Oro

Senaste halvåret har varit kantat av en del panikångest och igår var det dags igen. Jag kände att jag inte orkade hantera det själv längre utan åkte till psykakuten. Bussiga @Hyacinth höll mig sällskap i telefon i väntan på taxin.

Det fanns inga andra patienter i väntrummet när jag var där, så det hela gick relativt snabbt. Först fick jag prata med en sjuksköterska och sedan en läkare. Jag fick lugnande tabletter med mig och sedan fick jag åka hem. I taxin kom ångesten åter och jag ville vända tillbaka så jag ringde dem igen, men blev uppmanad att ta en eller två tabletter och härda ut. Så det var vad jag gjorde. Jag kom hem kvart i fyra på morgonen och somnade utan vidare dröjsmål. Skönt.

Idag har jag inte jobbat särskilt mycket. Jag ringde till jobbet och sa att jag tar det nödvändigaste men orkar inte så mycket mer.

På eftermiddagen råkade jag somna. Jag väcktes lyckligtvis av att telefonen ringde. Jag ska inte sova på dagen för det påverkar min nattsömn negativt. Hoppas det går bra att sova i alla fall.

Det var en person från allmänpsykiatrin som ringde. Jag ska träffa henne imorgon. Jag minns inte riktigt vad hon hade för titel/funktion, men det är ingen stadig samtalskontakt i alla fall. Men jag tror att hon kan ordna med en kuratorskontakt till mig tills vidare. Det kommer ju dröja fram till slutet av september innan jag kan få börja prata med någon "på riktigt", men jag orkar ju inte riktigt med livet som det ser ut.

Nu på kvällskvisten så kom ångesten åter smygande. Jag har nu tagit en tablett och andas. Förhoppningen är att jag ska kunna lägga mig och sova som vanligt om en stund.

 

[Magiana]

Var det nu senast på psykakuten?

Ja. Jag minns inte om jag sa det även till vårdsamordnaren. Kanske gjorde jag det. Jag sa i alla fall att jag kände mig gråtfärdig.

Men vårdsamordnaren såg i alla fall att jag blev väldigt trött av att vara där och träffa henne. Jag sa också ifrån om att fylla i skattningsformulären när jag var där för jag orkade helt enkelt inte. Jag var slut.

 

[mandalaki]

Ja. Jag minns inte om jag sa det även till vårdsamordnaren. Kanske gjorde jag det. Jag sa i alla fall att jag kände mig gråtfärdig.

Men vårdsamordnaren såg i alla fall att jag blev väldigt trött av att vara där och träffa henne. Jag sa också ifrån om att fylla i skattningsformulären när jag var där för jag orkade helt enkelt inte. Jag var slut.

Ja, jag tänkte på det när du skrev om att du fått bryta för att du inte orkade. Det var nog bra. Och utifrån det kanske hon kan hjälpa dig till en kontakt som kan sjukskriva dig, åtminstone på deltid. OM du nu inte känner att det är bättre för dig att jobba.

 

[Magiana]

Ja, jag tänkte på det när du skrev om att du fått bryta för att du inte orkade. Det var nog bra. Och utifrån det kanske hon kan hjälpa dig till en kontakt som kan sjukskriva dig, åtminstone på deltid. OM du nu inte känner att det är bättre för dig att jobba.

Jag har precis pratat med min chef. Vi ska ha ett samtal i morgon. Hon har ju märkt att jag inte fungerar.

Fan vad det här är jobbigt. Inte nog med att jag inte orkar med att jobba och mår skit, jag riskerar att bli av med min inkomst också.

 

[mandalaki]

Jag har precis pratat med min chef. Vi ska ha ett samtal i morgon. Hon har ju märkt att jag inte fungerar.

Fan vad det här är jobbigt. Inte nog med att jag inte orkar med att jobba och mår skit, jag riskerar att bli av med min inkomst också.

Du kan få sjukpenning i stället. Historiken på senare tid, som finns dokumenterad hos psyk, talar för det. Prata med vårdsamordnaren igen.

 

[Magiana]

Jag ringde vårdsamordnaren men fick inte tag i henne. Jag får prova igen senare.

 

[mandalaki]

Jag ringde vårdsamordnaren men fick inte tag i henne. Jag får prova igen senare.

Bra! Hoppas du lyckas.

 

[Magiana]

Vårdsamordnaren ska ordna med en läkartid.

 

[mandalaki]

Vårdsamordnaren ska ordna med en läkartid.

BRA Magiana!

 

[Magiana]

Tidigaste läkartiden var om nästan tre veckor. Hur jag ska jonglera jobbet fram till dess vet jag inte.

 

[mandalaki]

Tidigaste läkartiden var om nästan tre veckor. Hur jag ska jonglera jobbet fram till dess vet jag inte.

Äsch men vad värdelöst! Sa du det till henne?

 

[mandalaki]

Annars kan du sjukskriva dig själv en vecka utan läkarintyg. Och sedan försöka hanka dig fram.

 

[Alexandra_W]

Sjukskriv dig själv första veckan. Sen kontaktar du vården mot slutet av den och berättar hur det känns om du inte känner du kan gå tillbaka.

 

[Alexandra_W]

Det här med sjukskrivning och vad man behöver för att må bättre. Jag är en rastlös människa och brukar lida svårt bara av när man är förkyld och inte sjuk nog bara sova men inte frisk nog vara uppe. Jag blir galen på några dagar.

Jag är nu inne på tredje veckans sjukskrivning för armbrott. Jag - och alla andra - trodde jag skulle klättra på väggarna nu. Icke - jag har inte ens slagit på tvn eller öppnat en bok. Jag kan inte påstå jag har superkul, men jag har så fullt upp med återhämtning att jag inte känt minsta uttråkning etc. Ett par gånger tagit mig ut och gjort enkla saker och uppskattar det enormt (och blir helt slut av det). Normalt tycker jag sådana saker mest är ett måste och blaha. Nu ger de något.

Så det är hemskt svårt veta innan!

 

[Magiana]

Äsch men vad värdelöst! Sa du det till henne?

Jag muttrade lite och konstaterade att jag bara kan vara sjukskriven en vecka utan läkarintyg. Hon hade ingen lösning.

 

[mandalaki]

Jag muttrade lite och konstaterade att jag bara kan vara sjukskriven en vecka utan läkarintyg. Hon hade ingen lösning.

Ok ... men det som @Alexandra_W skrev var bra. Ta en vecka först och kontakta henne igen om det känns likadant då.

 

[monster1]

Jag muttrade lite och konstaterade att jag bara kan vara sjukskriven en vecka utan läkarintyg. Hon hade ingen lösning.

Har de inga akuttider på vårdcentralen?

 

[Magiana]

Har de inga akuttider på vårdcentralen?

Jo. Men det är verkligen en nödlösning. En stafettläkare som dessutom inte känner mig har inte så bra förutsättningar att skriva ett bra intyg.

 

[monster1]

Jo. Men det är verkligen en nödlösning. En stafettläkare som dessutom inte känner mig har inte så bra förutsättningar att skriva ett bra intyg.

Men då finns det i varje fall en möjlighet att vara sjukskriven om det behövs fram tills mötet med psykologen.

 

[Sonic76]

Tidigaste läkartiden var om nästan tre veckor. Hur jag ska jonglera jobbet fram till dess vet jag inte.

”Min” stafettläkare som har fasta veckor där jobbar nästa vecka men då måste man ringa på morgonen för att få en tid
Men klart vört det
(Hon ringde och kollade upp mig i fredags och beordrade nya prover nästa vecka eftersom hon jobbar då så därför vet jag )

 

[Magiana]

”Min” stafettläkare som har fasta veckor där jobbar nästa vecka men då måste man ringa på morgonen för att få en tid
Men klart vört det
(Hon ringde och kollade upp mig i fredags och beordrade nya prover nästa vecka eftersom hon jobbar då så därför vet jag )

Bra att veta. Risken finns att jag får ta det som en nödlösning. Min chef är ju inte riktigt nöjd med min prestation på sistone och jag håller ju med henne. Det känns skit att inte kunna prestera på jobbet. Jag hade helt klart föredragit känslan av att vara duktig och kompetent. Men nu är det ju bara .