Otillgänglig!

[Spunkan]

Jag har en 8 mån hingstunge (egen uppf) som med alla medel visar att människor är äckliga och onödiga. Han är väldigt orädd i alla andra sammanhang men inte mot folk. Har tagit det väldigt försiktigt med honom hela tiden, då han visade de här tendenserna redan från början. Hans mamma är VÄLDIGT social och trygg i all hantering. Kommer inte nära honom i boxen eller hagen och han är helt ointresserad och inte nyfiken alls. Med lite tur, kan jag få ta lite på halsen på honom när han står och äter (avvand sedan 2 mån). Har aldrig, under 30 års uppfödning, sett ett liknande beteende och börjar känna mig ganska ställd och utan uppslag på hur jag skall komma till tals med honom. Någon som har några förslag?

 

[karindk60]

Sv: Otillgänglig!

Jag hade ett sto som alltid gav föl som inte var tama. Helt omöjliga att komma åt som föl. Jag gjorde ingenting åt det och när de var mellan ett och 1 1/2 år blev de sociala helt utan att jag gjorde något. Jag har känt många med samma "problem", har alltid rekommenderat att vänta ut det. Jag har aldrig upplevt att de inte kommer själv.

 

[mickan86]

Sv: Otillgänglig!

Vi har en liten kille i vårt stall som var likadan i början. Men han testade också mycket och försökte ge sig på en i boxen, skrämma en och kunde nästan vara elak. Vi korrigerade honom till en början och visade att ett sånt beteende inte var acceptabelt och efter ett tag slutade han med det mot mig och dem som gjorde likadant.
Han var inte heller speciellt social men jag ville inte bara vara "elak" så tog det försiktigt och närmade mig lite mer varje dag och kunde tillslut stå och klia honom ett litet tag utan att han blev sur. Gjorde det på hans vilkor men utan att acceptera dumheter och det funkade för oss.

Jag red hans mamma ett tag och sen bytte jag häst. Nu har vi låtit honom vara mer eller mindre ett halvår han nu är han som vilket annat föl som helst, nyfiken och inte dum.

Så det är nog bara att vänta ut och inte bry sig så mycket om det så länge han inte gör något dumt.

 

[eigollet]

Sv: Otillgänglig!

Hur fungerar det att få på grimma, binda upp, lyfta fötter?
Jag hade inte väntat utan försökt att socialisera honom på momangen så att människor och att interagera blir normalt för honom. Tvingat mig på: Det finns inte något annat val än att sätta på grimman, bli borstad och allt det där.
Ofta har de som blir så där aldrig varit RIKTIGT tama som föl ens då de gått med sin mamma. Vid avvänjning vet vi ju alla vad som händer och även de tamaste kan bli lite fega till en början. Men DÄR brukar jag vänta ut och inte bry mig så mycket. I andra fall så har jag tvingat på min närvaro varje dag i timmar. Gärna med den tama kompisen som är nyfiken och kärvänlig, det ger jättemycket!
Lycka till!

 

[Spunkan]

Sv: Otillgänglig!

Grimma fick han på sig redan från början. Första månaderna kunde vi lura honom att bli fångad och försökte göra det trevligt med mycket kel och beröm när vi reglerade grimman. Sedan har han succesivt blivit värre och värre, trots timmar och åter timmar i boxen och hagen, trots att övriga hästar i flocken är jättesociala. Det går över huvud taget inte att ta honom nu, om man inte tar in hans mamma och "låser" honom med, med den lösningen kommer man dock inte nära honom över huvud taget på flera veckor sedan. Det går heller inte att använda sig av stoet flera dagar i rad då risken är stor att han gör henne illa ordentligt, vid sina "spel" han har t ex hoppat över hennes hals och huvud, när han blev trängd (hon är 164 cm) Borsta, binda upp eller ta ben och hovar, finns inte med på kartan, ens en gång, just nu. På sin höjd, går de att få honom att äta ur en hink som jag har under armen, under förutsättning att jag inte varken försöker röra eller tittar på honom. När han besiktades för passet fick vi droga honom kraftigt, vilket vet. rekommenderar att jag fortsätter med under "utnötningsperioden", men jag är inte tillfreds med den lösningen.

 

[eigollet]

Sv: Otillgänglig!

Hmmm, det där låter ju riktigt besvärligt, särskilt eftersom du har så lång erfarenhet och uppenbarligen försökt.
Det känns ju ännu mer angeläget att få en lösning då, jag skulle inte lämna problemen därhän om det gått så långt!
Jag har inte några fler tips att ge annat än att ta dit någon som är bra på problem beteenden. Jag har en bra kontakt om du är intresserad, beroende på vart du bor såklart.
Lycka till!

 

[Teilani]

Sv: Otillgänglig!

Fick samma överraskning för 2 år sedan, ett stoföl som verkligen var skräckslagen för människor. Vi fick inte komma nära, hon gjorde allt för att komma undan om man försökte tränga henne. Till skillnad från din så var hon sån från början (trots social mamma och ett riktigt plåster till bästis) ni fick i alla fall på grimma på eran när han var liten, det fick inte vi. Försökte vänta ut, men vid 8 månader så insåg vi att, väntar vi längre kommer det att bli farligt.

Då höll sambon fast ett skräckslaget föl mot boxväggen medan jag krånglade på grimma, sedan band vi upp henne inne i boxen. Där fick hon stå och kämpa i säkert en timme, sedan kunde vi borsta lite på henne. Jag hade henne inne själv i 3 dagar (inte uppbunden) och försökte nöta ner henne, att hon i brist på annat sällskap skulle ty sig till mig, men icke, fullkomligt stenhård i huvudet.

I alla fall så gick det bra att leda henne efter denna tvångshantering, inte fånga, inte klappa men eftersom hon följde med in i boxen (var tvungen att ta in alla 7 hästarna när hon skulle hanteras) så kunde jag knäppa fast henne i grimman där och leda runt henne vart vi nu skulle.

Andra sommaren blev hon lite bättre, då kunde hon äta ur en hink även om man höll i den! Vilket gjorde att jag kunde ta henne i hagen så länge jag bara knäppte fast henne i grimman och inte rörde vid henne.

Under vintern har vi övat klappning, när maten kommer så får häststackarn stå ut med en klapp på huvudet (började med att jag fick stå jämte, sedan att hon skulle nudda min hand med nosen) och sedan äta. Hon har hela tiden kunnat välja, stå en bit bort och titta när de andra äter, eller underkasta sig min beröring. Hela vintern har jag bråkat med henne på detta vis, så arg hon har varit, hon har demonstrerat emot med platt bakåtstrukna öron, men aldrig försökt bita eller sparka eller nåt mer aggressivt än just öronen. Allt eftersom så har det gått bättre och bättre, nu snart vår kan jag klappa på hela hästen i hagen och hon har slutat att lägga på öronen!

Jag tror Brá var över ett år innan vi vågade försöka verka henne första gången, tur i oturen så har hon väldigt bra benställning och sliter sina fötter väldigt jämt. Veterinären fick sticka henne i rumpan när hon skulle vaccineras och chipmärkaren gjorde en smygattack bakom mamman. Helt knäppt har det varit.

Det som jag känner att vi gjorde rätt var att hon fick lära sig att när man är fast så lönar det sig inte att kämpa emot, INNAN hon blev så stark att det hade lönat sig att kämpa. Annars har vi till stor del låtit henne vara, mogna i sig själv. Hon har sedan gjort framsteg och överraskat mig flera gånger. Gått rätt in i transporten när vi åkte från bete (på ditresan fick vi knyta en halsduk runt huvudet på henne och lyfta in henne) Andra gången med hovslagaren jättesnäll och lugn, hon var snäll första gången också, men väldigt rädd, spänd som en stålfjäder.

Och nu när hon fyller 2 år om nån månad så är vi "typ kompisar" och hon kommer fram i hagen även om jag inte har mat med och jag får klappa på henne. Vilka framsteg!

Jag har som sagt inte hanterat henne så mycket förutom det nödvändiga och det är mycket för att jag inte velat att hon ska börja försöka försvara sig mot mig. I samma stund en sån här rädd häst börjar slå eller göra utfall kan den bli extremt farlig. Att hon är rädd och springer undan är okej, hon har fått vänja sig långsamt. Hon kommer garanterat att försöka ta kommandot vilken dag som helst, hon är inte ranglåg och när hon räknar ut att jag inte är så läskig kommer hon att försöka köra med mig också, då kommer jag att säga ifrån rejält med en gång, inga silkesvantar.

När jag har stått och tittat på henne i hagen har jag ibland funderat för mig själv om hon var häst i sitt förra liv också, och det är därför hon är så ovillig att bli kompis med mig. Långt inlägg, vet inte om det gav något, men jag vet hur frustrerad du känner dig i alla fall.

 

[Wizir]

Sv: Otillgänglig!

Jag har en 8 mån hingstunge (egen uppf) som med alla medel visar att människor är äckliga och onödiga. Han är väldigt orädd i alla andra sammanhang men inte mot folk. Har tagit det väldigt försiktigt med honom hela tiden, då han visade de här tendenserna redan från början. Hans mamma är VÄLDIGT social och trygg i all hantering. Kommer inte nära honom i boxen eller hagen och han är helt ointresserad och inte nyfiken alls. Med lite tur, kan jag få ta lite på halsen på honom när han står och äter (avvand sedan 2 mån). Har aldrig, under 30 års uppfödning, sett ett liknande beteende och börjar känna mig ganska ställd och utan uppslag på hur jag skall komma till tals med honom. Någon som har några förslag?

Hej, gör bara det du måste göra med honom. Gulla inte med honom om han inte vill. Gulla med de andra i hagen istället.
Att leda ut och in, borsta etc är ngt han måste ta men låt honom va i övrigt. Han kommer till dig när han känner sig redo. Se bara till att ha koll på när han visar dig intresse och ge honom uppmärksamhet då. Även om det är lite och bara en kort sekund.

Min häst va så när han kom till mig och ett bra tag till, han var 7 månader då. Helt olik den andra som kom samtidigt och va lika gammal.
Jag lät honom vara och la fokus på den andra istället, vid de tillfällen då jag inte behövde greja med honom.
När han väl började visa mig intresse så blev det bara bättre och bättre, han e en riktig pussgurka nu, han är först fram till mig i hagen osv.
Och den andra har då varit en kramig häst från början.

Så det blir säkerligen bra, ta det lugnt bara och respektera hans personlighet i de stunder du faktiskt inte måste göra ngt med honom.
Lycka till!

 

[Migo]

Sv: Otillgänglig!

Jag har haft väldigt stor framgång med såna här hästar, genom att klickerträna dem. Vilda/skygga/reserverade hästar blir som glada retrievers på några pass, om man gör det på rätt sätt.

Finns mycket att läsa på nätet om du är intresserad.

/Migo

 

[Wizir]

Sv: Otillgänglig!

Grimma fick han på sig redan från början. Första månaderna kunde vi lura honom att bli fångad och försökte göra det trevligt med mycket kel och beröm när vi reglerade grimman. Sedan har han succesivt blivit värre och värre, trots timmar och åter timmar i boxen och hagen, trots att övriga hästar i flocken är jättesociala. Det går över huvud taget inte att ta honom nu, om man inte tar in hans mamma och "låser" honom med, med den lösningen kommer man dock inte nära honom över huvud taget på flera veckor sedan. Det går heller inte att använda sig av stoet flera dagar i rad då risken är stor att han gör henne illa ordentligt, vid sina "spel" han har t ex hoppat över hennes hals och huvud, när han blev trängd (hon är 164 cm) Borsta, binda upp eller ta ben och hovar, finns inte med på kartan, ens en gång, just nu. På sin höjd, går de att få honom att äta ur en hink som jag har under armen, under förutsättning att jag inte varken försöker röra eller tittar på honom. När han besiktades för passet fick vi droga honom kraftigt, vilket vet. rekommenderar att jag fortsätter med under "utnötningsperioden", men jag är inte tillfreds med den lösningen.

Oj, det här hade jag inte läst innan jag svarade på det första inlägget....

Har han ingen jämnårig att leka av sig med? Verkar som han behöver det.
Bort med mamman och dit med en kompis tror jag.
Han och en annan i en lite mindre hage? Där du lättare kan komma åt honom?

Binda upp...är ju bra att kunna göra innan du kratsar hovar och borstar honom...jag skulle börja där.
Använd ett långt grimskaft och dra runt öglan eller boxgallret, med honom fast i ena änden och du hållandes i andra. På så sätt är han inte fastknuten och han kan inte slita sönder ngt eller göra sig illa.
Håll på så tills han e lugn, en stund varje dag. Sluta när du ser att han accepterar. Det kan ta ett tag men det e bara sätta sig på en pall och vänta. Ger man det den tid det behöver medsamma så går det fortare.

När du övar med grimman...hur länge håller du på? Vad gör han? Vad gör du?
Vänder han baken mot dig schasar du bort rumpan med grimskaftet så han vänder sig mot dig. Beröm! Kanske EN morotsbit. (Slösa inte med godis -bara när han gör som du vill. Ibland är ngt gott det som kan motivera en häst bäst, speciellt när han nu inte uppskattar kel).
Ta tag i det beteendet först om det nu är så han gör. När han fattat vad du vill där och han accepterat går du vidare till att få på grimman.

Till en början kanske du får knäppa upp nackstycket så du slipper föra det över öronen -det kanske är det han inte gillar?
När det funkar beröm, kanske EN morotsbit.

Sen, när han tar det med ro kan du prova att sätta på grimman som vanligt. Typ med en känsla av "Oj, vad hände där? Ups, så satt grimman där, tänka sig!" Tänker du att han kommer att reagera negativt så spänner du dig och det märker han direkt.

Jag tror inte på att lura honom till ngt. Det är oschysst och kan ge tråkiga konsekvenser.
Det är bättre att dela upp problemen i varsin liten bit och ta dem efter varann. Visa vad du vill, va lyhörd för vad han "säger", pressa honom inte, ge honom beröm när han gör som du vill och ge dig för den gången, måla inte fan på väggen, ha humor, tänk på hur du tänker och hur du rör dig i hans sällskap -är du trygg, stabil och rättvist orubblig?

Blev mkt det här...jag hoppas ngt av det kan ge nån tanke som kan hjälpa. Jag vet ju inget om varken dig eller hästen egentligen, så tipsen ges nästan i blindo kan man säga.
Jag bara tar ur min egen erfarenhet.

 

[Teilani]

Sv: Otillgänglig!

Jag har haft väldigt stor framgång med såna här hästar, genom att klickerträna dem. Vilda/skygga/reserverade hästar blir som glada retrievers på några pass, om man gör det på rätt sätt.

Finns mycket att läsa på nätet om du är intresserad.

/Migo

Nu har jag aldrig provat själv, men för mig känns klickerträning lite kontraintuitivt. Har ett par hästar som är väldigt känsliga och dessa reagerar väldigt starkt på "konstiga" ljud. Ett skarpt klick skulle sända dem till andra sidan av hagen, dels för att det är nytt, men det påminner ju lite grand om ett tickande elstaket också, eller?

 

[Migo]

Sv: Otillgänglig!

Klickerträning innebär absolut inte att man måste ha en klicker
Ofta när jag tränar hästar använder jag ett verbalt, unikt, ljud. Det ger mig båda händerna fria om inte annat... Det är inte fullt så effektivt vid intensiv shejping, men det är knappast det det handlar om vid den typen av träning som diskuteras i tråden ändå.

Med klickerträning menar jag att man(tränaren) går från att vara initiativtagare till att eleven (hästen) blir operant. Genom att förstärka önskvärda steg i rätt riktning, kan man få fram en häst som själv stoppar huvudet i grimman på ganska kort tid. Det gäller dock att ha bra koll på både förstärkningsscheman, timing och belöningsfrekvens.

 

[Teilani]

Sv: Otillgänglig!

Det kan jag köpa, finns ju många andra ljud som inte är så skarpa. Minns specifikt när vi hämtade gammeldamen jag har här och hon var lite misstänktsam mot släpet och stod och luktade på rampen. Säljaren står 20-30 meter längre bort och pratar med ett par vänner, en av dessa tänder en cigarett, med cigarettändare, KLICK. Jag var glad att jag stod jämte hästen som tog ett stort jämfotasprång rätt in i transporten, liite känslig för knäppande ljud. Helt hysteriskt rädd för elstaket upptäckte vi när vi senare, men hon har blivit en helt annan häst idag. Visst reagerar hon på konstiga saker fortfarande, men inte alls med samma panik och rusningar rätt fram utan att tänka.

 

[LadySassa]

Sv: Otillgänglig!

Umgås med mamman i boxen, rykta, klappa m.m. Bry dig inte om honom. Då känner han inget tvång. Titta inte ens på han! Så kommer han nog ta kontakt med dig. Förr eller senare iallafall!

 

[angelaL]

Sv: Otillgänglig!

Oj Lâter som en válldigt speciell fölis.

Jag jobbade tidigare pà ett stuteri i spanien, dära hade de hästarna "vilda". Gàrden var pà mer än 3000 hektar sà det fanns ett gäng hagar av den större modelen.

Sâ vi fick ta hand om / skola / grundhantera massor av "vilda" föl i alla àldrar.

Vi gjorde som sà att när fölen kom in i stallet (tex för avänja dem) sà satte vi pà dem grimman medan stoet var i boxen, ibland kunde det bli en brottningsmatch. Vart fölet för svâr sà tog vi öra och svans och sedan satte vi pà grimman.

Grimma och ett grimskaft ca en halvmeter làngt. Sedan fick fölen bo i boxen ett litet tag. (Just pga av problemet att fànga dem i hagen) Vi tog ut dem varje dag, till en början tränade vi bara pà att bli ledda efter ca 3 gànger sà kan de bli ledda och dà tog vi in dem i duchen, spolar av dem börjar lyfta ben, borsta och lâta dem stà fastspända.

Man làter fölet ta den tiden det behöver för att börja lita pà människor. Vi hanterade dem i omgângar, när de var tillráckligt bra sà släppte vi ut dem i hagen igen.

Alla fölen (ca 30, lätta och svâra) vart bra, vi kunde fànga dem i hagen utan problem (allihoppa) och fick mycket kommerntarer pà att fölen var sà duktiga.

Jobba pà lite varje dag, ha grimma med grimmskaft pà hásten, lât det ta den tid som behövs men lât honom inte fà som han vill. även ett föl som är rädd kan ledas i grimma och grimmskaft. Min erfarenhet säger att ju mer du övar med ditt föl (korta studer men nästan varje dag) tex leder det, börjar borsta osv, du behöver inte kunna klappa fölet överallt och fölet behöver inte vara interisserad av dig, sà länge fölet förstâr att den har ett jobb att göra och att du inte är farlig sà kommer fölet efter att träningen fortâr att söka mer kontakt.

Oj jag känner miig sà trött inlÑagget vart lite fumligt, men men

 

[Spunkan]

Sv: Otillgänglig!

Tack för alla svar! Förstår inte riktigt hur ni tänker Han måste ta att bli borstad osv. jag begriper inte HUR det skall utföras rent praktiskt, för jag kommer inte i närheten av honom! Klickerträning förutsätter ju att du skall ha så pass med kontakt, att du KAN ge någon form av beröm, vid önskat beteende och att du förstärker och föregår den positiva signalen (berömmet) med ett klick (el annan valfri signal) det fungerar inte när du inte har någon kontakt alls och därmed inte kan berömma. Efter nästan 4 mån i egen box där jag har tillbringat ca 2 tim/dag med honom så har jag inte nått längre än jag beskrivit tidigare. Grimman finns på honom, vilket inte hjälper ett dugg när han panikkastar sig om man överhuvud taget försöker komma i närheten av den! Känner han sig pressad så blir han totalt gränslös, har ju nästan sparkat ihjäl sin mamma och sparkat hål i en 5 cm tjock box-vägg, av nytt, friskt virke! Gällande godis så äter han inte någonting som erbjuds ens i krubban, förutom sitt grov och kraftfoder. Dessutom äter han det bara om han får det samtidigt som övriga får. Han HAR en flock super-sociala hästar av varierande ålder omkring sig och det sker en väldig massa häst-hantering dagligen, precis utanför hans box. Efter de få gångerna (4-5 st) som vi har lyckats att fånga honom så är han absolut okontaktbar ca 1 vecka, sedan tar det ytterligare minst 2 veckor till, innan det går att ta honom nästa gång. Trots att jag gjort allting mycket lugnt, inga häftiga rörelser och ingen press. Så länge han sitter fast i grimskaftet så följer han (förhållandevis) snällt när man går men så fort man kommer nära blir han hyper-stressad. Senast tog det 20 min. att, på ett lugnt sätt, bara komma åt att kunna knäppa loss grimskaftet. Det jag behöver (och som några av er försökt att ge) är en konkret och konsekvent strategi med ett givet tillvägagångssätt. De sätten jag har praktiserat tidigare, när jag tyckte att det var kul att "omprogrammera" problemhästar, vilket jag sysslade med i över 10 års tid, räcker inte till nu. Inte heller den erfarenhet jag fått genom att fostra hundatals föl med gott resultat, tidigare. Det mest märkliga är att han verkar väldigt klok och sund på alla sätt och i alla situationer, som det inte finns en människa på närmre än 5 meters håll. Det är bara därför jag inte har gett upp ännu.

 

[Migo]

Sv: Otillgänglig!

Du kan absolut klickerträna utan att vara nära hästen! Om han är rädd så är det en utmärkt förstärkning att ge honom eftergift, dvs gå ut ur boxen el. dyl.
Som sagt har jag jobbat med flera fall med mer eller mindre samma situation. De flesta av dem lösa på flera hektar...

Dock tycker jag att det låter som att du ska ta hjälp av en instruktör som vet vad den gör, för att inte ytterligare förvärra läget.

/Migo

 

[saraaandersson]

Sv: Otillgänglig!

Jag skulle låta hästen vara .. Ända gången vi hanterar våra unghästar/föl är när de avmaskas och verkas.. annars går dem i flock på lösdrift tillsammans med andra unghästar, föl och avelsston. Jag ser ingen bättre uppfostran för fölet/unghästen än att gå i flock .. finns ingen anledning för oss människor att hantera/träna unghästarna vid så pass låg ålder.

 

[eigollet]

Sv: Otillgänglig!

Spunkans fölunge verkar uppenbart ha lärt in något fel. Den är inte helt grön i hanteringssammanhang och har utvecklat någon form av problembeteende som jag tror måste lösas på en gång. Är den farlig redan nu i sina försvar mot människan så tror jag det blir ännu farligare när den blir större. Det har gått för långt för att bara låta vara.

Spunkan:
Om din egen kunskapsbrunn är tömd på verktyg behöver du hjälp av någon annan som kan se hela situationen med andra ögon och utvärdera hur du och fölungen interagerar tillsammans.

Lycka till!

 

[Basjkirlisa]

Sv: Otillgänglig!

Jag känner mycket väl igen problemet. Hade själv en unghingst i min uppfödning som betedde sig på detta vis. Känslan jag alltid fick av hans beteende var att det i grunden var en mycket klok och ständigt tänkande häst. Kände alltid att han var en vildhäst i sinnet.

Min hingst hade heller inget intresse av att vara nära människor, mycket misstänksam och litade endast på sig själv kändes det som. Min ras har som tur är egenskapen att inte kasta sig eller explodera fysiskt då den drabbas av panik, vilket gjorde att han aldrig slet sig när jag lyckades fånga honom. Fick alltid lura med honom in i stallet tillsammans med hans jämnåriga kamrater, tränga in honom i ett hörn och där lyckas fånga honom.

Han var aldrig tillfreds med att vara "i fångenskap" och stå uppbunden. Blicken sa att han upplevde stor fara och hela kroppen skakade. För att kunna verka honom och även kastrera så småningom, fungerade knepet att lägga en filt över ögonen. Han tycktes bli lugn när han slapp se hur vi förnedrade honom. Detta fungerar möjligen endast på en häst som har instinkten att stå blickstilla när det blir farligt och kanske inte på din häst, då han tycks få riktiga panikutbrott när han blir trängd. Tanken att få över något över huvudet på honom verkar måhända vara omöjligt i ditt fall.

Jag kan inte ge dig något annat råd än att försöka ta hjälp av någon. Det som jag känner igen från min egen erfarenhet är att detta är en riktig enmanshäst. Själv kände jag att jag innerst inne var klar med min hingst, att jag efter alla bekymrade tankar runt hans beteende faktiskt hade gett upp.

Jag lyckades hitta en mycket bra tjej som ville köpa honom billigt. Hon hade lugnet och tålamodet att ge honom chansen. Jag skulle vilja råda dig att försöka hitta någon som har dessa egenskaper att kunna fortsätta med honom. Som det var med min häst, fungerade det till slut att han fick en enda människa att koncentrera sig på. En lugn och stabil person utan förutfattade meningar om hur han skulle reagera (som uppfödare till en sån häst blir man ju själv ganska luttrad och väntar sig alltid det värsta...), en person som kan ge mycket tid åt att skapa en kontakt med honom från grunden, som på något sätt börjar om från början.

Med min häst gick det bra till slut. Efter en lång tid började han lita på "sin" människa, men inte på någon annan. Det funkar bra, han kommer visserligen alltid att vara vild i sinnet, men hon kan handskas med hans otillgängliga sätt och de verkar trivas med varandra. Jag tror att en sådan häst måst få välja själv när och hur han närmar sig. Till viss del måste man ju i vissa situationer tvinga sig på, men i det stora hela är min erfarenhet att en sådan tänkande och självständig häst måste få fundera ut saker och ting på sitt eget sätt och under den tid det än kan ta. Jag tyckte det var skönt att kunna släppa ifrån mig honom, vårt förhållande var alltför infekterat efter all misstänksamhet och alla besvikelser från bådas håll.

Jag känner igen din känsla av maktlöshet och hopplöshet. Hoppas att det löser sig för er!