Jag tänker att väljer man att gå (låta sina barn gå) en utbildning där sådana moment ingår så är det ett frivilligt val man gjort. Det är ju inte något tvång så man kan välja att inte delta och ev. bli underkänd/hoppa av utbildningen om man hellre vill det.
Än en gång: jag är inte säker på att det är lämpligt med 15- och 16-åringar som läser till läkare.
Men precis, vi fick lära oss avliva och sen döda flera djur under min gymnasieutbildning innan jag var myndig (pga sjukdom eller liknande hos djuren). Det var även väldigt viktigt att inte vara rädd att ta i döda djur, t.ex. stycka hästkroppar, hantera döda smådjur och hela kycklingar vid utfodring av rovdjur. Inställningen från lärarna var att man valt fel utbildning om man vägrade röra de mindre gulliga delarna.
Men jag vände mig inte till dig? Det är ju rätt många som diskuterar i tråden så ens åsikter behöver ju inte innebära att man missat vad just du tycker.
Än en gång: jag är inte säker på att det är lämpligt med 15- och 16-åringar som läser till läkare.
Men vill du "ransonera" fler utbildningar än läkarlinjen?
Jag läste ryska ett tag. På universitetsnivå.
en av studenterna var drygt 70 år gammal.
Han och jag genomgick utbildningen av precis samma skäl: personligt intresse.
Högre utbildning på grund av individens personliga intresse.
Ungefär som övriga utbildningar vid våra universitet: ett antal studenter antas till utbildning.
Man får förmoda att individuellt intresse är skäl till varför en student söker den ena eller andra utbildningen.
Sedan kan det ju vara så att ett antal av studenterna aldrig kommer att jobba med det utbildningen gav.
Lärare och sjuksköterskor, för att nämna andra brist-yrken, som väljer att jobba med något annat är ju inte heller så ovanligt.
Skulle de individerna inte ha fått genomgå utbildningarna?
Och de här två individerna.
Vet vi att de kommer att bli kliniskt verksamma läkare?
Eller vet vi att de inte kommer att bli det?
Vet vi att de, under förutsättning att de tillåts fortsätta sina studier, kommer att bli dåliga läkare?
Det fanns ju en individ som kommit in på läkarlinjen men vars antecedentia ansågs diskvalificera individen från jobb som läkare (jag håller med). Personen i fråga fick genomgå grundutbildningen.
Däremot var det frivilligt för klinikerna om individen skulle beredas praktikplats eller inte.
Slutligen visade det sig att personen hade sökt på falska underlag, varpå personen skildes från läkarutbildningen.
Men när individen har rätt kvalifikationer, har lärosätena inte rätt att neka.
Antagligen handlar det om rättssäkerhet, så att det inte blir godtyckligt att neka vissa individer.
En lägsta-ålder, exempelvis 18 år, vore nog ett rimligt sätt att inte ställas inför fait accompli som nu, som gör frågan extra vansklig.
Jag baserar det såklart på egen erfarenhet. 15 år i olika roller i olika vårdmiljöer.
Vad har ditt sexliv med tråden att göra?
Men det kanske är en väldigt nyttig erfarenhet, att helt helt enkelt "ha tråkigt på jobbet", och därigenom inse hur olika omständigheter olika människor har?
Den 15-16-åringen, som råkade ha extremt höga betyg menar du väl?
Nja.
Pratade om just att göra provet, men visst femtonårsgräns för att få låna vapen och jaga under uppsikt.
Menar du att man ska forska bara sådär i största allmänhet?
Menar du att att läsa ryska är att jämföra med läkarutbildningen i vad som krävs i mognad?
Vad gäller personen jag antar att du menar så skriver du här att han fick genomgå grundutbildningen, vilket är fel. När de kom på vad han tidigare sysslat med satte de alla resurser på att hitta ett sätt att få ut honom, är jag övertygad om. Och de lyckades ganska snabbt. (Vi läste samtidigt men inte samma årskurs.) Att dra in en mördare i diskussionen, som om att det faktum att han blev insläppt skulle rättfärdiga att tonåringar ska få läsa, tycker jag är underligt minst sagt. Vi var väldigt många som inte tyckte att han hade där att göra. Jag säger som jag sa då; det är ingen mänsklig rättighet att bli läkare.
