Osäker på hästköp

miss007

Trådstartare
Köpte en köpt för två veckor sedan. Det är ju väldigt kort tid att ha haft hästen men känner att jag hittills inte klickat med honom alls. Det kändes bra när jag var och provred honom och de gånger jag träffade honom i hans hemmiljö, men såklart ändras ju hästen en del i och med flytten och han har ju inte landat här än osv.
Jag försöker att umgås med honom så mycket som möjligt varje dag. Borstar mycket, tar promenader och ställer inga krav.
Han är bara sex år och ganska otrygg utan andra hästar, vilket ju inte är konstigt med tanke på ålder och flytt och eftersom jag måste ha en häst med hela tiden om jag vill ha honom lugn och harmonisk så försvårar det ju såklart möjligheterna att hitta på saker med honom och komma närmare honom. Han är verkligen en genomtrevlig häst och jag har egentligen absolut inget att klaga på men misstänker att kemin inte stämmer och jag är rädd att det jag/vi känner inte kommer att gå över. Känner att han inte litar på mig men det är ju inget konstigt såhär tidigt och det är ju därav hans behov av att ha andra hästar kring sig. Jag har inte kommit igång med någon ridning på honom än då jag anser att han inte är tillräckligt trygg och hemma här än för det.
Just nu känner jag mig ganska förvirrad då jag inte vet hur jag ska gå tillväga. Min tanke är att avvakta och se om det kommer med tiden. Att han blir tryggare här och tryggare med mig och att vi då kanske kan "finna varandra" när det inte är så mycket som blockerar.
Men nu känns det som att det tar emot att gå till stallet och att det inte är kul längre. Att umgås med hästen och "miljöträna" honom känns lite som ett måste jag gör varje dag som jag bara vill få gjort i hopp om att det kommer bli bättre framöver. Jag har ägt fem hästar i mitt liv och hållit på med hästar i 18 år och aldrig känt såhär förut. Jag hade mycket höga förväntningar på hästköpet och av någon anledning så blev det inte vad jag tänkte mig. Har aldrig känt såhär tidigare när jag köpt häst. Då har det liksom klickat ganska så direkt trots att hästen såklart är orolig och otrygg i början.
Fler som känt såhär i början och att det blivit bättre sen? Eller borde jag tänka i andra banor?
Min tanke är som sagt att fortsätta så som jag gör nu. Men tankarna glider ändå över ibland till om jag borde avsluta detta jag håller på med. Men det känns inte alls bra, som ett misslyckande liksom.
Jag tror inte att den förra ägaren skulle vilja ta tillbaka honom, men har ändå tänkt tanken att fråga och isf erbjuda att han får honom billigare tillbaka pga besväret.
Att sätta ut annons och sälja känns helt misslyckat då hästen inte är i sin hemmiljö och inte är sig själv nu och därför vet köparen inte alls vad denne får för häst.
Känner att jag behöver råd, tips och stöd!
 
Jag tänker att två veckor är ingenting i sammanhanget. Hur många olika stall har hästen stått i innan? Är det samma form av uppstallning och flock?

Jag tänker att han inte behöver miljötränas ännu utan få någon vecka på sig att landa. Först bli trygg i miljön och rutinerna, därefter bli trygg med dig. En del hästar har väldigt svårt för omställningar och att känna sig trygga. Har själv en gammal häst som jag känt i 16 år och ägt i 13 år och varje gång vi bytt stall har hon behövt lång tid att landa med miljön och rutinerna, trots att jag alltid är med.
 
Fler som känt såhär i början och att det blivit bättre sen? Eller borde jag tänka i andra banor?
Min tanke är som sagt att fortsätta så som jag gör nu. Men tankarna glider ändå över ibland till om jag borde avsluta detta jag håller på med. Men det känns inte alls bra, som ett misslyckande liksom.

(Ursäkta långt inlägg, den som orkar får väl läsa :) )
Åh, du skulle bara veta... Det var inte precis kärlek vid första ögonkastet mellan Sunny och mig. Eller det var det kanske när jag provred och när vi hämtade henne, men det var knappast kärlek sedan vid tredje ögonkastet i alla fall... Provridningen gick hur bra som helst, hon skötte sig exemplariskt i ridhuset och gjorde allt jag bad om - dessutom med glädje och engagemang. Vad mer kan man be om? Jo den här pärlan köper vi! Jag var 13 år och så lycklig, så lycklig.
Sen fick vi hem henne. Och det gick ju inte rida hästen?
Sunny stack med mig, hon bockade med mig och jag ramlade av mest hela tiden. Rädd och osäker var jag, och det gjorde ju inte saken bättre. Vågade inte rida ensam längre, utan red bara när jag hade någon med mig. Jag hade ridit fyra år på ridskola och haft egen häst ett par år (en gammal läromästare jag tagit över efter mamma). Jag tyckte jag var duktig, och folk sa att jag var duktig, fick mycket beröm av ridlärarna - men Sunny däremot bara tittade på mig och tycktes helt enkelt säga att "du kan inte ett skit och det ska jag ta mig banne mig bevisa också." Som tur var hade jag en kompis som var lite äldre och mer erfaren än jag, hon red ibland och Sunny fick på så vis släppa lös bomben regelbundet.
Tankarna på att ge upp kom då och då men aldrig på allvar. Precis som du var jag kanske för stolt, ville inte misslyckas. Jag hade ju äntligen lyckats få den här hästen? Lurat föräldrarna lite till och med, men det är en annan historia som vi ofta skrattar åt. Dessutom har jag alltid gillat utmaningar, även när jag är rädd. Det här var min häst och mitt ansvar och jag ville så gärna ta det. Söt var hon ju, riktigt söt, och jag visste vad som fanns i henne från provridningen.

Jag tror det var ett par saker som räddade ekipaget mig & Sunny:
1. Att våga, att inte ge upp. Jag red ofta ut med andra, och ibland kom det ett "nu galopperar vi!" eller "ska vi inte ta och hoppträna lite över stocken där?" De här sakerna fick mig att bita i det sura äpplet, gripa tag i manen/sadeln och våga. Man ville inte vara mesig liksom. Det är en häst som måste få röra på sig, det fattade jag och jag ville inte bara skritta omkring i tryggheten och ladda Sunnybomben ännu mer. Ville jag ha en egen häst? Ja, och här var hon. Det här var min häst. Jag skulle segla skeppet i hamn.
2. Hjälpen, och hopptränaren. Pappa kände en bra tränare och det blev ordnat så att jag fick ta privatlektioner hos honom. Vi hade inget ridhus hemma, men det hade förstås han och det visade sig att hon var betydligt lugnare i en sådan miljö än vad hon var i hagen och framför allt i skogen. Sunny fick chansen att jobba ordentligt ibland, och jag fick någon att lyssna på som kunde tala om för mig hur jag skulle bete mig med hästen. Vi gjorde speciella övningar för att hon inte skulle hinna bocka eller sticka och de här lektionerna kom att bli riktigt roliga. Det stärkte både mitt självförtroende och vänskapen mellan mig och häst.

Sunny kom och sa till mig att jag inte kan så mycket som jag tror (och hade naturligtvis rätt i det), men oj vad hon sedan har lärt mig! Jag lärde mig mer av den hästen på ett år än vad jag lärt mig efter fyra år på ridskola. Sunny är en häst som testar otroligt mycket och väljer sina ryttare (har t.ex. väldigt svårt att hitta medryttare till henne, det är samma visa varje gång) men när man känner henne är hon fantastiskt underbar. Nu har vi upplevt massor tillsammans. Simmat i sjöar, alla tävlingar, långa ritter, trickträning, alla hemmagjorda galopptävlingar, en dräktighetstid, den gången hon var sjuk och låg ned med huvudet i mitt knä o.s.v. Jag släpper henne inte för nåt i världen, och vi har hängt ihop i över tio år nu.

Vad jag ville säga med det här var framför allt uppmuntran. Våra hästar kanske inte är det minsta lika, men jag vill ändå säga att ibland går det även om oddsen inte ser så bra ut. Vill du också segla skeppet i hamn så gör det, kämpa, ta hjälp av både tränare och bekanta och ge det tid. Det går. :)
 
För mig är det naturligt att det tar tid att fästa sig vid en ny hast. Jag tror det beror på att jag har väldigt starka band till mina och sånt tar tid att bygga upp.

En gang gjorde jag ett riktigt felköp. Som tur var hade jag en hästkunnig person I närheten som kunde hjälpa mig, för jag klarade verkligen inte av hästen. Fast den här personen var lite tuff på mig också och sa 'Har man satt sig I båten får man ro den iland'. Och visst, det var ju mitt misstag, inte hästens. Jag hade tagit den från en miljö där den i alla fall fungerade hjäpligt (vad jag vet) och gjort den till en problemhäst. Så jag kämpade på tills jag med gott samvete kunde börja leta efter ett nytt hem till hasten, dvs då jag visste vad problemen berodde på, hur de skulle hanteras och vad hasten kunde användas till.

Det var inte så kul men det blev bra - hasten är hos en fantastisk människa och jag tror hon har det bättre än någonsinn.
 
Ett: Fortsätt som du gör, men jag skulle tillägga: sitt upp o rid hästen utan andra krav än att ni ska känna på varandra o lära känna varandra. Om hästen är van att ridas kan han bli än mer otrygg av att inte ridas o kan bli mer ängslig av att du håller på med sånt som han inte är van vid.

Två: läs tråden som jag skrev för ett drygt år sedan om min dotters nya ponny, det var exakt samma dilemma som du står inför nu:

http://www.bukefalos.com/threads/fel-barnponny-kampa-eller-ge-upp.1300655/

Kan säga nu med facit i hand, när jag lärt känna honom som individ, att han var nog fullkomligt skärrad av flytten o alla nya rutiner - mer än vad jag har varit med om med tidigare hästar - o visste inte vad han skulle göra av sig själv. Numera är han en supergullig, mysig liten kille som min dotter bara ääääälskar :love::love: och hon vågar mer o mer med honom. Det är nog så med din häst också. Om du gillar den i grund o botten o det är den sortens häst du vill ha så skulle jag kämpa på, ett litet steg i taget.

Det som jag reagerade mest på var att du skrev att du hade höga förväntningar på hästköpet - precis så var det med dotterns ponny också, enorma förväntningar för att NU minsann hade vi hittat rätt - jag tror att i ett sånt läge är man ännu mer känslig för att det inte går 100% som man har tänkt.

Ge inte upp :bump:
 
Jag tycker du ska prata med den tidigare ägaren så kanske ni kan lösa problemet tillsammans. Om jag hade sålt en häst skulle jag vilja veta vad som händer. Antingen löser ni problemet, kanske tillsammans med en tränare, eller så säljer ni hästen tillsammans.
 
Köpte en köpt för två veckor sedan. Det är ju väldigt kort tid att ha haft hästen men känner att jag hittills inte klickat med honom alls. Det kändes bra när jag var och provred honom och de gånger jag träffade honom i hans hemmiljö, men såklart ändras ju hästen en del i och med flytten och han har ju inte landat här än osv.
Jag försöker att umgås med honom så mycket som möjligt varje dag. Borstar mycket, tar promenader och ställer inga krav.
Han är bara sex år och ganska otrygg utan andra hästar, vilket ju inte är konstigt med tanke på ålder och flytt och eftersom jag måste ha en häst med hela tiden om jag vill ha honom lugn och harmonisk så försvårar det ju såklart möjligheterna att hitta på saker med honom och komma närmare honom. Han är verkligen en genomtrevlig häst och jag har egentligen absolut inget att klaga på men misstänker att kemin inte stämmer och jag är rädd att det jag/vi känner inte kommer att gå över. Känner att han inte litar på mig men det är ju inget konstigt såhär tidigt och det är ju därav hans behov av att ha andra hästar kring sig. Jag har inte kommit igång med någon ridning på honom än då jag anser att han inte är tillräckligt trygg och hemma här än för det.
Just nu känner jag mig ganska förvirrad då jag inte vet hur jag ska gå tillväga. Min tanke är att avvakta och se om det kommer med tiden. Att han blir tryggare här och tryggare med mig och att vi då kanske kan "finna varandra" när det inte är så mycket som blockerar.
Men nu känns det som att det tar emot att gå till stallet och att det inte är kul längre. Att umgås med hästen och "miljöträna" honom känns lite som ett måste jag gör varje dag som jag bara vill få gjort i hopp om att det kommer bli bättre framöver. Jag har ägt fem hästar i mitt liv och hållit på med hästar i 18 år och aldrig känt såhär förut. Jag hade mycket höga förväntningar på hästköpet och av någon anledning så blev det inte vad jag tänkte mig. Har aldrig känt såhär tidigare när jag köpt häst. Då har det liksom klickat ganska så direkt trots att hästen såklart är orolig och otrygg i början.
Fler som känt såhär i början och att det blivit bättre sen? Eller borde jag tänka i andra banor?
Min tanke är som sagt att fortsätta så som jag gör nu. Men tankarna glider ändå över ibland till om jag borde avsluta detta jag håller på med. Men det känns inte alls bra, som ett misslyckande liksom.
Jag tror inte att den förra ägaren skulle vilja ta tillbaka honom, men har ändå tänkt tanken att fråga och isf erbjuda att han får honom billigare tillbaka pga besväret.
Att sätta ut annons och sälja känns helt misslyckat då hästen inte är i sin hemmiljö och inte är sig själv nu och därför vet köparen inte alls vad denne får för häst.
Känner att jag behöver råd, tips och stöd!

Vet du, det där känner jag igen. :)
Min första häst var en dröm - första hästen jag tittade på, den skulle jag ha. Trots alla tokigheter och fysiska motgångar så var det en dröm när jag fick min första egna häst, snart 15 år gammal och han var den vänligaste själen på denna jord. Han var otroligt godtrogen, vänlig, mjuk och positiv. Han gjorde bus, blev rädd, kastade sig för ALLT, jag åkte av massor och ibland fick jag gå hem för han hade redan dragit. Men han var så förbaskat snäll. Stor sorg när han försvann.

Andra hästen skulle inte likna min gamla på ngt sätt, jag ville inte ha något som jag skulle kunna jämföra med den förta ridmässigt och denna gång skulle jag köpa en häst utifrån mina ridmässiga önskemål.

Jag provade många hästar men ingen kändes rätt förrän jag hittade den här. Han hade precis dom ridmässiga förutsättningar som jag letade efter, jag provred igen - SÅ nöjd. Han kom hem och blev galen. Ställde honom i en box för att ta av täcke och kratsa hovar. Han bet mig, gick över mig, sprätte med benen och ville inte lyfta hovarna - alltså jag har hållt på länge med hästar av olika slag men här hade jag en häst som faktiskt var svår att lyfta hovarna på. Han såg mig över huvudtaget inte. Helt ointresserad av mig och helt likgiltig inför mig. Några dagar senare skulle han skos och det tog 3 timmar för min hovslagare som skor även de svåraste hästar som annars fått åka till klinik för det ändamålet, han fick ge upp eftersom att det enda hästen gjorde var att sätta sig på honom. Dvs om hovis lyfte en bakhov så lyfte hästen på alla hovar så att han ramlade omkull - inte en gång utan ungefär 100. Försökte jobba med honom från marken först hemma i ridhuset för att vi skulle lära känna varann, gick sådär, han var inte mottaglig. Jag kunde inte rida från gården, han vägrade gå. Jag började därför gå halva ridturen, sen hoppade jag upp i farten påvägen hem för att överhuvudtaget få rida på skrället. :rofl: Nåja, detta var första två veckorna iaf.

Det tog ganska lång tid för mig att nå fram till den här hästen. Men jag bestämde mig för att ge det 6 månader i taget och se det som en ny erfarenhet. Han är en snäll häst som älskar uppmärksamhet men också en väldigt osäker häst - som visade sig ha extremt svårt med flyttar. Om jag red honom in på en annan gård och han plötsligt insåg att han var på en gård så ballade han ur. Alltså ballade ur ordentligt. Han är skitlätt att lasta, jag kunde tom köra honom till en hästbutik och prova en sadel, inga problem, men kommer vi till ett stall blir han från vettet. Numera är han några år äldre och är tryggare i sig själv, varpå detta märks mindre, men han är väldigt osäker av sig och då blir han hård.

Jag tog det väldigt personligt om jag ska vara ärlig. För jag hade haft en sån stark, genuin och djup relation med min första häst och tyckte nog att jag var ganska bra på hästar. Och denna häst vägrade acceptera mig. Han kunde göra som jag sa, men han var likgiltig inför mig som person. Kanske berodde det på mig, på sorgen som jag inte kommit över än, eller nånting annat, eller så är han bara en sån häst. Dom flesta tycker väldigt mycket om honom för han är väldigt förtjust i människor egentligen och snäll, men han har mycket integritet och är osäker innerst inne, varpå det är svårt att knyta det där bandet när man börjar ställa krav.

Jösses vad jag pladdrar. Det jag vill komma till är att det låter som att den här hästen kanske inte har levt upp till den bilden som du hade av honom, att han inte öppnar upp och släpper in dig och ger dig det förtroende som man oftast får av en häst. För att han är osäker. Jag tycker att du ska ge det tid och traggla inte saker som du inte känner dig motiverad av. Utmana er hellre, och bevisa att du är att lita på. Visa att du är spännande, intressant och att du har en stark vilja men en vänlig hand. Så tror jag att du kommer att hitta det där du saknar. En del behöver mer tid än andra.
 
2 veckor är som sagt ingenting, låt hästen landa. Tänk på när du provred och så borde någon vecka utan aktivering gör att han kommer landa i sitt nya hem och du minns varför du köpte honom :)

Min första häst var förjäklig första månaden. Hon skulle gå ÖVER mig, skalla mig, bita mig mm. Men det är den hästen jag aldrig kommer glömma. Hon är och kommer alltid vara min bästa vän.
 
Han är bara sex år och ganska otrygg utan andra hästar, vilket ju inte är konstigt med tanke på ålder och flytt och eftersom jag måste ha en häst med hela tiden om jag vill ha honom lugn och harmonisk så försvårar det ju såklart möjligheterna att hitta på saker med honom och komma närmare honom.

Det här bekymrar mig lite faktiskt. En sexåring är inte speciellt ung och att den inte klarar av att vara ensam tyder för mig på brist på träning och/eller ett lite knepigt psyke ifall den inte har hamnat i en enormt stressig ny miljö. Så jo, det är lite konstigt. Det är klart att de mognar olika fort men de flesta i den åldern är ordentligt hanterade och ridna i två, tre år vid det laget och om så är fallet så brukar den grundläggande hanteringen sitta hyfsat. Att vara överdrivet försiktig och se till att alltid har sällskap brukar skapa mer problem än om man ställer lite krav och är konsekvent i hanteringen och ser till att hästen får vara ensam tills den lugnar ner sig även om det gör lite ont i mattehjärtat. Annars lär de sig enormt fort att de får sällskap så fort de blir minsta oroliga.
Visst, miljöombyten kan vara lite omvälvande för en yngre häst men speciellt för de lite känsligare individerna så är konsekvens, tydliga rutiner och regler i hanteringen jätteviktigt för att de ska bli trygga snarare än att miljön är den samma.
 
Senast ändrad:
Det här bekymrar mig lite faktiskt. En sexåring är inte speciellt ung och att den inte klarar av att vara ensam tyder för mig på brist på träning och/eller ett lite knepigt psyke ifall den inte har hamnat i en enormt stressig ny miljö. Så jo, det är lite konstigt. Det är klart att de mognar olika fort men de flesta i den åldern är ordentligt hanterade och ridna i två, tre år vid det laget och om så är fallet så brukar den grundläggande hanteringen sitta hyfsat. Att vara överdrivet försiktig och se till att alltid har sällskap brukar skapa mer problem än om man ställer lite krav och är konsekvent i hanteringen och ser till att hästen får vara ensam tills den lugnar ner sig även om det gör lite ont i mattehjärtat. Annars lär de sig enormt fort att de får sällskap så fort de blir minsta oroliga.
Visst, miljöombyten kan vara lite omvälvande för en yngre häst men speciellt för de lite känsligare individerna så är konsekvens, tydliga rutiner och regler i hanteringen jätteviktigt för att de ska bli trygga snarare än att miljön är den samma.

Min häst är 26 år och har svårt att vara ensam. Under åtta år bodde hon i stor flock med 50 hästar och var aldrig ensam häst. Hon var ridskolehäst så jag tror inte att hon har ett helknepigt psyke, snarare är hon en häst med dåligt självförtroende som blir otrygg när hon är ensam.
 
Min häst är 26 år och har svårt att vara ensam. Under åtta år bodde hon i stor flock med 50 hästar och var aldrig ensam häst. Hon var ridskolehäst så jag tror inte att hon har ett helknepigt psyke, snarare är hon en häst med dåligt självförtroende som blir otrygg när hon är ensam.
Fast då vet du ju själv att hon inte fått ensamhetsträning som ung. Enligt min erfarenhet är det jätteviktigt för de individer som har tendens till separationsångest. Har också ett sånt sto och vet hur det är. Dock har min inte det minsta dåligt självförtroende utan hon är nog mer upprörd över att hon inte ser sina undersåtar så att hon kan hålla koll på att dom gör som dom ska. Hon fungerar ensam nu efter mycket träning men gillar det inte och låter man henne gå tillsammans med andra hästar utan att hon kommer ifrån flocken ibland så kommer problemet snabbt tillbaka. Rida själv har aldrig varit ett problem däremot att stå själv, sysslolös i stallet.
En häst som trots mycket träning är väldigt flockbunden har enligt mig inte ett helt okomplicerat psyke men det innebär förstås inte att den är knepig i allt. Skillnaden är en unghäst som en bekant nyss köpte, uppfödd i flock och hade aldrig varit ensam i hela sitt liv men redan från förta dagen hon kom hem så brydde hon sig inte det minsta om att bli lämnad ensam.
 
Missade att han var inriden så har även tipset att rasta av han.

Tycker själv att det är lättast att få en häst i psykiskt balans när hästen får tillräcklig med grovfoder, är i fysiskt balans och får motion hur mycket av varje är väldigt individuellt.
 
Jag håller med de som förespråkar ridning, om inte annat för att för att han inte ska bli mer uppe i varv av överskottsenergi och brist på aktivitet. Genom ridningen har du också en möjlighet att visa ett tryggt och rättvist ledarskap. Ta hjälp av en tränare också.
Kvarstår känslan tycker jag absolut att du ska sälja eller prata med den förra ägaren, livet är för kort för att tvinga sig ihop med en häst man inte trivs med och hästägande ska till största delen vara roligt. Inte något man är rädd för eller något man får tvinga sig till. Det är inte ett misslyckande att sälja en häst man inte trivs med eller som visade sig vara för svår, det är ett moget och modigt beslut
 
Tack så jättemycket för alla svar! Känns guld värt att få lite tankar och ideer om detta och det kändes väldigt bra att höra att jag inte var ensam om att känna såhär! Tack också alla ni som berättade om liknande historier, kände igen mig i mycket av det som skrevs och hoppas att detta också kan sluta med att vi trivs ihop.
Dock var det väldigt många olika svar och råd och det är svårt att veta om jag borde kräva något av hästen eller inte i nuläget. Känner ju att han borde aktiveras för att må bra samtidigt som att han behöver få ta det lugnt och bara vara och landa i sitt nya liv.
För att svara på några av frågorna;
Han har inte haft så många hem men den sista ägaren hanterade oftast sina hästar samtidigt och de red oftast ut flera samtidigt eller hade unghästar som handhästar med när de red. Dock ska de ha ridit hästarna en i sänder också just för att de ska kunna klara av det. Men det hörde nog inte till vanligheterna vad jag förstår. Vet inte hur han hanterades i tidigare hemmet.
Flocken och uppstallningen är ganska lik den han kom ifrån. Dock plockar vi här vanligtvis ut en häst i sänder och hanterar och rider vilket jag tror sällan skedde i tidigare hemmet.
Jag har märkt att han blir ganska nervös när krav ställs, därför har jag backat lite där. Kanske är fel av mig, men svårt att veta hur mycket tid som behövs för att landa och när det är dags att köra igång. En tanke är ju att det kanske blir värre av att han mest går i hagen och skrotar för då blir det ju en större grej sen att lämna hagen när det väl blir dags för träning plus att han tappar kondition och muskler. Idag tog jag honom på promenad men bara så att han fortfarande såg sina kompisar i hagen. Han var ganska nervös över detta och ville vända flera gånger eller stanna och inte vilja gå men det går ju att få med honom. Har gjort detta en gång tidigare och även då ganska nervös över det men då hade vi gått en långrunda precis innan tillsammans men en annan häst så han var något lugnare den gången.
Jag har aldrig varit med om den här sortens osäkerhet förut och känner med lite ny gällande detta och känner att jag inte vet vilken metod som är bäst här. Antingen vänta ut honom och låta han känna sig mer trygg med oss och hans nya stall/gård innan jag tar ut och aktiverar honom eller att aktivera genom att gå rundor och att faktiskt "tvinga" med honom själv från flocken så det inte blir ett ännu större senare problem vilket jag misstänker att det faktiskt kommer att bli om jag bara avvaktar.
Som det är nu har vi aldrig gått på någon riktig runda så att han kommit helt ifrån flocken, utan det har alltid varit i närheten så att han antingen ser eller hör dem. Vi har gått långrundor men då har alltid en annan häst varit med då är det inga problem och han går fram överallt.
Vill ju inte göra fel nu och få fram ett problem som eg inte hade behövt bli ett problem. Vill ju lära känna hästen med och så länge vi inte ger oss ut på något så känns det inte som att jag kommer lära känna honom. Anledningen till att jag känner att vi inte klickar är väl just det att jag inte "kommer åt honom" antar jag. Behöver nog kämpa en del för att bli sedd och låta det ta tid. Som många skriver här så känns det som att han behandlar mig som luft, som om jag inte vore där. Men har förstått att det är vanligt vid ny ägare och ny plats, bara det att jag inte varit med om det förut. Jag har tvärt om känt med mina andra hästar att de har känt en trygghet i mig ganska så direkt då jag har varit den som varit vänlig mot dem och skött om dem när omgivningen är ny och läskig.
Tack igen för alla vänliga inlägg. Kändes otroligt bra att läsa allt ni skrivit när jag bara gått å grubblat detta i mitt huvud tidigare.
 
Jag förstår verkligen inte detta med att inte göra något mer med hästen än att bara pyssla och promenera lite.
Hästar kan landa och fina sig tillrätta även om de rids.
Ännu hellre om det är en lite osäker häst, in i rutinerna direkt. Rutiner är trygghet.

De som köpte min förra häst har gjort som du. Låtit landa genom att inte rida och vara försiktiga. Det har slutat i katastrof, hästen har tagit över fullständigtoch de vågar inte rida den alls.
En häst som var världens enklaste hemma hos mig.
Så igen, ställ krav!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Alltså blev lite paff av vad en säljare svarade så måste kolla om jag är koko eller om det ändå är ok. Är intresserad av en häst. Vi...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
6 139
Senast: Tualma
·
Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 563
Senast: mars
·
Hästmänniskan Hej! Jag skaffade min älskade häst för snart 2 år sen och är i stallet varje dag och älskar det. Tyvärr är det konstant någonting i...
Svar
14
· Visningar
1 334
Hästmänniskan Jag hoppas kunna bolla lite tankar med andra hästkunniga här. Jag, min man, och vår 17-åriga dotter kommer inom kort att flytta till en...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
6 426
Senast: mamman
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp