Sv: Ord och inga visor om delad föräldraledighet:
Det lite märkliga i det här är att jag inte är så konservartiv eller tycker det är så konstigt att prata om kvotering.
Och jag tror inte att du är konservativ i den här bemärkelsen!
Jag tänker nog i två led eller på två plan i den här (och säkert andra) frågan.
Hur familjer faktiskt gör. Det är ett plan.
Hur jag tror det vore bättre om samhället var beskaffat, och vi således gjorde på delvis andra sätt, allesammans eller de flesta av oss. Det är ett annat plan.
Då är det inget problem för mig att se hur man gör på sätt i en familj som man kanske inte själv finner optimalt, och inte skulle tycka var optimalt om alla gjorde likadant. Och det som inte är optimalt behöver ju därför inte vara dåligt. Så få är inte nyanserna. Jag tycker inte heller att min egen familjs upplägg på temat alltid varit idealiskt, det handlar inte om det.
Men när man ideologiskt hävdar saker, utan att blanda in eventuella egna tillkortakommanden och styrkor, då är det ju lättare att helt enkelt tycka att vissa saker vore bättre än andra. Och att tycka att andra har fel, man håller faktiskt inte med. Det är inte samma sak som att vara nedlåtande, tycker jag.
Och då tror jag att det delade föräldraskapet, två primärföräldrar, är en bättre sak i samhället än systemet med kvinnlig primärförälder och manlig sekundärförälder. Men det blir ju inte testat om ingen lever på det viset.
Och, som sagt, jag får verkligen göra något åt min virtuella fingertoppskänsla om det skulle visa sig att du inte är hyfsat närvarande som förälder. Och självklart är det fullt möjligt att vara hemma med barnen dagligen de första 15 åren, utan att vara dem särskilt nära ändå. Tid är en förutsättning, men det är inte den enda.
