Orkar jag?

[sandraR]

Jag har en före detta travare på helfoder. Hon är 7år och jag är 15år. Det mesta hon kan har jag och ägaren lärt henne - hon kunde skritta, passgång("travartrav") & galopp i vänster varv 500km/h när hon kom. Både hon & jag har utvecklats otroligt. Men höger galopp går inte, och vi har våra brister. Hon blev misshandlad av tidigare ägare så hon är verkligen en sur häst, men hon kan vara världens ängel ganska ofta nu för tiden, dvs hon har utvecklats väldigt mycket där med. Jag började som medryttare på henne, sedan halvfodervärd, och nu då är hon som min egen. Älskar henne verkligen. Men ibland blir jag så trött på henne. Som ibland attackerar hon mig när jag ska hämta henne i boxen, eller när det går dåligt med ridningen. Som det känns som att jag aldrig kommer kunna lära henne höger galopp. Har jag inte lyckats på ett år - varför skulle vi då lyckas de kommande åren? Och kommer jag någonsin få henne att röra sig samlat & avslappnat i ens vänster galopp som hon kan? Don't think so? Jag har tagit ett par lektioner men det känns som att jag inte kommer någonstans med dom heller. Enligt mina tränare är hon helt skänkeldöv för sidvärtsrörande hjälper. Och jag, jag är ingen tävlingsmänniska men jag hade blivit lycklig av att kanske någon gång om året vara med i någon clearround. Det lär inte gå direkt.. Är jag för negativ i allt? har jag dåligt självförtroende? är jag en dålig ryttare? Det är min största rädsla. Borde jag byta häst? Alla säger att vi passar bra ihop, men ibland känns det verkligen inte som det.. Jag brukar ha bra tålamod men ibland är det verkligen nere, som idag. vad tror & tkr ni?

 

[Jaxonmaxon]

Sv: Orkar jag?

Jag har haft min häst i 3 år (visserligen så har han stått tillåfrån i ca 1½) och han har fortf ingen bra galopp. Nu har vi mest koncentrerat oss på skritten och traven visserligen.

Vill du utvecklas så ta hjälp av en tränare som är duktig.

 

[sandraR]

Sv: Orkar jag?

Det är det att jag har haft två som är någorlunda bra men vill ha de som är bäst! Men känner inte till några och kan heller inte åka iväg med transport - mina föräldrar vågar inte köra hästen så det går inte :/

 

[Mandh]

Sv: Orkar jag?

Klart att det känns tufft ibland, låter ju ändå som du har kommit långt med din häst
Jag tycker du ska kämpa på så länge du inte blir rädd för hästen och vantrivs.
Hoppas du lyckas hitta någon tränaredu trivs med, då tror jag de kommer släppa. Det kan ta lång tid!

Du låter inte som en dålig ryttare/hästmänniska, som har kommit så långt med en häst som har blivit misshandlad du borde ju va stolt!
Hur går det när du jobbar hästen från marken? Kanske nått att prova på

 

[tuaphua]

Sv: Orkar jag?

Är hästen genomkollad av veterinär så den inte har ont?
Kanske testa equiterapeut eller massör efter veterinärkoll. Många fd travhästar har ju spänningar eller snedheter som de kan behöva hjälp med att få bort.

Hur rör sig hästen i hagen eller i lina? Galopperar hon i båda galopper där?

Jag skulle leta efter en bra tränare som kan hjälpa er. Att lära en frisk 7-åring att galoppera om den bara inte lärt sig upsuttet förr ska inte vara omöjligt.
Men du verkar behöva hjälp på plats av tränare. Man kan tyvärr inte lära sig rida genom internet. Och vissa saker är ganska svåra att lära sig. Att utbilda en häst bör man kunna rätt mycket för att göra.

 

[Oceanien]

Sv: Orkar jag?

Jag tycker att det låter som att du har lagt ner en massa tid och kärlek på den här hästen. Och hon har ju ändrat sig massor: bra gjort!

När det gäller för er båda att komma vidare behöver ni en duktig tränare till hjälp. Jag tror att du måste försöka förklara detta för dina föräldrar. De är säkert intresserade av att du behåller hästintresset? Och för att inte ledsna är det nu dags att kalla in hjälp.

Om dina föräldrar inte kan köra dig kanske du kan få någon annan att hjälpa med just den biten alternativt ta hem tränaren till ditt stall?

Även om din häst är "skänkeldöv" just nu är det inget hon behöver vara resten av livet. En duktig tränare kan hjälpa dig att få ordning på den biten ganska snabbt, liksom övriga bekymmer du har just nu.

När det gäller att hitta tränare kan man söka på Ridsportförbundets tränarregister. Och även fråga runt bland folk. Det spelar ingen roll om du väljer en hopp- eller dressyrtränare: båda ska kunna hjälpa dig.

Att du ska kunna starta några clear rounds inom en snar framtid är verkligen inget orimligt mål. Sätt dig ner och tala ut med dina föräldrar - jag hoppas att de förstår hur mycket ridningen betyder för dig.

 

[Kosmostanten]

Sv: Orkar jag?

För det första, grattis till att ha hittat en häst du trivs ihop med

Man kan inte som ryttare lära en häst något förrän man kan det själv. Att omskola en travare är minst lika svårt som att rida in en unghäst från grunden - minst lika svårt. Det kräver kunskap och erfarenhet att kunna förutsäga hur hästen ska reagera på olika saker och hela tiden kunna vara steget före. Har du den erfarenheten?
Om inte, så måste du hitta en tränare för att ni ska kunna komma vidare, så enkelt (och besvärligt) är det.

 

[tuaphua]

Sv: Orkar jag?

Att omskola en travare är minst lika svårt som att rida in en unghäst från grunden - minst lika svårt.

Det är som sagt MINST lika svårt. De är okunniga som unghästar. Men har ibland både fysiska och psykiska problem som en unghäst inte har då de är "o-rörda" och oftast friska utan slitskador/stelheter.

 

[Velvet]

Sv: Orkar jag?

Hej!

Läser din insändare och försöker förstå ditt problem, och minnas.
kan komma ihåg att jag gick igenom något liknande en gång i tiden.
Jah har ett varmblod, och det är den absolut bästa hästen jag någonsin haft!
och då har jag ridit det mesta som går att sitta på, från dom som knappt är inridna till väldigt välutbildade.
Som det låter på dig så står du just nu vid ett vägval. antingen ha kvar hästen för att du älskar den, eller byta för att du önskar något mer.
men tänk efter, och känn efter. för det är ju inte bara en häst som inte kan galloppera i högervarvet, utan det är även en vän.
jag och min 'gamla avdankade travare' hoppar 1,20 har gått LA i dressyr och tävlat i fälttävlan.
men det verkar som om du fortfarande är kvar i tänket 'vanlig' häst. visst det är en vanlig häst, där finns fram och där finns bak. men tänk på att du försöker lära om allt som denna häst blivit präglad till i generationer att kunna. och det säger sig själv att det inte alltid går helt smärtfritt.
passgången kommer man aldrig ifrån, min tar fortfarande några steg ibland. men dom lär sig. när du slutar att tro på din häst, så slutar den också att tro på dig.
du måste leda, visa vad som är rätt. och hade jag varit du, BYT tränare. för kan inte hästen galloppera, kan den inte heller flytta sig i sidled.
detta är en häst som är gjord för att bli körd, inte strutta runt i sidled på en fyrkant.
man får tänka en extra gång, är det av ren djävlighet eller för att han/hon helt enkelt faktiskt inte förstår vad jag menar?
dom är ju inte inridna på det viset som vanliga halvblod är.
men man kan ha förbaskat roligt med dom endå.
men man måste ha tålamod. det går inte att vilja ha allt på en gång.
genom att såtta små mål hela tiden, målet idag är att få henne att slappna av, målet imorgon är att kunna gå förbi den där läskiga stolpen på vägen. man får gör dom vardagliga sakerna till lek och träning för att stärka både hästens och ens eget självförtroende.
klart att hon kanske är förbannad, det är ju allt hon vet. men om man gräver ner sig i det negativa och inte ser det goda är inget lätt. och du sa ju själv att hon blivit mycket bättre att hantera och att hon kunde galloppera i ena varvet. bara det är ju bra!
sen kan man inte förvänta sig perfektion över en natt. allt tar tid.
tänk på att detta är en david och gloiath kamp..
och du kämpar tvärtemot av vad hela hästen är gjord till att göra. men det går ju. min är ett levande bevis på det. och jag vet jätte många som har lyckats få mycket bra ridhästar av sina varmblod. dom funkar alldeles utmärkt som det och är suveräna hästar., men det krävs en bra tränare som begriper vad det handlar om och det är en uppbyggnad från ruta noll, samt en stor portion förtroende för en själv och för detta ädla djur. + MASSOR MASSOR av tålamod. man får aldrig ge upp.
men tänk som så här, du har i dina händer fått chansen att forma denna raring som du vill, genom att fastna i en negtiv spiral så begränsar ni er båda. och det är inte rättvist mot något.
men hitta ditt djävlar anamma!
allt går, bara man ger sig fan på det.
man behäver kanske inte ha som mål att hoppa 1,60 efter ett halvår. men sätt hellre många små mål du vet att du kan nå, än två gigantiska som redan nu känns omöjliga.

 

[Tuvisen]

Sv: Orkar jag?

Har själv ett fullblod som jag håller på att skola om,när hon kom sprang hon med huvudet rakt upp och du fick sitta och blå hålla för att hon inte skulle springa iväg fortare. Vissa perioder har det kännts skit och jag har verkligen funderat om jag klara av att skola om henne. Men det gäller bara att försöka ta sig igenom de perioderna, och har själv lätt för att fastna i det negativa, om det går dåligt ena dagen så går det dåligt nästa oxå osv...

känns det så beror det ofta på att hon är trött i kroppen och jag brukar ge henne vila i ca 4 dagar så hon hinner vila upp sig, sen brukar hon ha mkt mera energi och vilja jobba

Skulle ta ut en ET som kan kolla i genom hästen, för många travare och fullblod är stelare mer musklade på ena sidan eftersom de ofta tränas mer i ena varvet.

Sen så länge man klarar av hästen dvs hästen inte slänger av dej jämt och man är rädd för den. Så tkr jag man ska prova, sen får man ju själv bestämma om man vill lägga ner den tiden det kmr ta och om man kan det. för är man inte villig att lägga ner den tiden kmr det gå ut över hästen förr lr senare!

 

[Deimion]

Sv: Orkar jag?

Många i mitt förra stall har travare och det är mycket jobb som ligger bakom. Det är helt klart vad du vill ha ut med din häst, tävla? SKogsrida osv.

 

[Warmblood]

Sv: Orkar jag?

jag vet precis hur du känner, har haft min travare i snart 5 år, och de 4första åren har varit med blodd svett och tårar och fösäljnings annonnser som satts in lite var stans men sedan tagits borts då jag ändrat mig!
Jag kan inte säga vilket beslut som e bäst för dig, men just nu är jag så otroligt glad över att jag behöll min häst för efter 4 års slit börjar man äntligen se lite glans dagar och tycka att det är roligt!
ett varmblod kan vara otrligt jobbiga och svåra att skola om och det krävs så otroligt mycket tålamod, ibörjan tränade jag bara och hade mål att bli en dressyr ryttare, vilket absolut inte passade min häst, Vi hade helt olika mål och ambitioner, och det slutade bara i kaos. Nu har jag skolat om till Akademisk ridning och tränar mycket Nh, tricks med min häst, vi har jttekul tillsammans, och jag har börjat anpassa min ridning och mål efter hästen förmåga istället för mina egna, och äntligen har vi båda börjat ha kul tillsammans och njuter av livet!!!
Så mina tips e att se över hästens fysiska möjligheter, med hjälp avn ex, kiropraktor, massör, veterinär, och ha en bra utrutsning med passande sadel och träns, foder, och börja sedan träna sakta utefter hästens förmåga! det må gå sakta men framstegen betyder såå mycket mer sen när de väl kommer! för ett varmblod e det vockså viktigt med andra sorters träning, som ex, träna koordinerings förmåga med mycket bommar, olika NH. lekar, stretching, och många tricks kan ge hjälp att stretcha ut olika muskler och delar på hästen som kan underlätta i träning!
lycka till och kom ihåg att du och hästen är ett team som tillsammans ska ha så roligt som möjlig tillsmmans och nå gemensamma mål!

 

[Lena_B]

Sv: Orkar jag?

Jag har tagit ett par lektioner men det känns som att jag inte kommer någonstans med dom heller. Enligt mina tränare är hon helt skänkeldöv för sidvärtsrörande hjälper.

Jaha, och hur tänkte de tackla det problemet? Har hästen ens LÄRT sig att gå undan för sidförande skänkel? Annars är det väl inte så konstigt att hon är till synes helt döv för den hjälpen!

Om du ska byta häst vet jag inte, du skulle förmodligen lära dig massor om du t ex lyckades bli medryttare på ett välutbildat halvblod. Du lär dig säkert massor nu också, men andra saker och kanske inte sån't som räknas som lika "fint" i vissa hästkretsar. Är det viktigt vad "alla andra" tycker är kanske travare inte enklaste hästvalet. Med hjälp av RÄTT tränare kan du lära dej ännu mer. Kanske är någon av de du redan testat rätt - om du bara visar att du vill satsa på att komma vidare tex genom att rida regelbundet och be om träningsprogram att öva på på egen hand mellan lektionerna. Det är ju inte lätt att fixa underverk på ett par lektioner,och knappast någon instruktör lägger väl upp någon långsiktig plan för en tillfällig elev, i alla fall inte utan att ha fått frågan.

Men, som man redan skrivit, det är minst lika svårt att skola om en travare som att utbilda en unghäst, och det verkar som om många "vanliga" instruktörer inte riktigt har kunskap nog att tackla "travarproblemen" på bästa sätt. Är det faktiskt så med de instruktörer du testat kanske du ska vidga vyerna lite och t ex kolla om det finns någon bra western-tränare i närheten. Jag vet inte om det är en slump att jag sett några sådana som verkar ha mycket mer känsla för travare eller om det ofta är så. Eller finns det någon som kommit mycket längre än du med en egen travare som kan hjälpa dej?

 

[sandraR]

Sv: Orkar jag?

Hej! Tack för ALLA svar!
Det viktigaste för mig är att jag & Hedda helt enkelt är vänner. Det är inte ridningen som jag prioriterar först - hade det gjort saken bättre hade jag liksom kunnat sluta rida och börjat promenera med henne regelbundet (har faktiskt gjort ett sånt försök men det fungerade inte, hon vill verkligen bli riden och hon fick alldeles för mkt överskottsenergi och blev lite utav ett nervvrak tyckte jag) Men när jag väl rider vill jag ändå att vi ska komma någonstans. Har hört av mig till många tränare men antingen tar du mer än jag har råd med eller så tar de inte in fler ridelever. Så det finns helt enkelt inga. Och har ingen möjlighet att åka iväg på träningar heller, mina föräldrar är inte hästmänniskor och kommer aldrig köra en hästtransport.
Och som sagt, det känns så trist - när hon är sur. Även när det går dåligt med ridningen, men MEST när hon är sur. Vi har även utvecklats sen jag skrev första gången i denna tråden, hon har blivit mer kompis & en gladare häst faktiskt. T.ex när jag skulle gå till hagen och hälsa på henne så gnäggade hon och gick fram till grinden. Jag hälsade på henne och gick förbi och då följde hon efter mig som en hund. När jag stannade så stannade hon och när jag svängde gjorde hon likadant osv. Det gjorde min dag. Nej det gjorde min vecka. Men som idag, så försökte hon tränga in mig, sparka mig, bita mig och ändå var jag jättelugn & allmänt trevlig mot henne. Slår/bestraffar henne aldrig nånsin.
Alltså, hon har ett så otroligt ojämnt humör och jag blir så besviken när hon är sur vilket är ca 5 ggr i veckan. Hon är verkligen precis som ett argt bi. För jag går i skolan, ibland till klockan fyra - tar bussen till stallet och ägnar tre-fyra timmar i stallet hos en sur häst - kommer hem kl åtta måste plugga. Jag SLITER verkligen för det här, så jag vill verkligen få ut något av det OFTARE. Inte bara en gång i veckan. Och jag har alltid positiv inställning när jag är i stallet. Dock såvida hon inte gör helt galna saker. Idag t.ex blev hon rädd för MARKEN & sprang på mig så hon trampade på min stackars lilltå (detta var ju absolut inte hennes fel, haha, men lite wierd att hon blev rädd för samma mark hon alltid gått på) så nu ser den ut som en köttbulle den tån. Då blev jag väldigt negativ, hehe.
Mvh Sandra