Läkaren på vc ringde angående hemorrojden. Han råkade tyvärr nämna att de skulle kolla en hel rad med saker i morgon när jag ska provtas. Och nu är jag jätteorolig. Hur mycket kommer de ta? Kommer jag må fysiskt dåligt för de tar mycket?

Alltså, usch fy. Jag vill inte vara med.
 

Fast det vet du inte. Det där låter som the mother of rätt många fuck ups: X hände inte för att jag kom undan Y. Man kan inte veta.
Jo, jag vet. Jag vet EXAKT hur jag funkar och vad som triggar. Jag har redan upplevt vad som kan hända (i terapi). Tar inte den risken igen. Den där terapin traumatiserade mig. Igen. Och jag vet ju vad som traumatiserade mig första gången också.

Jag har som sagt inte fobi för förberedelser, utan för provtagningen eftersom det rätt säkert leder till att jag svimmar.
 
Har sån jävla ångest nu p.g.a. Det som hände. Tog två alimemazin igår kväll. Kände mig yr. Hade ångest. Ringde akutpsyk som snabbt avslutade samtalet.

Har ångest nu med. Klarar knappt av att vara inomhus.

Minnesbilderna från igår plågar mig. Var hon tvungen att prata så hon skrämde mig?
 
Det är ju inte klokt att du ska behöva ha det såhär.

Vad skulle behövas för att du skulle ta dig igenom proceduren? Är narkos enda alternativet (borde erbjudas, tycker jag) eller hade det hjälpt att ha en vän med dig? Informerad personal som inte beter sig så känslolöst?

Hade du mått bättre idag OM det hela kunnat genomföras eller är det hela paketet som är ångestframkallande?

Oavsett så tycker jag att du verkligen inte ska känna skuld eller nåt åt det hållet utan avvakta till läkarsamtalet. Du är ju enormt vältalig och skriver väldigt bra - kan du skriva en text och lämna till alla vederbörande så de inte beter sig galet igen? KRÄV korrekt mottagande. Be bestämt att få narkos. Det är ett tag kvar så känn ingen press att skriva nåt nu (eller alls om det bara känns jobbigt) utan försök gå ut och andas och tänk på trädgården (lätt sagt, jag vet....). Du ska aldrig behöva gå igenom det du nyss upplevt, igen.

:heart
 
Hej @Wille, jag jobbar med narkos på operationsavdelning, det är inte alls ovanligt att vi söver för provtagning och andra procedurer. Det går utmärkt bra att söva på mask, utan att behöva sätta infart.
Be din läkare rådfråga narkosen på ditt sjukhus, min erfarenhet är att narkosfolk är flexibla och lösningsinriktade. Om du vill berätta vilket sjukhus du går till kan jag nog ta reda på exakt hur din läkare ska skriva remiss etc.
 
Hej @Wille, jag jobbar med narkos på operationsavdelning, det är inte alls ovanligt att vi söver för provtagning och andra procedurer. Det går utmärkt bra att söva på mask, utan att behöva sätta infart.
Be din läkare rådfråga narkosen på ditt sjukhus, min erfarenhet är att narkosfolk är flexibla och lösningsinriktade. Om du vill berätta vilket sjukhus du går till kan jag nog ta reda på exakt hur din läkare ska skriva remiss etc.
Tack. Jag har blivit sövd med gas två gånger tidigare, då jag bröt benet. Tror jag slapp infarten den andra gången.

Det är ju inte klokt att du ska behöva ha det såhär.

Vad skulle behövas för att du skulle ta dig igenom proceduren? Är narkos enda alternativet (borde erbjudas, tycker jag) eller hade det hjälpt att ha en vän med dig? Informerad personal som inte beter sig så känslolöst?

Hade du mått bättre idag OM det hela kunnat genomföras eller är det hela paketet som är ångestframkallande?

Oavsett så tycker jag att du verkligen inte ska känna skuld eller nåt åt det hållet utan avvakta till läkarsamtalet. Du är ju enormt vältalig och skriver väldigt bra - kan du skriva en text och lämna till alla vederbörande så de inte beter sig galet igen? KRÄV korrekt mottagande. Be bestämt att få narkos. Det är ett tag kvar så känn ingen press att skriva nåt nu (eller alls om det bara känns jobbigt) utan försök gå ut och andas och tänk på trädgården (lätt sagt, jag vet....). Du ska aldrig behöva gå igenom det du nyss upplevt, igen.

:heart
Det är omöjligt för mig att kunna förutse vad personalen kommer att göra eller säga. De tycker ju inte att det de gör är farligt eller jobbigt på något sätt. Och jag kan inte i förväg säga vad de inte får göra eller säga eller hur de ska säga saker så jag inte blir räddare.

Jag lyckas ju inte ens förmedla här vad det är som triggar mig. Jag får bara höra att det inte kan bli värre, när det definitivt kan bli MYCKET värre, för jag vet vad jag reagerar på.

Jag hade boendestöd med mig som höll handen, men det hjälpte inte.

Det som sades och det jag fick se igår är fortfarande ångestframkallande.
 
Den här tiden på året har jag som mest att göra och det är så sjukt jobbigt att inte orka göra det jag behöver göra. Har ju dessutom fått avsäga mig boendestöd på tisdagar för att de inte har kompetent personal.

Jag hade verkligen behövt få proverna tagna igår så jag hade haft en möjlighet att bli piggare.
 
Tack. Jag har blivit sövd med gas två gånger tidigare, då jag bröt benet. Tror jag slapp infarten den andra gången.


Det är omöjligt för mig att kunna förutse vad personalen kommer att göra eller säga. De tycker ju inte att det de gör är farligt eller jobbigt på något sätt. Och jag kan inte i förväg säga vad de inte får göra eller säga eller hur de ska säga saker så jag inte blir räddare.

Jag lyckas ju inte ens förmedla här vad det är som triggar mig. Jag får bara höra att det inte kan bli värre, när det definitivt kan bli MYCKET värre, för jag vet vad jag reagerar på.

Jag hade boendestöd med mig som höll handen, men det hjälpte inte.

Det som sades och det jag fick se igår är fortfarande ångestframkallande.
Du behöver inte förklara eller visa upp några giltiga orsaker. Det är vad det är och ingen som inte upplevt det, har en susning om hur det känns.

Svaret du fick ovan om narkos låter som det bästa jag läst på evigheter. Det går snabbt och man minns inget efteråt, vad jag förstår.
 
Bara för att du svimmat vid provtagning förut, så betyder det absolut inte att du garanterat kommer göra det igen. Oavsett hur väl du känner dig själv så kan du inte förutse en sådan reaktion på det sättet så det blir väldigt dumt att ta ut det i förhand.

Att ditt liv kanske blir lättare, att du orkar mer och inte är konstant trött kommer att få dig att må bättre. Det kommer självklart inte bota dig, men ångest, oro, svårigheter att få saker gjort och allt det andra kommer garanterat bli lite bättre om din kropp inte konstant inte går på sparlåga för att den inte får den vila den förtjänar.

Även i en normalt fungerande hjärna så leder brist på sömn till ökade negativa känslor som ilska och irritation, "sämre psyke" med större tendens till oro, sämre koncentrationsförmåga och framförallt - mindre ork. Om man redan har problem så blir de ännu värre.

Så som ditt liv är nu så måste det helt enkelt vara värt tillfälligt obehag om det leder till ett bättre liv? Ja provtagningen kanske blir det värsta du har varit med om, men det går fort och framförallt är det inte farligt, bara obehagligt. Jag förringar absolut inte känslan du har, som sagt det kan vara det värsta - men sen är det gjort och förhoppningsvis kan det leda till ökad livskvalitet för resten av ditt liv. Så många år av förbättring, och det enda du måste ge i utbyte är en jävligt jobbig förmiddag, det är ett ganska bra byte.

Om du vill må bättre i livet så kräver det uppoffringar, det är ofrånkomligt. Vissa är stora, vissa är små, den här är jättestor, men det är värt det. Det var starkt att ta sig dit, att du försökte. Förhoppningsvis kan du få ytterligare hjälp av vården nu för att det ska gå bättre nästa gång, för göras måste det ju.
 
Bara för att du svimmat vid provtagning förut, så betyder det absolut inte att du garanterat kommer göra det igen. Oavsett hur väl du känner dig själv så kan du inte förutse en sådan reaktion på det sättet så det blir väldigt dumt att ta ut det i förhand.

Att ditt liv kanske blir lättare, att du orkar mer och inte är konstant trött kommer att få dig att må bättre. Det kommer självklart inte bota dig, men ångest, oro, svårigheter att få saker gjort och allt det andra kommer garanterat bli lite bättre om din kropp inte konstant inte går på sparlåga för att den inte får den vila den förtjänar.

Även i en normalt fungerande hjärna så leder brist på sömn till ökade negativa känslor som ilska och irritation, "sämre psyke" med större tendens till oro, sämre koncentrationsförmåga och framförallt - mindre ork. Om man redan har problem så blir de ännu värre.

Så som ditt liv är nu så måste det helt enkelt vara värt tillfälligt obehag om det leder till ett bättre liv? Ja provtagningen kanske blir det värsta du har varit med om, men det går fort och framförallt är det inte farligt, bara obehagligt. Jag förringar absolut inte känslan du har, som sagt det kan vara det värsta - men sen är det gjort och förhoppningsvis kan det leda till ökad livskvalitet för resten av ditt liv. Så många år av förbättring, och det enda du måste ge i utbyte är en jävligt jobbig förmiddag, det är ett ganska bra byte.

Om du vill må bättre i livet så kräver det uppoffringar, det är ofrånkomligt. Vissa är stora, vissa är små, den här är jättestor, men det är värt det. Det var starkt att ta sig dit, att du försökte. Förhoppningsvis kan du få ytterligare hjälp av vården nu för att det ska gå bättre nästa gång, för göras måste det ju.
Du har inte förstått. Du vet inget om hur min fobi fungerar och hur många gånger jag svimmat tidigare och vid vilka situationer. Du vet inget om den ångest det skapar i vardagen.

Hade det varit möjligt att ta proverna igår så hade de varit gjort. Nu var det fullständigt omöjligt. Tycker du förringar svårigheten.
 
Du har inte förstått. Du vet inget om hur min fobi fungerar och hur många gånger jag svimmat tidigare och vid vilka situationer. Du vet inget om den ångest det skapar i vardagen.

Hade det varit möjligt att ta proverna igår så hade de varit gjort. Nu var det fullständigt omöjligt. Tycker du förringar svårigheten.
Känner du i skrivande stund att det skulle fungera under narkos? Om du får smälta det hela ett tag - det sker ju inte imorgon.
 
Det är nog enda möjligheten då jag inte får effekt av stesolid. Men jag behöver stöd även efter att jag vaknat upp och kan inte vara ensam dygnet efter provtagningen. Sen hoppas jag att jag stabiliserats.
Självklart ska du få det. Man väljer inte narkos bara för att vara besvärlig, utan för att situationen kräver det. Jag hoppas och tror innerligt att du hittat en ny utväg nu. Det låter perfekt!
 
Självklart ska du få det. Man väljer inte narkos bara för att vara besvärlig, utan för att situationen kräver det. Jag hoppas och tror innerligt att du hittat en ny utväg nu. Det låter perfekt!
Nej, det är inte kul att bli sövd heller, men ser ingen annan lösning.
 
Du vet att du inte måste se och höra väl?
Många gör provtagningar med en jacka (eller annat) över huvudet och headset med hög musik för att slippa påminnas om var man är och vad som händer.
Du bör dock ha med en person som kan få dig till rätt plats och föra din talan men det kan väl boendestöd fixa tänker jag?

Så även om det blir narkos, rogivande medicin innan, du behöver inte se eller höra vad de ska göra, du kan få narkos så du garanterat inte ens kan riskera se eller höra vad som sker.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 026
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga...
Svar
8
· Visningar
1 024
Senast: Rosett
·
Kropp & Själ Två av mina hundar råkade i ett ordentligt slagsmål igårkväll, där jag fick gå in och fysiskt sära på dem (i princip bända upp munnen på...
2
Svar
34
· Visningar
1 669
Senast: starcraft
·
  • Artikel Artikel
Dagbok Har pratat med en läkare nu på företagshälsovården. Det var intressant. Första gången jag var på FHV kände jag inte att jag och läkaren...
Svar
2
· Visningar
991
Senast: Sasse
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp