Orolig för sexuella övergrepp?

[julgrisen]

Jag är förbannat rädd för folks rädslor!
Genom att sprida felaktiga uppfattningar om hur farligt samhället är SKAPAR vi det samhälle vi är rädda för.

Jag håller med, men jag kan tycka att det är problematiskt att ifrågasätta kvinnors rädsla för sexuella övergrepp och säga att det bara är att sluta med att vara rädd.
Jag upplever att jag som kvinna ständigt får till mig från olika håll att jag ska vara på min vakt och tänka på vad jag gör. Kvinnor får ofta höra att de får skylla sig själva om de går hem med en man som sedan våldtar dem, om de har för kort kjol, om de genar genom en park ensam på natten. Jag minns till och med en gång när jag var tonåring och läste ett tips i en tidning om att ha med sig gympaskor i väskan till krogen så man kunde byta om till dem när man skulle hem och därmed ha större chans att springa ifrån en förövare. Det är ju vansinnigt, och det tyckte jag även då, men på något sätt når det ju fram till en ändå, att det finns anledning att iaktta viss försiktighet, oavsett om det är sant eller inte.
Att sedan då få höra att man inte ska begränsa sig och sluta med att vara rädd hjälper ju liksom inte.

Jag tycker inte att jag direkt begränsar mitt liv, jag har gått hem med okända män från krogen massor med gånger och det har aldrig hänt något, men det hindrar mig inte från att ha någon form av skyddsplanering när jag går genom Chalmers på natten och möter ett killgäng.

 

[Mabuse]

Jag håller med, men jag kan tycka att det är problematiskt att ifrågasätta kvinnors rädsla för sexuella övergrepp och säga att det bara är att sluta med att vara rädd.
Jag upplever att jag som kvinna ständigt får till mig från olika håll att jag ska vara på min vakt och tänka på vad jag gör. Kvinnor får ofta höra att de får skylla sig själva om de går hem med en man som sedan våldtar dem, om de har för kort kjol, om de genar genom en park ensam på natten. Jag minns till och med en gång när jag var tonåring och läste ett tips i en tidning om att ha med sig gympaskor i väskan till krogen så man kunde byta om till dem när man skulle hem och därmed ha större chans att springa ifrån en förövare. Det är ju vansinnigt, och det tyckte jag även då, men på något sätt når det ju fram till en ändå, att det finns anledning att iaktta viss försiktighet, oavsett om det är sant eller inte.
Att sedan då få höra att man inte ska begränsa sig och sluta med att vara rädd hjälper ju liksom inte.

Jag tycker inte att jag direkt begränsar mitt liv, jag har gått hem med okända män från krogen massor med gånger och det har aldrig hänt något, men det hindrar mig inte från att ha någon form av skyddsplanering när jag går genom Chalmers på natten och möter ett killgäng.

Om man som kvinna ständigt får höra att man ska vara på sin vakt, så är ju det en del av den där diskursen jag beskrev, som skapar rädsla. Och ett sätt att försvaga den är ju att inte stämma in i den, inte säga att jomen jag är rädd och det är farligt, för som kvinna får man ju alltid höra att man borde vara rädd och att det är farligt, så säger andra och så säger jag. Då förstärker man ju den diskursen genom att välja att ge röst åt den och följa de regler diskursen sätter upp.

Det är naturligtvis inte bra om kvinnor upplever att de ständigt blir itutade att de borde vara rädda, men man förvärrar ju det problemet om man säger likadant själv.

 

[mandalaki]

Sex av tio är säkert också rädda för spindlar eller ormar, så rädsla i sig är ju inget bevis på att något är farligt. Jag håller med om att sådan utbredd rädsla är delvis strukturell och behöver adresseras mer än bara på individuell nivå, men jag tror att en del av det strukturella problemet är den rädslodiskurs som syns här i tråden inte minst, att kvinnor måste vara rädda för överfallsvåldtäkter på öppen gata och inte bör gå ut ensamma, trots att vi vet att män löper mycket större risk att råka illa ut. Och att kvinnor löper större risk att utsättas för våldtäkt om de är hemma med manligt sällskap, än om de går i en mörk park.

Frågan i undersökningen gäller inte överfallsvåldtäkter, den gäller sexuella övergrepp. Det betyder inte bara våldtäkt.

Och att det är rätt illa beställt med kvinnofriden vet vi, det visar inte minst alla berättelser från yngre tjejer som rör sig på klubbar m m, som den senaste tidens händelser lockar fram. De beskriver det som att det ingår i utelivet att bli tafsad på och de hittar strategier för att undvika det, som att ha med killkompisar i gänget osv.

I det läget är det strukturella problemet viktigare att diskutera, tycker jag, än att kvinnor "inte ska känna sig rädda".

 

[Mammadutt]

Jag är inte rädd för egen del, är just nu jävligt fet och risig och ses nog knappast som ett byte? Eller är jag fördomsfull nu? jag var betydligt mer rädd som normalviktig.

Ärligt talat så ser jag alla män som rovdjur till en början, dock är inte jag ett byte, men andra kvinnor/flickor/barn.......

 

[Brandgul]

Hur tänker du att det borde vara? Att du lämnar och hämtar varje dag? Att du är med under skoldagen? När är det rimligt att åka buss till skolan? När hon är 15? 18? Aldrig?
När jag var tolv år var jag på turridning i Marocko. Utan mina föräldrar. Utan andra svensktalande. Jag mådde inte dåligt av det vare sig då eller nu.

När jag var sju år var jag på sommarläger 130 mil hemifrån. När jag var sex gick jag själv till lekis och lämnade ytterdörren olåst tills jag kom hem igen.

Nej. Världen ser inte ut så idag.

 

[Brandgul]

Hur vore det att läsa på istället för att tro en massa?
Det är i de allra allra flesta fall föräldrar eller andra som står barnet nära som utsätter den för våld och sexuella övergrepp.
Dessutom har tex dödligt våld mot barn minskat med 50%sen början på nittiotalet

Statistik har ingen som helst betydelse om det är en själv eller någon nära som råkar ut för något. Jag känner mig inte bättre till mods av att veta att barnen löper en 50% lägre risk att bli dödade.

 

[LadyCovergirl]

När jag var sju år var jag på sommarläger 130 mil hemifrån. När jag var sex gick jag själv till lekis och lämnade ytterdörren olåst tills jag kom hem igen.

Nej. Världen ser inte ut så idag.

Nej. Världen är inte likadan, på gott och ont. Men det är inte heller så att det dagligen sker knivmord på öppen gata. Och av de mördare jag har träffat så har det i de allra flesta fall handlat om offer som känt gärningsmannen.

 

[gul_zebra]

Nu kan inte jag tala för andra "fula" men personligen är jag väl medveten om att det inte alls har med saken att göra. Jag är fullt medveten om att även jag kan ofredas och våldtas, hell jag må inte ha våldtagits men jag kan inte direkt påstå att jag alltid fått gå fri från andra former av övergrepp själv heller. Men den där oknullbarheten är så djupt inpräntad i huvudet på mig att jag helt enkelt inte är rädd för sexuella övergrepp. Även om jag vet rent intellektuellt att jag mycket väl kan falla offer (fan om nån kollar efter ett lätt offer ligger jag jävligt risigt till istället, jag är varken stark, snabb eller uthållig och hela jag utstrålar verkligen svaghet) så är det ändå inte nånting jag ens brukar reflektera över till skillnad från typ misshandel. Det känns rätt kluvet, å ena sidan är det ju jävligt skönt att ha ett orosmoment mindre, å andra sidan är det förjävligt hur starkt samhället kan påverka ens självbild.

 

[Brandgul]

Nej. Världen är inte likadan, på gott och ont. Men det är inte heller så att det dagligen sker knivmord på öppen gata. Och av de mördare jag har träffat så har det i de allra flesta fall handlat om offer som känt gärningsmannen.

Ja sånt vet jag. Men för mig känns inte skolmiljön trygg idag. Och inte att 11-12 åringar ska åka själva till vår troliga skola i närheten av ett centrum som är känt stökigt. Flyttar vi kan en annan skola kännas okej. Men det känns mycket bättre med pojkarna.

 

[stjarnhimmel]

Oj.. Här har det hänt saker i tråden...
Själv har jag varit upptagen..
Den som följt dejtingtråden vet med vem.,

 

[Mia_R]

Jag är inte rädd för egen del, är just nu jävligt fet och risig och ses nog knappast som ett byte? Eller är jag fördomsfull nu? jag var betydligt mer rädd som normalviktig.

Ärligt talat så ser jag alla män som rovdjur till en början, dock är inte jag ett byte, men andra kvinnor/flickor/barn.......

Ja, du har uppenbarligen noll koll om du tror att det är något som bara drabbar normalviktiga, snygga unga tjejer.

 

[BernT]

Jag kan lika gärna också svara på den här frågan eftersom jag är en av dem som känner mig rädd och helst undviker att promenera hem själv på nätterna. (Och jag joggar inte heller på ödsliga platser när det blivit mörkt pga att jag känner mig otrygg.)

Om jag skulle undvika bilar hade det haft en väldigt stor påverkan på mitt liv. Det hade blivit oerhört mycket jobbigare. Att försöka undvika att promenera själv mitt i natten gör varken till eller från till min övriga livskvalité.

Dessutom tror jag att jag hade tyckt det vore oerhört mycket jobbigare psykiskt att bli överfallen och våldtagen än att råka ut för en bilkrasch med ungefär samma skadeamplitud.

Tycker du sammanfattade det så bra att jag inte har så mycket att tillägga. Jag resonerar likadant.

 

[julgrisen]

Om man som kvinna ständigt får höra att man ska vara på sin vakt, så är ju det en del av den där diskursen jag beskrev, som skapar rädsla. Och ett sätt att försvaga den är ju att inte stämma in i den, inte säga att jomen jag är rädd och det är farligt, för som kvinna får man ju alltid höra att man borde vara rädd och att det är farligt, så säger andra och så säger jag. Då förstärker man ju den diskursen genom att välja att ge röst åt den och följa de regler diskursen sätter upp.

Det är naturligtvis inte bra om kvinnor upplever att de ständigt blir itutade att de borde vara rädda, men man förvärrar ju det problemet om man säger likadant själv.

Jag förstår vad du menar, men att påstå att jag inte är rädd vore ju konstigt eftersom jag inser att det faktiskt är vad jag är. Däremot kan jag ju se att det inte nödvändigtvis är logiskt och att det heller inte hjälper mig att gå runt och vara rädd, men det är ju en annan sak.
Jag kan tycka att det blir skuldbeläggande att diskutera det som att kvinnors rädsla bara är något att arbeta bort, det känns rimligare att diskutera bakgrunden till rädslan och varför kvinnor tror att de behöver ha ett sådant säkerhetstänk.

 

[Milosari]

Nej inte alls. Men det är så oöndligt mycket större risk att du skadas i bilen på väg till Ikea än av någon med kniv på Ikea.

Ja fast den ena risken är valbar, det är inte den andra. Det finns en nytta med att åka bil och jag väger den nyttan mot risken att krocka. Om jag tycker att nyttan är större än risken så hoppar jag in i bilen. Om risken är för stor (dåligt väglag t ex) mot nyttan (behöver handla men kan vänta tills i morgon) så stannar jag hemma. När det gäller överfall så är det en okänt stor risk och jag kan inte välja om jag vill utsätta mig för den eftersom jag inte kan veta när ett överfall kan ske. Enda möjligheten att skydda mig blir att undvika situationer där jag tror att risken är högre. Om risken är reellt högre eller om det bara är min fantasi är väldigt svårt att avgöra. Men sannolikt ligger det något i att det är farligare att röra sig i mörka gränder när man är full, än det är att gå på torget dagtid när man är nykter.

 

[Mabuse]

Jag förstår vad du menar, men att påstå att jag inte är rädd vore ju konstigt eftersom jag inser att det faktiskt är vad jag är. Däremot kan jag ju se att det inte nödvändigtvis är logiskt och att det heller inte hjälper mig att gå runt och vara rädd, men det är ju en annan sak.
Jag kan tycka att det blir skuldbeläggande att diskutera det som att kvinnors rädsla bara är något att arbeta bort, det känns rimligare att diskutera bakgrunden till rädslan och varför kvinnor tror att de behöver ha ett sådant säkerhetstänk.

Ja, det håller jag med om, och jag tror att en stor anledning är allt prat om hur kvinnor borde vara rädda, som den här tråden är ett exempel på. Uppenbarligen får många kvinnor lära sig att de ska vara rädda. Det börjar ju redan när de är små, att man som förälder oroar sig för hur det ska gå när dottern t ex ska gå till skolan själv. Man lär sig genom trådar som den här, av folk i sin omgivning, genom tidningar, osv. Och man bidrar själv till den genom att tala om för andra att det är farligt att gå ut själv t ex.

 

[LadyCovergirl]

Ja sånt vet jag. Men för mig känns inte skolmiljön trygg idag. Och inte att 11-12 åringar ska åka själva till vår troliga skola i närheten av ett centrum som är känt stökigt. Flyttar vi kan en annan skola kännas okej. Men det känns mycket bättre med pojkarna.

Varför känns det bättre med pojkarna? Fördomar? Brist på fakta?

 

[Trani]

Uppenbarligen får många kvinnor lära sig att de ska vara rädda.

Ja, det är som det alltid har varit, att de offentliga miljöerna är männens. Kvinnor begränsas och ska inte känna sig hemma i offentligheten, vi hör inte hemma där.

Ur det perspektivet tycker jag det är befogat att vi kvinnor uppmanar varandra att inte "tramsa", att inte vara rädda.

 

[Trani]

Jag kan tycka att det blir skuldbeläggande att diskutera det som att kvinnors rädsla bara är något att arbeta bort, det känns rimligare att diskutera bakgrunden till rädslan och varför kvinnor tror att de behöver ha ett sådant säkerhetstänk.

Vad är då bakgrunden och hur ska vi arbeta bort kvinnors rädsla?

I mina ögon är det att peka på att det är en konsekvens av den patriarkala strukturen och att då säga "genomskåda den! - se att din rädsla är irrationell!".

 

[Niyama]

Biskopsgården. Ja det är så dumt.
Jag har en vän som bor här som på allvar fått höra från kollegor att " du kan ju inte bo där man kan ju inte bo där, man blir ju våldtagen så fort man går ut som vit tjej"...

Nej ingen av oss har blivit våldtagen på gatan här. *facepalm* Jag blir dock jävligt oroad över bilden som sprids och vad det gör med klimatet i området.

Jag bor i område som anses "farligt". En del har frågat hur jag vågar bo här (!). Jag har aldrig bott på ett så lugnt ställe, känner mig trygg i området och kan promenera vilken tid som helst på dygnet.

 

[hoppsann]

Jag är en fegis och går aldrig själv på sen kväll/nätter. Det blir taxi eller så tar jag bilen.
Det händer t.o.m. att jag tar taxi till bilen....
Har blivit överfallen och klarat mig, ett par gånger. Ett av fallen gick till tingsrätten. Föll på ord mot ord....
Sedan spelade det ingen roll att han hade erkänt i vittnes närvaro kort efter händelsen. Han hade erkänt gärningen för att han kände sig hotad att erkänna.
Hotad av mig! Ehhh? Satt ju och skakade i ett hörn.
Men visst hade jag vrålat "perversa svin" åt honom när vittnena hade kommit till min undsättning....
Mannen vid det tillfället var lärare och var anmäld för liknande saker tidigare, men hade inte dömts för att ord stod mot ord.
Kändes sådär...