Orolig för sexuella övergrepp?

Var har någon sagt att offret ska skuldbeläggas? :confused:
Det jag säger, ingenting annat, är att om man kan ska man leva djävulen om man blir angripen för chansen att klara sig både fysiskt och mentalt är större än om man inte gör något alls. Att de som har gjort motstånd mår mindre dåligt efteråt än de som legat passiva eller försökt övertala gärningsmannen att sluta. Var har jag sagt att den som får panik ska skuldbeläggas?

Om du läser in sånt som jag inte skriver så är det faktiskt inte mitt probelm utan ditt och jag blir riktigt irriterad över att få den skiten kastad på mig! :mad:
Men du skriver att våldtäktsmannen tänker inte att han ska ge sig på den starka vältränade tjejen utan den han kan ge sig på utan konsekvenser.
 
Men du skriver att våldtäktsmannen tänker inte att han ska ge sig på den starka vältränade tjejen utan den han kan ge sig på utan konsekvenser.
Ja? Varför hoppa på berg när det finns grus?

Det är ju inte så att de som slår ner andra killar ute på stan hoppar på min fd kollega på 1,96 och med svart bälte i karate om de inte är flera. De väljer killen som de tror är lätt att slå ner.
 
Jag har reagerat på olika sätt när jag blivit våldtagen.
Vid ett tillfälle har jag t.e.x. gjort motstånd tills dess att förövaren slutat.
Vid ett har jag blivit så chockad när jag insåg att jag inte kunde ta mig loss (nerdragen och fasthållen av någon betydligt starkare) att jag inte gjorde motstånd alls.
Vid ett har jag gjort motstånd till en början men sedan slutat, av flera anledningar varav vissa antagligen är helt obegripliga för den som inte var där.

Oavsett hur jag har reagerat så har jag våndats över mitt eget agerande, men jag mår idag inte alls sämre över de gånger jag inte gjorde motstånd eller slutade göra motstånd. Jag har nästintill full förståelse för mitt eget agerande, då hade jag inte det men idag har jag det. Alla våra reaktioner på en krissituation, att fly, slå tillbaka eller frysa, fyller en funktion för vår överlevnad och när det gäller sexuella övergrepp och våldtäkt så är det inte alls så svartvitt att en strategi alltid är rätt och alla andra fel.

Jag tror att alla oavsett hur de reagerar kan må bra efter en våldtäkt eller ett övergrepp, vilken strategi och vilka instinkter som tagit en igenom det spelar mindre roll.
 
Hur menar du då?
Vad är inre motstånd? Självförtroende?
Som gör att du inte blir utsatt menar du?
Svara flera.

Det handlar om något slags inre självförtroende, som gör att man inte ororar sig, vilket ger en ett slags skydd. Som inte handlar om fysik, utan inställning. Det handlar om att röra sig på ett självklart sätt, och att avge signaler om att det helt enkelt inte lönar sig.

Nu har jag blivit såpass gammal, att jag tvivlar på att yngre män skulle intressera sig alls, men när jag var yngre, och såg bättre ut, så blev jag aldrig utsatt för något.

Jag rörde mig, som jag önskade, genom grupper av mer eller mindre nyktra killar på konserter, eller i det offentliga rummet som t.ex. tunnelbanan sent på kvällen.

Visserligen var jag också stark och vältränad, men det var inte det väsentliga. Manliga predatorer (liksom mobbare) har en tendens att ge sig på dem som är sköra och som "känns" lätta att störa och skada. Se på en grupp hästar t.ex. och hur gruppdynamiken fungerar där. Den det "lönar sig" att ge sig på, är den man är elak mot.

Kankse får man det där inre självförtroendet genom att säga ifrån i helt andra sammanhang? Säga ifrån, mot lärare, chefer, föräldrar (alltså inte "bråka"), utan att säga till när man blir orättvist behandlad, eller när någon annan blir orättvist behandlad eller utsatt för något slags godtycklighet.

Tjejer fostrades, och verkar fortfarande fostras, till att "vara till lags", medan killar (fortfarande) tidig får lära sig att "ta för sig". Det verkar vara en väldigt lång process att få en ändring på den här kulturella delen av könsrollsmönster. Jag har aldrig accepterat denna skillnad, och försökt få mina barn, av bägge könen, att fungera på ett annat sätt.

En gång var jag i stort sett ensam på en pendeltågsvagn, då en snubbe fick för sig att blotta sig. Jag tittade storögt på honom några sekunder, och föll i skratt. Han dröp av...
 
Svara flera.

Det handlar om något slags inre självförtroende, som gör att man inte ororar sig, vilket ger en ett slags skydd. Som inte handlar om fysik, utan inställning. Det handlar om att röra sig på ett självklart sätt, och att avge signaler om att det helt enkelt inte lönar sig.

Nu har jag blivit såpass gammal, att jag tvivlar på att yngre män skulle intressera sig alls, men när jag var yngre, och såg bättre ut, så blev jag aldrig utsatt för något.

Jag rörde mig, som jag önskade, genom grupper av mer eller mindre nyktra killar på konserter, eller i det offentliga rummet som t.ex. tunnelbanan sent på kvällen.

Visserligen var jag också stark och vältränad, men det var inte det väsentliga. Manliga predatorer (liksom mobbare) har en tendens att ge sig på dem som är sköra och som "känns" lätta att störa och skada. Se på en grupp hästar t.ex. och hur gruppdynamiken fungerar där. Den det "lönar sig" att ge sig på, är den man är elak mot.

Kankse får man det där inre självförtroendet genom att säga ifrån i helt andra sammanhang? Säga ifrån, mot lärare, chefer, föräldrar (alltså inte "bråka"), utan att säga till när man blir orättvist behandlad, eller när någon annan blir orättvist behandlad eller utsatt för något slags godtycklighet.

Tjejer fostrades, och verkar fortfarande fostras, till att "vara till lags", medan killar (fortfarande) tidig får lära sig att "ta för sig". Det verkar vara en väldigt lång process att få en ändring på den här kulturella delen av könsrollsmönster. Jag har aldrig accepterat denna skillnad, och försökt få mina barn, av bägge könen, att fungera på ett annat sätt.

En gång var jag i stort sett ensam på en pendeltågsvagn, då en snubbe fick för sig att blotta sig. Jag tittade storögt på honom några sekunder, och föll i skratt. Han dröp av...
Fast jag har nog setts som ett lätt offer.
Har aldrig blivit överfallsvåldtagen.
Men har haft vänner som är tre dm längre, och vältränade med självförtroende som blivit det.
Då har jag ändå under nästan 15 år gått hem själv efter krogen flera gånger i veckan , rejält full ibland i sthlmsförorter.
 
Det är ju inte så att de som slår ner andra killar ute på stan hoppar på min fd kollega på 1,96 och med svart bälte i karate om de inte är flera. De väljer killen som de tror är lätt att slå ner.

Säg det till min superbiffiga vän på dryga 1,90 som rånades och misshandlades. (Svart bälte i karate syns inte utanpå.)
 
Säg det till min superbiffiga vän på dryga 1,90 som rånades och misshandlades. (Svart bälte i karate syns inte utanpå.)
Jaha, ge mig hans namn och adress + telnr då så ska jag tala om det för honom? :meh: Jag skrev att om de inte är flera så väljer de inte killen på 1,96 utan ett lättare offer. Var han ensammen när han blev nedslagen och rånad?

Min fd kollega blir garanterat inte nedslagen om det inte är ett bakhåll. :grin:
 
Jaha, ge mig hans namn och adress + telnr då så ska jag tala om det för honom? :meh: Jag skrev att om de inte är flera så väljer de inte killen på 1,96 utan ett lättare offer. Var han ensammen när han blev nedslagen och rånad?

Min fd kollega blir garanterat inte nedslagen om det inte är ett bakhåll. :grin:

Men jösses. Ja, han var ensam. Och ja gärningsmannen var ensam. Men vad praktiskt att kunna vara 100 % skyddad mot rån och misshandel :up: (tror dock inte ett skit på det).
 
Har ni öht någon aning om vem den typiske våldtäktsmannen är? Jo, någon i er bekantskapskrets så när 86-åriga gamla kvinnor råkar ut för överfallsvåldtäkter kan ni klappa er på axeln och glädja er åt att risken för att råka ut för samma sak är försvinnande liten, den största risken är någon ni redan känner. :idea: :banghead:
 
Fast jag har nog setts som ett lätt offer.
Har aldrig blivit överfallsvåldtagen.
Men har haft vänner som är tre dm längre, och vältränade med självförtroende som blivit det.
Då har jag ändå under nästan 15 år gått hem själv efter krogen flera gånger i veckan , rejält full ibland i sthlmsförorter.
Varför skulle du ses som ett lätt offer menar du?

Det räcker liksom inte att vara 1.62, ensam, onykter och ute på kvällen. Det har jag varit många med, och inte blivit utsatt för något.

Det har med de subtila signalerna att göra, och möjligtvis, om man har otur, att möta riktigt taggade typer som har tänkt sig att råna någon.

Men rån är långt ifrån tafsande på något slags festival eller dansställe.
 
Men jösses. Ja, han var ensam. Och ja gärningsmannen var ensam. Men vad praktiskt att kunna vara 100 % skyddad mot rån och misshandel :up: (tror dock inte ett skit på det).
Det är ingen som tvingar dig, har jag skrivit det någonstans? Namn och telnr så kan jag ringa honom själv istället för att ta dina andrahandsuppgifter?
 
Nej, det handlar inte om vad jag inbillar mig själv genom generaliseringar. Visst finns alltid risken att man kan bli ihjälslagen, men den risken finns där oavsett om du gör motstånd eller inte! Däremot är chansen att överleva, slå sig fri, skrämma bort våldtäktsmannen eller att andra kommer till undsättning betydligt högre om man gör våldsamt motstånd istället för att vara passiv eller försöka prata med honom.

Om du vill få det till att det är socialt accepterat att göra motstånd när det generellt sett är skit samma eftersom en kvinna döms ifrån hennes kläder, hennes vanor, hennes val av väg hem och andra idioters uppfattningar om att våldtäkter skulle legaliseras får stå för dig själv. Jag kommer aldrig rekommendera någon att vara passiv vid ett övergrepp, tjejen i Upplands Väsby som mördades i mortionsspåret och mördaren sen förgrep sig på hennes döda kropp bryr sig knappast vem av oss som har "rätt". :meh:
Det finns alltid en risk att bli ihjälslagen alldeles oavsett hur man agerar, det har jag inte debatterat mot.

Jag säger inte att någon reaktion är bättre än någon annan, tvärtom lägger jag ingen värdering i det utan skriver att jag kan förstå hur man kan reagera på olika sätt och av vilka anledningar.

Jag "rekommenderar" inte någon att vara passiv, jag rekommenderar ingenting just eftersom jag vet att det skiljer sig från situation till situation och även efter de personliga förutsättningarna.

Det är mer socialt accepterat att göra motstånd, det betyder inte att bemötandet man får som "besvärligt våldtäktsoffer" är underbart eller ens ok. Jag är medveten om att vi har en utbredd våldtäktskultur och har egna erfarenheter av den.
 
Jag tror snarare att en stor vältränad kille lättare blir nedslagen. Det är i alla fall det jag hört från vänner som när de blivit stora efter träning har fått killar efter sig som ska provocera och vill bråka.

Att tro att man skyddar sig från att bli nedslagen som kille genom att vara stor vet jag att vissa av mina släktingar som är tonårskillar tror.
 
Har ni öht någon aning om vem den typiske våldtäktsmannen är? Jo, någon i er bekantskapskrets så när 86-åriga gamla kvinnor råkar ut för överfallsvåldtäkter kan ni klappa er på axeln och glädja er åt att risken för att råka ut för samma sak är försvinnande liten, den största risken är någon ni redan känner. :idea: :banghead:

Ja, de flesta övergrepp jag utsatts för har varit av närstående. Och att jag lever idag beror nog på att jag slutade göra motstånd när jag höll på att strypas t.ex.
 
Det är ingen som tvingar dig, har jag skrivit det någonstans? Namn och telnr så kan jag ringa honom själv istället för att ta dina andrahandsuppgifter?

Ska jag lämna ut telefonnummer till en vän som inte ens finns här på buke?! Knappast. Dessutom ser du ju inte hur han ser ut över telefon. Men att du har fel i att en stor kille inte blir påhoppad finns det ju fler exempel på, jag bara kommenterade att jag har en i min närhet som var med om just det.
 
Ja det du pratar om att ge signaler, självförtroende etc.
Det har jag definitivt saknat i många år.

Men du har ju inte blivit utsatt säger du? Även om din inre självkänsla saknas, så kan det se ut som om den finns där.

Jag har alltid känt det som om jag är inkompetent på jobbet, värdelös kugge i idrottslaget, misslyckad i största allmänhet (kan inget egentligen, snart märker "dom" hur värdelös jag är), men ändå verkar omgivningen inte märka det.

jag blev uttagen till den viktiga matchen (flera gånger), jag fick lönepåslag, intressanta arbetsuppgifter och beröm t.o.m.!
 
Men du har ju inte blivit utsatt säger du? Även om din inre självkänsla saknas, så kan det se ut som om den finns där.

Jag har alltid känt det som om jag är inkompetent på jobbet, värdelös kugge i idrottslaget, misslyckad i största allmänhet (kan inget egentligen, snart märker "dom" hur värdelös jag är), men ändå verkar omgivningen inte märka det.

jag blev uttagen till den viktiga matchen (flera gånger), jag fick lönepåslag, intressanta arbetsuppgifter och beröm t.o.m.!
Ja jag har inte blivit överfallen. De sexövergrepp jag varit med om har varit i relation.
Och jag är rätt säker på att jag i unga år saknade utstrålning av självförtroende. Så det borde ha varit stor chans att jag då skulle ha blivit överfallen då...om det är det som avgör.
 
En kille jag känner blev misshandlad svårt för ett tag sedan. Han är stor och muskulös, hockeyspelare. Hjälpte inte ett skit när nån rubbad snubbe bestämde sig för att ge sig på honom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp