Jag tror (tyvärr vet jag inte, någon som har koll på forskning?) att du har jävligt fel, men också rätt.
På gruppnivå så är nog det du påstår här alldeles rätt: oavsett om man bor i Djursholm och är priviligierad avseende pengar och status, eller motsatsen, så riskerar man destruktiva förhållanden och sexuella övergrepp. Alkoholism eller andra missbruk t.ex. finns överallt, killar med extremt otrevlig inställning finns också i alla sociala miljöer.
Men på individnivå blir det annorlunda.
Det finns tjejer som lämnar en potentiellt destruktiv våldsam relation i tid, innan man fastnat i den, innan man hunnit blivåldtagen eller fastnat i ett misshandelsmönster.
Alla som träffar "fel" kille, fastnar inte där.
Jag vet faktiskt det för jag har varit där. Och gått därifrån trots bebis. Det började så bra, med snäll kille, så småningom ville han inte att jag skulle umgås med mina kompisar utan honom, svartsjukan eskalerade. Så råkade det bli ett barn, och då ville han inte att jag skulle gå ut ensam ens. Jag drog vid första tillfället han försökte fysiskt hindra mig, utan att ha någonstans att ta vägen utom en kompis. Då hade jag varit på väg bort ett tag, men det är ganska krångligt med litet barn.
Han försökte hota med polishämtning av barnet, förföljde mig under en tid på diverse sätt, men jag gick inte bara fysiskt utan också mentalt därifrån, och "pekade finger" åt honom (bildligt talat).
Jag satte mig själv främst, jag blev aldrig rädd på djupet, även om jag var rädd när han jagade mig med en träsko (jag satte krokben för honom, så han föll).