Jag rider en häst 1 dag/veckan sedan ca 1 år tillbaka.
Jag älskar den hästen, hon är helt underbar, det var kärlek vid första ögonkastet. Ägaren tycker att jag rider henne precis på det sättet hon vill och att jag har allt hon söker i en medryttare, vi har samma syn på hästhållning och ridning, det var "klappat och klart" redan vid första provridningen. Jag får rida för hennes tränare ibland, det ligger nära jobbet, ja allting är perfekt i princip.
Notera då min förvåning när den andra medryttaren slutade och jag såg ägaren annonsera på Hästnet efter en ny medryttare. Jag hade gärna tagit en till dag i veckan, jag hade till och med sagt det då ägaren beklagat sig över att hästen inte rids tillräckligt ofta för att hållas i kondition.
Är jag sniken som faktiskt känner mig lite putt över detta? Jag betalar 500/månad för en dag i veckan, jag hade gärna betalat den där andra femhundringen för att ta två dagar istället. Eller kan det ha att göra med något annat jag gör fel? Något i min ridning, i min hantering, som jag gör fel? Och varför har hon då inte sagt det? Hon har aldrig klagat på min ridning eller skötsel, jag har otaliga gånger ställt upp och tagit lunchfodringar eller mockat ur lösdriften och kollat staket i hagarna, hjälpt till att hämta silage och lucern, etc.
Hästens förra andra medryttare hade t om ringt ägaren och frågat om hon hade ridit hästen dagen före, för att hästen var så underbart mjuk och fin att rida den dagen. Det var jag som hade ridit hästen dagen innan... Så något rätt måste jag ju göra?
Det känns sniket av mig att ta upp detta med ägaren, för jag vill inte släppa den här hästen och allt funkar ju perfekt, men jag hade så gärna velat ta en dag till. Vissa veckor känns det skönt att bara ha en dag i veckan så jag får mer fritid, men allt som oftast känner jag behovet att ha en häst att rå om och motionera fler än en dag i veckan. Det blir liksom för långt emellan och för dålig info om vad hästen har gjort dagarna innan för att jag ska kunna planera ridpasset ordentligt.
Ibland får jag höra att hästen har stått en vecka - först efter jag har messat ägaren och sagt att pålla var väldigt pigg och tittig. Om jag hade vetat att hästen stått ända sedan jag red veckan innan hade jag anpassat ridpasset efter det och inte gett mig iväg på rundan som har mest galoppbackar och fält, liksom.
Jag jobbar i stall och har således daglig kontakt med hästar, så själva hästumgänget får jag dagligen, men det är inte alls samma sak som att ha en enda individ som man har en relation till. Visst, jag aktiverar och motionerar ibland hästarna på jobbet, men det är inte alls samma sak. Jag vill skilja på arbetsdag och fritid.
Min tanke är att ägaren kanske inte frågade mig för att hon vet om mitt yrke och att man går på minimumlön, och att jag då kanske inte skulle ha råd med en dag till i veckan. Men jag skulle absolut kunna dra in på annat för att kunna betala fyrsiffrigt istället.
Men det är försent nu, hästen har redan fått en till medryttare en dag i veckan. En jättegullig tjej som rider mjukt och fint och som älskar hästen lika mycket som alla andra gör så det är inte som att jag är svartsjuk, jag är bara glad för den andra medryttarens skull att hon också har fått lära känna den här speciella donnan.
Men jag kan inte släppa varför ägaren inte frågade mig först?
Det enda jag kan tänka på nu förutom ekonomin är att det kanske beror på att jag väger ca 85-90 kg. Hon kanske inte vill att någon med min tyngd rider oftare än 1 dag/veckan. (Hästen är en frieser, 162 hög, MSV dressyr).
Hur hade ni som hästägare reagerat om er medryttare sa "jag kan inte ta tisdag, jag har häst X då"?
Jag vet varken ut eller in. Ibland känns det lättare ifall jag bara började söka en helt annan häst som behövde medryttare flera dagar i veckan, men det här med hästletande är ju en process i sig. Speciellt som medryttare, då är det så otroligt många faktorer som ska stämma.
Gapar jag efter för mycket? Eller är det kanske helt enkelt dags för mig att se över om ekonomin kan tillåta egen häst istället?
Jag älskar den hästen, hon är helt underbar, det var kärlek vid första ögonkastet. Ägaren tycker att jag rider henne precis på det sättet hon vill och att jag har allt hon söker i en medryttare, vi har samma syn på hästhållning och ridning, det var "klappat och klart" redan vid första provridningen. Jag får rida för hennes tränare ibland, det ligger nära jobbet, ja allting är perfekt i princip.
Notera då min förvåning när den andra medryttaren slutade och jag såg ägaren annonsera på Hästnet efter en ny medryttare. Jag hade gärna tagit en till dag i veckan, jag hade till och med sagt det då ägaren beklagat sig över att hästen inte rids tillräckligt ofta för att hållas i kondition.
Är jag sniken som faktiskt känner mig lite putt över detta? Jag betalar 500/månad för en dag i veckan, jag hade gärna betalat den där andra femhundringen för att ta två dagar istället. Eller kan det ha att göra med något annat jag gör fel? Något i min ridning, i min hantering, som jag gör fel? Och varför har hon då inte sagt det? Hon har aldrig klagat på min ridning eller skötsel, jag har otaliga gånger ställt upp och tagit lunchfodringar eller mockat ur lösdriften och kollat staket i hagarna, hjälpt till att hämta silage och lucern, etc.
Hästens förra andra medryttare hade t om ringt ägaren och frågat om hon hade ridit hästen dagen före, för att hästen var så underbart mjuk och fin att rida den dagen. Det var jag som hade ridit hästen dagen innan... Så något rätt måste jag ju göra?
Det känns sniket av mig att ta upp detta med ägaren, för jag vill inte släppa den här hästen och allt funkar ju perfekt, men jag hade så gärna velat ta en dag till. Vissa veckor känns det skönt att bara ha en dag i veckan så jag får mer fritid, men allt som oftast känner jag behovet att ha en häst att rå om och motionera fler än en dag i veckan. Det blir liksom för långt emellan och för dålig info om vad hästen har gjort dagarna innan för att jag ska kunna planera ridpasset ordentligt.
Ibland får jag höra att hästen har stått en vecka - först efter jag har messat ägaren och sagt att pålla var väldigt pigg och tittig. Om jag hade vetat att hästen stått ända sedan jag red veckan innan hade jag anpassat ridpasset efter det och inte gett mig iväg på rundan som har mest galoppbackar och fält, liksom.
Jag jobbar i stall och har således daglig kontakt med hästar, så själva hästumgänget får jag dagligen, men det är inte alls samma sak som att ha en enda individ som man har en relation till. Visst, jag aktiverar och motionerar ibland hästarna på jobbet, men det är inte alls samma sak. Jag vill skilja på arbetsdag och fritid.
Min tanke är att ägaren kanske inte frågade mig för att hon vet om mitt yrke och att man går på minimumlön, och att jag då kanske inte skulle ha råd med en dag till i veckan. Men jag skulle absolut kunna dra in på annat för att kunna betala fyrsiffrigt istället.
Men det är försent nu, hästen har redan fått en till medryttare en dag i veckan. En jättegullig tjej som rider mjukt och fint och som älskar hästen lika mycket som alla andra gör
så det är inte som att jag är svartsjuk, jag är bara glad för den andra medryttarens skull att hon också har fått lära känna den här speciella donnan.Men jag kan inte släppa varför ägaren inte frågade mig först?
Det enda jag kan tänka på nu förutom ekonomin är att det kanske beror på att jag väger ca 85-90 kg. Hon kanske inte vill att någon med min tyngd rider oftare än 1 dag/veckan. (Hästen är en frieser, 162 hög, MSV dressyr).
Hur hade ni som hästägare reagerat om er medryttare sa "jag kan inte ta tisdag, jag har häst X då"?
Jag vet varken ut eller in.
Ibland känns det lättare ifall jag bara började söka en helt annan häst som behövde medryttare flera dagar i veckan, men det här med hästletande är ju en process i sig. Speciellt som medryttare, då är det så otroligt många faktorer som ska stämma.Gapar jag efter för mycket? Eller är det kanske helt enkelt dags för mig att se över om ekonomin kan tillåta egen häst istället?
