Hur menar du då?
Vad är inre motstånd? Självförtroende?
Som gör att du inte blir utsatt menar du?
Svara flera.
Det handlar om något slags inre självförtroende, som gör att man inte ororar sig, vilket ger en ett slags skydd. Som inte handlar om fysik, utan inställning. Det handlar om att röra sig på ett självklart sätt, och att avge signaler om att det helt enkelt inte lönar sig.
Nu har jag blivit såpass gammal, att jag tvivlar på att yngre män skulle intressera sig alls, men när jag var yngre, och såg bättre ut, så blev jag aldrig utsatt för något.
Jag rörde mig, som jag önskade, genom grupper av mer eller mindre nyktra killar på konserter, eller i det offentliga rummet som t.ex. tunnelbanan sent på kvällen.
Visserligen var jag också stark och vältränad, men det var inte det väsentliga. Manliga predatorer (liksom mobbare) har en tendens att ge sig på dem som är sköra och som "känns" lätta att störa och skada. Se på en grupp hästar t.ex. och hur gruppdynamiken fungerar där. Den det "lönar sig" att ge sig på, är den man är elak mot.
Kankse får man det där inre självförtroendet genom att säga ifrån i helt andra sammanhang? Säga ifrån, mot lärare, chefer, föräldrar (alltså inte "bråka"), utan att säga till när man blir orättvist behandlad, eller när någon annan blir orättvist behandlad eller utsatt för något slags godtycklighet.
Tjejer fostrades, och verkar fortfarande fostras, till att "vara till lags", medan killar (fortfarande) tidig får lära sig att "ta för sig". Det verkar vara en väldigt lång process att få en ändring på den här kulturella delen av könsrollsmönster. Jag har aldrig accepterat denna skillnad, och försökt få mina barn, av bägge könen, att fungera på ett annat sätt.
En gång var jag i stort sett ensam på en pendeltågsvagn, då en snubbe fick för sig att blotta sig. Jag tittade storögt på honom några sekunder, och föll i skratt. Han dröp av...