Slutligen (lite kopplad till punkt två här ovan): de där människorna som ska tala om vad de tycker på VARENDA föreläsning. Jag talar inte om att ställa frågor, utan människor som vid varje föreläsningstillfälle ska tala om "Ja men förhåller det sig inte SÅ HÄR". Eller rätta föreläsaren, när det är uppenbart att föreläsaren vet vad hen pratar om, vilket den självutnämnda experten uppenbart inte vet.
Alltså åh. Det värsta jag har varit med om på den punkten var när jag pga att jag hade läst dubbelt en termin kunde läsa "vad jag ville" (utan att behöva inkludera kurserna i mitt examensbevis; där vill man ju helst ha kurser som låter svåra och seriösa) en termin under mitt Masterprogram. Jag valde då att läsa en delkurs i Praktisk Filosofi A som hette "Kritiskt tänkande". VARJE föreläsning var det en sån där typisk "jag är en djup och intellektuell snubbe som läser Filosofi A och har tänkt tankar som INGEN annan gjort före mig" som ställde totalt irrelevanta frågor till föreläsaren i den stil du beskriver. Föreläsarens standardsvar var "Nej, så är det inte [punkt]", men killen gav sig inte utan fortsatte räcka upp handen och komma med "insikter" föreläsning efter föreläsning. Jag ville ömsom skrika rakt ut, och ömsom bryta ut i hysteriska skrattattacker.