Har valt att göra ett anonymt konto för detta med anledning av att detta är mycket känsligt för mig.
Min pappa är inte sig själv längre. Han fyller 70 om ett par år och jag själv är några år under trettio.
Han glömmer mycket, jag vågar inte längre lita på att han kommer komma ihåg att jag tränar (med hästarna) på dag x och y varje vecka. Jag kan åka själv på träningar och gör gärna det, så det har väl egentligen ingen enorm betydelse.
Jag vågar inte lita på att han kan hjälpa mig med hästarna som han gjort förut. Han kan lika gärna glömma det helt så jag har undan för undan tagit mindre och mindre hjälp. Bara en sån sak att åka och fodra lunch (vilket är simpelt) vågar jag inte ge honom i uppdrag. Tidigare har han kunnat ha både morgon och kvällspassen själv utan problem.
Han städar inte hemma i sitt hus längre. Det är inte drivor av saker men det dammsugs inte och liknande. Jag upplever det som äckligt i huset. Han uppträder också förvirrat emellanåt. För några veckor sen var vi på tävling. Vi har varit på massor med tävlingar de senaste 12-13 åren. Så han vet hur det går till. Men han försvann iväg, ställde sig mitt på spåret på framridningen osv. Jag sa ju såklart till men hela uppträdandet var udda.
Jag har tre äldre syskon, de orkar inte bry sig. De bor alla långt bort och träffar pappa 1-2 gånger/år kanske. Jag har ju mitt liv och orkar inte heller med att försöka vara förälder till min förälder. Mitt jobb är krävande och kollegor har märkt att jag mår dåligt. Är man inte psykiskt på topp åker man ut, så det är bara en tidsfråga.
Nu när jag läser igenom vad jag skrivit så låter det inte så farligt, men jag har svårt att få ner i ord hur jag känner. Kortfattat kan man väl säga att pappa beter sig konstigt och jag vet inte vad jag ska göra?
Min pappa är inte sig själv längre. Han fyller 70 om ett par år och jag själv är några år under trettio.
Han glömmer mycket, jag vågar inte längre lita på att han kommer komma ihåg att jag tränar (med hästarna) på dag x och y varje vecka. Jag kan åka själv på träningar och gör gärna det, så det har väl egentligen ingen enorm betydelse.
Jag vågar inte lita på att han kan hjälpa mig med hästarna som han gjort förut. Han kan lika gärna glömma det helt så jag har undan för undan tagit mindre och mindre hjälp. Bara en sån sak att åka och fodra lunch (vilket är simpelt) vågar jag inte ge honom i uppdrag. Tidigare har han kunnat ha både morgon och kvällspassen själv utan problem.
Han städar inte hemma i sitt hus längre. Det är inte drivor av saker men det dammsugs inte och liknande. Jag upplever det som äckligt i huset. Han uppträder också förvirrat emellanåt. För några veckor sen var vi på tävling. Vi har varit på massor med tävlingar de senaste 12-13 åren. Så han vet hur det går till. Men han försvann iväg, ställde sig mitt på spåret på framridningen osv. Jag sa ju såklart till men hela uppträdandet var udda.
Jag har tre äldre syskon, de orkar inte bry sig. De bor alla långt bort och träffar pappa 1-2 gånger/år kanske. Jag har ju mitt liv och orkar inte heller med att försöka vara förälder till min förälder. Mitt jobb är krävande och kollegor har märkt att jag mår dåligt. Är man inte psykiskt på topp åker man ut, så det är bara en tidsfråga.
Nu när jag läser igenom vad jag skrivit så låter det inte så farligt, men jag har svårt att få ner i ord hur jag känner. Kortfattat kan man väl säga att pappa beter sig konstigt och jag vet inte vad jag ska göra?