Orimliga saker som stör dig?

[Jeps]

Du menar norrländska!

Dig pratar jag inte med.

 

[kryddelydd]

Just nu stör jag mig på mig själv.
Fast det kanske inte är helt orimligt å andra sidan.

För ett år sedan lyckades jag skickligt nog kröka min bilnyckel genom att fastna med den på ett konstigt ställe (jo, det går, det går).
Inga problem: hade en reservnyckel som jag använt sedan dess.
Igår lade jag den nyckeln någonstans på övervåningen i stugan.
Kom jag ihåg i morse när jag inte hittade nyckeln i nyckelskåpet.

Men tror ni jag har hittat den???

Nej.

Men jag har en hammare (eller två) och har lyckats räta ut nyckeln någorlunda så jag kunde åtminstone starta bilen och ta mig till jobbet.


Jag stör mig alltså på min klumpighet.

(situationen snart färdiglöst: har ringt till snälla bilfirman som beställer en ny åt mig som nog kommer om ett par dagar, bra att ha en hel reservnyckel)

 

[Fideli]

Du är vid sidan om poängen.
Skåne är ett landskap. OM du säger Skåne om Blekinge så förstår jag inte alls hur du tänker.
Norrland är inte ett landskap. Det är en stor region.

Det jag menade var snarare att det beror på vem man pratar med och vad man pratar om.
Om vi tar ett annat exempel: Om jag ska åka ner och hälsa på mina föräldrar så säger jag antingen "Jag ska åka till Spanien" (=stor region, tom helt land) eller "Jag ska åka till Torrevieja" (=liten stad där de bor), eller "Jag ska till Alicante" (=närmaste större stad, med flygplats) beroende på vem jag pratar med och i vilket sammanhang. Jag tycker inte att jag är oförskämd mot spanjorerna för att jag klumpar ihop dem, när jag pratar med någon som inte har koll på Spaniens geografi, i ett sammanhang där det inte har någon som helst betydelse hur detaljerad man är.

Vår säljare på jobbet säger att hon ska åka till Norrland när hon ska besöka de olika butikerna i norra delen av landet (trots att det bara är Norrbotten och Västerbotten hon åker till), men hon säger förstås inte att hon åker till Svealand om hon ska besöka butikerna runt Stockholm, utan då säger hon att hon ska till Stockholm, trots att en del av butikerna ligger utanför själva Stockholm. Vi vet ju vilka butiker hon menar när hon säger Norrland och vi vet vilka butiker hon menar när hon säger Stockholm, även om ingen av benämningarna egentligen är helt korrekta. Varken Norrlandsbutikerna eller Stockholmsbutikerna har tagit illa upp över att bli kallade respektive.

Och om jag skulle åka till tex Ynde, så skulle jag nog säga till de flesta att jag ska till Skåne, för det är enklare, alla vet var Skåne ligger. Trots att Ynde ligger i Blekinge, fast väldigt nära gränsen till Skåne (skulle jag prata med någon skåning eller ngn från Blekinge så skulle jag säga Ynde, för de skulle troligen veta var det var). Ska jag däremot till Karlskrona så säger jag att jag ska till Karlskrona, för det har de flesta hört talas om oavsett var i Sverige de bor.

 

[Mammas]

Väldigt OT, men tänker att det är ok ifall det kan minska din irritation Jag är nämligen en av de som inte kan regeln för var/vart, och har en förkärlek för "vart" så använder det garanterat fel. Vill du förklara?

Nu såg jag att du fått riktiga svar, men ibland snor jag norra Sveriges "vars" när jag inte vet vilket jag ska välja.

Med det sagt vet jag inte om det ersätter båda eller bara ena.

 

[kryddelydd]

Nu såg jag att du fått riktiga svar, men ibland snor jag norra Sveriges "vars" när jag inte vet vilket jag ska välja.

Med det sagt vet jag inte om det ersätter båda eller bara ena.

Jodå, "vars" ersätter effektivt både var och vart.

 

[kryddelydd]

Det jag menade var snarare att det beror på vem man pratar med och vad man pratar om.
Om vi tar ett annat exempel: Om jag ska åka ner och hälsa på mina föräldrar så säger jag antingen "Jag ska åka till Spanien" (=stor region, tom helt land) eller "Jag ska åka till Torrevieja" (=liten stad där de bor), eller "Jag ska till Alicante" (=närmaste större stad, med flygplats) beroende på vem jag pratar med och i vilket sammanhang. Jag tycker inte att jag är oförskämd mot spanjorerna för att jag klumpar ihop dem, när jag pratar med någon som inte har koll på Spaniens geografi, i ett sammanhang där det inte har någon som helst betydelse hur detaljerad man är.

Vår säljare på jobbet säger att hon ska åka till Norrland när hon ska besöka de olika butikerna i norra delen av landet (trots att det bara är Norrbotten och Västerbotten hon åker till), men hon säger förstås inte att hon åker till Svealand om hon ska besöka butikerna runt Stockholm, utan då säger hon att hon ska till Stockholm, trots att en del av butikerna ligger utanför själva Stockholm. Vi vet ju vilka butiker hon menar när hon säger Norrland och vi vet vilka butiker hon menar när hon säger Stockholm, även om ingen av benämningarna egentligen är helt korrekta. Varken Norrlandsbutikerna eller Stockholmsbutikerna har tagit illa upp över att bli kallade respektive.

Och om jag skulle åka till tex Ynde, så skulle jag nog säga till de flesta att jag ska till Skåne, för det är enklare, alla vet var Skåne ligger. Trots att Ynde ligger i Blekinge, fast väldigt nära gränsen till Skåne (skulle jag prata med någon skåning eller ngn från Blekinge så skulle jag säga Ynde, för de skulle troligen veta var det var). Ska jag däremot till Karlskrona så säger jag att jag ska till Karlskrona, för det har de flesta hört talas om oavsett var i Sverige de bor.

Jo, det är vanligt att "bunta ihop" hela Norrland.

Men även om det är vanligt så är det inte speciellt rimligt om man jämför med andra regioner i Sverige (vilket ju är den rimligaste jämförelsen för oss som lever i Sverige).

Jaså, du har föräldrarna i Spanien. Hade inte kopplat så långt.

 

[mandalaki]

Nu såg jag att du fått riktiga svar, men ibland snor jag norra Sveriges "vars" när jag inte vet vilket jag ska välja.

Med det sagt vet jag inte om det ersätter båda eller bara ena.

Jodå, "vars" ersätter effektivt både var och vart.

NEJ! Det gör det INTE. NEJ NEJ NEJ.

(Vars stör mig in i benmärgen. Det är FEL och FULT. De som inte kan skilja på var och vart stör mig däremot inte alls.)

 

[kryddelydd]

NEJ! Det gör det INTE. NEJ NEJ NEJ.

(Vars stör mig in i benmärgen. Det är FEL och FULT. De som inte kan skilja på var och vart stör mig däremot inte alls.)

Vars är dialektalt.

Att det sedan inte är språkligt korrekt är helt korrekt

Nu kommer jag på ett dialektalt ord som stör mig enormt.

Tånera.

Det, ni.

 

[mandalaki]

Vars är dialektalt.

Att det sedan inte är språkligt korrekt är helt korrekt

Nu kommer jag på ett dialektalt ord som stör mig enormt.

Tånera.

Det, ni.

Jag vet att det är dialektalt. Därför står jag ut med att folk säger det. Men inte när de skriver det. Skriva bör man inte göra på dialekt.

 

[kryddelydd]

Jag vet att det är dialektalt. Därför står jag ut med att folk säger det. Men inte när de skriver det. Skriva bör man inte göra på dialekt.

Helt sant.

Och vad tycker du om "tånera" då? Även talat, stör det mig riktigt ordentligt.

 

[Fideli]

Okej, eftersom ingen verkar tagit upp det här så får jag väl göra en insats. Jag stör mig så på dammsugare och dammsugning (framförallt om jag är den som utför aktiviteten). Det låter, är tyngt, tråkigt, omständigt, dammsugaren är klumpig, påsen blir full för fort, det går inte att dammsuga mattor och det är så himla bökigt att släpa med sig dammsugaren i trappan Jag går från normal till irriterad för att sen övergå till passivt aggressiv och slutligen aktivt aggressiv när jag dammsuger hemma

Fast det där är ju verkligen inte orimligt! Jag blir också skitförbannad och aggressiv när jag hör ljudet av dammsugare, jag slog tom sönder mammas dammsugare en gång. Nu för tiden har jag en Ultra Silence och det går faktiskt lite bättre, även om jag helst sopar och våttorkar istället.

 

[Klara]

Vars är dialektalt.

Att det sedan inte är språkligt korrekt är helt korrekt

Nu kommer jag på ett dialektalt ord som stör mig enormt.

Tånera.

Det, ni.

Tånera. Nyckelen. Cykelen. Don't get me started.

 

[Klara]

Nu börjar jag verkligen balansera på gränsen mellan rimliga och orimliga störningsmoment. Men jag stör mig på min chef!

 

[millen]

Stör mig oxå otroligt mycket på folk som inte kan bete sig när dom ska på bussen! Dom sitter liksom kvar på bänken och ser helt jäkla ointresserade och reser sig inte förrän bussen har stannat och är påväg att köra igen för chauffören tror inte att dom ska med. Så det blir en sån liten tvärnit för jaha dom skulle ju på men sen ska dom stå och ta fram busskortet eller vad fasiken dom nu betalar med FÖRBERED DET INNAN FÖR I BÖVELEN!!

 

[Sezziyanen]

Jag stör mig och fullkomligt avskyr att sitta nära när någon plockar ut disken ur diskmaskinen, speciellt när de ställer sig och noggrannt sorterar bestick, a la klinkiklankiklirriklang !!! Eller tallrikar en och en i sakta mak, klirrklirrklirr. Och om detta utförs sent på kvällen eller på morgonen måste jag verkligen gå därifrån. Men gör jag det själv så är det inga problem, jag inbillar mig att jag sköter det så snabbt och effektivt att det orsakar alla minimalt med smärta. Men alla andra utom mig tror jag inte tänker på det, och utför denna syssla väldigt ineffektivt! Logiskt? Mnja. Men så är det :P

 

[Mammas]

Det där råkar jag ut för också. Jag har ett namn som är svenskt så tillvida att det funnits i Sverige och i min släkt flera hundra år. Alltså uttalas det svenskt och det är så jag säger när jag presenterar mig på svenska. Men eftersom namnet har en synnerligen utländsk prägel så händer det inte alltför sällan att folk som trots att de HÖRT mig säga mitt efternamn ändå börjar uttala det på utländskt vis, som om de liksom vet bättre än mig hur det ska vara.

Jag har två i min bekantskapskrets som uttalar sina namn annorlunda. Typ Marianne, och uttalar det Mariann-E, dvs inget tyst e på slutet. Och folk är så jäkla respektlösa. Fortsätter inte uttala e-et, fast de vet. Jag stör mig som fan på de människorna, fast det är väl egentligen OT, respektlöshet är en helt rimlig sak att störa sig på!

 

[Mammas]

Tånera. Nyckelen. Cykelen. Don't get me started.

"Jaar" då? Dvs stockholmskans "jag är".

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vet att det är dialektalt. Därför står jag ut med att folk säger det. Men inte när de skriver det. Skriva bör man inte göra på dialekt.

Håller med! Därför började jag bli lätt mordisk när folk, i min egen tråd , började skriva på dialekt. Även när det är på skämt är det så smärtsamt fuuuuuult!

 

[Görel]

Jag irriterar mig på folk som blockerar utfarten i rondeller när det är kö.

När jag kör till jobbet passerar en rondell där man kommer till motorvägen om man kör rakt fram och till kommunalhuset (min arbetsplats) och stationen om man väljer utfarten innan. Varje vecka är det folk som ska till motorvägen som struntar i rondellreglerna och kör in i rondellen som att det var en vanlig kö och därmed står för utfarten där jag ska ut. Jag måste stanna, vilket leder till att bilarna bakom mig måste stanna, vilket leder till att hela rondellen proppas igen! Egoistiska puckon

 

[mandalaki]

Helt sant.

Och vad tycker du om "tånera" då? Även talat, stör det mig riktigt ordentligt.

Aldrig hört. Men talad dialekt stör mig inte. Med mitt ursprung från norrut i Bohuslän är jag inte i positonen att ha synpunkter på dialekter. Men jag har svårt att ursäkta felaktigt skriftspråk med att det är dialektalt. "Vars har du hästen?"