Mli
Trådstartare
*långt*
Jag har två små chihuahuakorsningar, 4 och 5 år gamla. Den ena, Ådi, är lugn, stabil, tycker om alla. Gillar inte alltid barnens lekar, går hellre undan. Målet med livet är att springa allt vad man kan på stora fält (tror att det förutom chi och papillon är nån terrier i) och ligga och mysa i soffan. Leker inte med andra hundar, när de försöker står han bara still och "tar emot". Konstigt nog gillar han det, går fram och ber om det. Men han leker väldigt mycket och bra med min andra lilla hund, Elvis, en chi-tax. Men denna hunden har alltid varit väldigt speciell. Jag har svårt att läsa av den, ibland är den superstark och ibland är den supervek. Extremt "feg". Låg energi, vill helst inte gå ut längre promenader utan är fullständigt nöjd med att ligga och sola. Älskar alla barn. Reserverad mot vuxna okända människor och ännu mer mot andra hundar. Den enda hunden som den tycker om är Ådi. De härjar som galningar och leker otroligt bra. Kan tillägga att båda är omplaceringar som kom till mig när de var 7 månader, från olika ställen.
För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag kunde ta emot en tredje hund, en 4-årig Labrador som en i släkten inte kunde ta hand om längre. Jag har träffat hunden tidigare och det verkligen världens snällaste. Något försiktig, backar hellre än att ta en fajt. Därför tänkte jag att det skulle kunna funka i min lilla "flock" med små hundar. Och jag har länge saknat en stor hund här på gården. Men.. mitt bekymmer var ju Elvis. Hur skulle han reagera på en stor hund? Skulle han känna sig trygg och må bra, eller skulle han känna sig kränkt i sitt eget hus? Elvis har en tendens till att vakta mig och Ådi, hur skulle det bli med en stor hund som bara kan kliva över honom? Efter mycket fundering så provade vi. Och det gick inte alls som vi hade tänkt!
Elvis har inte en enda gång vaktat mig eller Ådi. Han gick omvägar runt Labradoren - Gibson - ett tag, men efter ett par dagar kunde dom ligga bredvid varandra i soffan. Och nu leker de! Den stora Gibson springer efter bollar och den lilla Elvis springer efter Gibson. Gibson leker "söka godis" utkastat på gräsmattan, och har visat Elvis hur man gör. Så nu, för första gången i sitt liv är den lilla Elvis motiverad att använda näsan och söka! Mycket hälsosamt. Men när vi var nere vid havet häromdagen så hände något jag aldrig skulle få se: Elvis badade! Sprang som en tok längs strandkanten och "hjälpte" Gibson att hämta bollar i vattnet. Han simmade inte, men gick i så det täckte ryggen. Helt otippat, Elvis vägrar ens gå i närheten av en vattenpöl och går absolut inte ut självmant om det är lite dåligt väder. Det har blivit en helt annan hund av Elvis, han verkar må mycket bättre och vågar ta för sig mer av livets goda.
Vad vill jag med detta långa inlägg? Jo, ibland blir det inte som man tänkt sig. Låg energi och feghet som personlighetsdrag har jag förväxlat med en osäkerhet som försvann när han hade en annan hund att identifiera sig mig. Och Ådi, han mår fortfarande bra. Elvis har inte helt bytt ut honom. Men Ådi står gärna vid min sida och tittar på när de andra leker i vattnet eller letar godis i gräsmattan.Men vem vet, ett par gånger till så kanske han också hänger på..
Jag har två små chihuahuakorsningar, 4 och 5 år gamla. Den ena, Ådi, är lugn, stabil, tycker om alla. Gillar inte alltid barnens lekar, går hellre undan. Målet med livet är att springa allt vad man kan på stora fält (tror att det förutom chi och papillon är nån terrier i) och ligga och mysa i soffan. Leker inte med andra hundar, när de försöker står han bara still och "tar emot". Konstigt nog gillar han det, går fram och ber om det. Men han leker väldigt mycket och bra med min andra lilla hund, Elvis, en chi-tax. Men denna hunden har alltid varit väldigt speciell. Jag har svårt att läsa av den, ibland är den superstark och ibland är den supervek. Extremt "feg". Låg energi, vill helst inte gå ut längre promenader utan är fullständigt nöjd med att ligga och sola. Älskar alla barn. Reserverad mot vuxna okända människor och ännu mer mot andra hundar. Den enda hunden som den tycker om är Ådi. De härjar som galningar och leker otroligt bra. Kan tillägga att båda är omplaceringar som kom till mig när de var 7 månader, från olika ställen.
För ett par veckor sedan fick jag frågan om jag kunde ta emot en tredje hund, en 4-årig Labrador som en i släkten inte kunde ta hand om längre. Jag har träffat hunden tidigare och det verkligen världens snällaste. Något försiktig, backar hellre än att ta en fajt. Därför tänkte jag att det skulle kunna funka i min lilla "flock" med små hundar. Och jag har länge saknat en stor hund här på gården. Men.. mitt bekymmer var ju Elvis. Hur skulle han reagera på en stor hund? Skulle han känna sig trygg och må bra, eller skulle han känna sig kränkt i sitt eget hus? Elvis har en tendens till att vakta mig och Ådi, hur skulle det bli med en stor hund som bara kan kliva över honom? Efter mycket fundering så provade vi. Och det gick inte alls som vi hade tänkt!
Elvis har inte en enda gång vaktat mig eller Ådi. Han gick omvägar runt Labradoren - Gibson - ett tag, men efter ett par dagar kunde dom ligga bredvid varandra i soffan. Och nu leker de! Den stora Gibson springer efter bollar och den lilla Elvis springer efter Gibson. Gibson leker "söka godis" utkastat på gräsmattan, och har visat Elvis hur man gör. Så nu, för första gången i sitt liv är den lilla Elvis motiverad att använda näsan och söka! Mycket hälsosamt. Men när vi var nere vid havet häromdagen så hände något jag aldrig skulle få se: Elvis badade! Sprang som en tok längs strandkanten och "hjälpte" Gibson att hämta bollar i vattnet. Han simmade inte, men gick i så det täckte ryggen. Helt otippat, Elvis vägrar ens gå i närheten av en vattenpöl och går absolut inte ut självmant om det är lite dåligt väder. Det har blivit en helt annan hund av Elvis, han verkar må mycket bättre och vågar ta för sig mer av livets goda.
Vad vill jag med detta långa inlägg? Jo, ibland blir det inte som man tänkt sig. Låg energi och feghet som personlighetsdrag har jag förväxlat med en osäkerhet som försvann när han hade en annan hund att identifiera sig mig. Och Ådi, han mår fortfarande bra. Elvis har inte helt bytt ut honom. Men Ådi står gärna vid min sida och tittar på när de andra leker i vattnet eller letar godis i gräsmattan.Men vem vet, ett par gånger till så kanske han också hänger på..
