- Svar: 101
- Visningar: 7 928
Senaste halvåret har varit kantat av en del panikångest och igår var det dags igen. Jag kände att jag inte orkade hantera det själv längre utan åkte till psykakuten. Bussiga @Hyacinth höll mig sällskap i telefon i väntan på taxin.
Det fanns inga andra patienter i väntrummet när jag var där, så det hela gick relativt snabbt. Först fick jag prata med en sjuksköterska och sedan en läkare. Jag fick lugnande tabletter med mig och sedan fick jag åka hem. I taxin kom ångesten åter och jag ville vända tillbaka så jag ringde dem igen, men blev uppmanad att ta en eller två tabletter och härda ut. Så det var vad jag gjorde. Jag kom hem kvart i fyra på morgonen och somnade utan vidare dröjsmål. Skönt.
Idag har jag inte jobbat särskilt mycket. Jag ringde till jobbet och sa att jag tar det nödvändigaste men orkar inte så mycket mer.
På eftermiddagen råkade jag somna. Jag väcktes lyckligtvis av att telefonen ringde. Jag ska inte sova på dagen för det påverkar min nattsömn negativt. Hoppas det går bra att sova i alla fall.
Det var en person från allmänpsykiatrin som ringde. Jag ska träffa henne imorgon. Jag minns inte riktigt vad hon hade för titel/funktion, men det är ingen stadig samtalskontakt i alla fall. Men jag tror att hon kan ordna med en kuratorskontakt till mig tills vidare. Det kommer ju dröja fram till slutet av september innan jag kan få börja prata med någon "på riktigt", men jag orkar ju inte riktigt med livet som det ser ut.
Nu på kvällskvisten så kom ångesten åter smygande. Jag har nu tagit en tablett och andas. Förhoppningen är att jag ska kunna lägga mig och sova som vanligt om en stund.
Det fanns inga andra patienter i väntrummet när jag var där, så det hela gick relativt snabbt. Först fick jag prata med en sjuksköterska och sedan en läkare. Jag fick lugnande tabletter med mig och sedan fick jag åka hem. I taxin kom ångesten åter och jag ville vända tillbaka så jag ringde dem igen, men blev uppmanad att ta en eller två tabletter och härda ut. Så det var vad jag gjorde. Jag kom hem kvart i fyra på morgonen och somnade utan vidare dröjsmål. Skönt.
Idag har jag inte jobbat särskilt mycket. Jag ringde till jobbet och sa att jag tar det nödvändigaste men orkar inte så mycket mer.
På eftermiddagen råkade jag somna. Jag väcktes lyckligtvis av att telefonen ringde. Jag ska inte sova på dagen för det påverkar min nattsömn negativt. Hoppas det går bra att sova i alla fall.
Det var en person från allmänpsykiatrin som ringde. Jag ska träffa henne imorgon. Jag minns inte riktigt vad hon hade för titel/funktion, men det är ingen stadig samtalskontakt i alla fall. Men jag tror att hon kan ordna med en kuratorskontakt till mig tills vidare. Det kommer ju dröja fram till slutet av september innan jag kan få börja prata med någon "på riktigt", men jag orkar ju inte riktigt med livet som det ser ut.
Nu på kvällskvisten så kom ångesten åter smygande. Jag har nu tagit en tablett och andas. Förhoppningen är att jag ska kunna lägga mig och sova som vanligt om en stund.
