Oro

Senaste halvåret har varit kantat av en del panikångest och igår var det dags igen. Jag kände att jag inte orkade hantera det själv längre utan åkte till psykakuten. Bussiga @Hyacinth höll mig sällskap i telefon i väntan på taxin.

Det fanns inga andra patienter i väntrummet när jag var där, så det hela gick relativt snabbt. Först fick jag prata med en sjuksköterska och sedan en läkare. Jag fick lugnande tabletter med mig och sedan fick jag åka hem. I taxin kom ångesten åter och jag ville vända tillbaka så jag ringde dem igen, men blev uppmanad att ta en eller två tabletter och härda ut. Så det var vad jag gjorde. Jag kom hem kvart i fyra på morgonen och somnade utan vidare dröjsmål. Skönt.

Idag har jag inte jobbat särskilt mycket. Jag ringde till jobbet och sa att jag tar det nödvändigaste men orkar inte så mycket mer.

På eftermiddagen råkade jag somna. Jag väcktes lyckligtvis av att telefonen ringde. Jag ska inte sova på dagen för det påverkar min nattsömn negativt. Hoppas det går bra att sova i alla fall.

Det var en person från allmänpsykiatrin som ringde. Jag ska träffa henne imorgon. Jag minns inte riktigt vad hon hade för titel/funktion, men det är ingen stadig samtalskontakt i alla fall. Men jag tror att hon kan ordna med en kuratorskontakt till mig tills vidare. Det kommer ju dröja fram till slutet av september innan jag kan få börja prata med någon "på riktigt", men jag orkar ju inte riktigt med livet som det ser ut.

Nu på kvällskvisten så kom ångesten åter smygande. Jag har nu tagit en tablett och andas. Förhoppningen är att jag ska kunna lägga mig och sova som vanligt om en stund.

 

[Daff]

Hur är det med dig @Magiana?

 

[Magiana]

Hur är det med dig @Magiana?

Igår hade jag ingen ångest.

Men det är tungt. Jag orkar inte riktigt med mitt jobb och är rädd att det kommer märkas snart. Men jag är piskad att klara jobbet för annars får jag inga pengar alls.

 

[Alexandra_W]

Igår hade jag ingen ångest.

Men det är tungt. Jag orkar inte riktigt med mitt jobb och är rädd att det kommer märkas snart. Men jag är piskad att klara jobbet för annars får jag inga pengar alls.

Fast du vet väl inte det? Du vet inte hur FK skulle bedöma ett nytt sjukintyg. Att ett tidigare inte höll måttet betyder inte alla dina framtida möjligheter få sjukpenning är körda.

Det låter som du skulle behöva vara sjukskriven?

 

[Magiana]

Fast du vet väl inte det? Du vet inte hur FK skulle bedöma ett nytt sjukintyg. Att ett tidigare inte höll måttet betyder inte alla dina framtida möjligheter få sjukpenning är körda.

Det låter som du skulle behöva vara sjukskriven?

Jag törs inte chansa.

 

[Alexandra_W]

Jag törs inte chansa.

Hur menar du nu? Du chansar ju med din hälsa om du pressar dig att arbeta när du knappt klarar det.

 

[Magiana]

Hur menar du nu? Du chansar ju med din hälsa om du pressar dig att arbeta när du knappt klarar det.

Utan pengar kommer jag inte heller att klara hälsan. Att vara utan pengar är värre än nånting annat. Jag går inte till soc för då förlorar jag huset. Mitt hus är mitt allt.

Hur jag än gör så har jag ändan bak liksom.

 

[bettysmatte]

Igår hade jag ingen ångest.

Men det är tungt. Jag orkar inte riktigt med mitt jobb och är rädd att det kommer märkas snart. Men jag är piskad att klara jobbet för annars får jag inga pengar alls.

Men hur går det med vårdkontakten som kom igång? Vad säger de?

 

[Magiana]

Men hur går det med vårdkontakten som kom igång? Vad säger de?

Det har jag redan skrivit i inlägg 39:

"Hon skulle kontakta de som handlägger boendestöd och be att någon av dem kontaktar mig. Sen kommer jag att kallas till en terapeut/psykolog (eller nåt) innan den här månaden är slut. Hon kommer också sätta mig i kontakt med en arbetsterapeut. Slutligen bad hon mig fylla i ett par skattningsformulär, men där var min hjärnkapacitet slut. Jag fattade inte vad jag läste så jag bad om att få göra dem vid ett annat tillfälle. De ska jag lämna in i receptionen nästa vecka. "

Och med "hon" syftar jag på vårdsamordnaren jag träffade igår.

 

[mandalaki]

Jag törs inte chansa.

Men du måste. Du måste gå till en doktor och bryta ihop (sluta inte läsa här för att du inte kan bryta ihop på beställning). Inte bara säga Jag har svårt att koncentrera mig på arbetet utan visa att ditt liv faktiskt rasat ihop för tillfället, att du varit på psyk, fått och tar ångestdämpande, ska bedömas för boendestöd eftersom du inte klarar din vardag och kommer att få psykologkontakt. Om du berättar det först så tror jag att en läkare kommer att förstå när du sedan beskriver hur du inte klarar jobbet.

Kan du kolla med vårdsamordnaren om hon kan ordna en tid med en läkare som kan sjukskriva dig?

 

[Magiana]

Men du måste. Du måste gå till en doktor och bryta ihop (sluta inte läsa här för att du inte kan bryta ihop på beställning). Inte bara säga Jag har svårt att koncentrera mig på arbetet utan visa att ditt liv faktiskt rasat ihop för tillfället, att du varit på psyk, fått och tar ångestdämpande, ska bedömas för boendestöd eftersom du inte klarar din vardag och kommer att få psykologkontakt. Om du berättar det först så tror jag att en läkare kommer att förstå när du sedan beskriver hur du inte klarar jobbet.

Kan du kolla med vårdsamordnaren om hon kan ordna en tid med en läkare som kan sjukskriva dig?

Jag förstår hur du menar och det låter logiskt.

Men kommer en sjukskrivning verkligen att hjälpa? Jag är tveksam. Risken är överhängande att jag blir sittande apatisk, i stället för att kämpa. Det är ju så jag tillbringar min tid när jag inte jobbar. Jag sitter i princip bara. Jag har inte ens ridit på över en vecka (för jag har inte haft någon häst att rida).

 

[mandalaki]

Jag förstår hur du menar och det låter logiskt.

Men kommer en sjukskrivning verkligen att hjälpa? Jag är tveksam. Risken är överhängande att jag blir sittande apatisk, i stället för att kämpa. Det är ju så jag tillbringar min tid när jag inte jobbar. Jag sitter i princip bara. Jag har inte ens ridit på över en vecka (för jag har inte haft någon häst att rida).

Ja, jag inser den risken, jag funderade på den medan jag skrev. Å ena sidan, du skulle slippa oron över att göra ett dåligt jobb. Å andra sidan, det låter inte riktigt som att du är arbetsförmögen just nu. Och för att inte bli apatisk skulle du nog få tvinga dig till exempelvis en promenad varje dag.

Men en kompromiss kanske, halvtidssjukskrivning?

 

[Alexandra_W]

Jag förstår hur du menar och det låter logiskt.

Men kommer en sjukskrivning verkligen att hjälpa? Jag är tveksam. Risken är överhängande att jag blir sittande apatisk, i stället för att kämpa. Det är ju så jag tillbringar min tid när jag inte jobbar. Jag sitter i princip bara. Jag har inte ens ridit på över en vecka (för jag har inte haft någon häst att rida).

Fast om alternativet är det du skrev "Men det är tungt. Jag orkar inte riktigt med mitt jobb och är rädd att det kommer märkas snart" så är du ju i behov av vila, och kunna fokusera på behandling och att bli bra. Och ibland är det vila kroppen - och hjärnan - behöver. Även om det känns som man gör ingenting osv.

Sen kan ju en sjukskrivning vara på deltid, arbeta 25 eller 50 %?

 

[Magiana]

Fast om alternativet är det du skrev "Men det är tungt. Jag orkar inte riktigt med mitt jobb och är rädd att det kommer märkas snart" så är du ju i behov av vila, och kunna fokusera på behandling och att bli bra. Och ibland är det vila kroppen - och hjärnan - behöver. Även om det känns som man gör ingenting osv.

Sen kan ju en sjukskrivning vara på deltid, arbeta 25 eller 50 %?

Jag känner ju att jag skulle behöva fylla på med energi genom att göra något lustfyllt. Det enda jag kan komma på kostar tyvärr pengar som jag inte har.

 

[mandalaki]

Jag känner ju att jag skulle behöva fylla på med energi genom att göra något lustfyllt. Det enda jag kan komma på kostar tyvärr pengar som jag inte har.

Nu är du lite där igen. Du försöker komma på i förväg vad du behöver, och det är något som är omöjligt.

Om du fick bli sjukskriven och såg mer förutsättningslöst på det skulle du kanske så småningom upptäcka att lätt trädgårdsarbete gav dig energi. Eller promenader i vårskogarna.

Du skulle ju få träffa en psykolog innan månaden var slut. Ett delmål kanske kan vara att försöka få bli sjukskriven fram till dess?

 

[Magiana]

Nu är du lite där igen. Du försöker komma på i förväg vad du behöver, och det är något som är omöjligt.

Om du fick bli sjukskriven och såg mer förutsättningslöst på det skulle du kanske så småningom upptäcka att lätt trädgårdsarbete gav dig energi. Eller promenader i vårskogarna.

Du skulle ju få träffa en psykolog innan månaden var slut. Ett delmål kanske kan vara att försöka få bli sjukskriven fram till dess?

Jag brukade promenera mycket förr och har gått några promenader senaste veckan, men det ger mig aldrig särskilt mycket. Jag blir mest svettig och trött.

Det är svårt att hitta något som är lätt i den här trädgården. Igår plockade jag i alla fall upp lite ris som låg på marken. Det var lätt i alla fall. Och för ett tag sedan så grävde jag upp lite plantor och antingen jag antingen flyttade till annan plats eller satte i kruka för att så småningom sälja dem. Tyvärr är trädgården rätt energikrävande då jag har så mycket anläggningsarbete som måste göras innan jag kan börja med det roliga småpysslet. Så att mjölka ur det roliga ur trädgården är inte särskilt enkelt.

 

[mandalaki]

Fast jag tänker att när man är deprimerad ingår det i själva sjukdomen att man inte kommer på något som skulle vara lustfyllt. Men tvingar man sig till små, små steg så kanske man känner efter ett tag att Hoppsan, detta känns ju faktiskt bra att göra.

 

[Magiana]

Fast jag tänker att när man är deprimerad ingår det i själva sjukdomen att man inte kommer på något som skulle vara lustfyllt. Men tvingar man sig till små, små steg så kanske man känner efter ett tag att Hoppsan, detta känns ju faktiskt bra att göra.

Det var bl.a. därför som jag började så frön i år. Nu ångrar jag delvis att jag gjorde det.

Det var samma med ridningen. Jag tog det halmstrået i höstas och hittade en ponny att rida på. Det har tagit emot att åka till stallet varje gång men har känts bättre när jag väl kommit till stallet och även efteråt.

Så jag har ju försökt med lite olika saker, men det är bara ridningen som har gett något.

Tillägg: När jag försöker och försöker med olika saker och jag aldrig får något resultat, så orkar jag liksom inte fortsätta försöka. Jag har börjat fundera på när det är dags att ge upp (och det har jag sagt till vården också).

 

[mandalaki]

Då hoppas jag att du var väldigt tydlig när du sa det till vården?

 

[Magiana]

Då hoppas jag att du var väldigt tydlig när du sa det till vården?

Det hoppas jag också för jag vet inte hur jag ska vara tydligare.

 

[mandalaki]

Det hoppas jag också för jag vet inte hur jag ska vara tydligare.

Var det nu senast på psykakuten?