Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Men det fixar vi lätt.
Vi tar bara samma nässprej med oxytocin som mammor som inte får en utdrivningsreflex för mjölken får.
Och så får männen sniffa dessa.
Jag har en gammal flaska i kylen.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Men det fixar vi lätt.
Vi tar bara samma nässprej med oxytocin som mammor som inte får en utdrivningsreflex för mjölken får.
Och så får männen sniffa dessa.
Jag har en gammal flaska i kylen.

Ja, det kan vara värt ett försök! :idea:
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Och så sprattlas det om denna väg alldeles in absurdum.
Det skall vara villor, TV-apparater, fina bilar och Gud (som jag inte tror på) vet vad.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Eller så kanske du inte känner mig alls och dömer väl fort?
Nyanser framkommer inte så väl på internet.

Det som gör en god journalist är förmågan att sätta sig in i någon annans situation och att kunna beskriva den. Att få folk att slappna av och berätta. Det kräver fantasi, känslighet och mod på samma gång. Att bemöta en förälder till ett mordoffer är inte det lättaste. Eller en förälder vars barn har tagit livet av sig. Det gör jag rätt ofta. Och bra...

ps. universitet är stora organisationer, därför skrev jag större företag.

Först och främst. Vad menar du med att jag inte känner dig? Hmm... den retoriken brukar man finna på Ricky Lake.

Det är bra att du har dessa empatiska egenskaper. Empatin är viktig. Men ditt jobb är väl inte bara att beskriva andra människors verklighet. Du måste också granska material och källor? Den förmågan måste vara än mer prioriterad än de egenskaper du just drog upp? Du har ett ansvar gentemot läsaren och dennes frågor.

Ett kritiskt förhållningssätt är fundamentalt för pressen och borde vara en förutsättning för seriös journalistik. Bara det kritiska tänkandet kan höja kvalitén på den skrivna artikeln.

Vad gäller nyanser på internet, borde du, om någon, vara duktig. I ditt jobb skriver du förmodligen hela dagarna och har mer erfarenhet än de flesta av oss. Du borde därför också ha verktyg att uttrycka dessa nyanser i skriven text.

Jag kritiserar inte dig för att du är journalist. Jag uppskattar tvärtom nyanserad journalistik som bidrar till ett ifrågasättande av det som är fel i samhället. När jag läser dina argument och avsaknad av kritiskt tänkande så förlorar jag lite i förtroende. Du ger inte uttryck för de egenskaper som jag associerar med en god journalist.

PS. Ja, universitet är en stor arbetsgivare. Helt rätt. Men de flesta arbetar inte för så stora organisationer/företag. Hur skall de kunna hävda sig?
 
Senast ändrad:
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Det vi kan fråga oss är vilka ur "de två lägren" som inte kan acceptera en sådan kompromiss. Kan vi få lite svar på det?
Jag kan acceptera en kompromiss, men jag vill helst inte för min egen skull. Hemma hos oss är det mycket bättre ifall pappan kan ta 80% av flräldraledigheten och jag 20%. Jag kan nog sträcka mej till lite mer, säkerligen ända upp till 40%, men jag har svårt att se att jag får ihop 50% utan att behöva förskjuta mina planer ännu längre fram i tiden.
Jag är trots allt snart 30 år redan.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Hon ska faktiskt vara gästföreläsare på ett möte vi ska ha i höst.

Gissa om jag ska läsa på.... :devil: :devil: :devil:

Åh, jag har en forskarbekant som har haft skäl att samla på sig en hel del Annica Dahlström-fakta. Så snart vi hinner, ska jag be henne om hennes bästa tips och sända dem till dig!

Min bekant mötte damen ifråga i en debatt för någon tid sedan, nämligen.

Jag har nominerat AD till utmärkelsen Årets Förvillare.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Det skulle jag acceptera rakt av! Det vore ju en oerhörd förbättring mot nuvarande, och jag skulle troligen samtidigt välja att se det som att man kanske bör gå vidare mot 50/50 längre fram. Systemet skulle ge erfarenheter och man skulle bättre kunna förutsäga vad en 50/50 delning i praktiken skulle innebära.

Jag instämmer med dig, Pallas och TomasN.

utan tvekan. :bow:
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Ett kritiskt förhållningssätt är fundamentalt för pressen och borde vara en förutsättning för seriös journalistik. Bara det kritiska tänkandet kan höja kvalitén på den skrivna artikeln.

Tack för upplysningen! Då svarar jag bara så här: lägg dina fördomar åt sidan och döm först när du har fakta i handen. Det har du INTE. Tills dess: håll inne med dina påhopp är du bussig.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Kan du peka ut de största svagheterna i hennes forskningssamanställning? Rent vetenskapligt? Jag skulle vilja se dem.

Det största problemet med hennes "forskning" är att hon drar helt halsbrytande slutsatser, som inte baseras på empiri. T ex att män inte bör hantera små barn eftersom de är så klumpiga att de lätt av vårdslöshet kan dra armarna ur led på barnet.:crazy: Det har hon ju hittat på själv, hon har inga undersökningar att backa upp det hela med. Men för att fokusera på artikeln du länkade till (med förbehåll för att journalisten kan ha återgett Dahlström fel)

"Under det första levnadsåret är mamman särskilt viktig, framhåller Dahlström. Mamman kan tolka barnets alla försök till kommunikation och har den empati och lyhördhet som behövs till dess att barnet minst är ett år.

Detta beror på kvinnans hjärna, hennes mentala egenskaper samt frisättningen av oxytocin, hormonet som är en signalsubstans i hjärnan och som ger välbehag och njutning, en så kallad lugn-och-ro reaktion. Det sänker blodtrycket, minskar halten stresshormon, ökar tolerans för smärta, har en tillväxtstimulerande effekt och påverkar matsmältningen. Oxytocin är grunden för omvårdnadsinstinkten. "

Både män och kvinnor har oxytocin - varför skulle detta göra kvinnan mer lämpad för barnomvårdnad.

"Hos pappan kan hormonet också frisättas i hjärnan, men det är framförallt i samband med barnafödandet som kvinnan har betydligt mer oxytocin än vad pappan har.

- Oxytocinet gör mamman mentalt mottaglig för barnets hjälplöshet. Barnet känner igen mammans doft, smak från mjölken, beröring och hör hennes småprat, vilket ger barnet en känsla av trygghet och harmoni, förklarar Annica Dahlström och fortsätter:

- Mammans ljusa röstläge, har en frekvens som barnets omogna hjärna är inställt på. Hennes gullande småbarnsspråk har större utvecklande effekt på barnets hjärna än pappans tal, även om han försöker jollra är röstläget fel."

Att barnet känner igen mamman beror ju på att barnet varit med mamman, om barnet varit med pappan vore det hans doft etc det skulle känna igen. Saknar också de empiriska beläggen för att kvinnoröster utvecklar barnets hjärna mer än mansröster.

"Hon pekar på flera nya internationella studier på djur och människor som visar att graden av modersomsorg bestämmer hur stresståligt barnet blir som vuxen.

- Ungar som haft en mamma som inte ägnade dem omsorg blev lätt stressade individer och visade höga nivåer av stresshormonet kortisol och även av de övriga stresshormonerna. Här fanns inga ärftliga faktorer, bara mammans beteende som var viktigt, menar Annica Dahlström."

Det är skillnad mellan olika arter. Sköldpaddor exempelvis träffar aldrig sin mamma, och växer upp till trygga och normala sköldpaddor ändå. Vissa fiskarter är med sin pappa när de är små, och blir ändå normala fiskar som vuxna. Man kan bevisa nästan vad som helst genom att välja en lämplig djurart.

"Undersökningar som Annica Dahlstöm hänvisar till visar att när vi kommunicerar använder vi hjärnan olika. Typiskt kvinnliga hjärnor arbetar med båda hjärnhalvorna medan manliga hjärnor ofta använder enbart den vänstra (om han är högerhänt).

De tätare förbindelserna mellan hjärnhalvorna förklarar varför kvinnor har lättare för språkanvändning men den kvinnliga hjärnbalken, som är lite tjockare än mannens, kan ligga bakom att kvinnor associerar snabbare och att kvinnor lättare ser helhetsperspektiv på saker än män."

Det är här det börjar bli snårigt - för Annica Dahlström menar att många män har kvinnliga hjärnor, och många kvinnor manliga hjärnor. Det är AD själv som har bestämt vilka egenskaper som ska vara kvinnliga och manliga, och sen bestämt att vissa hjärnor är manliga respektive kvinnliga - även om de råkar sitta i en kvinnlig resp, manlig kropp. Dessutom är hjärnan formbar, så den utvecklar de färdigheter man använder den till. Om man spelar väldigt mycket fiol, exempelvis, så kommer hjärnan anpassa sig, så att en stor del av hjärnbarken dedikeras till att styra högerhandens rörelser. Därför är det rimligt att tro att en orsak till att mäns och kvinnors hjärnor är olika är att de har levt olika liv sedan födseln.

"Intelligensen är också en könsfråga. Av de 100-talet olika IQ-tester som genomförts är resultatet att fler kvinnor än män är medelintelligenta (IQ100) och att det finns procentuellt fler män än kvinnor som både är underbegåvade men också fler överbegåvade män, alltså fler idioter och genier än i gruppen kvinnor. "

Intelligens är inget absolut begrepp, utan beror på vad vi valt att definiera som intelligens. Beroende på hur testet är konstruerat, och vad man lägger i begreppet IQ, så kommer samma person att få olika resultat. Dessutom är IQ i mycket hög grad miljöberoende - exempelvis får man bättre resultat om man gör många IQ-test (men man blir knappast intelligentare), social välfärd ger högre IQ, etc etc. Se exempelvis skandalen kring "The Bell Curve" som exempel på detta.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Åh, jag har en forskarbekant som har haft skäl att samla på sig en hel del Annica Dahlström-fakta. Så snart vi hinner, ska jag be henne om hennes bästa tips och sända dem till dig!

Min bekant mötte damen ifråga i en debatt för någon tid sedan, nämligen.

Hur gick det då? :bump:
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Yep, som jag ser det gör vi det. Jag tror att vi i vårt hormonstinna tillstånd som gravida skulle acceptera vad som helst. Lägre lön? javisst. Lägre pension? Absolut. Glömma att bli chef? inga problem. Kedjad vid barnvagnen? oyes. Bara jag får vara med mitt barn. (förenklat och överdrivet naturligtvis).

Hade vi inte gjort det, hade vi sagt: nehej, men då blir det väl inga barn då! Då skiter jag i det och skaffar mig en karriär i stället. Eller så tar jag barnet och ger arbetsgivaren fingret, drar honom eller henne inför rätta och väääägrar jobba en timme till om jag inte får gå ner i arbetstid/vabba/bli promotad/ etc etc.

Jag känner bara såhär när du skriver det du gör: Tala för dig själv du!

Kvinnor är väl för övrigt tänkande varelser både före, under och efter en graviditet? Skulle man sluta tänka fullkomligt i graviditetens tillstånd så skulle man ju inte klara av att arbeta överhuvudtaget. Du kan glömma att jag idag skulla acceptera att få sänkt lön bara för att jag ska föda barn!

Hur förklarar du det faktum att enormt många kvinnor gör som så att de faktiskt gör karriär först numera, innan de föder barn? Att de väljer att senarelägga barnalstrandet så pass mycket att det faktiskt nästan kan tänkas bli ett problem för dem. Med lägre fertilitet och högre risker. Jag tycker att du beskriver en verklighet som HAR funnits, men är på väg "ur tiden". Det är väl denna diskussion ett högst levande tecken på!

Kan det vara så att det ÄR just faktumet "om jag inte försäkrar mig om karriären SJÄLV så kommer jag att hindras på vägen när/om jag har barn först" som faktiskt får en del att vänta? Jag är övertygad om att det är EN faktor som gör att förstagångsföräldrarna bara blir allt äldre.

Du förenklar också väldigt mycket. Det är lätt att säga "ta barnet och ger arbetsgivaren fingret". Det är MYCKET svårare att bevisa i en rättegång att man blivit åsidosatt pga sin föräldraledighet eller annat. Och jag tror (liksom flera) att om män i lika hög grad tar ut fl och vab så kommer det ses som lika naturligt att alla som blir föräldrar är frånvarande ibland pga detta faktum. Och DÅ kommer arbetsgivarna att i än högre grad än idag inte kunna diskriminera föräldrar. För att det nog ändå är .... tja, ska vi gissa 75% som blir föräldrar förr eller senare i livet.
 
Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:

Tack för upplysningen! Då svarar jag bara så här: lägg dina fördomar åt sidan och döm först när du har fakta i handen. Det har du INTE. Tills dess: håll inne med dina påhopp är du bussig.

Fördomar? Om vad? Var snäll och förklara och jag skall bemöta det. :(

Jag erkänner att mitt förra inlägg var baserat på antaganden gjorda utifrån din argumentationsteknik. Tro det eller ej, men vi avslöjar mycket av hur vi tänker när vi uttrycker oss i skrift.

Det är sant att jag inte känner dig, men hur skall jag kunna lära känna dig när du inte bidrar med nyanser. Varför blir du så defensiv om jag har fel?

Visa istället dina kvalitéer och jag är den första att acceptera att jag drog för snabba slutsatser. Nu när du är så kvick att avsluta diskussionen får mig att tro att jag faktiskt har rätt.

Du saknar förmåga att nyanserat diskutera svårigheten för en man att ta ut sin lagliga rätt till föräldrarledighet. Istället hävdar du att det bara är att gå till pressen. Ser du inte att den "lösningen" är grovt tillyxad?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp