Pettsson
Trådstartare
Familjen har en grandis som nu kommit till en ålder av 8 år, aldrig varit sjuk, alltid pigg och glad men han, precis som våra tidigare GD har varit snål med att äta och dricka då och då, dock har det alltid varit övergående.
Jag bor inte längre där men hälsar ofta på och jag känner den här hunden väldigt väl. Mina syskon är nu ensamma hemma med honom då föräldrarna är på utlandsresa så jag va dit ikväll för att titta till dem.
Jag vet att mamma berättat att han beter sig som att han har ont i ryggen, han har skrikit till någon gång när han försökt resa sig upp osv. Det har dock blivit lite bättre då de utökade promenaderna, han själv ligger helst hela dagarna.
Min ena syster berättade nu att när de har varit ensamma har han liksom tryckt sig mot henne (inte ovanligt, han gör ofta så och sitter gärna i knät om man sitter ner osv), men när hon då har börjat klappa honom har han börjat morra.
Förutom det så har han nu druckit knappt någonting alls, de har försökt med allt, den enda vätska de får i honom är snön ute som han äter. Han äter dåligt men petar i sig när de blandar i något gott.
Jag såg också att han tunnat ur väldigt sedan sist, det vet jag också att mamma pratade med mig om.
Men nu när jag träffade honom idag, då var det kanske 14 dagar sedan sist, så är hunden alltså väldigt förändrad. Han brukar hoppa, vara glad, nästan sitta i famnen när jag kommer. Men inte nu.
Givetvis tar jag honom till veterinären, ska ringa min veterinär imorgon också för att höra vad hon tror. Men vad tänker ni? Är detta åldern eller låter det som en sjukdom?
Är så vansinnigt orolig och det här får mig verkligen att må dåligt, föräldrarna är inte hemma förrän i slutet av månaden heller och det är helt och fullt mitt ansvar att se till att han har det bra.
Nya tips om hur jag ska få i honom vatten?
Jag bor inte längre där men hälsar ofta på och jag känner den här hunden väldigt väl. Mina syskon är nu ensamma hemma med honom då föräldrarna är på utlandsresa så jag va dit ikväll för att titta till dem.
Jag vet att mamma berättat att han beter sig som att han har ont i ryggen, han har skrikit till någon gång när han försökt resa sig upp osv. Det har dock blivit lite bättre då de utökade promenaderna, han själv ligger helst hela dagarna.
Min ena syster berättade nu att när de har varit ensamma har han liksom tryckt sig mot henne (inte ovanligt, han gör ofta så och sitter gärna i knät om man sitter ner osv), men när hon då har börjat klappa honom har han börjat morra.
Förutom det så har han nu druckit knappt någonting alls, de har försökt med allt, den enda vätska de får i honom är snön ute som han äter. Han äter dåligt men petar i sig när de blandar i något gott.
Jag såg också att han tunnat ur väldigt sedan sist, det vet jag också att mamma pratade med mig om.
Men nu när jag träffade honom idag, då var det kanske 14 dagar sedan sist, så är hunden alltså väldigt förändrad. Han brukar hoppa, vara glad, nästan sitta i famnen när jag kommer. Men inte nu.
Givetvis tar jag honom till veterinären, ska ringa min veterinär imorgon också för att höra vad hon tror. Men vad tänker ni? Är detta åldern eller låter det som en sjukdom?
Är så vansinnigt orolig och det här får mig verkligen att må dåligt, föräldrarna är inte hemma förrän i slutet av månaden heller och det är helt och fullt mitt ansvar att se till att han har det bra.
Nya tips om hur jag ska få i honom vatten?
