L
Lurris
Min häst är världens snällaste, i vanliga fall. Han är 23 år och mina kusiner på 5 och 7 år brukar kunna borsta honom själva.
Men sedan den andra hästen i stallet fick föl innan midsommar har han varit som förbytt!
Värst var det de första veckorna när de fick gå i separata hagar. Han var helt utom sig trots att vi plockade in grannens häst som sällskap till honom istället. Det gick inte ens att ta in honom i stallet själv. Vi var två personer för att hålla honom kvar på gången! Han blev alltså riktigt farlig, trampade vilt omkring och skrek efter henne, brydde sig inte alls om att det var folk i vägen...han skulle till sin "tjej" helt enkelt.
Nu har han lugnat sig lite, de går ju i samma sommarhage nu, men han är fortfarande inte lätt att ha i stallet själv, varken i boxen eller på gången.
Vad ska jag göra för att han ska känna sig trygg med mig istället för den andra hästen? Jag vill ju inte bestraffa honom genom att skrika eller daska till honom, då blir han ju bara mer osäker och saknar flocken. Men jag vill inte klappa och smeka honom heller ifall det kanske uppfattas som beröm för det felaktiga beteendet. Så hur borde jag göra?
Han lugnar sig när man kommer en bit ifrån stallet och inte kan se eller höra henne längre, då duger jag som sällskap minsann
Men sedan den andra hästen i stallet fick föl innan midsommar har han varit som förbytt!
Värst var det de första veckorna när de fick gå i separata hagar. Han var helt utom sig trots att vi plockade in grannens häst som sällskap till honom istället. Det gick inte ens att ta in honom i stallet själv. Vi var två personer för att hålla honom kvar på gången! Han blev alltså riktigt farlig, trampade vilt omkring och skrek efter henne, brydde sig inte alls om att det var folk i vägen...han skulle till sin "tjej" helt enkelt.
Nu har han lugnat sig lite, de går ju i samma sommarhage nu, men han är fortfarande inte lätt att ha i stallet själv, varken i boxen eller på gången.
Vad ska jag göra för att han ska känna sig trygg med mig istället för den andra hästen? Jag vill ju inte bestraffa honom genom att skrika eller daska till honom, då blir han ju bara mer osäker och saknar flocken. Men jag vill inte klappa och smeka honom heller ifall det kanske uppfattas som beröm för det felaktiga beteendet. Så hur borde jag göra?
Han lugnar sig när man kommer en bit ifrån stallet och inte kan se eller höra henne längre, då duger jag som sällskap minsann