kopparberg
Trådstartare
Jag har en timmes lunch 12.00 - 13.00.
På den timmmen ska jag förutom hinna äta, ner till stallet och lunchfodra stallets 4 hästar. Resväg = 5 km enkel resa.
Hästarna går två och två i hagen.
Mina två i en, stallägarens i en annan.
Kommer ner idag, och då har stallägarens hästar roat sig med att demolera sin hage.
En stolpe ligger ner HELT, och de är i full färd med att rycka upp nästa. De står alltså och turas om att försöka lyfta den i munnen!
Nåväl, det FINNS en annan hage, men där måste jag få fram tråden vid grinden som ligger under all snö, förmodligen fastfrusen. Dessutom är det inte plogat alls till den hagen, så jag skulle få snö upp till knäna i lågskor = blöt om både fötter och byxor. Och sedan då gå blöt till efter 16.00.
Hästarna går ut redan mellan 6.00 och 6.30, så jag tog beslutet att stallägarens hästar fick gå in i stallet och äta sin lunch i stället. Det skulle gå fortast.
Hinna LAGA hagen var ju inte att tänka på.
Nåväl, ena hästen är svårfångad i hagen, men har som tur är egen ingång.
Och går den andra hästen in, så går han in i sin box självmant.
Så jag tar den häst som leds in, och VET att det är nervknippet (galoppör stressad till max på Täby där hon stått i träning) som har cellskräck, och till för ett halvår sedan inte gått att leda genom en dörr utan panik.
Men nu på senare tid har hon fungerat helt "smärtfritt".
Knallar in genom stalldörren, och hästen slår på en tvärnit.
Sedan står hon ISTADIGT utanför dörren och vägrar gå in!
Sekunder tickar till minuter, och min lunch försvinner mer och mer.
Hon är inte uppjagad (jag tycker sådant syns på hästens ögon), hon är bara tjafsig.
Är hon rädd, brukar hon jazza runt, nu stod hon HELT still.
Så jag gör som jag brukar de få ggr hon krånglar med mig, jag försöker vänta ut henne, med sträckt grimskaft.
Då brukar hon lugnt knalla in.
Men INTE idag!
Minuterna tickar iväg, och till slut rinner sinnet på mig!
Sägas ska att den hästen är en sådan man INTE kan ryta åt, då brukar det bli "cirkus".
Men till slut LEDSNAR jag! Och gör irriterat PRECIS det man INTE ska med den hästen.
Jag går ut genom dörren igen och ryter "nu går du f-n IN!!"
Gissa vad som händer?!
Hästen blir kolugn och trippar snällt in genom dörren!
Alltså, jag gjorde precis det man INTE ska, jag tappade tålamodet, och SE då funkade det helt lugnt!
Hästar är märkliga! :smirk:
På den timmmen ska jag förutom hinna äta, ner till stallet och lunchfodra stallets 4 hästar. Resväg = 5 km enkel resa.
Hästarna går två och två i hagen.
Mina två i en, stallägarens i en annan.
Kommer ner idag, och då har stallägarens hästar roat sig med att demolera sin hage.
En stolpe ligger ner HELT, och de är i full färd med att rycka upp nästa. De står alltså och turas om att försöka lyfta den i munnen!
Nåväl, det FINNS en annan hage, men där måste jag få fram tråden vid grinden som ligger under all snö, förmodligen fastfrusen. Dessutom är det inte plogat alls till den hagen, så jag skulle få snö upp till knäna i lågskor = blöt om både fötter och byxor. Och sedan då gå blöt till efter 16.00.
Hästarna går ut redan mellan 6.00 och 6.30, så jag tog beslutet att stallägarens hästar fick gå in i stallet och äta sin lunch i stället. Det skulle gå fortast.
Hinna LAGA hagen var ju inte att tänka på.
Nåväl, ena hästen är svårfångad i hagen, men har som tur är egen ingång.
Och går den andra hästen in, så går han in i sin box självmant.
Så jag tar den häst som leds in, och VET att det är nervknippet (galoppör stressad till max på Täby där hon stått i träning) som har cellskräck, och till för ett halvår sedan inte gått att leda genom en dörr utan panik.
Men nu på senare tid har hon fungerat helt "smärtfritt".
Knallar in genom stalldörren, och hästen slår på en tvärnit.
Sedan står hon ISTADIGT utanför dörren och vägrar gå in!
Sekunder tickar till minuter, och min lunch försvinner mer och mer.
Hon är inte uppjagad (jag tycker sådant syns på hästens ögon), hon är bara tjafsig.
Är hon rädd, brukar hon jazza runt, nu stod hon HELT still.
Så jag gör som jag brukar de få ggr hon krånglar med mig, jag försöker vänta ut henne, med sträckt grimskaft.
Då brukar hon lugnt knalla in.
Men INTE idag!
Minuterna tickar iväg, och till slut rinner sinnet på mig!
Sägas ska att den hästen är en sådan man INTE kan ryta åt, då brukar det bli "cirkus".
Men till slut LEDSNAR jag! Och gör irriterat PRECIS det man INTE ska med den hästen.
Jag går ut genom dörren igen och ryter "nu går du f-n IN!!"
Gissa vad som händer?!
Hästen blir kolugn och trippar snällt in genom dörren!
Alltså, jag gjorde precis det man INTE ska, jag tappade tålamodet, och SE då funkade det helt lugnt!
Hästar är märkliga! :smirk: