Oseriös avel 2022

Status
Stängd för vidare inlägg.
Visst existerar de, men jag tror att det är en otroligt liten procent av de hundar som anklagas för att bita oprovocerat som faktiskt gör det.
Sen VILL man ofta ha hundar som är snabba i sina reaktioner - och ibland kommer det att innebära att de är för snabba för många människor. Hundar som mycket väl kan gå till bett för ett litet handhavande fel.

(Nu tycker jag att follk ibland kunde vara noggrannare med av de önskar)
 
Alltså ibland blir man så trött.
Jag letar efter valp och på jobbet blev jag rekommenderad att köpa blandras eftersom de är friskare.

Jag försökte förklara att blandras INTE är friskare. Bara för att du parar två olika raser resulterar det inte i friska valpar. Mina arbetskamrater gav tips på ”kenlar” (ja de använde faktiskt ordet kennel) där de har valpar till salu. Jag sa att jag bara är intresserad av renrasig valp av en specifik ras (Shetland Sheepdog).

De hävdar att det är vetenskapligt bevisat att om man exempelvis parar två olika koraser så blir avkomman friskare. Detta måste ju självklart även gälla för hund. Varför hade blandras annars varit så populärt?

Renrasiga hundar har, enligt dem, massor av rasbundna sjukdomar som ”försvinner” om man parar med annan ras (som har sina rasbundna sjukdomar).

Detta är välutbildade människor (även jag tillhör de mer välutbildade) och jag visste inte vad jag skulle svara.

Självklart finns det rasbundna sjukdomar, men detta försöker seriösa uppfödare att avla bort genom olika tester och enbart avla på friska individer.

Utparning stöder jag helt och fullt. Jättebra om inavlade raser får in nytt blod på reglerat sätt med stambok osv.

Vissa hundraser vet jag om, och håller med om, att aveln gått åt fel håll och man avlat för att få fram mer extrema individer. Detta är fruktansvärt och antagligen orsaken till myten att blandras är friskare.

Nu när jag letar valp är jag jättenoga med att kolla härstamning och inavelsgrad. Tycker personligen att dessa borde vara skarpare. Nästan 6% är tillåtet inom Sheltie vilket jag anser är för mycket.

Sen har vi problemet att vissa hanar blir väldigt populära och får massor av avkommor.

Vi behöver bredda aveln. Få fler att avla på friska och testade djur. Kanske ett tak på hur många tikar en hane får para?

Jag vet inte.

Men något är fel när myten om att blandraser är friskare är vitt spridd bland högutbildade akademiker.

(Förlåt långt inlägg, jag är bara så arg).

Det finns ju i djuravelskretsar inom alla arter fortfarande en hel del folk som är pålästa och kunniga i övrigt men envist hävdar att "all inavel är borta när man gör en utparning", som om generationer av förlust av genetisk variation inte skulle spela någon roll. :meh: Så länge den idén hänger kvar känns det som att det kommer vara svårjobbat att få till någon genomgående förändring.
 
Värsta handtagen ju för tjuven att greppa tag i 🤭

Låter som sådan öronkupering helt enkelt är inte funktionell alls utan görs för utseendets skull. Ogillar också långörad kupering, ser fult ut i dom flesta fallen. Jag tänker också lite, många amerikanare anser att öronkupering är viktigt att behålla för att "bibehålla hur hundarna alltid har sett ut" så vore väl traditionell kort öronkupering något man ska främja hos raserna som historiskt hade dom?

Angående kuperingsskrönor så trodde visst romarna att öronkupering och tungklippning skulle minska risken för rabies.
 
Senast ändrad:
Och då kan man helt enkelt amputera de få individer som behöver det istället för att kupera alla valpar för säkerhets skull. Jag såg nån forskning på att det är väldigt låg andel som faktiskt skadar svansen på det sättet så även om det är betydligt vanligare hos t ex jaktcocker än andra raser så är det inte statistiskt motiverat att kupera förebyggande.

Angående svanskupering för att undvika svansskador och "happy tail" så är visst labrador och whippet högt i listan på medicinisk svanskupering, men traditionellt svanskuperas inte.
 
Låter som sådan öronkupering helt enkelt är inte funktionell alls utan görs för utseendets skull. Ogillar också långörad kupering, ser fult ut i dom flesta fallen. Jag tänker också lite, många amerikanare anser att öronkupering är viktigt att behålla för att "bibehålla hur hundarna alltid har sett ut" så vore väl traditionell kort öronkupering något man ska främja hos raserna som historiskt hade dom?

Angående kuperingsskrönor så trodde visst romarna att öronkupering och tungklippning skulle minska risken för rabies.
Jag tror öronen kuperades för kamp mot andra hundar - kolla vad folk gör mot sina stackars shit bulls
 
Låter som sådan öronkupering helt enkelt är inte funktionell alls utan görs för utseendets skull. Ogillar också långörad kupering, ser fult ut i dom flesta fallen. Jag tänker också lite, många amerikanare anser att öronkupering är viktigt att behålla för att "bibehålla hur hundarna alltid har sett ut" så vore väl traditionell kort öronkupering något man ska främja hos raserna som historiskt hade dom?

Angående kuperingsskrönor så trodde visst romarna att öronkupering och tungklippning skulle minska risken för rabies.
Ja, modern kupering har ju sällan nån praktisk funktion.
Det där har jag funderat på med, att man påstår sig vilja bevara ett utseende men sedan inte gör det som man gjort det historiskt 😅 Otroligt märkligt.
 
Kupera svansen på jakthundar är nog de enda som känns ok. Har både sett vorsteh och pointer som upprepade gånger slår sönder svansarna vid jakt.. de är svårläkt med.
Jag har haft dobermanns som slagit sönder svansarna. Tog lång tid för att läka, drygt när det upprepades igen. Jag förstår att det inte är ok att göra i dag, men jag kan förstå att det en gång fanns en tanke bakom. Jag tycker dock att långsvansade dobermanns är finare. Däremot gillar jag kuperade ögon. Alltså utseendet, inte att det gör ont på hunden givetvis.
 
Har ni tänkt på att endel (de flesta jag sett) rottweiler har typ ägghuvud? Hög panna o rundat huvud uppåt? Ser så konstigt ut..
Svårt att se på denna bilden, men ser min hund ut så?
66791060_10156686793998877_6379194343541964800_n.webp
 
Vad jag inte förstår med det här med trasiga svansar är... varför? Vad är det som gör att hundarna slår sönder svansarna? Om det är vanligt i en ras, borde inte det vara ett tecken på att det är något knasigt med hur man avlar? Jag tänker lite som med allt annat inom hundavel, att man inte borde behöva operera en hund för att den ska leva ett bra liv utan hälsoproblem/smärta/"konstant" trasig svans.
 
Vad jag inte förstår med det här med trasiga svansar är... varför? Vad är det som gör att hundarna slår sönder svansarna? Om det är vanligt i en ras, borde inte det vara ett tecken på att det är något knasigt med hur man avlar? Jag tänker lite som med allt annat inom hundavel, att man inte borde behöva operera en hund för att den ska leva ett bra liv utan hälsoproblem/smärta/"konstant" trasig svans.
Att dobermann slår sönder sina svansar lite åt det lättare hållet förstår jag. Jag och min ena son pratade om det i dag, om hur det var när vi hade våra hundar och att en del av väggen i hallen hade ett ställe där svansarna alltid slog emot och där betongen helt enkelt var bortslagen. De är ju som piskor. Starka och hårda och viftas mycket med, inget konstigt alls egentligen.
Men jag tänker att man gör något åt det när det är ett problem, inte amputerar innan i förebyggande....
 
Vad jag inte förstår med det här med trasiga svansar är... varför? Vad är det som gör att hundarna slår sönder svansarna? Om det är vanligt i en ras, borde inte det vara ett tecken på att det är något knasigt med hur man avlar? Jag tänker lite som med allt annat inom hundavel, att man inte borde behöva operera en hund för att den ska leva ett bra liv utan hälsoproblem/smärta/"konstant" trasig svans.
Det handlar väl mer om hur vi håller våra hundar? :) Mormors golden slog sönder svansen en gång. En trång lägenhet med många hörn och en dunderglad hund som tokvispar med en stark lång svans helt enkelt.
Han kuperades dock inte, fick bara bandage.


Jag vet inte hur vanligt det är att hundarna slår sönder svansarna fritt, utomhus?
 
Att dobermann slår sönder sina svansar lite åt det lättare hållet förstår jag. Jag och min ena son pratade om det i dag, om hur det var när vi hade våra hundar och att en del av väggen i hallen hade ett ställe där svansarna alltid slog emot och där betongen helt enkelt var bortslagen. De är ju som piskor. Starka och hårda och viftas mycket med, inget konstigt alls egentligen.
Men jag tänker att man gör något åt det när det är ett problem, inte amputerar innan i förebyggande....
Vet i princip inga dobbisar som slagit sönder sina svansar och då träffar jag ju väldigt mycket dobbisar.
Generellt bär de ju svansen ovanför ryggen så den slår inte i så mycket.
 
Vet i princip inga dobbisar som slagit sönder sina svansar och då träffar jag ju väldigt mycket dobbisar.
Generellt bär de ju svansen ovanför ryggen så den slår inte i så mycket.
Ok liksom....

Det är nog generellt ett lika stort problem som hos andra raser med lika dana svansar. Det är ju också därför jag tycker att man inte förebygger det utan tar problemet om eller när man får det.
 
Vad jag inte förstår med det här med trasiga svansar är... varför? Vad är det som gör att hundarna slår sönder svansarna? Om det är vanligt i en ras, borde inte det vara ett tecken på att det är något knasigt med hur man avlar? Jag tänker lite som med allt annat inom hundavel, att man inte borde behöva operera en hund för att den ska leva ett bra liv utan hälsoproblem/smärta/"konstant" trasig svans.

Det krävs ju dock inte alls mycket för att slå upp en svans? Min boxer slog sönder svansen många gånger. En glad hund med "hård" och lång svans som hon slog i lite överallt inomhus. Jag kan tycka att det klart går till överdrift om man skulle utesluta hundar som råkar så sönder svansen, vad ska vi mer utesluta då? Hundar som råkat få en hot spot? Hundar som fläker sina klor? Vad är vi kvar med då, avelsbasmässigt?

Jag lovar att boxer som ras har andra prioriteringar än att man skulle börja titta på just svansen i avelsarbetet.
 
Vad jag inte förstår med det här med trasiga svansar är... varför? Vad är det som gör att hundarna slår sönder svansarna? Om det är vanligt i en ras, borde inte det vara ett tecken på att det är något knasigt med hur man avlar? Jag tänker lite som med allt annat inom hundavel, att man inte borde behöva operera en hund för att den ska leva ett bra liv utan hälsoproblem/smärta/"konstant" trasig svans.

Man kan ju inte avla fram en fluffigare svans på en korthårig hund för att skydda den. ;) Tror det korta hårlaget i kombination med livliga och glada hundar och inomhusmiljöer är det stora problemet och ingetdera är ju ett fel hos hunden. Sen hade vi mer av de tunnare svansarna ett tag direkt efter kuperingsförbudet på boxer, men tycker det är mindre vanligt nu så jag tror de allra tunnaste valdes bort.

Winter är den första boxer jag haft som slagit sönder svansen ett flertal gånger. Han har lite längre svans än de andra haft och det räcker för att svanstippen ska vara som en pisksnärt. Det är också precis på tippen som han slår upp den och han verkar aldrig märka av det själv innan vi ska dit och försöka bandagera.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jahopp, här står jag med en hund igen (jaja, tre men de andra två är ju makens..) och Nessie är fyra år så en påläggskalv var ju...
2 3
Svar
54
· Visningar
7 854
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp