker han det på annat håll.

Backa och titta på det utifrån. Låter det som ett trevligt förhållande? Ett förhållande du skulle rekommendera en kompis?

 

[lady_vip]

Men gud... Nej, det där låter så trist.

För (öhhh, måste räkna) 5 år sen gjorde jag slut med min dåvarande sambo. Han hade massa fulheter för sig. Självklart var han också jättegullig och fantastisk, men hans dåliga självkänsla tog över fullständigt. Han kunde på fullaste allvar blir sur/ledsen/arg över att jag inte kunde läsa tankar, typ. Och gillade att bråka, om skitgrejer. Inte så att han nånsin var våldsam eller skrämde mig, men jag tror att han kände det som att jag var överlägsen (jag har ganska bra självförtroende och har lätt för ganska många saker som av någon anledning var viktiga för honom) men jag gillar inte att bråka - så då kunde han påverka mig.
Han var också ett fan av att jag skulle vara tacksam. Oavsett vad det var för, om han hade köpt något åt mig, om han hade diskat, om han hade gått en runda med hundarna etc. Jag var sällan det, tydligen.
Så destruktivt.

Jag skrev iaf en tråd på buke då, väntade nog ett halvår efter att jag skrivit den, men en kväll efter att han kallat mina vänner för hemska saker, fick han flytta. Jag grät en stund, men kände mig så lätt. Några dagar efter var jag ute och red, känslan av att inte behöva stressa hem till honom gjorde det så värt det. Och jag har aldrig ångrat mig.

Sen träffade jag min nuvarande sambo bara 2 månader efteråt, han har aldrig utpressat mig känslomässigt.