Oseriös avel nr 2

[Raderad medlem 94602]

Angående renrasaveln så önskar jag att det gick att registrera de flesta typer av sjukdomar i Hunddata. Skulle gärna vilja kunna registrera att min hund är allergiker till exempel.

Håller med. Önskar register över klådor/allergier. Skulle hjälpa oss mycket.

 

[Dentaku]

Finska motsvarigheten till Avelsdata, Koiranet, registrerar dödsorsaker. Veterinärer ska alltså rapportera in orsaken till att en hund avlivas. Tyvärr är det inget vattentätt system eftersom det inte alltid sker men det gör iallafall så att man i många fall kan se om en hund varit så illa drabbad att den varit tvungen att avlivas av epilepsi, allergi, cancer eller mentala problem.

 

[Laa]

@Voff och @Mia_R
Det hade ju varit underbart om man kunde registrera "allt", men är det rimligt? Och möjligt? Och vad ska man göra med resultatet? Hur ska man tolka frånvaron av notat om sjukdom/tillstånd?

Missförstå mig inte, man ska absolut inte avla på sjuka hundar!
Men, när diagnoser ska registreras så bör ju hela "materialet" undersökas (vilket ju det inte ens görs med nuvarande kontrollprogram), diagnoserna bör vara någotsånär lätta att ställa, och ha en bevisad ärftlighet. Å andra sidan skulle ju en sådan registrering kunna vara det som leder till att man bevisar ärftligheten...

Bara för att visa på lite svårigheter: förvärvad epilepsi. Definitivt inte ärftlig. Vad är då nyttan med att registrera den? Hur skiljer man diagnosen i registerform, så att inte släktingar tas ur aveln i onödan? Hur förhindrar man felregistrering av ärftlig epilepsi som förvärvad?

Allt går att lösa, med utbildning av veterinärer och engagerade ägare/uppfödare, men att på bred front gå in och registrera "allt", eller valda delar... ja, det kanske snarare är rasklubbarna som ska dra sitt strå till stacken där, kanske få möjlighet att föra in dylika resultat i avelsdata, eller ha ett liknande register själva. Risken är ju bara att man drunknar i för mycket information, som gör det omöjligt att bedriva någon form av vettigt avelsarbete, iom risken för urskiljningslöst uteslutande av släktingar. Uteslutande av avelsdjur ska självklart göras om det är befogat, men då måste diagnosen vara säker och ärftligheten finnas där.

Summa: inte lätt, men inte heller omöjligt. Jag skulle personligen önska registrering av syringomyeli i min egen ras. Dock är nuvarande diagnosmetod för trubbig för att vara enkelt tillämpbar, men forskning pågår och ett DNA-test kommer förhoppningsvis att dyka upp på 10-20 år.

 

[Malibu_Stacy]

@Voff och @Mia_R
Det hade ju varit underbart om man kunde registrera "allt", men är det rimligt? Och möjligt? Och vad ska man göra med resultatet? Hur ska man tolka frånvaron av notat om sjukdom/tillstånd?

Missförstå mig inte, man ska absolut inte avla på sjuka hundar!
Men, när diagnoser ska registreras så bör ju hela "materialet" undersökas (vilket ju det inte ens görs med nuvarande kontrollprogram), diagnoserna bör vara någotsånär lätta att ställa, och ha en bevisad ärftlighet. Å andra sidan skulle ju en sådan registrering kunna vara det som leder till att man bevisar ärftligheten...

Bara för att visa på lite svårigheter: förvärvad epilepsi. Definitivt inte ärftlig. Vad är då nyttan med att registrera den? Hur skiljer man diagnosen i registerform, så att inte släktingar tas ur aveln i onödan? Hur förhindrar man felregistrering av ärftlig epilepsi som förvärvad?

Allt går att lösa, med utbildning av veterinärer och engagerade ägare/uppfödare, men att på bred front gå in och registrera "allt", eller valda delar... ja, det kanske snarare är rasklubbarna som ska dra sitt strå till stacken där, kanske få möjlighet att föra in dylika resultat i avelsdata, eller ha ett liknande register själva. Risken är ju bara att man drunknar i för mycket information, som gör det omöjligt att bedriva någon form av vettigt avelsarbete, iom risken för urskiljningslöst uteslutande av släktingar. Uteslutande av avelsdjur ska självklart göras om det är befogat, men då måste diagnosen vara säker och ärftligheten finnas där.

Summa: inte lätt, men inte heller omöjligt. Jag skulle personligen önska registrering av syringomyeli i min egen ras. Dock är nuvarande diagnosmetod för trubbig för att vara enkelt tillämpbar, men forskning pågår och ett DNA-test kommer förhoppningsvis att dyka upp på 10-20 år.

Många kloka punkter. Det viktigaste är väl just att det ska vara enkelt att ställa diagnos, med tydliga undersökningar/tester.
Där fallerar det ju på exemplet primär/idiopatisk epilepsi då man endast kan ställa diagnos genom att utesluta andra orsaker (vilka är MÅNGA) och inte heller går det att testa framtida avelsdjur för sjukdomen epilepsi.

 

[Raderad medlem 94602]

@Voff och @Mia_R
Det hade ju varit underbart om man kunde registrera "allt", men är det rimligt? Och möjligt? Och vad ska man göra med resultatet? Hur ska man tolka frånvaron av notat om sjukdom/tillstånd?

Missförstå mig inte, man ska absolut inte avla på sjuka hundar!
Men, när diagnoser ska registreras så bör ju hela "materialet" undersökas (vilket ju det inte ens görs med nuvarande kontrollprogram), diagnoserna bör vara någotsånär lätta att ställa, och ha en bevisad ärftlighet. Å andra sidan skulle ju en sådan registrering kunna vara det som leder till att man bevisar ärftligheten...

Bara för att visa på lite svårigheter: förvärvad epilepsi. Definitivt inte ärftlig. Vad är då nyttan med att registrera den? Hur skiljer man diagnosen i registerform, så att inte släktingar tas ur aveln i onödan? Hur förhindrar man felregistrering av ärftlig epilepsi som förvärvad?

Allt går att lösa, med utbildning av veterinärer och engagerade ägare/uppfödare, men att på bred front gå in och registrera "allt", eller valda delar... ja, det kanske snarare är rasklubbarna som ska dra sitt strå till stacken där, kanske få möjlighet att föra in dylika resultat i avelsdata, eller ha ett liknande register själva. Risken är ju bara att man drunknar i för mycket information, som gör det omöjligt att bedriva någon form av vettigt avelsarbete, iom risken för urskiljningslöst uteslutande av släktingar. Uteslutande av avelsdjur ska självklart göras om det är befogat, men då måste diagnosen vara säker och ärftligheten finnas där.

Summa: inte lätt, men inte heller omöjligt. Jag skulle personligen önska registrering av syringomyeli i min egen ras. Dock är nuvarande diagnosmetod för trubbig för att vara enkelt tillämpbar, men forskning pågår och ett DNA-test kommer förhoppningsvis att dyka upp på 10-20 år.

Jag ser inget konstigare att tex Schäfern får ett register på klådor än att andra raser får ett på PRA när det handlar om ett utbrett problem i rasen. Hur ska man annars få bort det? Däremot ser jag ingen vits att registrera tex klåda i en ras där det inte är speciellt utbrett och inte klassas som ett rasproblem. Det är ju dock en ärftlig defekt som ger hundarna stort lidande.

 

[Dentaku]

@Laa

Jag håller med dig. Dels är, som du säger, allting inte ärftligt. Dels har olika raser olika problem som man behöver fokusera på och jag ser en tendens till att överdriven testning gör att det blir lätt att peka finger åt att andra har brister när man själv avlar på hundar som visserligen är sunda i övrigt men som har just de svagheter som är rasens stora bekymmer.

Ett exempel är colliens MDR 1 - den muterade gen som gör att collien(och raser där collie ingår) kan vara överkänslig mot medicin. I många länder så testar man hundarna för detta och då skulle det alltså vara ett argument för att avla på hundar som testas +/+(ingen defekt gen) medan någon som avlar på två hundar med -/- (homozygot för defekten) kan ses som oseriös. Men att undvika de läkemedel som en sådan hund inte tål är faktiskt en baggis i jämförelse med hur svårt det är att undvika allt det som gör livet jobbigt för en hund med svåra rädslor, något som är ett reellt problem i rasen.

 

[athena_arabians]

Aha,

Det är så det är! attans att jag missat det, ska genast leta rätt på en fin anstaffkorsning eller så att para med. Eller kanske en liten sällskapshund? Då måste den ju både få lätt att slappna av, vara arbetsvillig men inte kräva något. Blandraser ärver som bekant bara positiva egenskaper.

:s

Nej, nej, nej, du har fattat fel! ÖNSKVÄRDA egenskaper var det! vill man att den biter allt och alla kommer den att göra det en blandis blir ju vad man gör den till...

 

[Laa]

Jag ser inget konstigare att tex Schäfern får ett register på klådor än att andra raser får ett på PRA när det handlar om ett utbrett problem i rasen. Hur ska man annars få bort det? Däremot ser jag ingen vits att registrera tex klåda i en ras där det inte är speciellt utbrett eller klassas som ett rasproblem.

Det förstår jag. Men rent praktiskt: hunden har fått en svampinfektion i ena tassen= klåda. Hunden allergisk, gnager på sin tass= klåda. Hunden har ett sår på tassen= klåda. Hunden har fått ett grässtrå mellan tårna=klåda.
En del hundar har ju rätt uppenbart allergi, ska ju självklart inte gå i avel. Hur är det med släktingar? Hur nära släktingar ska/bör uteslutas?
Vem ska bestämma? Vad är kriterierna för diagnosen?
Klart man måste börja någonstans, annars kommer man ju ingenstans. Men det är inte så enkelt som att bara börja registrera.

PRA finns ett enkelt test. (Eller två, DNA-test och ögonlysning). Pang. Diagnos. Är det lika enkelt med allergier? Blir det en säker diagnos?

 

[Luff]

Det förstår jag inte heller, alls. Som om hundarna måste avlas på och om de utesluts ur renrasaveln så kommer då bli tvugna att användas i blandrasavel istället?
Ett helt galet alternativ:
Har du en hund som inte håller måttet fysiskt eller mentalt, avla inte på den.

Men men - dom måste ju få para sig. Dom vill ju bli mammisar o pappisar.

 

[Raderad medlem 94602]

Det förstår jag. Men rent praktiskt: hunden har fått en svampinfektion i ena tassen= klåda. Hunden allergisk, gnager på sin tass= klåda. Hunden har ett sår på tassen= klåda. Hunden har fått ett grässtrå mellan tårna=klåda.
En del hundar har ju rätt uppenbart allergi, ska ju självklart inte gå i avel. Hur är det med släktingar? Hur nära släktingar ska/bör uteslutas?
Vem ska bestämma? Vad är kriterierna för diagnosen?
Klart man måste börja någonstans, annars kommer man ju ingenstans. Men det är inte så enkelt som att bara börja registrera.

PRA finns ett enkelt test. (Eller två, DNA-test och ögonlysning). Pang. Diagnos. Är det lika enkelt med allergier? Blir det en säker diagnos?

Det som är typisk "schäferklåda" är ganska uppenbar och den håller sig inte till lite kli i tassarna som en vanlig svampinfektion så i det fallet blir det ganska tydligt. Vi har själva råkat para med en sådan hanne där ägarna höll tyst. Tack och lov har ingen av de 9 valparna utvecklat någon allergi men vi fick skrota avelsplanerna på de fodertikar vi hade ute och fick be samtliga valpköpare att inte gärna avla. Kostsamt och tråkigt. Just den här typen av allergiklåda går ju att förhindra till stor del.
Nu mera parar vi med lite äldre hannar och mer beprövade hannar för att försöka undvika sånt här.

 

[Laa]

@Voff Ren nyfikenhet och okunskap från min sida Vet man hur arvsgången är? Finns det hundar som bara har "lite" symtom? Eller har alla så pass uttalade symtom att det är uppenbart?

Om diagnosen är enkel finns det ju inget som hindrar att rasklubben gör ett register. SKKs regler gör att det krävs ganska mycket för att ett register hos dem ska bli möjligt, tyvärr på ett sätt, men vill man förändra det så får man ju engagera sig i frågan och börja lobba för registrering.

 

[Malibu_Stacy]

Tyvärr är diagnosen för allergi inte enekl, då det inte finns något test. Det är uteslutningsmetoden som gäller och det gäller att det utförs av en duktig oc kunnig veterinär, gärna specialist, så att inget missas.
Att registrera alla hundar med klåda är ju totalt uteslutet eftersom klåda inte är en diagnos utan ett symtom.
Allergi är en sak, men allergi kan betyda så himla mycket då det finns olika typer av allergier och dessutom varierar det kraftigt i hur det visar sig. En del hundar lider inget alls av sin allergi medan andra måste avlivas då de inte svarar på någon medicin eller behandling och symtomen är så pass starka att de lider.

Dessutom är arvsgången långt ifårn klarlagd, man misstänker en ärftlig faktor (det är abolsut inte enbart ärftlighet som styr, samma gäller människor) och därför rekommenderas det att ej avla på drabbad avkomma. Föräldradjur, syskon, kusiner finns det inga direkta rekommendationer om då det är så pass oklart vad gäller ärftlighet.
Här gäller det nog mer att kika på om allergier är vanligt förekommande inom rasen och hur pass svår allergi hunden utvecklar. Om en hund i en kull utvecklar allergi kanske man inte ska ta ur båda föräldradjuren ur aveln, om de är mycket bra avelsdjur för övrigt och aldrig lämnat allergiska avkommor tidigare, enligt min åsikt. Dock kanske man ska undvika att göra om samma kombination igen. Men det kan ju se olika ut från fall till fall.

Som du själv säger är det ju en annan sak med PRA, där det är enkelt att ställa diagnos och där man vet en exakt arvsgång.

 

[Raderad medlem 94602]

@Voff Ren nyfikenhet och okunskap från min sida Vet man hur arvsgången är? Finns det hundar som bara har "lite" symtom? Eller har alla så pass uttalade symtom att det är uppenbart?

Om diagnosen är enkel finns det ju inget som hindrar att rasklubben gör ett register. SKKs regler gör att det krävs ganska mycket för att ett register hos dem ska bli möjligt, tyvärr på ett sätt, men vill man förändra det så får man ju engagera sig i frågan och börja lobba för registrering.

Diagnosen är väl inte enkel. Som med all allergi. Jag skulle nog säga att det är mer uppenbart för de som är hunden nära än det är att sätta en svartvit diagnos. Klådorna eskalerat kraftigt i rasen under många år och det blir skillnad när man väljer bort eventuella "klådlinjer". En del uppfödare tar mindre hänsyn och har också fler klådhundar. Andra är mycket noga och har sällan eller aldrig hundar med klåda. Jag kan tyvärr inte ge dig något exakt svar på hur arvgången är. Jag är för ny i själva avelsbiten i rasen men är uppväxt med rasen i min släkt där också avel förekommit. Och backar man 40 år bakåt fanns inte de här problemen i rasen. Min sambo har avlat i flera år och tar mycket hårt på detta med just klådorna, så jag lär mig genom honom ( avel är ju vansinnigt intressant. Man blir ju nördig vare sig man vill eller inte ) På något sätt har det fått fäste i rasen. Och på något sätt måste det ju gå att få ner antalet fall till normala nivåer.
Vanligaste orsaken till klådorna hos Schäfer är foderallergier. Känsliga magar finns också så det är nog ett samband där. Men även en del kvalsterallergier förekommer.

Min önskan är att de individer som har konstanta eller tätt upprepade besvär med olika typer av klåda skulle registreras och om allergi diagnostiserats så skulle det sättas en avelsspärr.
Exakt hur detta skulle skötas eller göras är jättesvårt att säga. Men på något sätt borde det ju gå. Rasklubben borde iaf jobbba mer med detta.

 

[Jenka]

@Voff och @Mia_R
Det hade ju varit underbart om man kunde registrera "allt", men är det rimligt? Och möjligt? Och vad ska man göra med resultatet? Hur ska man tolka frånvaron av notat om sjukdom/tillstånd?

Missförstå mig inte, man ska absolut inte avla på sjuka hundar!
Men, när diagnoser ska registreras så bör ju hela "materialet" undersökas (vilket ju det inte ens görs med nuvarande kontrollprogram), diagnoserna bör vara någotsånär lätta att ställa, och ha en bevisad ärftlighet. Å andra sidan skulle ju en sådan registrering kunna vara det som leder till att man bevisar ärftligheten...

Bara för att visa på lite svårigheter: förvärvad epilepsi. Definitivt inte ärftlig. Vad är då nyttan med att registrera den? Hur skiljer man diagnosen i registerform, så att inte släktingar tas ur aveln i onödan? Hur förhindrar man felregistrering av ärftlig epilepsi som förvärvad?

Allt går att lösa, med utbildning av veterinärer och engagerade ägare/uppfödare, men att på bred front gå in och registrera "allt", eller valda delar... ja, det kanske snarare är rasklubbarna som ska dra sitt strå till stacken där, kanske få möjlighet att föra in dylika resultat i avelsdata, eller ha ett liknande register själva. Risken är ju bara att man drunknar i för mycket information, som gör det omöjligt att bedriva någon form av vettigt avelsarbete, iom risken för urskiljningslöst uteslutande av släktingar. Uteslutande av avelsdjur ska självklart göras om det är befogat, men då måste diagnosen vara säker och ärftligheten finnas där.

Summa: inte lätt, men inte heller omöjligt. Jag skulle personligen önska registrering av syringomyeli i min egen ras. Dock är nuvarande diagnosmetod för trubbig för att vara enkelt tillämpbar, men forskning pågår och ett DNA-test kommer förhoppningsvis att dyka upp på 10-20 år.

Jag tänker att information kan man sällan få för mycket av. Kruxet med att bara registrera de drabbade (där inget ua går att diagnosticera) är väl att om du inte vill ha den stämpeln är det bara att låta bli att registrera det, så att de som håller sånt hemligt ser ut att ha friskare hundar och därmed främjas.

Sen kan man ju inte ta hundar ur avel hur lätt som helst, då har man ingen avelsbas kvar och alla hundar har sina nackdelar, men samtidigt ser jag hellre att en ep-hund för mycket tas ur avel om man inte säkert VET att den är förvärvad.

 

[Laa]

@Voff Tack för informationen!
Och jo, för att det ska hända något krävs att rasklubben agerar på något sätt, eller iaf att ett gäng uppfödare går ihop och börjar "göra något". Men det är ju inte enkelt, många viljor och "så har vi aaaaaaaaalltid gjort" och "sånna nymodigheter" mot "testa allt testa allt testa allt" och "lägg ner rasen fullständigt". Stor eloge till de rasklubbar som faktiskt lyckats!

 

[AgentCarter]

Schiller/jämte blandning, visst båda är jaktraser men vad fan?

 

[AgentCarter]

Tiken är amerikanskbulldog/jaktgolden hanen är korthårig vorsteh.
Nej

 

[AgentCarter]

Mamma är en engl. springer spaniel och pappa en vorsteh båda är äkta
Äkta, menar de att det INTE är en robothund? Nu är jag fan besviken

 

[Laa]

Jag tänker att information kan man sällan få för mycket av. Kruxet med att bara registrera de drabbade (där inget ua går att diagnosticera) är väl att om du inte vill ha den stämpeln är det bara att låta bli att registrera det, så att de som håller sånt hemligt ser ut att ha friskare hundar och därmed främjas.

Sen kan man ju inte ta hundar ur avel hur lätt som helst, då har man ingen avelsbas kvar och alla hundar har sina nackdelar, men samtidigt ser jag hellre att en ep-hund för mycket tas ur avel om man inte säkert VET att den är förvärvad.

All information är bra, det är vad man gör med det som kan vara dåligt. Håller helt med dig där. Och du sätter fingret precis på problemet: hur registrerar man något (på ett rättvisande sätt) om det går att "komma undan"? Finns massor att fundera på (och lösningar finns, men det är som sagt inte lätt).

Ang ep-biten så var min poäng inte att hundar med förvärvad epilepsi prompt ska gå i avel (det tror jag inte du tror att jag menade heller ), utan var gränsen går på att utesluta släktingar till hundar med ep, när man inte alltid kan veta om den är förvärvad eller inte. Men det var bara ett exempel, finns ju andra tillstånd som kan förekomma i både ärftlig och icke-ärftlig form, och det är samma problematik där. Om man reggar allt, på alla hundar, utan att ha en idé om vad man ska göra med faktan, så slutar det ju med att alla hundar på något sätt är släkt med någon som är "sjuk", och därför riskerar den "friska" hunden att uteslutas.
Mitt motto blir alltså: registrera inte något om du inte har en plan för vad du ska göra med informationen. Planen kan komma att ändras efterhand som ny kunskap kommer in i bilden, men en ursprunglig plan måste finnas.

 

[Laa]

Måste bara berätta om den fantastiska annonsen jag såg i tidningen i förrgår, inte riktigt tema oseriös avel, men ändå:
"Köpes: labrador (inte retriever), eller blandras labrador och (minns inte, någon jakthundsras). Gärna runt ett år. Svart".
Kan man få en labrador som inte är retriever? Var det här blandraserna kom in igen, hunden blir vad man gör den till?