Orsaker till att små barn slåss (utbruten från Barn som slåss på försklan)

Jag har väl haft 3 st 2-åringar med allt vad det innebär med förskola och vänner. Visst är dom bråkiga och saknar impulskontrollen men har nog aldrig varit med om 2-åringar som oprovocerat går på andra barn och pucklar på dom i huvudet. Men du verkar ju ha det så jag får väl tro dig :)
Oj, det har jag inte skrivit. Jag tycker barn i de yngre åldrarna är helt fantastiska att umgås med. De är kloka och många gånger väldigt empatiska men självklart behöver de stöd i att umgås och att lära sig kommunicera med andra.
 
Oj, det har jag inte skrivit. Jag tycker barn i de yngre åldrarna är helt fantastiska att umgås med. De är kloka och många gånger väldigt empatiska men självklart behöver de stöd i att umgås och att lära sig kommunicera med andra.
Är det ingen som läser vad jag skriver? :).

Mina exempel var ju tydligt utifrån en 2-åring som inte riktigt har ett "normalt" beteende. Jag är rätt övertygad om att du skulle reagera på om en 2-åring utan provokation slår andra barn i huvudet på daglig basis. Det behöver ju inte betyda att ungen kommer bli nästa Al Capone, men det är ju ingen vild gissning att sådant barn kommer ha fortsatta problem när denne är 4 år gammal.

Sen är det ju såklart så att man kan lägga ut en linje "aggressivitet" och placera ut barn på den linjen. Vissa som är mer aggressiva än andra barn kommer ändå bete sig bättre pga andra orsaker men som population kommer dom med mer aggressiva egenskaper begå fler våldsamheter. Det är det här som förklara varför nästan alla våldsbrottslingar är en mindre andel män.
 
Är det ingen som läser vad jag skriver? :).

Mina exempel var ju tydligt utifrån en 2-åring som inte riktigt har ett "normalt" beteende. Jag är rätt övertygad om att du skulle reagera på om en 2-åring utan provokation slår andra barn i huvudet på daglig basis. Det behöver ju inte betyda att ungen kommer bli nästa Al Capone, men det är ju ingen vild gissning att sådant barn kommer ha fortsatta problem när denne är 4 år gammal.

Sen är det ju såklart så att man kan lägga ut en linje "aggressivitet" och placera ut barn på den linjen. Vissa som är mer aggressiva än andra barn kommer ändå bete sig bättre pga andra orsaker men som population kommer dom med mer aggressiva egenskaper begå fler våldsamheter. Det är det här som förklara varför nästan alla våldsbrottslingar är en mindre andel män.


En tvååring som är utåtagerande och slåss och som får advekat hjälp beroende på vad som är problemet kan mycket väl vara som alla andra barn två år senare. Ibland löser det sig dessutom själv.

Det kan vara alltifrån tillfälliga problem, att familjen har problem ( kanske en skilsmässa i hemmet, en älskad farfar som dött mm) , kanske våld mot barnet, kanske problem som en autismspektrum eller annan diagnos mm. Det kanske behövs en utredning eller att situationen löser sig hemma, omhändertagande, extra stöd BUP...

Den som på en beskrivning på internet förutsäger att ett en tvååring kommer ha kvar samma problem två år senare utan att ha någon som helst koll på bakgrunden kan jag inte annat än att betäcka som extremt okunnig.

PS. Folk läser säkert vad de skriver, få håller med dig. Jag tror flertalet menar att du har noll koll.
 
Alla våra förutsättningar/gener är ärftliga, men någon agressiongen finns inte, det är som sagt en kombination.

Vad vi sen gör av det och vem vi blir som person beror på miljön. Du som är så säker på 50% kan du möjligen hänvisa till någon källa?
Alla våra förutsättningar är ärftliga men aggression "finns inte"? Skulle inte aggression vara en mänsklig egenskap? Det där får du gärna utveckla :).

Sedan ganska länge har siffran ca 50% snurrat för vad som är ärftligt kring våra egenskaper. På senare tid börjar dock forskningen på epigenetik förändra den bilden något. Snittet är väl fortfarande runt 50% men att det skulle kunna vara med betydligt större varians än man tidigare trott. Epigenetik är alltså miljöns förmåga att påverka hur våra gener agerar. Men det är ju ett ungt forskningsfält. Det blir väldigt spännande att se vad framtiden visar kring detta men det som idag har starkast belägg är tvillingstudierna som konsekvent visar på 50% ärftlighet kring personliga egenskaper.
 
En tvååring som är utåtagerande och slåss och som får advekat hjälp beroende på vad som är problemet kan mycket väl vara som alla andra barn två år senare. Ibland löser det sig dessutom själv.

Det kan vara alltifrån tillfälliga problem, att familjen har problem ( kanske en skilsmässa i hemmet, kanske våld mot barnet, kanske problem som en autismspektrum eller annan diagnos mm). Det kanske behövs en utredning eller att situationen löser sig hemma, omhändertagande, extra stöd BUP...

Den som på en beskrivning på internet förutsäger att ett en tvååring kommer ha kvar samma problem två år senare utan att ha någon som helst koll på bakgrunden kan jag inte annat än att betäcka som extremt okunnig.

PS. Folk läser säkert vad de skriver, få håller med dig. Jag tror flertalet menar att du har noll koll.

Visst, men tillfälliga familjeproblem skapar inte små barn som konsekvent ger sig på andra barn utan provokation dag efter dag. Att extra stöd från BUP skulle förändra personligheten på ett sådant barn utan diaboliska metoder skulle jag säga är extremt osannolikt. Och för att förtydliga, jag menar inte att den fiktive 4-åringen fortfarande slår andra barn i nyllet men att barnet kommer sticka ut gentemot andra och graden av aggression förmodligen är problematisk.

PS. Att många inte håller med mig är inget bra belägg för att det jag skriver är fel ;).
 
Alla våra förutsättningar är ärftliga men aggression "finns inte"? Skulle inte aggression vara en mänsklig egenskap? Det där får du gärna utveckla :).

Sedan ganska länge har siffran ca 50% snurrat för vad som är ärftligt kring våra egenskaper. På senare tid börjar dock forskningen på epigenetik förändra den bilden något. Snittet är väl fortfarande runt 50% men att det skulle kunna vara med betydligt större varians än man tidigare trott. Epigenetik är alltså miljöns förmåga att påverka hur våra gener agerar. Men det är ju ett ungt forskningsfält. Det blir väldigt spännande att se vad framtiden visar kring detta men det som idag har starkast belägg är tvillingstudierna som konsekvent visar på 50% ärftlighet kring personliga egenskaper.
Läs igen, aggressionsGEN skriver jag inte att aggression inte finns eller att aggression inte kan vara ärftlig, utan att det är flera gener som kan vara inblandade och då oftast i kombination med miljö.
 
Visst, men tillfälliga familjeproblem skapar inte små barn som konsekvent ger sig på andra barn utan provokation dag efter dag. Att extra stöd från BUP skulle förändra personligheten på ett sådant barn utan diaboliska metoder skulle jag säga är extremt osannolikt. Och för att förtydliga, jag menar inte att den fiktive 4-åringen fortfarande slår andra barn i nyllet men att barnet kommer sticka ut gentemot andra och graden av aggression förmodligen är problematisk.

PS. Att många inte håller med mig är inget bra belägg för att det jag skriver är fel ;).
Källa på att barn inte kan få aggressions problem under en period pga tillfälliga problem i familjen?

Diabolisk metoder på en 2-åring, hur är du funtad egentligen? Det behövs mycket kärlek, trygghet, konsekvent hantering av problemet och kanske behandling utifrån en diagnos. Och varför ändra personligheten, en tvååring har mycket större och djupare personlighet är att bara vara aggressiv. Vad skulle diaboliska metoder ge för nytta.

Men klart råkar ungstackaren ut från någon som dig som säger att ungen är jobbig och slåss, lika bra vi låser in honom/skiter i honom och skippar att ens undersöka varför och avhjälpa problemen/underlätta för honom och anser att det inte finns något sätt att hjälpa honom, ja då får man sannolikt rätt men inte helt säkert. Det blir folk av en del även om omgivningen dömt ut dem från början. Maskrosbarn brukar man kalla dem.
 
Källa på att barn inte kan få aggressions problem under en period pga tillfälliga problem i familjen?

Diabolisk metoder på en 2-åring, hur är du funtad egentligen? Det behövs mycket kärlek, trygghet, konsekvent hantering av problemet och kanske behandling utifrån en diagnos. Och varför ändra personligheten, en tvååring har mycket större och djupare personlighet är att bara vara aggressiv. Vad skulle diaboliska metoder ge för nytta.

Men klart råkar ungstackaren ut från någon som dig som säger att ungen är jobbig och slåss, lika bra vi låser in honom/skiter i honom och skippar att ens undersöka varför och avhjälpa problemen/underlätta för honom och anser att det inte finns något sätt att hjälpa honom, ja då får man sannolikt rätt men inte helt säkert. Det blir folk av en del även om omgivningen dömt ut dem från början. Maskrosbarn brukar man kalla dem.
Vad är det med dig? Skriver jag att barn inte kan bli aggressiva pga tillfälliga problem i familjen? Skärpning.

Jag vet inte riktigt hur du tänker men jag föreslår alltså INTE att man ska använda diaboliska metoder för att förändra små barns beteende. Jisses…

Jag tror inte riktigt du förstår vad jag skriver. Men det är helt riktigt. Sannolikheten att få ordning på ett totalt gränslöst och extremt aggressivt barn är förmodligen väldigt låg. Iallafall app kort sikt.
 
Det finns ju fräscha undersökningar som talar för att kultur och uppväxtmiljö är viktigare än genotypen. Diskuterades på radion för några veckor sedan. Någon som kommer ihåg kanske?
Det handlar om epidenitik. Alltså miljöfaktorer som kan påverka våra gener i viss riktning.
 
Tycker att det är rimligt att anta att det troligtvis inte handlar om att så små barn agerar ut för att de är aggresiva. Snarare att de är frustrerade, ledsna, längtar efter förälder, är hungriga, inte förstår sina egna känslor, har något behov som inte är tillgodosett .... eller något annat.
 
Vad är det med dig? Skriver jag att barn inte kan bli aggressiva pga tillfälliga problem i familjen? Skärpning.

Jag vet inte riktigt hur du tänker men jag föreslår alltså INTE att man ska använda diaboliska metoder för att förändra små barns beteende. Jisses…

Jag tror inte riktigt du förstår vad jag skriver. Men det är helt riktigt. Sannolikheten att få ordning på ett totalt gränslöst och extremt aggressivt barn är förmodligen väldigt låg. Iallafall app kort sikt.
Fast jag diskuterar inte något totalt gränslöst och extremt aggressivt barn - jag diskuterar främst barn som i tråden och i andra hand de som du givit som exempel tidigare. Jag antar att du drog till med det extremt aggressiva barnet för att du inser hur fel du har, jag tvivlar på att det ens existerar. Det är meningslöst att diskutera barn som inte existerar.

Jag konstaterar att du gång på gång i tråden menar på att barn med ett aggressivt beteende i tvåårsåldern inte kan bli bättre. Små barn kan uppträda aggressivt under en period för att det är tillfälliga problem i familjen, och de barnen som uppträder så har du gång på gång skrivit att de är hopplöst att göra något för dem utan de kommer att bete sig på samma vis om ett par år.
 
Fast jag diskuterar inte något totalt gränslöst och extremt aggressivt barn - jag diskuterar främst barn som i tråden och i andra hand de som du givit som exempel tidigare. Jag antar att du drog till med det extremt aggressiva barnet för att du inser hur fel du har, jag tvivlar på att det ens existerar. Det är meningslöst att diskutera barn som inte existerar.

Jag konstaterar att du gång på gång i tråden menar på att barn med ett aggressivt beteende i tvåårsåldern inte kan bli bättre. Små barn kan uppträda aggressivt under en period för att det är tillfälliga problem i familjen, och de barnen som uppträder så har du gång på gång skrivit att de är hopplöst att göra något för dem utan de kommer att bete sig på samma vis om ett par år.
Driver du med mig? :).

mitt exempel på ett extremt aggressivt barn är ett EXEMPEL! Har du aldrig använt exempel någongång för att göra en poäng?

Nu ljuger du bara. Jag skriver tydligt att små barn med extremt aggressiva beteenden vid 2 års ålder kommer ha kvar liknande beteende vid 4 års ålder.
 
Driver du med mig? :).

mitt exempel på ett extremt aggressivt barn är ett EXEMPEL! Har du aldrig använt exempel någongång för att göra en poäng?

Nu ljuger du bara. Jag skriver tydligt att små barn med extremt aggressiva beteenden vid 2 års ålder kommer ha kvar liknande beteende vid 4 års ålder.
Och vi undrar vad du drar din slutsats utifrån, egen erfarenhet? Beprövad erfarenhet? Forskning? Annars är ju din slutsats endast en hypotes av vad du TROR.
 
Tycker att det är rimligt att anta att det troligtvis inte handlar om att så små barn agerar ut för att de är aggresiva. Snarare att de är frustrerade, ledsna, längtar efter förälder, är hungriga, inte förstår sina egna känslor, har något behov som inte är tillgodosett .... eller något annat.
Faktiskt så har människor en peak i agressivitet vid 2 års ålder sedan mattas det av eller korrigeras genom socialisering. Men som med så mycket annat så är det en skala där vissa barn kan ligga väldigt långt ut och för dom kan det ju ta väldigt lång tid att blir "mer normala".
 
Och vi undrar vad du drar din slutsats utifrån, egen erfarenhet? Beprövad erfarenhet? Forskning? Annars är ju din slutsats endast en hypotes av vad du TROR.

Fast jag tänker mer att det är ett rimligt antagande kring vad vi vet om personliga egenskaper.

Sociologen Amir Sariaslan studier är ju intressanta som visar att även kriminellt beteende till stor del förklaras av ärftliga faktorer;
"Det var genom den Amir blev kontroversiell. Han tog korrelationen mellan utsatthet och brottslighet och skärskådade den. Han började med utsatta bostadsområden och tittade på syskon och tvillingar som vuxit upp i samma familj men olika bostadsområden, för att familjen hunnit flytta. Det visade sig att bostadsområdet inte spelade någon roll. De som växte upp i bättre områden löpte samma risk att begå brott som sina syskon. Samma sak gällde när han tittade på sambandet mellan föräldrarnas ekonomiska situation och barnens brottslighet.
En annan stor studie på syskon och tvillingarna Amir varit med och genomfört visade att över 50 procent av risken att bli lagförd för våldsbrott kan kopplas till ärftliga faktorer. Andelen som beror på den miljö syskonen delar är knappt 15 procent."
https://timbro.se/smedjan/kriminalitet-handlar-inte-om-socioekonomiska-faktorer/

Egentligen är det väldigt rimligt när man tänker efter. En stor del av jordens befolkning lever som fattiga och det vore märkligt om alla (eller nästan alla) dom skulle vara kriminella bara för att dom är fattiga.

Nu ska jag inte tjafsa mer men för att avsluta min del;

Självklart kan man korrigera beteenden, även för "bråkstakar". Men det jag menar är att det då och då poppar upp extrema fall som tyvärr har mindre eller kanske en omöjlig utsikt att få rätsida på. Det betyder självklart inte att man ska ge upp (du vet ju inte på förhand om fallet är hopplöst). Det finns ju gott om exempel på barn som varit extremt problematiska redan som riktigt små där samhället öst in resurser och ändå slutar det med grov kriminalitet. Har sett ett sådant fall på nära håll själv. Vi brukade skoja om honom när han var 3 år att han skulle bli kriminell. Han sitter inne på livstid för mord nu. Det känns ju tragiskt, men samhället får väl göra sitt bästa ändå tänker jag.
tjipp och hej!
 
Faktiskt så har människor en peak i agressivitet vid 2 års ålder sedan mattas det av eller korrigeras genom socialisering. Men som med så mycket annat så är det en skala där vissa barn kan ligga väldigt långt ut och för dom kan det ju ta väldigt lång tid att blir "mer normala".
Nu motsäger du dig själv. Du skrev ju tidigare att aggrisivteten inte förändras på två år och nu skriver du att den mattas av.
 
Driver du med mig? :).

mitt exempel på ett extremt aggressivt barn är ett EXEMPEL! Har du aldrig använt exempel någongång för att göra en poäng?

Nu ljuger du bara. Jag skriver tydligt att små barn med extremt aggressiva beteenden vid 2 års ålder kommer ha kvar liknande beteende vid 4 års ålder.
Fast du ska nog nämna att ditt exempel rör extremt aggressiva barn i exemplet och inte först senare när jag inte håller med dig. Ditt exempel innehöll barn som slogs varje dag utan provokation. Du skrev inget om extremt aggressivt.

Extremt aggressiva tvååringar är irrelevanta för tråden, i den mån de existerar, har aldrig hört om någon, så kan de knappast rimligt att ha någon som är extremt aggressiv på dagis. Givetvis ska man hjälpa även dessa, om de nu finns, och varför tror vet du att de
är extremt aggressiva 2 år senare. Finns det statistik/forskning på området?
 
Jisses Amalia. Det är i allra högsta grad en åsikt! Att du tror att det är fakta bevisar bara vilken OTROLIG negligens inför vetenskap du uppvisar.

Jag gissar på att det nya nicket döljer ett gammalt nick... samma stil i text och samma tappra försök att verka påläst när det i själva verket är killgissningar kryddade med lite värderingar som gick ur modet för länge sedan.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp