ouppfostrade ungar!

[SiZo]

Jag har nyss varit på semester och är förbluffad.

vi var på kolmården, där stog vi i kö till delfinariet en pappa höll sin unge i famnen och på axlarna om vartannat.

Jag blev sparkad i ryggen 3-4 ggr, pojkvännen blev sparkad i huvudet 4-5 ggr, pappan upprepade, nej sparka inte pappa ganska många ggr utan minsta reaktion från ungen, han sa heller aldrig nåt om att den inte skulle sparka oss...

I kön till en bergodalbana, en unge springer sitt fortaste för att tränga sig i kön (hoppas väl folk ska flytta på sig) när han kommer till mig svänger jag lätt ut höften och det tar självklart tvärstopp för ungen (ridningen ger ju endel användbara muskler ). Jag glor på ungen och visar med mitt kroppsspråk att där jävlar stannar du, han sicksackar så gott han kan och försöker komma om till varje pris, och lyckas precis innan man går egenom den där grejen tack vare en annan unge som skriker rätt ut det högsta den kan, (jag har tinitus och ungar som skriker rätt ut är verkligen döden).

Hela tiden så skriker ungarna rätt ut om de inte får som de vill, de sparkas och slåss (och träffar gärna nån i omgivningen)

dessa saker hände vid flera tillfällen.
Jag känner att jag verkligen vet varför jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att ha barn.

På mc donalds så var det en unge vars blöja var full, de la helt enkelt ungen på bordet och bytte blöja, innan dess var den så full att det rann ut skit på golvet, behöver jag säga att jag inte åt upp min mat och avlägsnade mig snarast?

Så jag har några frågor, ÄR det så svårt att ha koll på sina barn?

Är det så svårt att uppfostra dem?
Är det så svårt att lära dem allmänt hyffs?
Är det normalt att byta blöja på mc donalds mitt på ett bord som man ska äta på???

min fråga är alltså, skiter folk i att uppfostra sina ungar, eller är det så otroligt inkompetenta?!

Jag vill veta vad ni föräldrar på buke säger om detta, jag säger inte att era barn är så, det vet ni bäst själva, ellerhur

Jag känner att jag bara blir så otroligt förbannad och jag skulle aldrig tolerera sånt hyffs!

Är de så svåra att uppfostra? ska jag kanske hålla mig till djuren? (det har jag iofs redan kommit fram till av många anledningar)

Jag kommer säkert på fler ex senare....

 

[nevin]

Sv: ouppfostrade ungar!

Så jag har några frågor, ÄR det så svårt att ha koll på sina barn?

Är det så svårt att uppfostra dem? Nej, det är inte så svårt alls, man får vara konsekvent. Hade mina barn betett sig på det sättet du beskriver hade vi gått ut och det roliga tagit slut. Inte svårt alls.
Är det så svårt att lära dem allmänt hyffs? Åter, nej. Konsekvenser av sitt handlande, sparka grannen i huvudet så kan du glömma delfinerna.
Är det normalt att byta blöja på mc donalds mitt på ett bord som man ska äta på??? Äckligt.... det gör inte jag. Finns det skötbord använde rman det, annars får man försöka hitta ett lämpligare ställe än matbordet...väl?

Sen kan jag ärligt erkänna att tonåringen inte har så jäkla mycket hyfs just nu, eller, det var värre förra året, men han skulle inte bete sig på något av de sätt du beskrev. varken som liten elelr idag.

 

[SiZo]

Sv: ouppfostrade ungar!

En vettig människa då

tonåringar är ändå tonåringar... lite konstiga beteenden får de ha, är grunden bra så brukar det inte vara så farligt, iaf inte runt främmande folk.

en till fråga, Bryr sig inte folk om vilket beteende deras barn har? eller vad är problemet liksom?


Jag är faktiskt lite upprörd, dels för att jag bara mer och mer föraktar barn (ser de knappt som människor faktiskt ) och jag är rädd att jag ska bli 50 år och sen ångra mig liksom... då är det ju lite sent liksom...

 

[nevin]

Sv: ouppfostrade ungar!

Jag tycker också att det ser rätt illa ut ibland, och visst kan man bli hemskt irriterad på ungar om inte vet hur man beter sig. Men det är ju som med hundar, de kan ju inte bete sig på ett vettigt sätt om ingen visat dem hur ett vettigt sätt är. Ibland har jag sagt till när något barn betett sig illa runt mig, om det drabbar mig. Oftast brukar då barnet ifråga inte göra om det som jag talade om att jag inte vill att det gör mot mig iallafall.

 

[Vaccan]

Sv: ouppfostrade ungar!

På mc donalds så var det en unge vars blöja var full, de la helt enkelt ungen på bordet och bytte blöja, innan dess var den så full att det rann ut skit på golvet, behöver jag säga att jag inte åt upp min mat och avlägsnade mig snarast?

Peeeuuuuwww

Så äckligt!!
Sådär gör man inte, man byter inte en bajseblöja på ett matbord på en resturang! Så vidervärdigt
Hemma får man byta på matbordet bäst man vill om man tycker det är en bra ide, men inte på allmänna platser.

Jag tror (förövrigt) att slappa föräldrar alltid funnits och alltid kommer att finnas i alla generationer.
Man ser ju alltid det man tänker på tydligare (typexempel, vill bli gravid så hon ser barnvagnar överallt etc.).
Tänker man "jäkla snorungar" så är risken stor att alla barn man ser runt sig faller in under kategorin; Snorunge

 

[åke]

Sv: ouppfostrade ungar!

Hade dom bytt blöja när jag satt och åt så jävlar hade hela resturangen hört min åsikt. Fyy fan vilket pack!!!!

 

[Tajger]

Sv: ouppfostrade ungar!

Men barn idag (generalisering) får inte bli ledsna, och det är enklast att undvika genom att aldrig säga nej, aldrig sätta stopp.

Sen just semestertid är kanske inte rätt tid att bedöma uppträdande, det är väldigt uppskruvat att åka iväg, gå på djurpark, sova i husvagn, inte de vanliga rutinerna, hela familjen tillsammans 24 timmar som man inte är van vid.

Men det ursäktar inte blöjbyte på matbordet på en restaurang

Tyvärr får ungarna lida för att vissa föräldrar inte kan lära dem hyfs och vett, för det är ju ungen man tycker är jobbig (ja, kanske inte i bebisfallet, då)

 

[åke]

Sv: ouppfostrade ungar!

Men barn idag (generalisering) får inte bli ledsna, och det är enklast att undvika genom att aldrig säga nej, aldrig sätta stopp.

Sen just semestertid är kanske inte rätt tid att bedöma uppträdande, det är väldigt uppskruvat att åka iväg, gå på djurpark, sova i husvagn, inte de vanliga rutinerna, hela familjen tillsammans 24 timmar som man inte är van vid.

Men det ursäktar inte blöjbyte på matbordet på en restaurang

Tyvärr får ungarna lida för att vissa föräldrar inte kan lära dem hyfs och vett, för det är ju ungen man tycker är jobbig (ja, kanske inte i bebisfallet, då)

Jasså? Jag tycker då att man bör ha mera pli på sina ungar när man är borta än när man är hemma.

 

[Tajger]

Sv: ouppfostrade ungar!

Det tycker jag också! Men jag tror att ungarna är mer uppskruvade, mamma och pappa tröttare, alla aktiviteter och resor dyrare, saker och ting blir jobbigare. Och man är ju på semester, då vill man kanske inte hålla på och skälla på barnen.
OBS! Det är bara mitt försök att hitta en förklaring. Jag tycker också att det blir trevligare för alla parter om man fostrar sina barn redan innan man är ute.

 

[åke]

Sv: ouppfostrade ungar!

Det tycker jag också! Men jag tror att ungarna är mer uppskruvade, mamma och pappa tröttare, alla aktiviteter och resor dyrare, saker och ting blir jobbigare. Och man är ju på semester, då vill man kanske inte hålla på och skälla på barnen.
OBS! Det är bara mitt försök att hitta en förklaring. Jag tycker också att det blir trevligare för alla parter om man fostrar sina barn redan innan man är ute.

Kanske inte skälla. Men även på semester och vid dyra resor eller när maN är trött måste man ju kunna tillrätta visa ungarna.

 

[SiZo]

Sv: ouppfostrade ungar!

det är förvisso sant...

jag kommer med andra ord alltid se irriterande äckliga snorungar omkring mig

alltså... igentligen om man går på resturang så tycker jag de kan ha en avdelning där man får ha småbarn och en där man inte får det. Då slipper vi andra lida av gapskrik, illa luktande blöjor, snoriga kladdiga näsor (ryser av bara tanken )

vi var på resturang igår, där vi gick först var det typ 5 småbarn och jag höll på att vända, men jag tror kyparen såg min blick och ledde oss till ett avlägset bord


Är det jag som är extremt känslig?
när jag går in i ett rum och det är ett barn där så tänker jag bara OOHH NEEEEJ!!! det är ju igentligen löjligt, ska inte jag biologiskt sett älska barn igentligen?
ska det inte finnas nåt länktan därinne nånstans?

jag kan se det fina i graviditet, ett gemensamt barn som växer därinne, men thats it... sen är det bara pest och pina, och ändå älskar jag djurbebisar... hatar jag min egen art?

hm, mkt tankar som snurrar runt därinne... ingen behöver svara eller så om ni inte vill, jag bara skriver vad jag tänker för att jag behöver få ut det.

 

[Zaria]

Sv: ouppfostrade ungar!

det


Är det jag som är extremt känslig?
när jag går in i ett rum och det är ett barn där så tänker jag bara OOHH NEEEEJ!!! det är ju igentligen löjligt, ska inte jag biologiskt sett älska barn igentligen?
ska det inte finnas nåt länktan därinne nånstans?

jag kan se det fina i graviditet, ett gemensamt barn som växer därinne, men thats it... sen är det bara pest och pina, och ändå älskar jag djurbebisar... hatar jag min egen art?

hm, mkt tankar som snurrar runt därinne... ingen behöver svara eller så om ni inte vill, jag bara skriver vad jag tänker för att jag behöver få ut det.

Inte känslig kanske men det känns som att du drar alla barn över en och samma kant (säger jag som avskydde allt vad barn hette innan jag fick egna)

Det finns goa ungar en barn är barn,barn har olika perioder,olika humör och bra och dåliga dagar.

Har en 3 åring som lätt kunnat sparka på någon bara för att testa (nu hade jag ju tagit undan honom innan han hann irritera någon) men just själva testandet är något de flesta barn gör.

Det som stör mig mest är när föräldrarna inte bemöter barnens testande utan låter dem hållas.

 

[TinyWiny]

Sv: ouppfostrade ungar!

Jag har egna barn och blir både ledsen och arg när jag ser ouppfostrade barn, avskyr ordet uppfostran, barn utan guidning är ett bättre ord för mej.

Jag blir ledsen för barnets skull för att det inte får veta hur man ska bete sig, det är ju inte så att man föds med att veta allt utan det måste man få lära sig.

Jag blir arg på föräldrarna för att de undanhåller sina barn den viktiga information de behöver för att kunna må bra i dagens samhälle.

Det är inte svårt att berätta för ett barn vad som är rätt och fel.

Det handlar bara om att berätta det på ett sätt som barnet förstår.

Att inte ha tvåtusen regler som barnet inte förstår utan ha regler som passar där barnet är just nu med en grundtanke bakom.

Min enda regel för mina barn har varit och är: gör vad du vill så länge du inte skadar dej själv eller någon annan.

Givetvis så är det olika saker för olika åldrar men det är lättare för ett barn, säg två år att förstå varför man inte ska springa ut i gatan om de förstår varför.
Precis som det är enkelt för tonåringen att förstå att om han/hon inte ringer hem och talar om att denne blir sen så är föräldrarna oroliga oftast helt i onödan.

Att göra som i dina exempel med barnet som sparkade är ju verkligen illa, att inte förklara för barnet att de skadar sin pappa och omgivning med sitt handlande är ju elakt mot barnet.
Blöjan är ju helt sjukt vad tänker man om man byter blöja på matbordet antagligen tänker man inte alls och ska nog stanna hemma för omgivningens skull.

Barn som skriker när de inte får som de vill har ju fått lära sig att skrikandet premieras, då får de som de vill och eftersom alla vill få som de vill så är det ju givetvis den metod de använder som fungerar.

Du är inte ensam om att tycka att det är jobbigt.

 

[nevin]

Sv: ouppfostrade ungar!

Jag håller med dig, det ska inte vara 2000 regler för något så enkelt som vanligt vett. Och att förklara för sina barn är också viktigt, fast jag hade tagit dem innan man var i den sitsen som den beskrivna pappan var, för där och då kan det vara svårt att ta det lugnt och ge en förklaring tror jag.

Sen tror jag på konsekvenser, även för små barn, bara de är anpassade efter barnets nivå och inte svårgripbara. Som i exemplet med den sparkande ungen, där hade jag helt enkelt tagit mitt barn under armen och gått ut. Förklaringen till det kan man ta utanför.

 

[Mitten]

Sv: ouppfostrade ungar!

Både jag och speciellt min sambo tyckte det var SKITJOBBIGT med ungar förut. Ungefär som du skriver, och man undrade hur svårt KAN DET VARA egentligen ??
Nu har vi fått en egen (4 månader sedan) och jag måste erkänna att jag har mycket mer tålamod nu, med till exempel barn på restaurang (då menar jag normalt uppfostrade barn, som kladdar lite mer och låter lite mer än de vuxna). Att bebisar skriker har jag en förståelse för och känner medlidande med föräldrar som går runt och gungar en otröstlig bebis. Jag tycker det är superjobbigt när min bebis 'stör' andra, och jag går undan så gott det går. Att byta blöja på allmän plats skulle jag ALDRIG göra - kniper det får man byta i bilen. Men oftast finns ju skötrum etc att ta till överallt! Jag menar, andra skall INTE behöva se/lukta vad som händer, och jag skulle inte fläka ut mitt barn heller på olämpliga platser för den delen, fy vad respektlöst mot omgivning OCH barn!
Äldre barn som får bete sig hursomhelst utan tillsägning stör mig såklart också. Men tröskeln har iallafall höjts en aning mot förut. Jag hoppas att min flicka aldrig skall väcka så mycket negativa känslor hos omgivningen, jag vet ju själv hur grinig man kan bli !

 

[Björk]

Sv: ouppfostrade ungar!

Jag känner att jag verkligen vet varför jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att ha barn.

Fast skulle du verkligen låta DINA barn bli så?

--------------------------------------------------
Det man får tänka på är ju att de barn som skötte sig där på Kolmården var ju inte de barn som du märkte. För de bara fanns där vid sina föräldrars sida. Och uppförde sig som man ska. Det är ju (som i alla sammanhang) "värstingarna" som märks.

Att barn skriker, blir entusiastiska, lättare blir obehärskat arga får vi nog leva med. Men allt beror ju också på ålder. En bebis kan man inte kräva att den ska sluta gråta för att någon kanske störs av barngråt (däremot kanske man som förälder i vissa sammanhang bör gå undan med ett gråtande/störande barn). Ett större barn som själv kan springa fram och tränga sig i en kö (som i ditt exempel) kan man gott säga till; vare sig man är förälder eller ej. "Jag står före dig, du får ställa dig sist i kön".

Jag såg ett barn i 5årsåldern som stod och smaskade på godis i lösgodislådorna på mataffären en dag. Föräldrarna såg ut att titta dit, men ganska snabbt titta bort (ville väl inte ta tag i saken eller brydde sig inte). Då sa jag till barnet "man får inte smaka på godiset före man har betalat, det vet du nog".

Själv skulle jag aldrig byta blöja på ett bord på McDonalds.

Hittills kan jag väl egentligen inte uttala mig om hur lätt eller svårt det är att fostra barn. Men jag är övertygad om att det inte är SÅ svårt som vissa vill få det till. Konsekvens heter nog receptet. Lära barnen hänsyn och sociala regler. Kräva lagom mycket utifrån varje ålder.

 

[Björk]

Sv: ouppfostrade ungar!

Bryr sig inte folk om vilket beteende deras barn har? eller vad är problemet liksom?

Jag tror att föräldrar till odrägliga barn dels inte tror att det går att påverka (för då hade ju barnen inte ens blivit odrägliga) utan "Nisse bara ÄR sådan". Dels tror jag att det kan röra sig om ointresse/"trötthet" - de ser men orkar inte byr sig. Dels kan det ibland handla om folk som helt enkelt är så vana vid detta och tror att det ska vara så med barn (barnen styr) och inte ens reflekterar över det.

 

[Björk]

Sv: ouppfostrade ungar!

Är det jag som är extremt känslig?
när jag går in i ett rum och det är ett barn där så tänker jag bara OOHH NEEEEJ!!! det är ju igentligen löjligt, ska inte jag biologiskt sett älska barn igentligen?
ska det inte finnas nåt länktan därinne nånstans?

Jag tror ju inte på det där med "klockor" och liknande. Det är helt enkelt olika hur mycket man gillar barn generellt. Jag har aldrig varit särskilt jätteförtjust i barn. Jag har tyckt att de varit söta/roliga ibland, men oftast har jag nog mest känt mig "neutral".

En del av det hela (kan det vara så för dig?) har faktiskt berott på att jag inte förstått mig på barn. När/om någon kommit med en bebis och man förväntas vilja hålla i bebisen och ibland gjort det (mer eller mindre "påtvingat") så har jag bara känt mig obekväm och tänkt "nej, nej, nu börjar den skrika". Barn som varit några år äldre; när de börjat prata osv har alltid varit enklare att förstå sig på för mig.

Men jag har alltid insett att de känslorna naturligtvis inte gör att jag inte skulle klara av att vara förälder. Sitt eget barn grejar man ju! Man lär sig läsa av, känna och förstå. Nu är vår son 8 månader och NU kan jag på ett annat sätt förstå mig på och uppskatta även små spädbarn. Nu vet jag ju att det inte skulle vara en världskatastrof om någon annans barn skulle gråta när jag håller i det. Och sitt eget barn grejar man hur bra som helst. Man vet ju hur han funkar; vad han gillar/inte gillar, hur man ska trösta honom, när han är trött osv.

 

[Björk]

Sv: ouppfostrade ungar!

Men tröskeln har iallafall höjts en aning mot förut.

Jag känner igen det där. Det är nog helt enkelt så att man liksom vänjer sig vid barnskrik/barngråt osv. Man blir lite mer härdad. Jag har i och för sig aldrig känt som TS; att jag ville vända i dörren till en restaurang där det fanns några barn på restaurangen; men jag har helt klart blivit mer störd förut av just barngråt/skrik än vad jag blir idag. Jag har dock mest tyckt synd om ungen, men det hindrar inte att det ändå gjort ont i öronen och varit irriterande.

 

[Brandgul]

Sv: ouppfostrade ungar!

Den dagen man känner att man vill ha barn så skiter man högaktningsfullt i andras barn. (ungar) Så länge man är fokuserad på hur andras barn är så har man kanske inte riktigt fått suget ännu.

Angående bajsbyte på McD så är det nästan så att jag skulle kunna göra det. För MIN bebis bajs är inte äckligt alls Jag håller mig ifrån det enbart pga att jag fattar att andra skulle ta illa upp